lördag 3 september 2016

Frimodig kyrka

Jag var med från början när de partipolitiskt obundna alternativen kom till. Det var ALF i Örebro och i Kalmar. Jag stod inte på lokala listor men folk från Två Systrars tog ett stort ansvar och fick mycket skit från partipolitiker. Det erkändes att de behandlat Silvy Elfverson, som valts in, illa. "Styvmoderligt". Hon fick skäll av kyrkoherden också. Det var inte roligt för en enkel församlingspräst, som försökt stimulera människors ansvarstagande. Silvy var född i Örebro och åkte hem ibland. Den vägen fördes insikten vidare att det borde bli en egen lista, ALF. En del trodde att var den kristdemokratiska. Alf Svensson var ju partiets ledare. Men icke!

Efter kyrkomötet 1982, mitt andra, tänkte jag att detta nu var något avslutat. Med den nya valordningen skulle andra väljas in. Så blev det inte. PPO, Partipolitiskt Obundna, blev POSK. Det var fiffigt. Vi höll ihop över de konstlade motsättningarna tills det drevs normaliseringskrav och majoriteten uppfattade att det fanns en minoritet som fungerade som kyrkopolitiskt sänke. Det var då och där POSK förlorade sin svenskkyrkliga själ. Frimodig kyrka bildades. Jag hade trott att detta kyrkopolitiska ansvar var ett färdigt kapitel i mitt liv när jag lämnade kyrkomötet men så var jag efter fyra års frånvaro (fast i Kyrkofondens styrelse) tillbaka i Kyrkomötet. Så har det varit.

2013 års val borde vara mitt sista. Jag tror det finns de i Frimodig kyrka som ser fram emot detta. I går omprövade jag.
Jag ställer upp mot partipolitiseringen ett varv till. Kan Hillary och Trump, som är i min ålder, kandidera till presidentskapet i USA, kan jag kandidera till Kyrkomötet. Om nomineringsgruppen vill ha mig. Det är den som bestämmer. Men i det val som bortom all kristlig rimlighet blir en storståtlig partipolitisk uppställning år 2017, behövs oppositionen.

SD ställer med självpresentationen "största konservativa nomineringsgrupp i kyrkomötet" upp för att samla röster för att göra Svenska kyrkan svensk igen.
De är säkert den största konservativa gruppen.
Frimodig kyrka är den vitalaste radikala nomineringsgruppen. Vi nöjer oss inte med mindre radikalitet än den som ryms i målsättningen att göra Svenska kyrkan Kyrka igen. Skillnaden är tydlig. Och Frimodig kyrka vill inte ha de politiska partierna och deras uppgörelser att ta tid och plats från Svenska kyrkans specifika frågor. De handlar om den reformatoriska grundhållning som ryms i slagordet ad fontes, till källorna! Detta är radikaliteten. Radikal kommer från latinets radix, rot.

Jag läste några av kommentarerna till SD:s utspel.
Då avser jag inte det tal om antifascistisk kamp, som mer handlar om psykologi än politik. Jag läser kommentarer på nätet från en som hatar kristendomen och islam och dess avskyvärda värderingar, jag läser om "bibelrunkare" och hållningen att religion inte har någon plats i ett modernt samhälle. Här har ni SD:s svans, förstår jag. Hatet mot kristendomen får näring av okunskap. Det är illavarslande. Men jag vill alls inte ha partipolitik i det kyrkliga. Då får vi väl ställa upp och markera det, dvs ta debatten.

S har en partistyrelse, som fastställer det kyrkopolitiska programmet. Say no more!

