måndag 22 augusti 2016

Det är måndag morgon

Det blir liksom för mycket.

Jag funderar dagligdags över Svenska kyrkan. Det har jag gjort i mer än 50 års tid, antar jag. Jag är lite glad över att den totala cynismen inte fått makt över mig när jag försöker följa det som nu övergår Svenska kyrkan. Jag antar att det beror på att jag rätt idogt skiljer mellan Svenska kyrkan och kyrkosystemet. Jag har sett Svenska kyrkans storhet och det ger nyttiga perspektiv på kyrkosystemets oförmågor.

Det betyder inte att dessa oförmågor är harmlösa. De har sprängkraft i sig, så mycket att "den gamla stenkyrkan" skulle kunna jämnas med marken. Frågan ställs om hur mycket Gunnar Sjöberg kostat när utträdena tagit fart. Det kan man undra. Jag undrar än mer över hur den lilla manifestationen #mittkors kunde tolkas så fullkomligt befängt. I Kyrkans hus sitter ju inte illvilliga människor. De måste vilja Svenska kyrkan gott. Men i vilken värld lever de när de uppfattar att en kampanj startas,  som kan leda till religionskrig? Vilka ideologiska dimmor skymmer deras klarsyn?

Kampanjen i sig var inte särskilt märklig.
Den ville ge människor en möjlighet att uttrycka vad de kände när fader Jacques brutalt mördats då han firat mässa.
Sociala medier kan fungera - socialt. Man kunde tänka sig att just detta sociala är de sociala mediernas själva vara. Fanns det ett behov att stå upp för korset, kunde kanske 300 skicka bilder på sina kors. Det hade varit framgångsrikt, och människor kunde ha varit glada över att i varje fall få göra något för att stå det onda emot, lite glada över sina fina kors, glada över att korset verkligen är tecknet mot ondskan och inte orimligt insett att det är tid att vara idog i bönen om förbarmande över denna värld. Att tre kvinnliga präster tagit initiativet, skulle utan vidare kunna uppfattas som utslag av en omtänksam själavård. Ungefär så.

Nu är #mittkors något som resulterat i mer än 8000 deltagare.
Det är det märkliga. Inte uppställningen mot och den nu dokumenterade oförmågan att läsa tecknen i tiden. Men varför kunde kommunikationschefens första reaktion bli vad den blev? Om en mängd hatiska namnkristna höttat med sina kors och skrikit arga slagord mot muslimer, hade väl ord om att inte provocera med korset varit på sin plats. Men där var vi inte och där är vi inte.

Jag styr inte på kommunikationschefen Sjöberg.
Det kommer andra att göra. Jag styr mer på frågan om kulturen i Kyrkans Hus, bilderna av verkligheten. Det beror på att jag vaknade innan gryningen med tanken att Svenska kyrkan enligt Kyrkoordningen framträder som församlingar och stift. Vad har hänt när kyrkokansliet framträder som Svenska kyrkan? Ska detta förhållande förstås med Hegels ord att ett samhälles upplösning visar sig däri, att det går annorlunda till i lagen än i verkligheten (eller var det tvärtom?)

Ska vi plädera för en kulturrevolution, där svartgardister brutalt tvingar ut byråkrater från de olika kyrkliga kanslierna till pastoralt hantverk i den pastorala myllan? Ska byråkraterna sedan få stå på knä med röda psalmböcker i händerna och skandera slagord? Vad ska de ropa då? Och ska de utöva självkritik, på knä och under tårar?

Självkritik behöver övas i det svenska kyrkosystemet.
Men formerna? Frågorna om vad som hänt och hur det kunde hända, måste Kyrkostyrelsen ställa sig. Ännu har det inte kommit någon kallelse till nyinsatt styrelsemöte om den innevarande situationen.
Det kan visa sig att bedömningen uppifrån är att arbetsutskottet får tala om saken och så möts styrelsen under Kyrkomötet om en månad. Då kommer resultatet av granskningen av SKUT (om den säger min vän juristen att den bedrivs av den advokatbyrå som tar mest betalt av alla...), rimligtvis remissvaren om kyrkohandboken, aktuella kyrkomötesfrågor (där frågor om sommarens kris inte kan tas upp), medlemstappet och en del annat. Hör BDS dit?

