Arabjäveln i Emmabodaskogarna

Tio polisbilar skickades till flyktingboendet i Emmaboda för stökigt var det. I stöket bestämdes att en kille, Ahad, som försökt ta sig in på flyktingboendet, skulle skjutsas bort från platsen och gränsen för sådana bortskjutsningar tycks vara att personen ska 3 km bort. I polisbilen blev det gråt, ordväxling, skrik och förolämpningar. Polismannen som förolämpade är nu placerad i inre tjänst och utredning pågår. Han tyckte nämligen att arabjäveln skulle åka hem till sitt  jävla land. Polismannen ville inte ha sådana som han här. "Jag tål inte sådana som dig. Jävla pack är det. Åk hem." När Ahad ville bli skjutsad i stället för att få gå, erbjöds han i stället en omgång stryk, riktigt stryk. "Passa dig, för helvete."

Eftersom den tidigare stökige Ahad, nu offer, hade satt på inspelningen i sin mobiltelefon, kunde alla höra vad som sagts när ljudfilen kom till medias kännedom. Ett litet problem är det förstås att Ahad vet att samtalet spelas in medan polismannen inte fattat det. Ahad tillbringade tisdagskvällen på akutmottagningen på Länssjukhuset i Kalmar och finns blodig i ansiktet på bild i tidningarna. Polisledningen tar förstås avstånd från uttalandena. De strider mot värdegrunden.

Jag förstår inte om det är underförstått att Ahad är samme man som kommit utifrån och funnits med vid två tillfällen av oroligheter på flyktingboendet, som det heter. Någon sådan person har "bidragit till att trissa upp stämningen".  (Barometern 28/4) Menar tidningen att diskret antyda att den mannen är just Ahad?

Om vi lämnar det förhållande arabjäveln Ahad förnekade, nämligen att han skulle vara arab, och om vi skrattat färdigt åt det faktum att polisledningen inte kan förneka vad som hänt (vilket annars är formulär 1A i sammanhang som detta) kanske saken inte skulle gälla polismannens uttryckssätt utan något betydligt mer intressant. Att arga människor skriker dumheter borde inte förvåna någon. Vi kanske bortom skrik och skrän skulle söka sakinformationer? Är det inte något betydligt allvarligare som nu kommer upp till ytan?

Må vara att folk lär sig att förhålla sig till det som kallas värdegrund på ett stillsamt sätt. Låt konsulenterna och HR-ledningen prata på värdegrundkurserna, vi lyssnar och så skiter vi i deras bullshit för det är inte dessa som är ute i verkligheten. Poliser är som folk är mest och kanske lite mer reaktionära. Det är klart att betydande delar av det svenska folket har tröttnat på flyktingar och misstror journalister, när det ska sägas vara problemfritt kring flyktingfrågan. Klokt folk undrar över notan - om de ska ta den eller deras barn och barnbarn. Klokt folk ser också omsvängningen i flyktingfrågan, vilken skulle kunna förfära många. Så lite höll de fagra orden i höstas för!

Problemet är nog att polismannens hållning är en majoritetshållning. Inte gentemot familjer med barn från Syrien men gentemot de som kallas "barn". Konstigt språkbruk. När jag var 15 år ville jag inte definieras som barn, än mindre åren därefter. Så kommer beskeden om hur det fuskas och körs med många identiteter, så att flyktingarna kan hämta understöd också från andra europeiska länder. De som följer nyheterna funderar förstås också över flyktingar som åker hem till Irak på semester/ledighet, fast de riskerar sina liv där. Om detta och mycket annat talas det. Och till det myckna annat hör frågan om hur somliga kan bli rika på flyktinghanterandet.

Vad folk häver ur sig, i uniform eller utan, ser jag som det mindre problemet.
Det egentliga problemet är den flyktingfientlighet som inte kan snackas bort. Den artikulerar sig inte officiellt, men den finns. Jag antar att en majoritet av Svenska kyrkans medlemmar delar hållningen. En majoritet av medlemmarna, inte en majoritet av gudstjänstfirarna.

Varför blev det så här?
Därför att rasiststämpeln omedelbart togs fram och dödade varje samtal.
Då kan det bara bli uschlighet av det mesta.
Det är egendomligt men det är när vi vill väl, som det blir fel.

Svenska folket är inga rasister. Det är ett folk som gärna står upp för de utsatta men det är också ett folk som vill tas på allvar och inte leva med en känsla att någon försöker oavbrutet lura oss.
Det är en politisk uppgift att ta sig det problem, som detta utgör, an.
Det förmådde inte politikerna.

Och grundorsaken?
Kan det vara så enkelt att när svenska folket inte firar gudstjänst, blir tankemönstren andra och en faktisk värdegrund som byggt kultur ersätts av värdegrundsnack men det är ett snack som inte grundas i något annat än konsultativ och för konsulenterna lukrativ pratsamhet.
Det har sitt pris när människor reduceras till kropp och själ. Och någon får betala det priset. Jag menar då inte bara arbjäveln eller polismannen i Emmabodaskogarna. Jag menar oss alla.