C kämpar på att bland sin åldrade medlemskader hitta folk som kan ställa upp och det blir kanske några av de gamla hemmansägarnas ättlingar, nu på väg mot de 70 som gör en insats men då talar vi inte om folk som under sina liv levt Kyrkans liv. De kommer in för att fatta beslut. En inblick i Centerns tankevärld levererar SvD i dag. Partiets "strävan är en modern kyrka, en kyrka siom utvecklas i samklang med sina medlemmar och civilsamhället", det talas om den "kristna värdegrunden"och, rätt överraskande, hävdar nu centerpartisterna att "relationsförändringen är en garant för en demokratisk, rikstäckande folkkyrka, öppen för alla." Ska man äta soppa med en centerpartist tar man med sig sleven med långa skaftet. Förr var det kyrka-stat-relationen som gav denna öppenhet, nu är det alltså partipolitikerna. När det blir konflikt mellan kyrkoråd och kyrkoherde, vet centerpartisterna hur det ska gå till. "Det är tunga beslut och man måste alltid se till medlemmars och verksamheters bästa." Kyrkan reducerad till medlemmar och verksamhet - då tänker man förening, myndighet eller organisation.
http://www.svd.se/riskabelt-om-kyrkan-isolerar-sig/om/debatt

Så har vi de politiska partier som träder fram under andra beteckningar.
Roligast med Vänstern i Svenska kyrkan, för vad som egentligen är "vänster" är jag oklar över. Jag hör ledamöterna sällan se världen i en spegel, med hjälp av Marx och Hegel, och berätta vad de ser, så att säga.
Nästa roligt med Moderaterna som skulle gestalta sig borgerligt men omgestaltningen innebar ingen riktig förnyelse. I Linköping var det vid förra valet M:s partiexpedition telefonnumret gick till.
Folkpartisterna tar jag inte upp. Gud har behag till barmhärtighet och inte till offer.
Kristdemokraterna är välvilliga, maskerade till oigenkännlighet i ytskiktet men därunder är det KD som vanligt. Vad vill partiet? Ska vi gå i Prideparad eller inte?

POSK litar jag inte på. Gör vi en överenskommelse och tar i hand på den, får vi se överenskommelsen brytas. Säg vad ni vill om det politiska livet, men det är hederligt så att ett handslag gäller. Så inte för POSK.

Frimodig kyrka - är det något att ha? Eva Brunne gick i sociala medier ut och sa att man inte skulle rösta på SD och FK, de som gör skillnad på människor. Det var roligt eftersom Eva sa det. Hon ska i sin välbetalda tjänst göra skillnad på människor. Det gör hon när hon prövar prästkallelser. Hon har betalt för det. Vi andra som funderar över skillnader i kallelser har inte betalt men ställer ändå frågorna. Det handlar i vart fall för somliga av oss om att göra reda i frågan om vad Kyrkans ämbete är i tanke att det är en Guds ordning och det är inte allom givet att klura ut Guds frälsningsrådslut. Än mindre att politiskt göra upp med Kyrkans gamla insikter om detta rådslut! Märkligt också när FK kopplas samman med ämbetsfrågan rakt av. Vi håller på den gamla linjen, den att hålla ihop och vara eniga om vad vi är oeniga om.

Vad har förresten partierna för insikter om det kyrkliga livet. Ska vi be partistyrelsen för S, där Bjereld sitter som adjungerad, att förklara vad som bör göras när konfirmandanmälningarna i Nylöse är fem, i Kortedala tå och i Bergsjö ingen. Eller saknas kompetens för det partipolitiska systemet att hantera den här sortens framtidsfrågor?

I det kyrkopolitiska har jag kommit på en fyrstegsmetod för att analysera prioriteringar.
Så här ser min ut:
Kristen
Evangelisk katolik
Svenskkyrklig
Högkyrklig

