onsdag 20 april 2016

Sur på Kyrkans Tidning

Inte jag!
Kommunikationschefen Sjöberg har surnat till på Kyrkans Tidning. Eftersom han är anställd för att vara husbondens röst, blir hans sura uppstötningar av mer allmänt intresse. Och den som just varit sjuklig och åkt ambulans, undrar förstås om hälsotillståndet ska uthärda att fundera över fenomenet. Jag gör ett frest, som det heter i Småland.

Kyrkans Tidning la ner ett påbörjat projekt att visa  hur Helena Edlund på Kristen Opinion utnyttjat en person så att kyrkokansliet kunde skandaliseras med falska uppgifter som grund, men i samma veckonummer som denna nyhet inte återgavs (? DS) gav stort utrymme åt Helena Edlund att kritisera "Svenska kyrkans ledning" och biskoparna för att undergräva prästlöftenas betydelse.

Kommunikationschefen kanske skulle vara mer omdömesgill när det gäller umgänget med Kyrkans Tidning? Kyrkans Tidning ska väl självständigt granska och inte vara beställningsskrivare åt kyrkokansliet?
Och kanske lite mer omdömesgill när det gäller efterforskande av källor? "En prao-elev skulle bara behövt en förmiddag och en uppkoppling för att avslöja bloggarens hopkok", dvs avslöja den kyrkoherde hon anfört som en av källorna.
Sjöberg vill alltså komma åt Edlunds sagespersoner. Och så vill han komma åt den ledande kyrkliga rikstidningen, som valde att lägga ner saken a för att kunna säga saken b.

Var det verkligen så?
Det vet vi inte. Tidningen kanske beslöt sig för att försöka utveckla frågeställningarna i insikt om att det finns ett (utbrett eller inte) missnöje i Svenska kyrkan med sakernas tillstånd, så allvarligt att de ansvarsfulla fått mana till återhållsamhet. Ni får inte kalla Kyrkans hus för "Führerhauptquartier, löd åthutningen. Den upprepades! Den maningen tål att upprepas efter det inträffade.

Sjöberg uppfattar att det finns kritik som är omöjlig att bemöta.
Svaras inte, kan det uppfattas som "maktens arrogans och en reaktion från 'bunkern' som kansliet kan kallas. Svarar vi, kan det tolkas som försvar, bristande självkritik eller överkänslighet."
Sjöbergs dilemma kanske enklast skulle elimineras om kyrkokansliet blir känt för sin kompetens och sin förmåga att nätverka runtom i kyrkolivet. Som det nu är, uppfattar jag kansliet leva sitt eget liv. Inte ens kyrkostyrelsen är bekant med kanslilivet.
Sug på den meningen en stund!

Kommunikationschefen Sjöberg har funderat mycket på den senaste tiden, förtäljer han. Begreppet "mycket" är svårt att fastställa kvalitativt eftersom det är en kvantitet som anges, men  förhållandet ska inte ifrågasättas.
En av hans funderingar är frågan: "Vilket ansvar har en bloggare för de kommentarer som fyller bloggens flöde, formulerade av människor inspirerade av hens (hönans? DS) raljanta ton och suspekta antydningar."
Jag vet inte exakt vilka hönsbloggar kommunikationschefen avser, för de kan vara många - både stillsamma och kyrksamma - och om man ska kalla dem legio eller Leghorn, vet jag inte heller. Hur som helst tycks sammanhanget svårhanterligt.

Ansvaret gäller kommentarerna och de tycks vara frekventa.
Det skulle kunna tänkas vara enbart roligt för en kommunikationschef att kommunikationen fungerar och människor inspireras att delta i samtalet. Jag uppfattar inte att Sjöberg riktigt tänker så. Han tänker nog inte heller att det är ett viktigt ansvar att få fram alla synpunkter, mycket bättre än att somligt ska återfinnas på arenor som vi inte har tillträde till.

Sjöberg uppfattar i vart fall att det handlar om inspirerade medmänniskor.
Det är i förstone bra. Att vara inspirerad är att vara inandad av Guds goda Ande, tror jag mig veta. Sanningens ande.
Men här närmar sig sammanhanget något som skulle kunna komma att uppfattas som en anklagelse. De inspirerade har inspirerats  av "hens raljanta ton och suspekta antydningar".
Det skulle i och för sig kunna tänkas att kommentarer kommer ur gjord erfarenhet av det svenskkyrkliga livet, men låt oss bortse från denna enkla lilla komplikation. Det är en raljant ton och suspekta antydningar som triggar igång - vad då?

