torsdag 22 september 2016

Avslöja

Avslöja är ett vackert ord för en allvarlig syssla och en ansvarsfull intellektuell uppgift. Avslöjandet går ut på att få bort det som beslöjar sammanhangen. När jag skriver uppfattas jag som homofob när jag illustrerar lögnväsendet, det slagordsmässiga. Det finns de som tror att mitt intresse gäller andras liv. Om det vore så väl. Jag skriver om betingelser för allas våra liv.

Hur kommer det sig att så många inte kan se detta lögnväsende i vår tid?
Svaret är inte så komplicerat: det hör till lögnväsendets natur och detta väsende önskar fungera på det viset. Osynligt som luften vi andas. Desinformationen är samtidsbetingelse på ett sätt som ter sig allt värre. Det beror på de enorma informationsresurserna i vår tid.

Från kamraterna i Bryssel, överstarna är hemma igen, men har byggt upp mitt kontaktnät, får jag två gånger i veckan rapporter om desinformationskampanjer.
En del kan jag skratta åt. Annat upptäcker jag handla om sådant jag läst i tidningar men det jag läste var alltså planterat material.
Jag fattar att så måste det fungera, annars skulle desinformationen inte vara något makthavare kan satsa på. Jag blir lätt moloken. Det finns sådana som vill lura mig där ute i ingenstans och meningen är att jag aldrig ska fatta detta utan agera på de stimuli jag tillhandahålls.

Så också i det kyrkliga.
Där läggs orden väl, jag illustrerade med syster Ratched, som i verkligheten heter något annat. Vår syster har en avsikt som döljs i fromma och fina ord, ibland också med auktoriteter av storståtligt slag. Ignatius av Loyola t ex. Somliga går på sådant. Andra inte. De som går på det, blir arga på dom som inte gör det. Sådant är inte något att säga något om.

Vi kan ta det återkommande pridandet som exempel. mest för att det är ett exempel på ett ärende som i sin hårda kärna döljs under allt det visas upp.

Det finns en kyrklig hållning att låta folk ha sitt sexliv i fred. "Det är som det är"-hållningen. Den är oftast en klok hållning för de flesta utom för själasörjare, som kan ställas inför frågor. Men det finns områden i det personliga livet som de flesta inte har med att göra.

Detta betyder också att när pridandet drar igång är det många människor som inte vill lägga sig i eller ha några meningar. Därmed kan det bli storslaget - regnbågsflaggor på gemensamma (offentliga) byggnader och offentliga medel (gemensamma) som används för att främja det som kallas en manifestation för allas lika värde. Eller något annat. Det kan kallas precis vad som helst bara inte någon förklarar hur fenomenet uppstod och vilka metoderna är för att forma om en allmän mening om sexuella varianter.
Till sist blir det hela rätt befängt. Förskolebarn, biskopar och hundar ska paradera för ett högre syfte. Det lilla befängda bedrägeri som ligger under, får inte avslöjas, påtalas eller ens antydas. Skulle detta antydningsvis ske, ropar folk högt och tror att saken gäller sex. Värre, gott folk. Saken gäller en fråga om sanning och lögn. För Modéus II visar sig komplikationerna när det kommer till den s k kyrkchefen.

Lögnväsendet i det kyrkliga kan många excellera i.
Jag fick påpekandet i går att den förkättrade högmässan drar fler till kyrkan än all den nonsensverksamhet som bedrivs av heltidsanställda. Vem ska vi lura i att denna verksamhet är så viktig? De anställda skulle själva inte gå dit om de inte fick betalt för det. Ändå körs denna programverksamhet terminsvis och år efter år. Ska man anta att snälla människor går dit för de anställdas skull, för att inte göra dem ledsna när de får sitta ensamma i församlingshemmen? Men hur kan detta prisas som utslag av väsentliga kyrkliga insatser för människor?

"Vad var det då ni inte kunde?" frågar Kurt Tucholsky de ansvariga för tidningarna i artikeln Utanför Verdun (i Tyskland, vår Tyskland, Celanders Förlag, Lund 2016, s 265-266): "Har ni någon gång, bara en enda gång, åtminstone efteråt visat den fulla, nakna, nedlusade och blodiga sanningen? Nyheter vill tidningarna ha, nyheter vill de ha allesammans. Sanningen vill ingen."

Nå, är det som denna morgon kan läsas i Kyrkans Tidning då sant - och hur ska i så fall denna sanning hanteras. Mikael Löwegren hävdar, och han framträder med namn, att de siffror som trumpetas ut är falska. Nästan hälften av församlingarna har inte svarat och de 78% som sägs vara positiva till den allmänna gudstjänsten är rätteligen 64%. Ni förstår hur han menar. Vad göra då?

