Skumt och belysande i Svenska kyrkan

Först och viktigt:
I dag är det internationella Gin and Tonic-Day. Det är en mer kommersiell dag än den kyrkliga Gin&Tonic Monday, men vi som inte vill se det kyrkliga isolerat från världen - i världen men inte av världen - måste förstås göra vårt bästa också denna dag. Jag proklamerar som statsminister Löfven: "Ordning och reda." Eller som det heter på tyska: "Ordning muss sein!"

Därefter:
I går hade jag anledning ringa Stiftskansliet i Göteborg. Antje var i Göteborg i förgår för att tala om samerna i programmet Opinion. Det finns fler samer än renar i Stockholm, ett faktum bara att påpeka i förbigående. I går morse sågs biskop Eckerdal och Antje promenera vid Göta älv, resonerande (trodde sagespersonen, som sett och hört dem vid stiftskansliet, det s k Läppstiftet) om kyrkohandboken. De tittade sig omkring och i vattnet såg de en kondom. Då utbrast biskop Eckerdal: - Ja, här i Göteborg går vi till sjöss tidigt.

Hur skulle ni klara er om det inte på denna blogg kastades ljus också över händelser som denna. Ni skulle inte ha en aning om biskopars samtal sinsemellan.

Annars läser och kontemplerar vi Kyrkans Tidning.
Komminister Eva Petersson går i pension.  Stor uppmärksamhet på Växjö stifts sida av Torsdagsdepressionen. Hon är den kvinna som varit med längst. Vem bryr sig? Jo,den journalist som vet att skriva positiva nyheter. Jag tycker lite synd om den biskop som hängs ut av journalisten.
Stackars Sven Lindegård!
Och stackars Eva!
Hon "nödgades att ta en omväg innan hon fann sin församling att tjäna så länge."

Den förklaring Sven Lindegård och hans stiftsadjunkt gav när Eva inte prästvigdes för Växjö stift var den, att hon inte anmält sig i tid. Det var nog verkligen så. Men det var en omständighet som försvann i det upprörda.
Det blev alltså stor uppställning. Många var arga. Kvinnoföreningar. Rektor Hillerdal och rektor Dahlbäck  var lika arga som de andra arga.  Konstigt att gamla missionsförbundare så lätt blir så arga, trots att de framträder med blid uppsyn, kan en konnässör på just teolog-ilska tycka. Rektorerna ville att teologer som var "kvinnoprästmotståndare" skulle vägras vigning. De var tidigt ute, de gamla missionsförbundarna, och hörde alltså samman med det tillkommande paradigmet. Gustaf Wingren var också arg. Så arg att han avsade sig prästämbetet. Jag var med på åskådarbänk och följde dramat med upphetsade biskopar när biskop Nivenius under en lunch i Kalmar fick det dramatiska beskedet om Wingrens avträde. Ärkebiskop Olof Sundby behöll dock lugnet. "Vi talar om det sedan", sa ärkebiskopen.

Det var dock mycket skumt i det kyrkliga dåförtiden och många journalister hade antingen en egen agenade eller som utnyttjades av andra som hade just en egen agenda.
Lite roande var det nog.
Och inte så lite oroande. Där lagades en framtid med en annan kyrka.
Biskop Sven Lindegård tänkte sig vara väl införstådd i hur spelet skulle spelas. När allt kom till allt hade han ingen aning. Det var sött på sitt sätt.

Belysande i Torsdagsdepressionen är en sakinformation under en insändarskribents namn.
Skribenten undertecknar "Tidigare kyrkomötesledamot, nu församlingsengagerad." Här sätts motsatserna tydligt upp.
Purister, men bara sådana, skulle kanske påpeka att ett församlingsengagemang i tv-soffan är ett bekvämt men måttligt engagemang . Detta vore en tarvlig kommentar, som inte hör hemma i en upplyst kyrklig debatt. Begrips!

Man ska inte skämta om det tyska. Zeuchner till exempel. Men den välavlönade VD:n heter ju också Henriette. Det blir något av Kol- och Stålunionen av den namnkombinationen. Ska jag återställa balansen? Monsieur Rohrbach, Touton kallad, lärde ut en insikt som han sa att man aldrig får glömma:
"Les femmes pleurent comme les enfants pissent."
Det var förstås i Frankrike på 1920-talet, tro inget annat.

När ni träffar VD:n ska ni inte prata lön för det är fult att tala pengar. Jag vet att det är svårt, "don't mention the war", ni vet, men kanske inte heller om bokförlaget Verbums uteblivna framgångar. Försök i stället ropa:
Vive la France et les pommes de terre frites!
Det skingrar dystra insikter om det kyrkliga.