Själv skriver jag en pigg, käck och munter blogg och kan knappast vara någon som kommunikationschefen gör suspekta antydningar om. Inte heller Bengt Lidforss, August Strindberg, H.B. Palmaer, Berit Spong, Jan Myrdal eller Dr Gormander, även om alla skulle kunna falla in i kategorin skandalskrivare med eller utan nattrock, dvs skrivare som har en raljant ton och kommer med suspekta antydningar.  Så riktigt vad det hela handlar om, förutom den illasinnade Kristen Opinion förstås, är svårt att fastställa.

Kanske är det som det var?
Helt enkelt så ,att intresset inte ljuger.
Den ene pampen: Det är på tiden att vi tar loven av dom där vänsterlymlarna och serverar arbetarna sanningen!
Den andre pampen: Jo, men var ska vi ta den ifrån?

I morgon får vi läsa hur Torsdagsdepressionen kontrar Sjöbergs lamentationer. Det skulle nästan kunna bli en Torsdagsmani. Inte för att Centrallasarettet i Växjö garanterade morgondagen, men det står i största allmänhet fast, att den som lever får se.

Får vi läsa en valanalys från Karlstads stift, där Karin Johannesson rasat katastrofalt från provvalet. Det blir Sören Dahlevi! Karin har hamnat i negativ spinn och folk kommer att fundera på om det är så klokt att välja någon som prästvigdes 2010 och har begränsad pastoral erfarenhet.

De här lokala biskopsvalen kommer att påskynda en biskopsvalsreform. Om den gäller att kanhända att det blir  bättre, men bra lär det aldrig bli.

https://blogg.svenskakyrkan.se/minsynpasaken/2016/04/18/makten-och-arligheten/


14 kommentarer:

  1. Jag har varit på en del prästvigningar i Lunds domkyrka. Där är det lätt att bli drömsk. Helena Edlunds artikel får mig att vakna upp.
    Så otidsenliga prästlöftena är.Som levde vi kvar på femtonhundratalet. Men det antyder huvudproblemet med Svenska Kyrkans nomenklatura. Man har fastnat i lutherskt femtonhumdratalstänkande.Lutherdogmatik är tydligen det som nomenklaturan vill att nästa års jubileum ska präglas av.Jag hoppas att jag inte är den ende i fotfolket som vill markera och s a s vill sätta ner apostlahästens fot för att nu bli en aning metaforisk.Använd 2017 till en grundlig revidering av det evangelisk-lutherska, alltifrån dopsyn över prästlöftena till den nåd, som är långtifrån gratis. Det kan kosta på men vi skriver anno domini 2016.
    Kyrkans Tidning borde i namn av konsekvens ändra namn till Hänt i kyrkveckan. Jag vill absolut inte ifrågasätta den nya chefredatörens kompetens v g lokaljournalistik. Men jag ifrågssätter Kyrkan Tidnings styrelses komptens som rekryterare av ny chef red.
    Ibland är det befriande att ha en potatislott att gräva ner sig i.Gud är nådig. ...
    Ulf

    SvaraRadera
  2. Det förtjänar att påpekas att många läsare inte delar Sjöbergs problem med KT utan snarast tycker dess hållning är på tok för insmickrande mot delar av kyrkans ledning. Det är också mycket olyckligt att t.ex. Wanja Lundby och Mats Hagelin är politiska företrädare vid rikskyrkan och samtidigt sitter som makthavare i styrelsen över den granskande tidningen. Den mediala granskningen av kyrkan är egentligen på nivå av Grönköping, om man tänker på hur mycket av problem som skulle behöva analyseras och offentliggöras. Allt i syfte att kunna åtgärda och förbättra.

    /T

    SvaraRadera
  3. Man kan fundera över mycket, t.ex. hur man "modererar"blogginläggen. Flera inlägg har
    jag gjort emot Gunnars resonemang utan att
    få dem införda. Om bloggaren inte inför så-
    dant som verkar lögn eller oförskämdheter, så
    är det väl riktigt, men om man enbart publi-
    serar ja-sägarna, så synes det mej diktatoriskt.
    Så kan man ej säja om denna blogg, som t o m
    låter inläggen gå åt Diket varje dag.

    SvaraRadera
  4. - Den där Sjöberg är en förebild för oss kommunikatörer, myser Bill, min kommunikatör (Jag får allt ta mig en funderare på om det inte inte är dax att utnämna Bill till kommunikationschef, det höjer nog min status). En baddare på spin och damage control! förtydligar Bill.

