måndag 8 augusti 2016

Mitt i krysset

Jag drog mig tillbaka några dagar och det är klart att då händer det mycket på hemmafronten. Jag följde i går kväll floden av inlägg. På Facebook kallades Gunnar Sjöberg "stolpskottet i Kyrkans Hus", men hans inlägg var inget stolpskott utan ett självmål mitt i krysset. Hur kunde det bli så? Effekten spädde ju på de intryck som förmedlas, att Svenska kyrkan vill tona ner det där med kristendom. Det kan resultera i att anständiga människor väljer att kliva av, dvs den kategori som stannat inte för att de tror men tänker att de kyrkokristna tror och de vill gärna stötta och har inget emot att tillhöra Svenska kyrkan, som alla i deras familj gjort. Belonging utan believing är ett skört tillstånd.

Hur tänkte Sjöberg?
Det intressanta är att han inte kvickt kunde ansluta och säga att psalmen om korset talar om att "alla äro våra bröder som på jorden bo och bygga" (sv ps 102:3) och nämnt något om vikten att inte falla undan för hat just av detta skäl. Så kunde han ha kommunicerat.  Jag ser att Åke Bonnier gör så på sin blogg.
Nu bröt kommunikationen samman.

Sjöbergs förförståelse ledde honom till ett annat inlägg som blev till ett storbråk inom kyrkan, ser jag i Expressen. Och #mittkors fick många medlemmar. Vi fick också i Katolsk Vision veta att "Annika Borgs korståg - det luktar krig". Kanske är detta mer vision än något katolskt, men det kan vi bjuda på. Klanmedlemmen AK Hammar trädde på Facebook upp till Sjöbergs försvar. Han var klok och uppropet om att bära kors och skicka bild präglat av trumpsk retorik, den Trump som manar till krig. Huvudsaken att kommunikationschefen i allt detta ändå inte står ensam.

Tanken att korset inte får användas MOT något utan ska vara FÖR något är vacker. Det låter prästerligt på det sätt som prästerligt rent religionssociologiskt låter. När jag ser präster som motionerar eller går på gym, tänker jag "En rund själ i en sund kropp", för präster har runda själar (och ibland runda kroppar också). Runda själar räds anstöt. Att korset är ett livstecken innebär dock att det är ett tecken mot döden, t ex. Djävulen tecknar sig inte med korsets tecken, har jag förstått när jag läst Peter Blattys bok Exorcisten.

"Tre tvivelaktiga kvinnor" beskrevs Johanna Andersson, Annika Borg och Helena Edlund som på Katolsk Vision, upptäckte jag. Det tar sig, sa mordbrännarn tände eld på håret. Hur då tvivelaktiga, det låter intressant. Berätta mer!

Å andra sidan tänker jag att det finns ett lätt vanvett i det kristliga.
Jag har i några dagar försökt skola mig i tänkandet före och under det Andra världskriget. Förvirring och upphetsad retorik men också idoga försök att blanda bort korten var villkoren. Var det alltså inte egentligen så, att fader Jacques olyckligtvis snubblade på en kniv, när han förde religionsdialog i sin kyrka? Dödsfallet har ingenting, absolut ingenting, med islam att göra... Islam har väl aldrig varit en tro som utbretts med svärdet som missionsmetod?

Nu blev det storbråk av ett initiativ som syftade till att uttrycka samhörighet kristna emellan. Jag kan förstå de kyrkokristna som menar att de inte vill höra med i Svenska kyrkans sammanhang längre. Men blotta det faktum att en grupp tar hand om kyrkosystemet betyder väl inte att de är Svenska kyrkan? Katolsk Vision är inte svenskkyrklig även om somliga av oss har svårt att förstå att några vill kämpa för att den romersk-katolska kyrkan ska bli som Svenska kyrkan är just nu. När de kyrkokristna går sin väg, blir resultatet inte bara förlorade medlemmar, förlorad entusiasm, förlorad tro (som det var i den frikyrkliga väckelsens 1800-tal).

Det finns dock motbilder, utmaningar. Jag läser Margit Richerts krönika i Svenska Dagbladet denna morgon och markeringen mot "doftljusandlighet". (hittar inte krönikan på nätet än men meddelar glatt att Margit kommer från Löttorp på Öland!) Nå, när kulturjournalister granskar kritiskt, finns det kanske skäl att också präster med runda själar talar ut om det rådande elände som korsdebatten avslöjar. Och grundhållningen när det blir kyrkråddigt är en enda: Agere contra! Handla emot!

Nu är semestern slut för bloggkommentatorerna. Som vanligt gäller att det är bloggtexten som kommenteras. Men jag har en dryg månad bloggat okommenterat. Är detta vad som nu ska kommenteras - eller det dagsaktuella?