Gör självtest.
Och försök testa politikerna som ska ha in att de tänker som den stora majoritet i Svenska kyrkan som sällan eller aldrig går i kyrkan eller att de är nationella. Fyra områden, vilka faller om partiet ska med och självbeskrivningen inte innefattar att man ser sig kristen?
Evangelisk katolik är den som ser reformationen som en kritisk förnyelserörelse, välmotiverad dessutom, men som av pietetsskäl inte vill kallas lutheran (för Luther ville inte ha den sortens anhängare!)
Svenskkyrklig är ett oprecist begrepp. Det kan väl innefatta att man är döpt i Svenska kyrkan, konfirmerad i Svenska kyrkan, utbildad i Svenska kyrkans söndagsskola (Lillklassen, Sveriges Barn) och att man har sitt nätverk där och firar gudstjänst där. Eller?
Högkyrklig är det slarviga begreppet för den som står i idérörelsen Kyrklig Förnyelse. Man kan vara bredkyrklig, frikyrklig och lågkyrklig också, knappast folkkyrklig eftersom folkkyrklighet inte kan vara partibeteckning.

Gör självtestet.
Och fundera över det egna kyrkopolitiska ansvarstagandet nu.








24 kommentarer:

  1. Skrämmande att läsa kommentarerna i Avpixlat, när det gäller kyrka och religion. Där får tydligen flatskrattet, hånet och ateismen fritt spelrum. Jag tror att den s.k. svansen skadar SD mer än de anar

    SvaraRadera
  2. Vill gärna rösta på Frimodig kyrka - men har nog gått ut Svenska kyrkan innan dess.

    SvaraRadera
  3. Broder Dag lanserar begreppet “evangelisk katolik”. Det är en motsägelse i den betydelse som avses. Att betrakta den nationella och förment “evangeliska” sv”k” som “katolsk” eller “världsvid” är inget annat än kosmetika, ett taffligt och alltför sent försök till en halvhjärtad omvändelse under galgen.

    “Reformationen” i Europa blev aldrig någon “kritisk förnyelserörelse”. Tvärtom utnyttjades Luthers tankar, avsedda för den egna kyrkan, i stället å det grövsta rent maktpolitiskt som förevändning för våld och övergrepp mot denna. I Sverige förföljdes kristna som ville ha kvar sin kyrka som den var och hotades med dödsstraff om de framhärdade. Även de som 350 år senare protesterade mot den andliga tomheten hotades och förföljdes. “Reformationen” blev i stället inledningen till femhundra år av tvång och förtryck. Den “statskyrka” som infördes hade livskraft så länge staten utnyttjade den som maktmedel och höll den under armarna. På egna ben kunde den aldrig stå. Det ser vi tydligt idag när banden är brutna. Idag hålls den stadigt krympande ballongen utfylld av aningslösa människor som mot sin vilja avplockas åtskilliga tusenlappar år efter år bland annat genom antydan om att det annars kan bli problem med deras begravning.

    Det vettigaste en "kyrkopolitiker" idag kan göra är att hjälpa människor att lämna den före detta illa maskerade maktapparaten sv"k". Medlemsantalet i sv"k" speglar till ytterst liten del ett genuint intresse för verksamheten. Det helt absurt höga medlemstalet är i stället en följd av århundraden av kollektivanslutning. Mer än 6 miljoner "medlemmar" hålls ännu kvar mot sin vilja genom att det är onödigt krångligt att gå ur. Knappt 13%(!) av dessa anser det överhuvudtaget värt att gå och rösta i "kyrkovalen" - varav åtskilliga gör det bara för att göra SD:s inflytande så litet som möjligt. Ett utmärkt sätt är att följa den norska statskyrkan där man genom en enkel knapptryckning på internet kan välja att gå ur (eller in för den som så önskar).

    Att låta sig nomineras och väljas som “kyrkopolitiker” handlar i alltför många fall om att mot halvfeta arvoden spela med i ett innehållslöst spektakel. Åtskilliga parasiterar på den lukrativa möjligheten i årtionde efter årtionde utan att sätta sin fot i “kyrkan” annat än som statister.

