torsdag 15 september 2016

Ett konfidentiellt medddelande och några avslöjanden

Jag fick ett konfidentiellt  meddelande från Göta Hovrätt i går. Jag läste det på hotell Rogge i Strängnäs tidig förmiddag och gick sdean till kyrkostyrelsens sammanträde. Det gällde hovrättens dom Ö 2256-16 och Ö 2266-16 och det var beslut i i mål B-3666-16  som överklagats av två journalister, en på Aftonbladet och en på Lokaltidningen. Tingsrätten hade beslutat att inte lämna ut uppgifter om den misstänktes namn och andra personuppgifter. Det handlar alltså om den s k kyrkchefen. Motiveringen? Det ska vara så när det gäller allvarligare sexualbrott. (Heuman m fl, Sekretess hos allmän domstol, 4 uppl, s 46).

Naturligtvis är beslutet klokt. Namnet kommer när det blir åtal - om det blir så. Det vi får veta av domen är att saken uppfattas gälla allvarligare sexualbrott. Vi fattar också att saken är medialt intressant. Aftonbladet kan måla ut mer från Svenska kyrkan. Det blir en ny omgång att förfasa sig över och fasa ur sig ur Svenska kyrkan.
Lyxhotell, middagar med sprit, vidlyftigt resande och så detta. Nu behövs inte metoden att Svenska kyrkan utifrån offentlighetsprincipen ska ta fram en mängd handlingar och tillställa tidningsredaktionen. Nu gör åklagarkammaren jobbet och serverar. Det är bara att vänta.

Vi åker dit allihop, vi som hör till kategorin som vill få älska vem vi vill i meningen att vi älskar Svenska kyrkan.

Det är, skulle Dr F. säga, en fråga om kyrkosyn. Antje skulle säga att det är en fråga om teologi, tror jag. När vi sjunger "Herre, förbarma dig över oss" - vilka är det som inte ska inbegripas i detta "oss"?  Det är en rätt viktig fråga.
I vart fall måste rimligtvis alla som vi är döpta ihop med höra till "oss".. Det kunde vara tänkbart att det är hela mänskligheten som inbegrips. Så vilka ska inte höra med? Särskilt grova syndare?

Åker några dit lite extra?
Om det visar sig att den anonyme kyrkchefen hör till dem som menar att pride är en självklarhet, som ligger så nära det grundläggande i vår tro: kärlek, mångfald och frihet - vilket ansvar har de som undervisat att detta skulle vara den kristna trons grundläggande? Vilket ansvar har en biskop om det skulle visa sig att saken gäller pride-aktivism? Ska tigarna gå fria, de som hållit tyst med sina meningar trots att de haft en aning om att det är något lurt med det storstilade pridandet och i stillhet hållit med Bruno Edgarsson? Ska vi som sagt något gå fria? Vad synnerligast har vi gjort därmed? Har vi sagt särskilt mycket om kampen mot makterna i himlarymderna? Och hur är det med förbönen för den misstänkte kyrkchefen? Är han en av oss när frågan om kyrkosyn och teologi ställs och ska bli praktik? Jag frågar nu alla som sände en tacksamhetens tanke att det inte gällde en präst....

För att lämna det Göta hovrätt håller konfidentiellt till transparensen i Svenska kyrkan:
Kyrkostyrelsen beslutade om de sista pengarna till flyktingarbete. 1:- per kyrkomedlem, 6.2 miljoner, skulle fördelas till stiften. Så skedde. Därefter informerades om vad som rör sig i tiden. Stalltips: arbetet med kyrkohandboken fortsätter. Styrelsen fick remissammanställningen från församlingar men jag uppfattade inte att de skrivna remissvaren fanns i spalterna. Det är där de tydliga negativa synpunkterna återfinns. Frågan ska upp om 10 dagar igen så bilden kan komma att kompliceras, men min förnimmelse är att arbetet med kyrkohandboken inte låter sig hejdas. Det finns tillräckligt många snälla som vill göra det bästa av situationen. Det heter så i det kyrkliga hur illa det än är.  Styrelsen fick också klart för sig att vi haft lätt förhöjda utträdessiffror under året.

