Totalitär

Nätverksfel Wexnet men jag slet mig runt med en text även om det inte riktigt var den jag skrev och skulle ha ut på Wexnet. Håll till godo en timme senare än jag tänkt. Men några av er har väl sovmorgon!

Det finns anledning att påminna att ordet totalitär från början (Giovanni Amendola, 1923) är ett positivt ord, som uttrycker hur medborgarna ska förses med en helhetslösning för ett gott liv. Den totalitär staten skulle vara en välfärdsstat. Vi vet hur det blev. Det borde skrämma - men inte en kyrkokristen. För en kyrkokristen är synden med i allt och ger åt allt det sköna en främmande gestalt. Det goda vänds i sin motsats. Ordet totalitär har fått en betydelseförskjutning som utgör en hel utläggning av temat.

Det är en totalitär lösning som motionärerna i vigselfrågan eftersträvar. Men de vill det i god mening. Ingen ska behöva möta en präst som inte tror på enkönad vigsel. Och prästerna ska värnas för att slippa hamna i den situationen genom att inte bli prästvigda. Det blir en totalitär lösning som är bra för alla. Löftesbrottet? Utskottsmajoriteten strök i betänkandet varje antydan om att löftesbrottet skulle vara just ett sådant. Vad det är, vet jag inte. När vår vän Klas Hellborg slet ner krigarkungens bild från väggen på Atheneum, kallades handlingen "partiell kulturupprensning" (tavlan var inte en äkta Ehrenstrahl, noteras). Kanske skulle utskottets beslut betraktas som "partiell språklig rensning"? Fast i sak är det ju så, att för själva handlingen får inte ett ord användas som antyder vad det faktiskt handlar om. Det är om inte annat totalitärt och ni får bestämma i vilken mening.

Vi vet alltså vilken kyrkovalfrågan är.
Folk ska mobiliseras i folkkyrkan för att rösta för samtidsideologin. Då röstar de också mot Läronämnden och gestaltar det folkliga beslutandet inte bara i folkkyrkan utan över folkkyrkan. Detta är konsekvensen av partipolitiseringen och av den brist på kritiskt tänkande som hör samman med den socialetiska satsningen på 1950-talet. Karl-Manfred Olsson tänkte sig att det skulle vara just så här. Skillnaden kanske var den, att dåförtiden kunde det förutsättas, att folk hade en aniung om vad kristen tro och kristet liv var. Skolan var Svenska kyrkans dopundervisning. Principiellt var det fel redan då, det sa de högkyrkliga, och det är detta principiella fel som leder praktiskt helt vilse, när folk bestämmer över tron i kraft av ett demokratiskt mandat. Det är ett mandat folket gett sig självt.

Kyrkomötet ajournerades.
Med sedvanlig entusiasm sjöngs den fariseiska psalmen O led mig mig med enkla och trygga ord. Det är där vi sjunger om "stränga och klara bud".
Det där med klarhet är en reformatorisk grundbult. Skriften är klar, enkelt fattbar.
Klara bud - vilka är de? Det finns inte så många bud i Nya Testamentet men de som finns är alltså klara. Om något bud då av en apostel /befullmäktigat ombud för Herren/ påstås vara Herrens bud och buden av Kyrkomötet utsjunges vara klara, har vi inte fått problem då? Oh kunde man tänka sig att det enkla förhållandet att äktenskapet ses vara till för en man och en kvinna vara en komplikation? För den ordningen ska väl ses som en Guds egen anordning, alltså utslag av en Guds befallning om tillvaron och till den?

Jag behöver väl inte bli nervös när det som sjungs och proklameras inte har någon riktig bäring på det som sker, men undrande kan jag väl få bli utan att betraktas som demonofob., vilket annars kunde vara en grundläggande kristen hållning för det egna livet. Trollandet med begrepp och ord har jag under första lektionen i demonologi i söndags skolan fattat. Han luras, den Djäveln! Och när det skaver lite i resonemangen, börjar en gammal söndagskolgosse fundera.

Rimligtvis gäller bedrägeriet Svenska kyrkans identitet. Nu ska Kyrkan gestaltas som sekt, samlad kring några högst bestämda meningar, t ex den om enkönad vigsel. Projektet Framtiden bor hos oss har gett ut boken En bra plats att vara på av Kristina Helgesson Kjellin. (Artos Academic 2016) Där talas om Kyrkan/församlingen som en "uenighetsfelleskap"  (ska det inte vara "uenighedsfaelleskab"?, DS) och det är den danske forskaren Lars Laird Iversen som myntat begreppet (s 53). Det är en kyrkosyn där olikheter ryms. Svenska kyrkan ska inte tåla dessa olikheter. Här är det Gleichschaltung som ska införas och Antje ska inte misstänkas för att vilja detta. Hon genomskådar svagsinnet i utskottet och inser konsekvenserna.

Nå, tillvaron möter med glada överraskningar.
I går fanns det ett hotellrum till mig nästa vecka när vi ska överlägga om prästlönetillgångar - jag hade nåtts av besked att det inte fanns rum för mig i härbärget. Men det fanns!
Och i dag ska yngsta barnbarnet uppvaktas. 8 år är en aktningsvärd ålder.
I morgon är det butikschefens tur, och när jag hurrat för henne drar jag till Göteryd och Pjätteryd för att sedan ta mig hemåt och festa loss.
Det är så djävulskap ska hanteras - med frimodighet och aldrig återhållen munterhet. Men jag ynkar Svenska kyrkan.
Det är synd om en kyrka när sektmakarna är i farten. De förgör Svenska kyrkan. Med de bästa avsikter förstås. Det är just det som är problemet.