    Ett samfund som styrs genom partipolitik är ingen kyrka. Det kommer heller aldrig att kunna bli det genom partipolitik. En kyrka är och förblir en gudstjänstfirande gemenskap av troende. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den sista meningen var klar så när som på definitionen av "troende".
      Det är intressant att få läsa de ny-gamla historierna om 1500-talets Sverige och hur kyrkan då leddes och hur de "troende" då såg ut. En salig röra av maktkampsintressen.
      Inte så få känns igen också idag, det har (tyvärr) inte Svenska kyrkan ensamrätt på. Det farliga är att den analysen nu förefaller så barnsligt enkel. Det finns knappast någon kyrka i världen som är så enkel att klä av idag. Låt en lite påläst journalist intervjua några av våra kyrkorådsordföranden.
      Förr var det dåligt pålästa journalister som skulle hudflänga några av världens mer utbildade församlingspräster, med levande kyrkoförsamlingar.
      Idag är det mer pinsamt när de ansvariga ska möta levande församlingar.
      Hur skulle svaren se ut om de katolska kyrkorådens ordföranden intervjuades?
      Vem blir den mest ansvarige lekmannen/lekkvinnan?an.

      Radera
  4. "Fundera över det egna kyrkopolitiska ansvarstagandet nu" skriver DS.

    Jo, jo.
    Jag gav kyrkopolitiken (vilket hemskt ord) ett lillfinger (gick med på att stå långt ner på en röstsedel) och innan jag visste ordet av så var jag ordinarie ledamot i kyrkoråd, kyrkofullmäktige och fastighetsnämnd, ersättare i kyrkonämnd, ombud för RIA, DKSN, och med i församlingskommitten, församlingsbladskommitten, kyrkkaffekommitten, engagerad i barnverksamhet samt kyrkvärd. Ja, det var visst några kommitteer som skulle utarbeta förslag till svar på diverse frågor från centralt håll också.

    Snacka om att sluka hela handen. Och enda sättet att komma ur detta skruvstäd var att flytta till en annan stad och därmed en annan församling. Och att sedan försöka undvika samma misstag en gång till.

    Någon som känner igen sig???

    En aningslös i konungariket Sverige.

    SvaraRadera
  5. PS
    Vad vi hette?
    "Kyrkans vänner", förstås, vi förutsatte nämligen att det fanns "kyrkans ovänner" också, så det var bäst att vara extra tydlig.

    Fortsatt aningslös i Sverige.

    SvaraRadera
  6. Frimodig kyrka visar sig stå vid sidan om partipolitiseringen.
    När Nasrin Sjögren bytte sekulärparti från Kristna Värdepartiet (KvP) till Sverigedemokraterna (SD), så var det inte tal om att FK skulle utesluta Nasrin.
    Något som definitivt hade hänt om motsvarande skett inom S.
    Att inte skilja på sekulärpolitik och kyrkopolitik är okristligt enligt skriftens ord om att ge kejsaren vad som tillhör kejsaren och Gud vad som tillhör Gud.

    SvaraRadera
  7. Jag gör ett svep om Svenska Kyrkan och gör en enmeningsbeskrivning. Det är svensk medelklass tunga gumpar som gör att Svenska Kyrkan riskerar att gå i stå i stället för att vi tillsammans med Gud gör allting nytt.
    Kyrkans talan ska vara de utsattas talan. Alla har vi det gemensamt att vi på ett eller annat sätt är utsatta. Se Kristi utsatthet på Golgata.
    Evangeliets radikalisera talar direkt in i vår verklighet.
    Det är inte bara de politiska partiernas grupperingar som hindrar vårt ömsesidiga tjänande i hans namn.
    Alla grupperingar som idag är representerade i Svenska Kyrkans olika organ är hinder för en nödvändig organisatorisk uppbrytning. De är tillika hinder för ett ekonomiskt sinnelag såsom det levdes av de första kristna (se Apg)...
    Så för mig blir det en blank proteströst nästa gång i utanpåverket Kyrkovalet.
    Ulf H Berggren, Lund

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag menade Getsemane.
      Väljer vi att följa honom väljer vi också Getsemane. Svenska Kyrkan är stadd i Getsemanevandring som lever till död och uppståndelse."Se jag gör allting nytt..
      Ulf

      Radera
  8. Broder Ulf! En kyrka som aldrig missionerar kretsar till slut bara kring sig själv och blir en navelskådarkyrka. När såg du någon från sv"k" missionera senast?