Hur många är vi, som alltmer avskyr det tillrättalagda, det vinklade, det som inte är riktigt sant men som vi ska bibringas att orientera vår förståelse utifrån? Ser ni ett mönster i vår tid och i vår kyrkliga tid eller inte?

Ni vill ha fler nyheter.
"Kyrkchefen" har sagt upp sig med omedelbar verkan och utan ekonomisk kompensation sedan ledningen gjort klart att de ville säga upp honom. Vad nu med kristen omsorg om honom och förbön? Det är inte bara en fråga för hans vänner utan en fråga om kyrkosyn. Vilka ser sig höra samman med honom och tar sitt förbönsansvar? För i det kyrkliga där det trollas med orden vet vi ett. Kyrkchefen är avslöjad och saken gäller uppenbarligen grovt pornografibrott och kanske mer. Ledningen i det pastorat det gäller hävdar att förtroendet för kyrkchefen är "kraftigt brutet och att det allvarligt har skadat Svenska kyrkan och anseendet en medarbetare i pastoratet bör ha." Allvarligt skadat? Vet vi det ännu? Och rekvisitet för domkapitlet om anseende har hamnat på pastoratsnivå. Saken noteras. Genomtänkt verkar det hela inte vara.

Vad ska Modéus II göra nu och vem kommer folk att tänka på nästa gång regnbågsflaggan vajar över Östrabo? Det sanna svaret på den frågan borde skapa dysterhet å Östrabo.




23 kommentarer:

  1. Vad menas med beteckningen "kyrkchef", är det kyrkoherde som avses?

    SvaraRadera
  2. Med beteckningen "kyrkchef" avses inte kyrkoherde.

    SvaraRadera
  3. Jag har heller aldrig hört begreppet. Kanslichef, personalchef, ekonomichef finns det i större pastorat, är det "kyrkchefer"?
    På det ofta informativa flashback sägs det vara någon som bär prästkrage, kan väl vara någon som tar fel på diakonkrage där. Men inget ärende om avkragnibg finns alltså, men där kanske dom avvaktas.
    Är det barnpornografibrott är utredarna erkänt senfärdiga, det kan gå åratal - till skada flr alla inklusive ev skyldig gärningsman.
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
  4. Oavsett vem detta kan handla om så är det häpnadsväckande att en person drivs att säga upp sig, därtill utan att följa avtalad uppsägningstid med rätt till lön tiden ut, utan att få sin sak prövad i sin domstol. Det är ett klart övergrepp med rötter i medeltidens häxbränning. Så här fungerar inte ett rättssamhälle. Så här agerar en mobb med homofoba förtecken.

    Om man har problem med Pride-spektaklet och ständigt återkommer till detta visar det att man har problem med de förhållanden och de människor som är upphovet till Pride. Det är avslöjande att detta uttrycks i de "kyrkliga" kretsar som bär skulden till det förtrycket. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. En kyrkokommunal mobb i så fall. Men det finns välmotiverade frågetecken om anställningstrygghet. Ledningen har velat bli ett problem kvitt och det kvickt. Agerar därefter.
      Jag tycker John med lätt hand går förbi sin egen distinktion mellan människor som är upphov till Pride och själva Pride-spektaklet. Det är just där jag har frågor.

      Radera
    2. Anställningsvillkor kan inte upphävas godtyckligt. Det förekommer att människor som gjort sig omöjliga "får sparken" och sedan ombeds hålla sig borta från arbetsplatsen uppsägningstiden ut, det här är uppenbarligen ett sådant fall. Men att även dra in uppsägningstidens lön (i regel 6 månader) utan rättslig prövning är ett klart avtalsbrott som leder till att arbetsköparen döms till skadestånd såväl till den enskilde som till fackorganisationen. /John

      Radera
    3. Pride: de tillställningar Broder Dag och andra här har sett bör ha varit på småorter. Dessa är betydligt mindre i omfång och deltagande jämfört med de jättelika i Stockholm, Göteborg och Malmö. I det perspektivet är det märkligt att man inte hemmavid kan acceptera en skara på några hundra personer några timmar en lördagseftermiddag en gång om året utan att höja rösten. Samma människor kan ju utan invändningar beundra en "cruising-parad" med amerikanska vrålåk och vad detta innerst ger uttryck och propagerar för.
      Är det måhända sv"k":s inblandning i Pride (vad den nu egentligen är värd) som Broder Dag är ute efter då finns det självfallet anledning till diskussion. Men då som en del i en större diskussion som även tar upp alla andra sammanhang sv"k" gärna lägger sin näsa i blöt i och parasiterar på. /John

      Radera
    4. Skulle det vara "distinktion mellan människor" som är upphovet till Pride? Hur menar Bloggardag då?