Gårdagens förmiddag ägnades åt doparbetet i Eskilstuna. Det var inte konfidentiellt. Jag njöt och noterade. Ni har väl också hört kyrkoherdar som säger "spännande", "roligt", "jättespännande" och "känns fantastiskt" ihop med begreppen "handlingsplan" och "kyrkoråd". Jag förstår dem inte, men fascineras av dem likväl.  Kyrkoherdarna talar om "mina präster" och "mina kloka medarbetare" och deklarerar ödmjukt valet att bli kyrkoherde i en stor församling "för där kan jag påverka besluten". Det är med sådana deklarationer det blir lite svårt för en komminister, en tagg i hjärtat liksom. Vi komministrar blir mest offer för beslut vi inte kan påverka.

En kommunikationschef i Eskilstuna med arbetsgrupp och referensgrupp finns också. Jag njöt. Handlingsplanen var i 34 steg och ledde omsider till 13 processer.
CLV var 70 700:- i snitt per medlem, ett livstidsvärde som gjorde att 43 kyrkointräden var värda drygt 3 miljoner.
CLV? Customer Lifetime Value. Skulle det inte också kunna utläsas Church Lifetime Value när beloppen räknas så nogsamt och hamnar i kyrkokassan? Jag frågade inte. Jag bara njöt.

Bäst var CRM.
Customer Relationship Management.
Eskilstuna har fått assistans av en kommunikationsbyrå i Stockholm, Denna kunde ge prästerna besked: "Så här kan ni göra, så här kan ni säga!" I det nära mötet bokas nu 40% av dopen via webben.

Euforisk gick jag i ungdom.
Det fanns ansatser av detta slag när jag var ung. Då kunde de folkkyrkliga prästerna skicka ut dopinbjudningar. Det gör man i Eskilstuna när barnet är 4 veckor med åminnelse då det är 8. Vi unga gjorde vårt bästa för att få bort att dop bokades på pastorsexpeditionen. Vi ville gå hem och möta människor och kämpade med dopsamtal. Vi ville boka doptid först efter att vi mötts personligt.
Det var ibland meningsfullt och andra gånger tedde sig det hela helt meningslöst.
Men jag vet inte. En mamma sa: "Vi går ju inte särskilt ofta i kyrkan, men min 6-åriga dotter vet vad prästen heter. Jag undrar hur vanligt det är i andra stadsdelar." Jag visste inte heller, men så kunde det alltså bli utan att vi städslat en kommunikationsbyrå som hjälpt oss med CRM. Jag har testats när det gäller att sitta med nappflaska och barn eller när det gäller att umgås med hundar av alla sorter och storlekar. Det är sådant en präst måste klara.

Det finns två alternativ.
Det första och viktigaste är att det som kallas men inte är folkkyrklighet (inte folklig men inte heller särskilt kyrklig) får fart på processerna för att nå sina kunder och få sina intäkter. Fler kunde ta efter Eskilstunas exempel förstod jag.
Det andra och mindre glamorösa är alternativet där en präst finns vid ett altare och bygger församling nerifrån genom att vara nära det heliga och nära människor.

Det första alternativet styrs av räddhåga och det andra av oräddhet, har jag fått för mig. Räddhåga för att siffrorna ska gå ner mot oräddheten att Jesus vill något med Kyrkan och med folket.
Lite av den anda som präglade Eskil, alltså.
Honom hade de ihjäl i Strängnäs.


22 kommentarer:

  1. Jag hittade en intressant mening i SvD idag: "– Det intressanta är att det är personer som ofta står för partiets ursprungliga ideal som kallas för besvärliga." I det här fallet handlar det om Liberalerna, men det är inte svårt att känna igen sig i Svenska kyrkan.
    http://www.svd.se/ovantat-stod-for-ohlsson-ohallbart-nar-kritik-inte-tillats

    SvaraRadera
  2. Jag tar mig för pannan. Medlemmarna är alltså bara någon sorts boskap som räknas i kronor och ören? Nej tack, jag vill inte vara med och betala längre. Som tillhörande Strängnäs stift fick jag nu ytterligare en anledning att beställa den där utträdesblanketten
    KM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte jag heller. Men bläcket i skrivaren är slut. Nu undrar jag om Gud menar "besinna dig och ge dem din skjorta också" eller om han menar att jag är fåviskt oförberedd som låtit bläcket ta slut?