Jag frågade Dr F vad jag skrivit om.
"Du har väl allmänt visat på hur kyrkan desperat söker göra sig rumsren och efterfrågad genom att byta tro mot teologi och uppenbarelse mot upplevelse, samt mer inomkyrkligt hur kyrkans ledning skyr all kritik och hur höstens KM kommer att genomföra ett löftesbrott. Förutom att du på olika sätt tecknat konturerna av ett eskalerande prekärt läge för kristen tro och hur biskoparna besvarar politiska frågor med förenklade etiska resonemang."

Det var ett informativt svar. Vill någon kommentera det, går det bra.

18 kommentarer:

  1. Gör ett försök och ändra frågan: i stället för "beror alla otäcka händelser x, y, z på islam?" så fråga "beror alla otäcka händelser x, y, z ENBART på islam?" Det kan göra viss skillnad. I de flesta kända fallen får man lägga till ett antal andra förhållanden för att förklara att en eller flera personer gjort x, y, z, och att islam-faktorn faktiskt är ganska svag. Skörlevnad och kriminalitet och socialt utanförskap verkar vara rätt viktiga i sammanhanget. (I Europa och Nordamerika, för de mycket aktivare mördartyperna i exempelvis Syrien kan det vara mer av extrem-islam och mindre av utanförskap. Eller kanske ekonomiska skäl: man spränger sig i luften för att den efterlevande familjen skall få bidrag från någon rik gubbe i Arabien.)

    SvaraRadera
  2. Ja, här blir det svårt t.o.m. för mej att försvara den gode Gunnar ("galne Gunnar" vill jag dock inte kalla honom, nu när även min fader Gunnar i åratal kunnat njuta av att den firman lagts ner). Flaggning - om än med en otillständigt blek duk - går dock tydligen bra, trots att "I Nordens flaggor korset finns" (För resten av Skavlan-psalmen, se http://friapsalmboken.blogspot.se/search/label/I%20Nordens%20flaggor%20korset%20finns ).

    Fast det är klart, kyrkoledningens kors börjar bli ganska urblekt i överförd bemärkelse, och ska Svenska kyrkan flagga vill man ju alltid ha med nån kungakrona á la S:t Erik. Tänker då att vi borde besinna den gamla fromma bonadens ord "Först korset, sedan kronan". (Jfr sedelaktuella bonddottern Birgit Nilssons sentens "Värp först, kackla sen").

    Förresten: Var inte S:t Erik en krigarkung? En rätt osympatisk korstågskung dessutom? Nu har ni helt gratis fått ett argument, ni som vill ta på er ert kors i alla bemärkelser men fortsättningsvis helst undvika att hissa Svenska kyrkans flagga!

    Två korta, klämmiga korspsalmer medsändes för bruk i hem och skola. (Inbillar mej förstås inte att kommunikationschefen eller ärkebiskopen skulle vilja ha med dem i kommande psalmböcker, men under kan ju ske).
    Biskop Brorson: http://friapsalmboken.blogspot.se/search/label/Korset%20vill%20jag%20aldrig%20svika
    S:ta Lina:
    http://friapsalmboken.blogspot.se/search/label/Korset%20f%C3%B6rst%20och%20kronan%20sedan

    SvaraRadera
  3. Bloggardag: "Nu är semestern slut för bloggkommentatorerna."

    Då sätter vi i gång.

    Bloggardag: "Tanken att korset inte får användas MOT något utan ska vara FÖR något är vacker."

    Låter som skenhelig retorik. Det skulle kunna dölja sig ett litet tjuvnyp bakom den till synes vackra tanken. Vet inte om det gör det dock. Såhär: Vi goda kristna som det är jättesynd om håller ihop mot de onda muslimerna som så grymt attackerar OSS, inte bara några av oss.

    Korset är till sin funktion ett tortyr- och mordredskap och som sådant är det ju definitivt MOT någoN.
    Initiativtagarna, har jag läst på nätet, menar att korset står för kärlek och ljus. Men hur 17 får man ihop tortyr och mord med kärlek och ljus?
    Det verkar som (eller jag har bara missat) att initiativtagarna har glömt det avgörande nyckelordet i sammanhanget, nämligen FÖRLÅTELSEN. Ordet FÖRLÅTELSE är det enda ordet som får pusselbitarna att falla på plats.
    Korset blir kärlek och ljus genom att man FÖRLÅTER KORSET. I alla dess former, även om det skulle vara ett foto på facebook. Jesus förlät, Han förlät korset, och vi följer Honom genom att också förlåta de som vi ansett vara oss skyldiga.

    En anonym en

    SvaraRadera
  4. Katolsk Vision består av en handfull "utdöende" heretiker från den grånade hippiegenerationen och borde egentligen kallas "Kätterska Virrigheter"!