    - Sjöberg är en baddarns kommunikatör, instämmer Bull, min teologiske sekreterare. Och dessutom lojal och trofast mot Ledningens för tillfället rådande Linje. Teologisk Korrekthet i sin prydno.

    - Teko? retas Maja med vippande morrhår.

    - Meine Ehre heisst Treue, flinar Rickard från Rickomberga, som har en prisbelönt tysk raskatt som mamma.

    Det blir nog bäst om vi kniper käft i fortsättningen. Kommentarer skulle ju kunna komma att uppfattas som!


    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
    Svar
    1. Maja och Bull!

      TeKå heter det väl?

      Skallagrim

      Radera
  5. Ulf,

    vad i prästlöftena är otidsenligt?

    Vad vill Du inte hålla med om?

    Själv har jag klagat över är gummiparagrafen som tillagts och där man sammanblandar "Kyrkans" ordning med KO som är något helt annat. En kyrkans ,läs SVeK´s ordning som ändras av politiska lekmän ,politruker och sedan uttolkas så att de drabbar dem som tar sina vigningslöften på allvar och i mångt strider mot vigningslöftena t ex detta att rent och klart predika Guds ord.

    Vi hade en gång en statskyrka med en kung som formellt var den jordiska delen av SvK´s högste "beskyddare", chef om man så vill , en ordning som iofs inte var något som en Luther hade tillstatt men kanske accepterat under den förutsättning som då gällde bl.a att Kungen skulle vara av den rätta läran.

    En tid när Kungen kunde offentligt kritiseras i en mässa och på frågan av sina rådgivare vad han ämnade göra åt detta tilltag enkelt frågade dem.
    "Styrkte prästen sin kritik med Guds ord?" (Ja exakta ordalydelsen minns jag inte men andemeningen var dock denna) och när hans sagesmän var tvugna att medge att det hade prästen gjort endast konstaterade."Ja, då har Konungen intet att anföra". En kung som sannerligen inte var känd för sin timiditet.

    De som saknar statskyrkan borde framföralllt betänka att detta inte har gällt det senaste seklet.

    Det är inte mycket av rent och klart Guds Ord man kan förvänta sig av nuvarande SVeK och dess heretiker till biskopar. De som valts enbart efter sin anpasslighet och garanterade icke apologeter.

    En kyrka passande för synkretister? En kyrka där tidsandan tas som varande den Helige Ande och där man inte erkänner ens Jesu påpekande att den Helige Ande aldrig talar emot Jesu ord.

    Ja, SVeK överlever nog länge, dvs så länge som "tidsandan" har nytta av den , inte längre.

    SVeK har varit framgångsrik i sin omvandling av ett SvK till ett SVeK helt enkelt därför att en inre fiende förklädd till ett vänligt lamm inte är så lätt att skydda sig mot.

    Vi kan dock se resultatet och det må till en både blind och döv , icke läskunnig , åtminstone sakna läsförståelse för att undgå att se att SVeK är något helt annat än vad den påstår sig vara.

    Den är inte Luthersk, inte evangelisk, (Misssion är något fult och att en viss herre på denna blogg uppmanar till mission gör det inte bättre ty synar man hans missionssträvanden så handlar det om PR, att stoppa medlemsflykt genom att dölja det skabrösa. och införa PK-förändringar allt i syfte att bevara SVeK -mycket lite som har med den mission som missionsbefallningen handlar om och som för det synkretistiska / heretiska SVeK är något helt uteslutet. (En liten vink om detta kan man f.ö inse ,om man bara vill, genom att studera förslaget till ny kyrkohandbok. Där har man nu tagit bort den sista spärren mot heresi istället för att lyssna på alla kritikerna.

    Man ville t.ex så gärna införa ett sk inklusivt språk för att tilltala de radikala feministerna men hade problemet med att en förutsättning var att detta skulle göras utan att tumma på sanningen.Utan att gå emot vad skriften säger. Den begränsningen har man nu släppt! Mao man accepterar direkt lögn bara det låter bra?)

    Så tillbaka till grundfrågan. Vad är fel i nuvarande prästvigningslöften. Vill Du strama upp dem eller "befria" dem från plikten att predika Guds ord rent och klart?