      Radera
  3. Carolina Johansson skriver på sin blogg att det känns som om SvK mest är intresserad av medlemmarnas pengar.
    Exemplet och vokabulären från Eskilstuna förstärker bara den känslan.
    Som IT-konsult inom bl.a. CRM så är jag starkt kritisk mot benämningen av medlemmarna som Customer.
    Kyrkan närs av den tro som finns i medlemmarnas hjärtan. De kyrkoanställda närs av medlemmarnas pengar.
    Så det logiska vore att använda förkortnibgen SRM - Supplier Relationship Management.
    För kyrkan behöver vårda sin leverantörer.
    Kyrkans kund - Gud Fader själv, får glädjas över de människor kyrkan samlar till Gudstjänst.

    SvaraRadera
  4. När jag började jobba i hemtjänsten i Malmö i mitten på åttiotalet togs min arbetskraft i bruk. De jag arbetade med och hos kallades följdriktigt brukare.Så småningom blev kommunen mer affärsinriktad ;brukarna blev kunder.
    Mammon gladde sig över det kommunala regementet. När affärsmässigheten nu också vunnit insteg i Svenska Kyrkan hoppar nog potentaten jämfota.
    Jag sitter på tåg mot Kalmar f v b norra Öland. Reselektyr är inspirerad av en icke helt obekant bloggare som häromdan i samband med Antjes Samlas om hoppet refererade till Gustaf Wingren och evangelium och kerygma. Jag tog med Predikan och redan läsning på första sidan fick mig att vilja börja hoppa jämfota. Det blir ingen högläsning heller för de två som steg på i Alvesta. Jag sitter i " Tyst kupé".
    Och minns Stig Ahlgrens "Tråkig som en påstigande i Alvesta"...
    Ulf H Berggren passerande Örsjö

    SvaraRadera
  5. Varför envisas så många med att klassificera sv"k" som en Kyrka? Till och med "hedningarna" inser hur meningslös denna organisation, "Sveriges största konsertarrangör", har blivit för dem. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skvky har väl aldrig varit en kyrka, men väl en gång i tiden ett halvhyggligt luthersk samfund!
      Antony

      Radera
  6. Har ni kommat fram till vad eller vem som är er Unique Selling Point än? Det vore det riktigt intressanta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låt oss slippa businesstugget - men det som är unikt budskap för Kristi kyrka är Jesus som död och uppstånden. Om inte det står i centrum har John kl 11:38 måhända rätt, men om det står i centrum får han definiera vad som fattas (men full gemenskap med Petri stol är inget kriterium som vi har anledning att acceptera).
      Kh på landet

      Radera
    2. Jag kan inget om stolar, men om Jesus är kvar så stannar jag också. Tack.

      Radera
    3. Businesstugg = affärslunch, månne?

      Radera
  7. Aha, dom hade ihjäl Eskil i Strängnäs! Och jag som trodde att det var i Eskilstuna. Rätt stift åtminstone...

    Vi i Hälsingland/Uppsala stift hade ihjäl Sankt Staffan, vi.

    SvaraRadera
  8. Gravsatt i Eskilstuna men ihjälslagen i Strängnäs.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Eskil, som av (sedermera S:t) Sigfrid blev vigd till biskop 'nordanskogs' (norr om Tiveden alltså), hade Eskilstuna som bas för sin verksamhet. Det hette då ännu Tuna, men blev ganska naturligt Eskilstuna. I ett 1100-talsdokument i Vatikanen finns Tuna noterat som ett av stiften i Sverige. Det slogs efter kort tid samman med Strängnäs.

      Radera
  9. Kan ingen slå ihjäl handboksarbetet? Eller är det egentligen en sorts experimentteater av "Processen"? Slutligen tycks de sista illusionerna om en rimlig kyrka dö bort. Det nationella blir till en parodi på sin egen inskränkthet och oförmåga.