    Det bästa som skrivits angående Svkys nomenklaturas haveri gällande #mittkors hittar ni här: http://signum.se/korsets-darskap-och-troskrisen/

    Antony

    SvaraRadera
  5. Sjöberg och andra får väl ägna sig åt att försöka förklara att de inte tillhör den kategori som aposteln Paulus gråter över. Redan då fanns det många som var fiender till Kristi Kors (se Filipperbrevet). I Kina plockas korsen bort från Kyrkorna av som man säger "estetiska skäl". Det fanns ju de som förkunnade Kristus för att göra det besvärligare för aposteln. Det duger inte att bara säga "Herre Herre" och göra underverk i Jesu namn. Det torde knappast vara Faderns vilja att vi tar bort eller blygs för de förblivande stötestenarna som är Eukaristin och Korset.

    SvaraRadera
  6. Du hittar Margits krönika på kultursidan: http://www.svd.se/jag-fortsatter-att-bara-mitt-kors-for-alla-forfoljda/om/kultur

    SvaraRadera
  7. Grundfrågan är inte om vi tror på Gud utan om Gud tror på oss. Det skrev jag en gång till K G Hammar. Det dröjde inte länge förrän han använde det i en predikan. Och det utan att namnge källan.
    De inre mötena med Kristus Jesus äger rum när vi minst anar det.
    Vi behöver inte göra oss så mycket bekymmer om våra medmänniskor. ..
    Ulf H Berggren

    SvaraRadera
  8. Citat från Dagen "Korset är hoppets, kärlekens och nådens tecken, ett tyst motstånd mot mörker och våld, säger prästen Annika Borg, som är en av personerna bakom idén."

    Annika Borg kunde utveckla det där lite. Hur menar hon att korsen runt folks halsar ska verka? Finns det någon magisk kraft i den som motar bort det andliga mörkret som typ en lysande lampa gör? Eller provocerar de bara? Vilken har effekten blivit? Finns det lite mindre mörker nu när det där har pågått ett tag? Går det att mota bort ondska med en massa attiraljer? I såfall har ni en affärsidé här. Har människorna blivit mera kärleksfulla, hoppfulla och nåderika? Har Annika Borg själv blivit mera nåderik? Uppmärksamhet har hon fått iaf. Har hon blivit förstådd som hon ville? Förstår t ex muslimerna att korset står för hopp, kärlek och nåd? Speciellt nåd. För vem? Även muslimerna? Har muslimer per automatik rätt till Guds nåd enl Borg? Om de har, är då korset det bästa sättet att förmedla den informationen? Det är bara Annika Borg som i sitt eget hjärta vet vad exakt hon menade med det hela, förutom Jesus. Hoppas de två har en pågående dialog om saken.
    Det är mycket frågor som snurrar runt. Hoppas debatten fortsätter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där var en klok och välskriven kommentar, med enda minus för anonymiteten.

      Radera
  9. Mohamed Omar skriver mycket initierat och kunnigt om islams syn på det kristna korset här: https://detgodasamhallet.com/2016/08/07/korset-provocerar/#more-4847

    Låt oss som kristna påminna oss om vad Paulus skriver om korset i Första Korinthierbrevet 1 kap. Och man kan ju om man så vill meditera över vad han skulle ha kunnat tillfoga i texten om muslimerna syn på korset OM han skrivit texten drygt 600 år senare.
    S Pilt

    Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft. Det står skrivet: Jag skall göra slut på de visas vishet, och de förståndigas förstånd skall jag utplåna. Var finns nu de visa, de skriftlärda och denna världens kloka huvuden? Har inte Gud gjort världens vishet till dårskap? Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror. Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dock inte endast Islam utan även Judendom ser på Kristendomens Kors-dyrkan, (i betydelsen där Jesus blir Upphöjd till Gud, Kristus, genom Sitt Lidande och Sitt Offrande av Sig Själv, på ett Kors), såsom varande en form av Idoldyrkan och därmed som en form av Avgudadyrkan, vilket inom både Judendom och Islam anses vara en hädelse.
      Mot Gud.

      Dessutom kan man nästan inte låta bli att göra jämförelser, när man försöker förstå, fatta, begripa eller bara försöka ta till sig olika läror och företeelsers verkliga innebörder...

      De ord som slår emot mig lite i mina ögon, som på något vis liknar Paulus ord, är:

      - Okunskap, - (i betydelsen ovishet, dårskap, okunnighet, ovetande och oventenskap?) - är Styrka.

      - Krig, - (i betydelsen strid, kamp, tävlingar, (- om den första platsen inför Gud(?), om den första platsen inför sina medmänniskor(?)), samt alla ansträngningar och allt kämpande - är Fred.