Den som läser Kyrkans Tidning nogsamt, ser både att "kyrkans ledning" behöver bygga upp förtroendet och att "kyrkostyrelsen förhalar beslut om kyrkomusiker". Det beslutet vill kyrkomusikerna ha upp som en valfråga och posk-arna reserverade sig. Men vad sa posk i arbetsutskottet? Jag sitter på åskådarplats och noterar att det som au levererade inte var ett utarbetat förslag till kyrkomötet. Det borde det ha varit. Hur kom det sig att det inte var det? Det kanske till och med är en allvarligare fråga än den som ställs från kyrkomusikaliskt håll? Om au-ledamöter i styrelsen kommer med nya frågor om det förslag au lagt fram och föreslår återremiss blir saken svårhanterlig om tiden är kort. Kyrkostyrelsen har mycket att ta i. Skulle ett problem kunna vara att styrelsen inte gör det, inte kan göra det, inte får göra det. Vem styr egentligen i Svenska kyrkan och vad är det där som kallas "kyrkans ledning"? Jag tror jag undrar. Jag kanske är ensam om det?

Är det allvarligaste i tiden inte medlemstappet utan missmodet som sprider sig, ett missmod som har sina rötter i en misstänkliggörandets kyrkliga kultur, som denna sommar visade sig komma från Kyrkans Hus. Är den stora utmaningen att återupprätta en kyrklig samtalskultur? Hur görs det? Och finns viljan? Eller räcker det med att illviljan finns, den som så konsekvent styr på person mot tre "tvivelaktiga" kvinnor och en hel del andra därtill. Ty med illvilja sköts en hel del i det kyrkliga.
Detta kyrkliga vill ha medlemmar!






29 kommentarer:

  1. Visst Dag - illviljan finns mot de som styr mot "tre tvivelaktiga kvinnor" - från motsatt håll kommer den du ju inte alls! Till exempel ditt och deras bloggande har ju bara visat på välvilja mot sina medkristna i kyrkan! Du gör så kloka och riktiga analyser ibland, du.

    Sedan undrar jag hur du, eftersom du talar om "de" vet att alla i Kyrkans Hus satt och skrev Gunnar Sjöbergs facebook-text tillsammans?

    SvaraRadera
    Svar
    1. I "bunkern" börjar Anna mer och mer likna den fanatiska hustrun till den lille mannen med klumpfot, det skulle kunna sluta tragiskt men blir i det här fallet närmast tragikomiskt!
      Antony

      Radera
    2. Jag undantog naturligtvis dig Antony, när det gäller att vara illvillig. Du tror och tänker alla om gott och sprider värme och glädje här på bloggen.

      Radera
    3. Även om en kommentar inte faller en på läppen behöver man inte tolka och associera illvilligt.

      Personligen finner jag Annas ironi både välvillig och tänkvärd. Rena påhopp är ingetdera.

      Redax

      Radera
  2. Så många frågor!
    Vem är sammankallande i Kyrkostyrelsen?
    I mina ögon är det nu så högt vatten att man för länge sen borde ha tätat ekan och börjat ro för livet, men det hävdas att intet av de styrande organen KM eller Kyrkostyrelse ges utrymme för samtal i händelse av akut kris i system och organisation.
    Jag tillhör absolut dem som gärna stannar i Sve ky och kämpar, men vad kan jag göra?
    Att tala med förtroendevalda verkar inte hjälpa här.
    Vem styr egentligen i Svenska Kyrkan??

    SvaraRadera
  3. "Nu är #mittkors något som resulterat i mer än 8000 deltagare."

    På vilket sätt har de utsatta kristna nu blivit hjälpta av detta? Märker de någon skillnad mellan tiden före och efter mitt kors? Eller var det ens meningen att hjälpa just DEM?

    En anonym en

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hjälper väl dem lika mycket eller lite som deltagande i vilken slags manifestation på eller utanför internet som helst. Fackeltåg för eller emot något eller skuttande i Pride-tåg.

      Radera
    2. Det uppmuntrar som bloggaren nämnde säkert till bön. Och det är inte lite.

      Radera
  4. Ser att kommunikationschefen egentligen är präst. Vore det inte bättre att en präst ägnar sig åt församlingsarbete och själavård? Måste Svenska Kyrkan ha en kommunikationschef? Nu har han ju tyvärr ställt till det genom att jag och ytterligare ett antal personer blivit ledsna och lämnar den kyrka som vi vuxit upp i och känt oss hemma i.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Givetvis måste Svenska Kyrkan ha en Kommunikationschef och en uppsjö av oumbärliga Kommunikatörer!

      Communico. Ergo sum, sade redan Descartes.