    /TD

    /TC

    SvaraRadera
  10. Intressant uppslag, TD. Arbetet med en kyrkohandbok är säkert nödvändigt med jämna mellanrum. Nås inga resultat så hjälper det i varje fall de inblandade till en illusion om en någorlunda meningsfull arbetsdag samt, inte minst viktigt, en vilja att stiga ur sängen även nästa dag. Detta kan vara mycket värt i perspektivet tillvaron som helhet. Så avlöser den ena dagen den andra i den långa, långa kedja som vi kallar liv.

    Djävulen bor i detaljerna.
    /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om det nu finns så mycket meningsfullt i ett kyrkligt kansli, långt borta från församlingslivet där ordet förkunnas och sakramenten förvaltas.
      Kh på landet

      Radera
  11. Plus och minus.
    Finns det någon som kan upplysa mig om vad som är passande, när man skriver till/om en biskopsperson?
    Ska plusset var DIREKT intill namnet, eller ska de va ett mellanrum? (T.ex. +AntonNiklas eller + PetterNiklas)
    Kan en lekman eller lekkvinna använda ett minustecken (dvs: -) för att visa att man inte betraktar sig som en helig person?
    Men egentligen borde ju vi kristenmänniskor i egenskap av simul iusti et peccatores skriva oss med ett +/- tecken (dvs: ±, m.a.o.: ±NominaNescio ALTERNATIVT ± NominaNescio.
    Kan någon hjälpa mig med denna frågeställning, den har sugit mycken kraft ur mig, jag ligger vaken hela nätterna och försöker fundera ut vad som är rätt.


    SvaraRadera
  12. Vilket ansvar har å andra sidan de s.k. bibeltrogna, om det visar sig att det är en av dem som förgripit sig?

    Bästa Bloggardag. Så där kan man inte resonera. Inte utifrån ett enda fall.

    Det värsta är dock alla människor som har läst denna spekulation hos Bloggardag, och tror att det är sanning eftersom Dag Sandahl har sagt det. Om du vet något, kan du skriva det rent ut. Spekulationer och rykten vore det nog snyggare att behålla för dig själv. Med denna tvetydiga metod kommer du alltid ut bakvägen, för du har ju ingenting sagt. Inte bestämt. Men snyggt är det inte.

    (För övrigt undrar jag vad du ska skylla alla sexövergreppen i Katolska kyrkan, om du minns dem, på. Alltför ivrigt och öppet Pride-deltagande blir nog svårt att få ihop. Du får hitta på något annat.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rebella ser inte att jag ställer frågorna om allas ansvar. När det gäller RKK tar jag inte till orda. Jag ser att Bengan i sina memoarer om livet som påve talar om en gay-lobby i Vatikanen. Nu får vi väl snart veta mer om fallet med kyrkchefen. Då tänker jag fortsätta fråga om allas ansvar. Hör de kristna samman eller inte? Gör de det är vi kroppsdelar ihop och har ont tillsammans. Det är, som Dr F, säger, en fråga om kyrkosyn, dvs en fråga vilka som fattar vad det är att vara Kyrka tillsammans.

      Radera
    2. Och denna felläsning är då bara mitt fel, och inte ditt. Människor söker efter information hos dig, och litar alldeles för mycket på vad du skriver... spekulationen är och förblir ful.

      Radera
  13. Det är höst och skördetid. En del konserverar de frukter som mognat.
    Och vad är bättre än en konserverad kyrkohandbok. Även om allt var bättre förr så nog duger den nuvarande. Låt allt förbli vid det gamla,det vi vant oss vid.
    Men vänta nu. När jag tittade in i den gamla jordkällaren där jag växte upp hittade jag en gammal burk med vad som bakom möglet dolde det som kunde varit päron. Tänk om den som sa' Se jag gör allting nytt, hade rätt...
    Så se till att ta fram en M O D E R N K
    Kyrkohandbok som talar till oss idag och imorgon. Giv oss en Kyrkohandbok med ett nutida tilltal!
    Ulf H Berggren, för dagen från trakterna lite söder om Högby...

    SvaraRadera