Något nytt

Något nytt händer.
Somliga skriver inlägg eller rapporter och biskoparna och kommunikatörerna svarar. Främst gäller detta förstås om det kommer en Timbrorapport eller om Helena Edlund har något att förtälja. Nog är detta något nytt. När de s k högkyrkliga skrivit böcker och analyser, har dessa skaldeförsök mötts av ihållande tystnad - eller beskyllningar i andra ämnen, främst styrda på person och allt detta ackompanjerat av episkopal tystnad.

Nu stiger Åke Bonnier fram igen.
Denna gång i Kyrkans Tidning, men av skäl som anges nedan blir det klent med referensen.
Leta själva.

Han sammanfattar Kyrkans tro med satsen "Det finns bara en enda Gud och det är Gud." Åke har det lite svårt med versalerna för det första "Gud" ska nog vara "gud", men skit samma. Felfinnare är vi inte. "Sedan kan man fråga hur Gud möter?". Biskopssvaret blir att "Gud möter på ett unikt sätt i den historiska personen Jesus från Nasaret" som i"sitt människovarande förkunnade... Guds rikes storhet". Guds rike "handlar om relationen med Gud, skapelsen, våra medmänniskor och oss själva."

Vad betyder detta?
Det betyder att jag har rätt. Biskopar kan tala, för då förloras sak i ord, men skriver de, blir det mesta så obegripligt som det faktiskt är. (Jes 28:10)
Guds rike är väl något nytt som kommit och mer handlar med än handlar om?
Men jag fascineras över den episkopala kreativiteten att formulera islams shahada, trosbekännelse, kristligt. "Det finns ingen annan gud än Allah."
Kan man dock förfara som Åke Bonnier utan att citera komplett? Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare..." I Nicea var det noga med orden, begreppen och sammanhangen. Credo in unum Deum.

Tillbaka till utläggningen.
"Gud går in i lidandet och döden genom Jesus själv, han som i allt är sann Gud och sann människa." Av samma väsen som Fadern - så vad gör "Gud genom Jesus"? Fäderna i Nicea kanske inte varit helt nöjda.
Nöjd hade nog PP Waldenström varit med Åkes precisering: "Och Jesus dör på korset för att visa att Guds kärlek är starkare än det som vill bryta ned." På sin tid var detta en sats som drog en gräns mellan Svenska kyrkan och Waldenström och gav upphov till en kyrkosplittring.

Åke traskar vidare och konstaterar att vi bekänner vad han återgett "även om vi kan ha olika tolkningar av nästan vartenda begrepp i våra trosbekännelser." Jag saknar präster med bister humor när jag läser sådant. Jan Carlquist och Thommy Hägg t ex. Tron nedbruten till molekylärnivå! Samma tro men annorlunda. Och här är klart besked till den vars mantra är att trosbekännelsen läses i varje gudstjänst.  Ingen kan utan omfattande undersökning på individnivå få klart för sig vad något betyder! Marx skulle jubla: "Vad var det jag sa? Allt fast förflyktigas!"

Nu kommer Åke in på pneumatologin.
"Genom Andens verk möter vi Jesus, den korsfäste och uppståndne. Detta kommer också till uttryck i det vi i våra olika kyrkor kallar sakrament." Vi förstår. Eller inte.

Så blir det tid för episkopal avgränsningar, ty "det finns en rädslans teologi som tycks vilja värja sig mot att inte ha grepp om hela sanningen, en rädslans teologi som främst tycks vilja hävda svart och vitt, rätt och fel." Är det Thomas av Aquino som åsyftas? För inte kan det väl vara Albertus Magnus - för att fundera över de lärda 1200-talsdominikanerna? Vilken är teologin som bekymrar Åke Bonnier? Vilka är de rädda? Jag vill gärna veta för jag vill komma åt saken. Ordet "tycks" återkommer och ger ett något oprecist intryck - men låt gå: "Den teologin tycks inte vilja ha någon annan dialog än den som i långa loppet syftar till att alla ska tro på samma sätt." Glider inte resonemanget? Gäller inte saken för en biskop att alla ska tro detsamma, en tro? (Ef 4:3-5) Vem påstår att alla måste tro på samma sätt? Nummer och namn!

Biskopen "tycks" vilja en annan hållning, den glada gudstillitens. Det låter något. Denna glada gudstillit ser att Andens frukter "också mognar på gränslöst många ställen utanför de kristna sammanhangen". (Gal 5:22-23). För dr Luther var det en poäng att det aposteln Paulus först gått igenom, företeelsen "köttets gärningar", inte bara är fenomen i världen utan också i Kyrkan. (Gal  5:19-21) Lite komplicerat blir det allt eftersom aposteln Paulus utlägger hur tron formas i kärlek. (Gal 5:6) Hur viktig är då Kyrkan som redskap för Anden om trons frukter mognar utanför de kristna sammanhangen och detta utan Guds ord och sakrament och alltihop det där? Vad nytt var det som hände när Gud blev människa och i Kyrkan fortsätter verket?

Jag hade tid att fundera lite i går.
På morgonen ringde jag efter huslig befallning till Vårdcentralen, eftersom jag haft lite ont i ryggen ett par dagar. Nu gjorde det ont i bröstet också. Kl 11.15 skulle jag infinna mig. Jag körde bort, parkerade bilen, slog av "enter" så att hunden kunde vara kvar utan att utlösa billarmet och gick in.
Jag gick aldrig ut.

Doktorn kallade på ambulans och in på akuten åkte jag.
Ambulans har jag inte åkt sedan jag åkte 903:or sommaren 1967, när vi utbildades i sjukvård på slagfält och forslade patienter på ett sätt som enkelt uttryckt var omskakande.  Nu var det riktig ambulans men inte, tyvärr, blåljus.
Något nytt i mitt liv i alla fall

Nå, jag hade ett par böcker med och kunde tack vare dr F få tillgång till det bonnierska aktstycket. "Du är inte den förste som kommer in på en vårdcentral och sedan med ambulans hamnar hos oss", sa den omtänksamma undersköterskan. Det blev röntgen mm mm och lite stick och jag fick något som lät som "DDT" - men det kan det nog inte ha varit.
I dag ska det bli datortomografi.
Jag hade med mobilen och kunde ta en bild på mig själv , en s k selfie, där jag låg på akutavdelningen. Jag blundade och skickade så bilden till äldsta barnbarnet med frågan: "Ser jag inte lite avliden ut?". Hon svarade. "Aningens."
2 Kor 6:9, alltså.

Men inte mer än "aningens"!
Riktigt vad det är, förutom ålder och dåligt leverne (min äldsta dotters diagnos), får vi kanske kläm på idag.
Ett säger jag till mina vänner: Var inte oroliga!
Ett säger jag till er andra: Hoppas inget!

Och hur eller hur - något nytt var det! Man lär sig alltid något på vägen och minns att de kristna är de som är på vägen just (Apg 9:2). Inte i diket, alltså.