      Bill, Kommunikatör hos EKM

      Radera
  5. Bunkermentalitet. Det är det ord som ständigt dyker upp i mitt huvud. Bunkermentalitet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En bunkermentalitet, där koryféerna tröstas med ledarens löfte - "Wenck wird kommen"!
      Antony

      Radera
  6. Visst, varken Dag eller jag tolkar alltid de tre senaste ärkebiskoparnas uttalanden till det bästa (välviljan mot Arborelius är märkbart större). Det kan ju bero på att vi givit upp tanken på att de tre "egentligen", trots vissa olyckliga uttalanden, står för kyrkans klassiska ("katolska" om du så vill) tro och lära - när Hammar säger att Kristus är en tankekonstruktion, när Wejryd (jo!) menar att inte bara kvinnor kan föda barn och när Jackelén, trots upprepade påstötningar, inte kan svara på frågan huruvida Jesus - Guds härlighets återsken och hans väsens avbild - ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger (att svara JA på den frågan uppfattas kanske som att initiera ett religionskrig?

    Sen satt väl inte alla i Kyrkans Hus och skrev Gunnars facebook-text tillsammans. Men jag håller med Dag om att texten torde avslöja något om tankevärld och fiendebild i Kyrkans Hus.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Andreas: "...texten torde avslöja något om tankevärld och fiendebild i Kyrkans Hus". Man kan också säga att när HE skrev sitt inlägg där hon spred felaktigheter med en rätt grov beskyllning om kyrkokansliet och sedan inte rättade till felet utan fortsätter att sprida det som nu kan kallas lögn - då förklarade hon sig ju själv som uppenbar "fiende" - man sprider inte lögner om sina vänner.

      Tyvärr var nog Sjöberg inte opåverkad av detta tänker jag. Det spelade roll vilka avsändarna var. Sedan borde han ha hållit sig i styr och låtit bli att reagera. En informationschef ska inte själv gå ut i debatt som han gör - det är därför jobbet verkar så tråkigt och omöjligt tycker jag.

      Radera
    2. Ja, du kan ha ett par poänger där, Anna!

      Sjöbergs titel är väl i o f s kommunikationschef och inte informationschef, men så mycket större anledning finns väl då att reflektera över vad en kommunicerar.

      Radera
  7. I många medlemsorganisationer så är det ofta tjänstemännen som styr dagordningen även om styrelsen tror att de styr.
    I kyrkomötets utskott, finns det tjänstemän närvarande?
    Finns det textförslag formulerade av tjänstemän?
    Varför kan inte kommunikationsavdelningen fokusera på att sprida gamla kristna sanningar, istället för att så split och splittring bland dagens kristna?

    SvaraRadera
  8. Det där med kulturrevolution och att tömma kyrkans hus knske inte är så dumt!
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
  9. Är det inte så med kulturen i Uppsala-bunkern, att den odlats av ryggkliare, för ryggkliare, under en ganska lång tid nu. Gamla medarbetare har formats genom "koka groda-metoden" och nya medarbetare (ja-sägare) rekryteras utifrån den rödgröna, pridevurmande, Kristofobiska, smygmuslimska och anti-Judiska ideologin. Den som allt tydligare, trots idoga försök med diverse kamoflage, lyser igenom när företrädare från bunkrarna uttalar sig. //Andreas

    SvaraRadera
  10. BloggarDag,

    -Medlemstappet är det allvarligaste - utan jämförelse!

    Ja, så är det och har varit länge, vad än högkyrkliga och andra säger. Jag minns hur jag varnade jämte alla andra, som var skilsmässomotståndare för följderna av separationen.

    Andra viftade bort det och hävdade att det var betydelselöst. Nu har de avslöjade skandalerna resulterat i massutträden. Vad säger de bekymmerslösa nu då?

    Jag minns mina ord i KM och annorstädes: varje kyrkotillhörig, som lämnar fadershuset är en förlust, en förlust för mycket.

    Nu är det tvivelsutan kris, riktig kris, vilken alls - medlemsmässigt - inte alls hade varit så stor, om kyrka-statäktenskapet ej hade slagits sönder av högkyrkligheten, delar av frikyrkligen och vissa andra i oskön förening.

    Vad gör förnekarna nu? Fortsätter att stoiskt förneka sin skuld till att de började öppna utträdesslussarna (de är givetvis inte ansvariga för omdömeslösheten hos församlingsledningar och SKUT-företrädare som låtit pengarna rulla)? Eller kryper i ödmjukt erkännande fram och tillstår att de hade fel?

    Kvar står också att många i kyrkliga ledningsfunktioner är alltför och otillåtet naiva, som har de förlorat verklighetskontakten och vanligt sunt förnuft.