    Ulf och ni andra klarsynta här! Gå ur sv"k"! Det du och ni andra drömmer om kommer ni aldrig att få uppleva där. Befria er från tvånget. Framtiden finns inte där. "Låt de döda begrava sina döda". Ge tusenlapparna de lurar av er varje år direkt till de fattiga i stället. Vi ser dem hela tiden omkring oss. Be för dem och välsigna dem. Det är uppdraget. I deras händer gör pengarna tusen gånger större nytta! /John

    SvaraRadera
  9. Anonyma anonym
    Jag har två ben. Med ett står jag i Kristensamfundet, rörelse för religiös förnyelse.Det har tydligt framgått av vad jag tidigare skrivit. Jag säger inte mer om det denna söndag ;jag riskerar att Sign Markus söndagsförmiddagen störs...
    Med mitt andra ben står jag i Svenska Kyrkan där jag är döpt och konfirmerad.
    Vid ett tillfälle tog kyrkoherden i min hemförsamling ett allvarligt samtal med mig -jag plägar gå ut och in i denna vår Svenska Kyrkan. Min kh fann min förklaring plausibel.
    I år har jag bara trätt ut och in en gång.Jag kunde sammanfatta sålunda :jag finns inte till för att göra vare sig Antje eller "Anonym" tillfredsställda.
    I nuet finner jag det spännande med Svenska Kyrkan.Sommarens debatter tycker jag för mycket har skummat på ytan -i den mån nätet har en yta.
    Mitt arma kors kunde jag utropa...
    Andra frågeställningar har mer relevans enligt mitt förmenande :
    - Kommer strukturutredningens implementering att leda till organisatorisk Kollaps?Gud give. Och ur det kunde växa hopp om äkta förnyelse i radix anda.
    -Är vi på gång att på nytt sätt tolka evangeliet in i vår samtid och framtid?
    Här ser jag spirande krafter både bland anställda och ickeanställda i Svenska Kyrkan. Jag ska heja på en del av dom i vilka det spirar i dag -det är diakonvigning i Lundaadomen i dag.
    Så för att sammanfatta :inför Gud är vi alla diakoner och hör sen präster av båda könen...
    Ulf

    SvaraRadera
  10. Ulf

    "Så för att sammanfatta :inför Gud är vi alla diakoner och hör sen präster av båda könen... "

    Det är ett påstående och som sådnt inte nödvändigtvis sant-"Hör sen N.B!". Det är Kristus som kallar och bestämmer vilka som skall vara hans präster. Inte politiker, inga Eva Brunne eller ens ngn Antje ÄB eller ej utan Kristus.

    Man får stretcha bibeln långt över det rimliga för att hävda att Kristus har avsett kvinnor som präster men nåväl -tar vi till oss Gamaliels råd så kan vi ju då också fundera på om ämbetsreformen har bidragit till att sprida Guds ord? Har den det? Om inte. Varför då inte konsekvensen?

    Vad gäller SvK. Vad är den idag om inte ett gigantiskt SVek, styrd av sekulära politiker och idag en allsköns blandning av gnostisism, synkretism och ren sekulärism. Religiös pss sätt som en ateist kan vara religiös men vad den inte är så är det. Evangelisk, apostolisk. Ej heller Luthersk.

    Den är en organisation som helt uppgivit "Gån ut och gör alla folk till mina lärjungar, lär dem att hålla alla mina bud...till att lära "tro vad Du vill, gör vad Du vill bara Du betalar kyrkoavgiften".
    samtidigt som den kramar militanta muslimer och blundar för de mångtusende kristna som tvingas fly och vars kyrkor bränns ner.