    //HH

    SvaraRadera
  6. Jag förstår inte vad kommentatorn Ulf menar. Allt tyder snarast på att kyrkoledningen vill dölja undan frågor kring luthersk dogmatik och istället inrikta reformationsfirandet mot andra frågor. I första rummet verkar som vanligt numera stå en vilja att utifrån ytliga floskler om "det lutherska" vilja sätta fokus på politisk påverkan i samhället.

    /Ullman

    SvaraRadera
  7. Anders Lundberg20 april 2016 12:23

    Jag talar nu inte om personen utan funktionen/tjänsten: Är det någon som fattar varför det är kommunikationschefen som snurrar runt i den här frågan?

    SvaraRadera
  8. Stå fast i kyrkans tro-som om den vore oföränderlig och den enes tro är inte den andres lik.
    Vem kan rent och klart förkunna Guds ord?
    Ingen präst jag känner till!
    Den heliga skrift tolkar vi olika.
    Petar vi i kyrkans bekännelse finns det som kan ifrågasättas.
    Jag är just nu under tidspress och lovar läsa Dig noggrannare i kväll.
    Det där med att rätt förvalta sakramenten är inte helt lätt.
    Prästen står också i beroendeförhållande till oss fotfolk; vi med apostlahästarna.
    Stress iväg. ..
    Ulf

    SvaraRadera
  9. Ps I all hast-har jag inte nyligen skrivit det om TRO:
    Varje människas väg till Gud är spcifik och individuell.Jag bekymrar mig om min och lämnar medmänniskan fri.
    Guds väg till en människa är också specifik och individuell. Jag har att lämna Gud och medmänniska fri.
    Ulf-Ds

    SvaraRadera
  10. Man undrar ju hur en kommunikatör menar sig att man ska ta ansvar för andras tankar och formuleringar.
    Jag lekte med tanken att byta ut vissa ord i "Vilket ansvar har en bloggare för de kommentarer som fyller bloggens flöde, formulerade av människor inspirerade av hens (hönans? DS) raljanta ton och suspekta antydningar." , till "Vilket ansvar har en kommunikationschef för de ord som fyller prästers bloggflöde och predikningarr, formulerade av människor inspirerade av Bibelns ibland raljanta ton och suspekta antydningar."

    "Högt i tak och låga trösklar" är ett vanligt mantra hos den organisation som vill verka "öppen". Kanske hos SvK, men inte riktigt på samma villkor för alla. Vilka har kommunikationschefen ett ansvar att informera? KM? KS? Biskopar? Anställda? Lydande tidningsredaktioner? Bångstyriga bloggare? Medlemmar av alla kategorier? Icke-medlemmar? Förtroendevalda?

    SvaraRadera
  11. Fredrik Fernbom20 april 2016 17:51

    Att påstå att Karin Johannesson rasat är att ta i. Hon har inte vunnit många nya röster utan ligger kvar på samma nivå. Den som rasat är Jonas Eek. Sören Dalevi har vunnit många nya, men det var på målfoto han kom med till nästa omgång. Osvuret är bäst.

    SvaraRadera
  12. Och den här länken är onekligen intressant. Jag tyckte inte heller att Helle Klein hade fel rakt av i sin kritik mot Helena Edlund när det begav sej. F.ö. behöver inte ens fiendes fiende alla gånger vara någon lämplig vän.

    (Detta sagt: jag äter gärna middag med både Edlund och Klein - och för den delen med både Sjöberg och Sandahl. Trots Jonas Gardells bisarra tolkning att detta innebär att jag - liksom Jesus när han låg till bords med tjuvar och horor - därmed godkänner allt mina bordskamrater sagt och gjort).

    SvaraRadera
  13. Den här länken, alltså (hämtad från en kommentar på den sida Dag länkar till): http://foddjuul-giftraab.blogspot.se/2016/04/ar-ordet-fritt-i-svenska-kyrkan.html Jag vill Helena inget ont - vilket hon verkade tro när jag ställde upprepade kritiska frågor kring ett av hennes engagemang som jag inte tyckte att hon redovisade tillräckligt öppet utan istället mest klagade på Helle Klein - men det där Facebookinlägget var ju verkligen inte försvarbart! Är det något jag verkligen finner skurkaktigt och oursäktligt är det att bränna ner flyktingboenden (vare sej de är ibruktagna eller planerade). Och att ens försöka finna förklaringar, förutom arvsynden och hjärtats ondska då, till sådana oacceptabla och terroristliknande beteenden - jfr alla som Helena och hennes meningsfränder med rätta kritiserat för att de försökt finna förklaringar till IS-krigarnas förbrytelser - är verkligen svårt att försvara!

    SvaraRadera