    Men det rår de ju inte för.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. B O Dike m fl
      -Att dom som inte delar Svenska Kyrkans tro lämnar: Mer än OK
      - Att dom som är Mammondyrkare lämnar samtidigt som äkta partnern som tjänar mindre är kvar:No K...
      -En frihetsälskande-i Kristi fotspår- Svenska Kyrkan borde bryta alla band med staten. Bort lag om Svenska Kyrkant.Bort att majestäten måste omfatta viss tro.
      (Leve republiken Sverige! !!)
      Frihet är det bästa ting
      som sökas kan all världen kring.
      Tro, hopp Koch kärlek-
      störst av allt är friheten.
      Kris? Hon lever allt Svenska Kyrkan.
      Bu illasinnade signaturer! Och litet Bu till de som med sina namns nämnande dikeskör
      Ulf HejaAntje Berggren

      Radera
  11. Nu har Bengt Olof Dike inte varit alltför hjärtnupen när den kyrkopolitik genomförts som alienerat många svenskkyrkliga. Kyrka-stat-relationen levde på undantagsbestämmelser men det är sant, jag hade hellre sett förändringen år 1979. Då stod trots allt Svenska kyrkan starkare. Men i den s k folkkyrkostudien försökte vi föreslå utåtriktade insatser. Vad tyckte Dike om den boken? Och vad sa Dike till staten år 1993 när folkbokföringen togs bort, den skulle ju de s k folkkyrkoanhängarna ha kvar. För att inte tala om dopfrågan, där folkkyrkomannen Söderberg var ordförande. Vad tycker Dike om insatsen att dopet blev medlemsgrundande? Var inte folkkyrkoanhängarna tidigare helt emot den? Och har jag missförstått, men var inte folkkyrkoanhängaren Söderberg den som själv administrerade förändringarna av det han tidigare slagits för att bevara oförkränkt?
    Jag tror alla skulle ha nytta av att läsa boken Inget för någon (Gaudete).

    SvaraRadera
  12. BOD,

    När skall Du inse att medlemstappet inte i sig är det sjuka? Det vore sant om SVeK hade varit en organisation vilken som helst och det då bara gällde att rädda intäkter och se till att kunna fortsätta arvodera dig och dina gelikar.

    (Nu behöver du knappast vara rädd för egen del , SVeK har nog pengar att försörja sina politiker och anställda om de så inte har en enda medlem kvar i många ,många år till. Där är de i gott sällskap med t ex många fackföreningar som inte längre är beroende av just några medlemmar men likafullt har medel och mage att uttala sig vitt och brett om "sina" medlemmar och "deras" krav.

    Nej, det vi ser är snarare tecken på sundhet, att de som tar Kristi Kyrka på allvar vägrar erkänna nuvarande SVeK som en sådan och helt enkelt drar sig ut ur denna. Det är sunt även om jag har full förståelse för de som ännu tror och hoppas att SVeK skall kunna ändra sig och än en gång åtminstone försöka leva upp till den bekännelse och den lära de nu falskeligen påstår sig lyda under. Personligen har jag förlorat hoppat och söker mig numera till den av dig så förkättrade missionsprovinsen.

    Kan också påpeka att jag skulle enbart se det som ytterligare sundhetstecken om de som inte accepterar den kristna tron, inte accepterar den apostoliska läran och bekännelsen lämnade SVeK.

    Hellre en liten klick troende än en samling politruker och anställda som enbart ser SVeK som karriärväg eller möjligens behaglig reträttplats.

    Ja, jag skulle tom önska att man aktivt utstötte de som motarbetar den apostoliska tron. Är de mot förmodan så övertygade om att deras irrläror är Gudi behagligt så kan de ju "öppna" eget eller söka sig förslagsvis till närmsta moske´.

    //HH

    SvaraRadera
  13. En sak till Dag:
    " Men varför kunde kommunikationschefens första reaktion bli vad den blev? Om en mängd hatiska namnkristna höttat med sina kors och skrikit arga slagord mot muslimer, hade väl ord om att inte provocera med korset varit på sin plats."

    Jo, fast det har nog en del medkristna gjort. Eller om de var motkristna. Observera dock att jag tycker att det finns något riktigt med en mittkors-kampanjen. Jag själv blir till exempel vansinnig när jag läser om trakasserier mot kristna på asylboenden. Jag själv vill gärna visa min solidaritet med dessa (förutom IS offer.) Men observera också att i #mittkors-uppropet skrevs detta:

    "De som tillber och tillhör Kristus förnedras och förföljs. Attacker mot kyrkor i Europa och Sverige har skett tidigare. Synagogor har en ständig hotbild mot sig och har utsatts för attentat."

    Inte bara attacker mot kyrkor fördöms, vilket hade varit på många sätt naturligt, utan även attacker mot synagogor - men inte alla de gånger moskéer i Sverige skändats med grishuvuden utanför ingången, slagord på väggarna m.m och slöjbärande kvinnor attackeras med glåpord eller att någon försöker rycka av dem sjalen. Är inte det också hemskt? (Förutom att muslimer också är just offer för IS.)

    Kommunikationschefens (tack, Andreas för rättning av titel!) funderingar och kritik var därför i sig inte dumma alls - bara att det ingår inte i hans roll som kommunikationschef att ta ledningen i debatten och det går inte att facebooka offentligt men som privatperson i sagda roll.

    (Tack för uppmuntran även till Redax.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samt är formuleringen "provocera" inte något jag sett Sjöberg eller ÄB använda, utan det verkar vara motståndarlägrets (hm, välvilliga?) tolkning av det som skrevs. "Man får inte provocera muslimer med korset" var väl inte det som skrevs? Alls?

      Radera
    2. Det var en intressant iaktagelse Anna.
      Jag har svårt att tänka mig att så värst många judar i Sverige tolkar korsbärande som en solidaritetshandling med det judiska folket.

      Man kanske skulle börja bära en davidsstjärna i sympati med de muslimer som förföljs av Daesh?

      Eller också kanske vi ska stå upp för vår egen religiösa identitet med dess symboler?

      I Sverige förväntas man inte visa anstöt, även om man tar anstöt, av religiösa symboler på flaggor, byggnader eller runt människors halsar.

      Radera
  14. Varför är medlemstappet så förfärligt?
    Är det inte sjufalt värre för en kyrka värd namnet att hysa tusentals människor som inte bryr sig och som säkert när tillfälle ges framträder som femtekolonnare och lömska lönnmördare med dolkarna i högsta hugg.

    LG

    SvaraRadera
  15. BloggarDag m fl,

    -Jo, jag har varit - och är alltfort - hjärtnupen vid varje förlust av tillhöriga som kyrkan noterar. Ett enda utträde är en förlust för HELA kyrkan. Men koppla inte ihop frågan om utträden med kvinnoprästfrågan; de har inget samband. Att högkyrkligheten drev på skilsmässan berodde bland annat på dess naiva tro/förhoppning på att kyrkan skulle bli mer levande, dynamisk och framgångsrik, när staten inte fanns med - och på att de framför sig såg prästernas möjligheter att få större beslutsbefogenheter.

    Jo, jag var emot folkbokföringsalienationen. I folkkyrkogruppen diskuterade vi också flitigt dopfrågan, som ledde till stor debatt i KM. Det allvarliga med skilsmässan var att den stabila, trygga kyrkan - där utträdena var icke-frågor och ekonomin var stabil som ett betongfundament - har ersatts av den skakiga, otrygga och där utträdesönskan har spritt sig som en löpeld.

    Var det så ni ville ha det skilsmässoanhängare, där jag ovan också ser en häpnadsväckande attityd inför det som nu sker: fräcka kommentarer i total avsaknad av kärlek till och omtanke om vår gemensamma kyrka.
    Oförskämt i kubik, är mitt omdöme!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. B O Dike
      Vem är intressead av numerären?
      Att i frihet säga Ja Amen till Kristus och låta Gud få vad Gud tillhör och staten vad staten tillhör är s a s kvadraten på hypotenusan...
      Ulf

      Radera
  16. BOD,

    "Oförskämt i kubik"?

    Ja så tycker en man ,politruk som är helt oförmögen att se vad som sker och varför och som inte kan inse att SVeK inte längre är vare sig evangelisk,apostolisk eller allmännelig.

    Det har blivit en "kyrka" där man visserligen talar vackert om Bo Giertz men inte låtsas om att man faktiskt förföljde honom tom som kritik anförde att han drog folk- man retade sig på att när han predikade så drog han folk från andra kyrkor i omgivningen. (Folk reste långa vägar för att höra honom).

    Inte heller låtsas man om att en Bo Giertz idag inte skulle fått bli präst, inte heller en Luther.

    Du kanske inte skulle vara så snabb med att tala om för andra vad de skall "skylla" på utan istället fundera över vad det är som har gjort situationen så katastrofal som den är.

    Kristi Kyrka litar bara på en sak. Kristus. SVeK litar på sina politruker och på tidsandan. Så går det också som det går men som skrivet tidigare. Politruker och anställda behöver nog inte oroa sig- sysselsättning för dem och medel till denna sysselsättning kommer nog att finnas under lång tid framåt så ingen i dag aktiv torde ha någon anledning att oroa sig om så varenda kyrka står tom och "prästerna" ägnar sig åt annat än det pastorala -t ex att agera kommunikationschefer och släppa ut desinformation istället för Kristi budskap.

    //HH

    //HH

    SvaraRadera