    Nej SvK har blivit ett SveK som gör sig av med alla apostoliskt troende präster men befordrar och omhuldar sina anpasslingar oavsett hur de lär och verkar bara de är lojala mot SVeK. Bibel och bekännelse har bara blit´vit knappt "vackra" ord. Man påstår sig lyda under dem men ifrågasätter allt man tycker går emot tidsandan.

    Talar Du om allmänna prästadömet är det en annan sak. Ännu håller jag på att det finns öar kvar inom SVeK där ordet förkunnas klart och rent men de bSå för att sammanfatta :inför Gud är vi alla diakoner och hör sen präster av båda könen... ir färre och färre och inga nya tillåtskomma fram.

    Det värsta är kanske att okunnigheten om vad som menas med apostolisk kyrka är så dålig att de få som nu bevittnar en gudstjänst inte noterar vad som inte sägs . Det är i många fall lika allvarligt att förtiga sanningen som att direkt ljuga och mycket, mycket svårare att komma åt.

    SveK´s framtid, ja eftersom de styrande inte önskar en apostolisk och på Kristus baserad kyrka är nog ljusstaken på väg bort. Mänskligt att döma är den överspelad men visst-hoppet finns men N.B bara fram till den dag Gud säger att nu är det nog.

    //HH

    SvaraRadera
  11. Ack, stycket ovan blev mer otydligt än vanligt. Jag citerade

    SvaraRadera
  12. BloggarDag,

    -Vad hände med mina rader om att Frimodig Kyrka är en av de minsta KM-grupperna, består av - utom en - enbart präster och teologer och män och att denna grupp knappast torde vara annat än ett myggbetshot mot de stora elefanterna i KM? De som alltid brukar ha partipolitiska namn.

    Jag saknatr alltså mitt inlägg från i lördags. Kanske ett tekniskt fel, då jag inte kan tänka mig att det blivit refuserat . . .

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  13. Jag har dessvärre inte sett en kommentar med detta värdefulla inlägg och ändå har jag kollat i skräpposten. Budskapet var alltså att FK är en liten nomineringsgrupp. Vi förstår. Lika många mandat i Kyrkomötet som Jesus hade lärjungar, eller?

    SvaraRadera
    Svar
    1. BloggarDag,

      -Ah, jag visste inte att FK jämför sig med Jesus och Hans lärjungar. Det är till att ha anspråk, må jag säga - och skriva. Vill alltså FK då inte få fler mandat i KM?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Nu var det en ringa begynnelse med de tolv och det blev en världsomspännande rörelse och en fantastisk kyrka i Sveriges land, som famnar från strand till strand och som gör ett oerhört värdefullt arbete, inte minst för kulturminnesvården och dessutom håller sig med brigader av hängivna förtroendevalda, hedervärda och förtroende värda. Och visst jämför sig FK med Jesus och hans lärjungar. Vem/vilka annars ska vi jämföra oss med? Stefan Löfven, Annie Lööf och Jimmie Åkesson för att nämna ledarna för partierna i kyrkomötet? Då är nog Jesus och apostlarna bättre, tänker jag.

      Radera
    3. Resultatet då - i KM och i stiften???

      Och nu finns och arbetar FK, S, C och de andra grupperna i KM, en kyrklig beslutsorganisation, som är demokratiskt vald av väljare, som tillhör Svenska kyrkan. De konkurrerar alla med varandra, fördelar sina företrädare i olika underställda organ efter väljarstorlek - precis som det skall vara i en demokrati. Och då är, kan vi sakligt konstatera, FK en av de allra minsta grupperna vilket alltså beror på att de allra flesta väljare har valt andra listor än FK:s.
      Naturligtvis är FK:s företrädare och väljare hedervärda och ytterst respektabla personer, där dock några sticker ut med ständiga attacker på partigrupperna - de stora - i KM och med attacker på kyrkan som sådan. Denna fina kyrka, som alltså famnar från strand till strand och är vårt lands trygga bastion.