      - Slaveri, - (i betydelsen tjänande, tjänstgöring och underordnande - (inför Gud och inför medmänniskor), är - Frihet.

      JB

      Radera
  10. Jag är i valet och kvalet om jag ska gå ur Svenska kyrkan eller ej. Det måste ju finnas en gräns när det inte längre är en kristen kyrka. Jag hoppas att ni präster som fortfarande håller kvar den traditionella kristna tron ger oss lekmän vägledning när gränsen är nådd.

    SvaraRadera
  11. Det har jag alltid sagt - dagens romare de är nästan helt moderna.an.

    SvaraRadera
  12. Korset är en religiositetsmarkör för kristendomen.
    Det finns även religiositetsmarkörer för andra religioner.
    Menar Gunnar Sjöberg att även andra trosutövare ska avstå sina tydliga yttre markörer, eller är det bara kristna som ska avstå?
    Ska korset tas bort från kyrkobyggnaders exteriör och rikets fana för att inte väcka anstöt?

    Jag har just läst Justinus Martyrens Apologi. Undrar vad han hade sagt om man bett honom gömma sitt kors?
    Han blev martyr och halshöggs för att han lnte ville förneka Kristus.
    Skulle jag dölja mitt kors för att Gunnar Sjöberg tycker något?

    SvaraRadera
  13. Bland dem jag känner vill de flesta gå ur. Ingen har sagt något om representationen, så att skylla på ett eller annat järn är att bedra sig.

    Det som håller kvar folk är:
    1) "Kyrkan är en del av min historiska identitet och ett kulturarv värt att bevara. Utan den blir vi rotlösa".
    2) "Många kyrkligt aktiva gör mycket gott, jag vill sponsra fast jag inte är kristen".
    3) "Jag vill inte att Islam blir större än kristenheten i Sverige".
    4) "Jag vill ha kyrklig begravning".
    (Jag vet inte vad som händer om man inte får kyrklig begravning. Blir man en osalig ande då?)

    De flesta som går ur konstaterar bara att slaget är förlorat och har man då inte rädslan för en okyrklig begravning så ser man inte vitsen. Men som sagt, ingen jag känner har sagt något om pengarna.



    SvaraRadera
    Svar
    1. Tanken om att "gå ur" eller "vara kvar" är svår. Som om kyrkan vore en förening. Kyrkan kan förfalla, ja, och det är en sådan tid nu i detta land och hela Europa. Menar man allvar med att det är fara för tron får man byta folk och flytta till ett annat land.an.

      Radera
    2. Svky är väl en förening eller i bästa fall ett (kvasi-) kristet samfund men absolut inte en del av Kristi kyrka!
      Antony

      Radera
  14. Gränsen för när ett utträde ur Svenska kyrkan blev nödvändigt passerades senast 1958, då det mot Herrens bud beslutades om kvinnors tillträde till prästämbetet.

    Prof. John Brug från Wisconsinsynoden (som för övrigt undervisar om kristologi i Norrköping denna vecka) skriver om de europeiska statskyrkorna (som Svenska kyrkan fortfarande motsvarar):

    ---------------------
    Att tillhöra en sådan statskyrka, antingen som medlem eller präst, skulle strida mot Guds ord. Det är fullständigt tydligt. Det är en gåta för oss hur en omdömesgill människa kan bestrida detta, eller kan tvivla på det överhuvudtaget. Beträffande falska lärare befaller Guds ord gång på gång vad som ska göras:

    "Vänd er bort från dem", Rom. 16:17;

    "Gå inte som omaka par ihop med dem som inte tror", 2 Kor. 6:14;

    "Gå ut från dem och skilj er från dem", 2 Kor. 6:17;

    "Håll dig borta från sådant", 1 Tim. 6:11;

    "En villolärare ska du visa ifrån dig", Tit. 3:10

    "Ta inte emot honom i ert hem eller hälsa honom väl-kommen", 2 Joh. 10."

    -------------------
    Guds ord ger ofta dessa befallningar. På detta sätt kallar det gång på gång tydligt och specifikt människor också i vår tid att lösgöra sig från sådana gemenskaper som den s.k. "lutherska" folkkyrkan.

    Därför är alla som stannar i Svenska kyrkan, trots allt som här nämnts, olydiga mot Guds klara ord. Allt man åberopar för motsatsen är spetsfundigheter, avsiktliga eller oavsiktliga. När de jämförs med Guds ord upplöses dessa argument som dimman i solen. De brinner upp som halm i motsägelsernas låga.

    Kristna ska inte vänta på en särskild signal från Gud att utträda ur en kyrka som framhärdar i villolära, eftersom vi redan har fått Hans tydliga befallning. I fråga om utträde ur folkkyrkorna har tiden för exodus redan kommit för länge sedan.

    /Lars Borgström

    SvaraRadera