      I en mening ja, för gör man inte distinktioner kan man inte prata om något öht.

      Men när Pride och dess föregångare Homosexuella frigörelseveckan skapades, var homosexualitet ännu klassat som en sjukdom. Fördomarna var legio. Ytterst få kände någon homosexuell, helt enkelt eftersom de homosexuella teg. Genom att se till att synas kämpade man för sin rätt att få finnas, varken mer eller mindre.

      Hur tror Bloggardag att Pride kom till? Det vore intressant att veta.

      Snart har Pride helt tjänat ut sin rätt. Det vi ser just nu är ett slags förvirrat mellanläge, där Pride är helt comme il faut i breda folklager och därför kan bli jättestort, eftersom det inget mod kostar att vara med. Jag ger den svenska Pride-rörelsen max tio år från idag, sen är det hela ordentligt på fallrepet. Konceptet har behövts, men tjänat ut.

      Radera
    5. Hade 'kyrkchefen' blivit uppsagd hade han rimligen haft rätt till all anställningstrygghet som kan begäras, men nu verkar han ju ha valt att säga upp sig själv och avstå från ekonomisk kompensation.
      Ska man tolka Johns anklagelser om häxjakt och homofobi som att John vet och medger att det handlar just om en Pride-entusiast?

      Och så tycker John det är märkligt att man "inte hemmavid kan acceptera en skara på några hundra personer några timmar en lördagseftermiddag en gång om året utan att höja rösten". Nu är det väl inte precis det saken handlar om. För min del har jag inte problem med att det förekommer demonstrationer där jag inte håller med i sakfrågan. Däremot har jag problem med demonstrationer där sakfrågan döljs under utsagor som ska låta fina och peka ut dem som inte håller med som ondskefulla. Jag misstänker att detsamma gäller fler än mig.

      Och Rebellas andra - nej, i dag behövs nog inget mod för att vara med i Pride, däremot kostar det en hel del mod att ta avstånd från Pride. Vilket man kan vilja göra av många orsaker som inte behöver betyda att man hatar eller nedvärderar någon.

      För övrigt håller jag med om att man ska be för 'kyrkchefen' - men också för hans offer.

      den Lea

      Radera
    6. I första hand gäller bön för småpojkarna som Diakonichefen satt på. Om, därefter, någon känner sig så god och förlåtande att kraften räcker till, så varsågod.//Länsmansdjäveln

      Radera
  5. Jag skulle satsa på chef i administrativ tjänst, alltså en lekman. Vore det präst eller diakon skulle det stå i rubrikerna och ett tillsynsärende öppnas omgående, och biskopen skulle få det ännu svettigare.
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan väl inte hinna bli präst eller diakon, göra sina första arbetsår, avancera till chef, jobba i ett stift år 2015, flytta till Växjö och jobba där ett tag och bara vara 22 bast?
      Gissar på chef över räfsorna i något av stiftets förråd.

      Radera
    2. Mycket tänkvärd invändning! Pressen sätter sina rubriker för att sälja lösnummer - i all synnerhet när det som här luktar sex eller snaskigheter.
      Det snabba avslutet kan även tyda på en tillfälligt inhyrd kraft eller visstidsvikare med arbetsledande funktion. /John

      Radera
    3. Precis min tanke. Lägg till förledet "kyrk"-någonting och snaskfaktorn höjs. Skulle inte förvåna mig om det är en åtgärdsanställd ungdom, (under 24) lite svårplacerad, precis som den sk "dagispraktikanten". Kanske med egentlig anställning via AF eller Samhall. Men det säljer ju inte lösnummer på samma sätt. "Chef" är rätt tänjbart.

      Radera
    4. Nå, 22-23-åringen var den som kyrkchefen kom i kontakt med och försåg med 48 filer. Så just nu säger ingenting att kyrkchefen behöver vara i samma ålder. Men det kommer at ge sig efterhand även om namnet är sekretessbelagt. Det rimliga nu är goda förböner och frågan om arbetsrättsliga regler sätts ur spel. I sinom tid kommer böcker (förundersökningen) att upplåtas. Journalisterna kommer att löpa i kapp då. Tålamod är också mod!

      Radera
    5. Ok.
      Flashback har nu en teori. Hoppas det är fel. Föredrar faktiskt tanken på en udda yngling i ett förråd.

      Radera
  6. "Ser ni mönster i vår tid eller i vår kyrkliga tid eller inte?"

    Svar: Ja, absolut. Ett sådant är ju detta att sätta fobi-stämpel på folk för att tysta dem. Homofobi, islamofobi...