      Att FK-företrädarna jämför sig med Jesus och Hans lärjungar är dock en smula anmärkningsvärt och vittnar, som jag skrev, om att de just anser sig kyrkligt än andra. Men då skall Du, BloggarDag, veta att det är ni inte. Ni är som alla vi andra små myror i Universum, låt vara flitiga och duktiga. Men inte förmer.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Att frimodig bekänna sig och sin grupp som kyrklig är en saklig beskrivning. Vilken religion omfattar du där detta skulle vara liktydigt med att sig sig vara förmer? Kan man vara mer än döpt och insatt i Guds rike och med hemmahörighet i Kyrkan? Efter vem vill du formas? Imago et similtudo, säger vi i Frimodig kyrka om människan - det gäller oss också. Men, om vi ska gå ner på detaljnivå, vilket av de politiska partierna har bildats för att ta ansvar för Svenska kyrkan just och vilket politiskt parti ska man vara döpt för att tillhöra?

      Radera
    5. Som man skriver, får man svar!

      Min kommentar var föranledd av Ditt påstående att FK jämför sig med Jesus och Hans tolv lärjungar. När Du skriver detta, konstaterade jag lugnt att FK-företrädarna ej är förmer än andra.

      Det finns också i aktuell kommentar en antydan med hybrisdoft. Detta i frågan vilket av de politiska partierna som har bildats för att ta ansvar för Svenska kyrkan.

      Som om alltså dessa inte känner, eller tar, ansvar för kyrkan i rollerna av de helt dominerande och styrande KM-grupperingarna.

      Och här kommer en relevant och alltid aktuell fråga:
      -Är FK-gruppen med elva män och en kvinna samt 11 präster eller teologer representativ för folket/väljarna?

      Om ett rakt, ärligt svar på min fråga anhålles vänligt men bestämt!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    6. Självfallet. Vi hålls med representativ demokrati och väljarna har bestämt och tycker sålunda att detta är representativa ledamöter av kyrkomötet.

      Radera
    7. BloggarDag,

      Envishetm är en dygd - om den avser att korrigera felaktigheter:

      -Det är inte folket som har valt FK-ledamöerna och anser dem representativa. Det är bara FK:s väljare som utsett dem. Folket och FK-väljarna är två skilda storheter.

      Eller, en smula elakt uttryckt: den förstnämnda är en storhet, den andra en litenhet, vilken givetvis skall respekteras.

      Det är mig fjärran att andas hybris över andras tillkortakommanden i allmänna val.


      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  14. BOD,

    Ja, det är typiskt. IOftast gnäller Duöver att

    1, DS sitter i maktens boningar och därifrån har alla möjligheter att korrigera de "mindre" felen som vidlåter SVeK. (Obetydliga fel enligt Dig).

    2, Att han därifrån istället tillåter sig att kritisera den kyrka som har gjort så mycket för honom? Att han från dessa maktens boningar ägnar sig åt att kritisera partipolitisering, synkretism, gnostisism och ren sekulärism-allt sådant som enligt Dig är petitesser i den omhuldade "folkkyrkan".

    Nu kritiserar Du att han tillhör en i dina ögon en obetydlig minoritet och alltså därför borde ha vett att hålla tyst. Ty i en demokrati har majoriteten alltid rätt.

    Nu kanske du borde ta till dig det enkla faktumet att rätt och fel aldrig är en fråga om vad en majoritet tycker. Det som är sant och rätt är det oavsett hur stor majoritet som eventuellt tycker annorlunda. Det sistnämnda illustrerar bara ett annat känt faktum. Detta att det är en stor skillnad mellan att ha rätt och att få (tillerkännas) rätt.

    //HH

    SvaraRadera
  15. HH,

    -Och vem avgör då vad som är sant - och osant?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera