lördag 30 april 2016

Be-tänkligt

"Dela tro - dela liv" är ett 60-miljonersprojekt. Det ska entusiasmera oss, och jag läser twitterflödet som syftar till just detta, men blir jag entusiastisk? Nu handlar det om bönen och om bönen finns det goda skäl att tänka ordnat. Bön är en syssla som förutsätter att det blir be-tänkligt, bönens teologi ska väl kallas så. Men nu undrar jag.

Ni får citatet:
"Att be är att sätta in sig själv i en förändringsprocess, ärlig bön för med sig handling, det är inte att fösa över ansvar på någon annan."
Ber den fromsinta medelklassen så här?
För en kyrkokristen ter det sig väl knappast tänkbart?
Fokus är flyttat från Gud till den bedjande.
Blir detta inte fel, helt fel?

Att be är att sätta in sig själv i en förändringsprocess?
Här förväxlas uppenbart kategorierna, dvs vad bön är och vad bön kan få för konsekvenser eller hur bön förhåller sig till lärjungaskapets grundvillkor, det lärjungaskap som självfallet handlar om en förändringsprocess.

Vi tar det där med att "ärlig bön för med sig handling".
Nu ligger jag på mitt yttersta eller obrukbar på grund av svår nedstämdhet. Jag är som psalmisten när det är som värst. Då kan jag alltså inte be ärligt? Då är det väl lika bra att inte ens försöka? Bön är till för aktivister, sådana som vill sätta in sig själva i en förändringsprocess. Bön är inte till för håglösa och alls inte till för folk som ligger på sluttampen på Långvårdsavdelningen. Men det blev väl inte rätt?

Jag skulle vilja slå ett slag för bönen som verkligen är att fösa över ansvar "på någon annan", dvs på Gud, som lovat mig att vara min käre himmelske far. Det är märkligt med denna förbannade lagiskhet och detta sätt att omdefiniera bön så att den blir "att sätta sig själv i en förändringsprocess". Helgelsen är denna förändringsprocess, men också den är inte något jag gör med mig själv utan något Gud gör genom att ibland vilja och andra gånger tillåta.

Jag har en närmast fånig tågordning för en liten förbön. Jag ber för präster jag känner och som jag uppfattar att jag har ett förbönsansvar eftersom de är sjuka och jag tycker om dem. Jag följer egentligen stambanorna. Tala om tågordning. Jag börjar i norr och hamnar till sist på Malmö C. Det är böner som inte i egentlig mening för med sig handling om man inte med handling räknar något jag kanske någon gång skriver till mina vänner - men det hade jag gjort hur som helst, tror jag. Jag föser helt enkelt över ansvaret till någon annan, för jag är doktor men inte läkare, förstås.

Ibland ber jag för förhållandena i världen och menar att min största insats för freden gör jag som bedjare. Vad annars kan jag göra?
En gång i tiden gjorde jag fredsinsatser genom det militära system som höll Sverige utanför krig tills det i demokratisk ordning bestämdes att vi skulle kriga i Afghanistan och Libyen. Jag var stolt över mitt vapenslag, kustartilleriet. Det var försvar och inte anfall. Vi värnade fosterlandet och fostervattnet. Allt detta är historia. Som mest kan jag värna det statsskick som ger utrymme för medborgerliga fri- och rättigheter, men i det stora hela kan jag göra fredsinsatsen genom att be och det kan inte föra med sig någon synnerlig handling. Är bönen inte ärlig då?

När jag blir som teologiskt dystrast tänker jag: Finns det ett fenomen i det officiösa svenskkyrkliga som inte är något annat än själv-be-fläckelse?

Vad vi möter i denna tweet är det som kallas "funktionell ateism". Den kan se from ut, men krafsar vi lite på orden så upptäcker vi att Gud inte behövs i sammanhanget, inte ens när vi ber. För bön är att sätta in sig själv i en förändringsprocess och det är lika kul som när Gudrun Schyman var i Blentarp för att bli nykter, men inte ville be till "Gud" utan bad till "Gudrun". Det gick också bra. Men, och det är min småländska fråga och inget annat, borde inte Svenska kyrkan för 60 miljoner ha en annan och mer profilerad hållning?

När jag ber är jag för övrigt helt nöjd med att få fösa över ansvaret på Gud.
Det är därför jag ber.
Så enkelspårig är jag. Skamlöst!
Var inte detta den gamla kristna regeln, att "handla som om allt hänger på dig och be som om allt hänger på Gud"?
Det är för en kyrkokristen klart att allt hänger på Gud, som hänger på ett kors.

Ska inte min bön också innehålla en tacksamhetens hållning?
Jodå. I går hittade jag, tack stiftsadjunkten Jens Linder, lösningen på mitt råbiffsproblem. I nästan tre år har jag letat efter någon som maler råbiff i Växjö. I Löttorp finns Rosas Handel. I går eftermiddag hemsökte jag efter en stiftsadjunktstanke, Coop vid Oxtorget, frågade artigt om de kunde mala råbiff och det vänliga svaret med ett leende var ett "ja". På innanlår, för det var bäst, tyckte expediten. Då visste jag att jag hittat en sakkunnig!

I går kväll blev det råbiff med tillbehör, öl, OP,  bröd och ostar samt på sluttampen oliver av lyxmodell. Bordsbön och så rakt på!
Det var en stor dag i mitt liv, "som i prästgården" var känslan, det betyder som på norra Öland. Lycka! Och jag gjorde, om franskan ursäktas, inte ett skit. Jag bara tog emot gudslånet i tacksamhet. Det var säkert för somliga fel livshållning - tacka Gud för råbiff, öl och brännvin utan en tanke på någon annan förändringsprocess än just denna!
Tack gode Gud för att du gett mig gåvan att njuta av livet!
Aj då.
Fel bön. Ansvarslös på alla sätt. Men jag skäms inte!
Jag har lovat återvända till Coop för att köpa mer råbiff.
Tack gode Gud för den elit i livsmedelsbranschen som har vett att mala råbiff av innanlår!
Och tack o Gud för stiftsadjunkten, som funderade och sa: "Jag har inte köpt men skulle kunna tänka mig att Coop på Oxtorget skulle kunna ordna råbiff!"
Att be är att till sist hålla Gud ansvarig för att jag får råbiff en fredagskväll.
Vad skulle bön annars vara?





10 kommentarer:

  1. Råbiff skall inte malas. Den skall skrapas. Av oxfilet. /Gustaf Björck

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rätt rätt!
      Bekräftas
      Ulf, AMU-utbildat köksbiträde

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  2. Bengt Holmberg30 april 2016 09:36

    Dag, min vän ! Det här stycket saftig inkarnatorisk böneteologi kunde inte ens G.K. Chesterton ha skrivit bättre. Respekt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer sannerligen

      Radera
  3. Härligt skrivet så här inför Bönsöndagen! Kan också påminna om Per-Olof Sjögrens Böneskola och Ole Hallesbys Från bönens värld. Båda fyllde mej med lust att verkligen praktisera det som stod, och det gör sannerligen inte alla böcker (eller ens predikningar). Ora et labora!

    SvaraRadera
  4. Självaste S:t Petrus citerar ju ps 55 med orden: kasta era bekymmer på Honom. Han har omsorg om er. Hans Urs von Balthasars bok om bönen (Prayer) från 1955, enligt honom själv den mest Barthianska, hjälper oss att låta bön vara bön som för oss in i den heliga skrift och inte ett medel för något annat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så underbart att det står "kasta" och inte "lämna över i ett fint inslaget paket". Vi får verkligen kasta våra bekymmer på Honom.

      Radera
  5. Att berätta om bönen kan varje frikyrkopastor och katolsk präst göra på studs utan att det kostar ett enda öre. Sv"k" behöver för sin del ta fram de riktigt stora spenderbyxorna för ett försök. Är det bekant hur de 60 miljonerna ska fördelas? På vilket konto skrivs de? Ett annat dyrbart projekt just nu är att försöka hitta en metod för att förmedla till konfirmander vad tro kan tänkas innebära. Vida hon famlar. Ibland skulle man allt vilja vara en vit flärp för att kunna höra allt som de (till 50%) läppstiftsbemålade öppningarna ovan glappar om. /John

    SvaraRadera
  6. John, väldigt vad Du hänger upp Dig på läppstift.
    Kh på landet

    SvaraRadera