    I artikeln "Berättigad oro för islamism är ingen fobi" (GP 31/1-15) skriver Lars Åberg:

    "Vad är då islamofobi? Den brukar beskrivas som obefogad rädsla för islam, men en sådan tenderar att blandas samman med den välgrundade oron över islamismens teori och praktik.

    Men handlar detta, bortsett från extremfallen, verkligen om fobier? Har inte Bruckner rätt när han ser termen främst som ett propagandavapen att slå opponenter och dissidenter i huvudet med? ...

    Omdöpta till islamofobi har farhågorna tryckts ner, stoppats i byrålådan..."

    SvaraRadera
  7. Det kristna frhållnigssättet till lögn och sanning diskuteras i en spännande brevväxling mellan Augustinus och Hieronymus som är publicerad i Svenskt Patristiskt Bibliotek volym 3.

    Det kanske mest intressanta med dagens ägon sett är att den ene av dem lyckas till slut med goda argument övertyga den andre om att bibelns ord är sanna och att hävda ett försanthållande som går emot bibelns bokstav är lögn.

    Skulle vi inom SvK idag kunna ha ett samtal där goda argument övertygar om tolkningssyn för ett bibelställe?
    Det har ju till exempel förekommit många goda argument i kyrkohandboksremisserna som inte beaktats.
    Vad gäller handboksarbetet specifikt så anser en sidan att man är positiv endast om man svarat "Handboken kan antas utan justeringar", när den andra räknar in de positiva även om de svarat "Handboken kan antas efter justeringar".
    Svårigheten i det senare fallet är var remissinstanser anses duga eller vara otillräckligt.
    I ett så här långt gånget skede borde det vara ett misslyckande (=negativt) för handbokskommittén för varje remissinstans som inte svarar att handboken kan antas i sin nuvarande form.
    Och då tänker jag inte bara på serie A som verkar vara den med minst antal synpunkter totalt sett.

    Man kanske kunde få kyrkomötet att anta handboken med bara serie A? Då får man hög igenkänningsfaktor och ett rimligt inklusivt språk. Vilka nu de där är som ska få höra det inklusiva språket och ta det till sig. De som går i kyrkan och får hra orden, eller de som inte går i kyrkan och aldrig lär få höra dem?

    SvaraRadera
  8. "Syster Rached heter i verkligheten något annat" - en genial beskrivning av all skönlitteratur!

    LG

    SvaraRadera
  9. Vad anser ni signaturer och allsköns tysta majoritetsbloggister? Vad vore Svenska Kyrkan utan demo - kratia?
    Jag är för tillfället lokalpatriotisk läsare. Gustaf Wingrens och Per Frostins andar bildar bakgrund. Jag har ju nyligen gett Äb Antje en klapp på huvudet (jag har aldrig kallat mig feminist - jag är antroposofiska)för att hon vill inge oss hopp. Nu läser jag Nina Björks Drömmen om det röda. Jag har aldrig tjusats av marxismen och Nina Björk och Rosa Luxemburg gör mig inte välvilligare. De får snarast fram en anarkistisk ådra i mig som jag inte varit helt medveten om. Vad Svenska Kyrkan behöver och vad som måste in i den nya Kyrkohandboken är mer av befrielseteologisk anarkismen.
    Demo-kratia med betoning på Demos -det är botemedlet mot de tunga gumparnas övre medelklass som brett ut sig i Svenska Kyrkans centrala och regionala och lokala maktorgan. Vad som kommer oss till mötes från framtiden och Inger hopp är de folkliga upproret.Jesus Kristus som den förste befrielseteologiske anarkismen!Och det är dags för Demos att också ta över Bok -och biblioteksmässan och Almedalsveckan och Dagbloggen och...
    (Phu)lf H Berggren

    SvaraRadera
  10. Jag är i akut behov av en korrekturläsare. Jag nöjer mig med att påpeka att jag varken är feminist eller maskulinist utan antropoist. Jag passar på att trots allt även ge Nina Björk en klapp på huvudet...
    UHB

    SvaraRadera
  11. Vad i all sin dar håller dej kvar i sv"k" Ulf? Befria dig! Gå ur! /John

    SvaraRadera
  12. John
    Bra att du hyllar det befrielsemäsiga!
    Men till vilka ska vi överlåta att befria Svenska Kyrkan? Ytterst är det något i folkkyrkotanken som håller mig kvar. Jag kan inte heller befria mig från att i varseblivandet av den andre och den andres varseblivande av mig finner jag medkämpar i folk(demos-)kyrkan Svenska Kyrkan...
    UHB

    SvaraRadera