måndag 12 september 2016

Leninismens seger i SvK

Efter den kraftfulla stouten i går afton med vidhängande tankar på bloggen får vi trygga oss vid temat från prideparaden i Växjö: All kärlek är bra kärlek. All hantering är dock inte bra hantering. Är det verkligen rätt att utan dom och rannsakan ta en kyrklig chef ur tjänst utan lön bara på misstanke om brott? För en smålänning känns det småsint och fel. Måste inte processerna ha sin gång först?

Nu var inte aftonen värre än att jag kan blogga om hur det egentligen är.
Det är leninismen som segrar i Svenska kyrkan.
Det behöver ingen ha några synpunkter på. Vi lever i ett på papperet fritt land. Bara vi förstår den grundläggande hållningen och fattar vad det är kamrat Stalin kan utveckla, leninismens vetenskapliga tänkande.

Nu tror ni att jag ska utveckla tanken om imperialismen som kapitalismens högsta stadium. Icke!
Jag ska beskriva centralismens princip.
Den leder till inrättande av en CK, Centralkommitté, till stora partikongresser där besluten redan fatttas och till en maktlöshet inför den byråkrati i Kreml som egentligen styr. Må vara att det finns sovjeter men det finns också ett Högsta Sovjet. Den enkla konsekvensen blir också ett stycke persondyrkan. Prästseminaristen Josef Stalin tar över efter tsaren som Lillefar.
Jag tror att den som läser eftertänksamt kan förstå. Ni andra inte.

Socialismens lära växer fram ur de filosofiska, historiska och ekonomiska teorier som utarbetas av bildade representanter för de besittande klasserna, de intellektuella.
Ni känner igen orden från Vad bör göras, som Lenin skrev. Avgörande beslut fattas i toppen efter förslag och råd som kommer från botten. Det är en centraliserad och disciplinerad grupp av professionella revolutionärer som klarar verksamheten.

Rosa Luxemburg invände mot denna nattväktaranda.
Lenins "idé är i huvudsak att kontrollera partiverksamheten, inte att befrukta den, att begränsa rörelsen och inte att hålla samman den." Det var kontraproduktivt att en allvetande och allmäsktig centralkommitté skulle skydda folket mot folkets egna misstag. Dessa misstag är bättre än centralkommitténs ofelbarhet. Menade Rote Rosa.

Leninismen seger i Svenska kyrkan utgörs av centraliseringen och tanken att bara centraliserade grupper av professionella klarar verksamheten. Jag talar inte om prästvälde men det också. Det finns grupper av professionella som på mer centraliserad nivå fattar besluten. Somliga är politiker. Andra kommunikatörer. Några präster finns där på höga poster. De sliter och släpar med sitt beslutsfattande. Ibland kallas styrelser in för att konfirmera de fattade besluten eller inse att inga egentliga beslut kan fattas. Styrelserna kastas åt remisser och skrivelser som de ägnar sig åt, medan de verkliga besluten fattas centralt. Styrelsen kallas "styrelsen", men styr inte. Det verkar som om styrelserna inte heller bryr sig om att fundera över vilka som då styr. Det är bäst så. Centralkommitténs beslut, dvs de i Kreml församlade., är bäst för CK vet bäst. Partikongresser (motsv) kallas in och förväntas konfirmera de fattade besluten under applåder. Den egentliga makten ligger i byråkratierna.

Här ska inget gnissla. Återkommande resonerar stiftens ledande byråkrater med byråkraterna i Kyrkans Hus.  Det kan enkelt beskrivas som utslag av en nattväktaranda. Ingenting händer väl som skulle skada något av det vi tänker oss?

Till leninismens seger hör centraliseringen av det lokala till en något högre nivå.
Inte bara så att församlingar i glesbygd eller utglesad landsbygd med få gudstjänstfirare och utan möjlighet att i längden (2017 eller 2021) få ihop ett kyrkoråd går ihop. Här buntas också församlingar i städerna samman, berövas egentlig beslutsmakt och blir beroende av centralkommittén. Saken gäller att kontrollera och begränsa, inte befrukta och hålla samman. På vanligt sätt ska bottennivån kunna tillföras medel - om nu någon gitter anstränga sig och formulera ansökan med bilagor för att i görligaste mån få ihop en text som övertygar dem där uppe. Många värdefulla idéer dör när de kreativa inser vilken mödosam väg som ska beträdas och fattar hur kreativ idéer inte bara avvisas utan också att den som nerifrån kommer med de kreativa idéerna därmed ådrar sig personligt ogillande.

Utgör Svenska kyrkans värdskap för Lutherska Världsförbundet och Vatikanen ett belysande exempel på leninismens seger i Svenska kyrkan?
Man kunde ju tänka sig att den styrelse som representerar - företräder - Svenska kyrkan nationellt och internationellt skulle finnas med just som företrädare när påven kommer till Lunds domkyrka. Den får inte plats. Svenska kyrkan är visserligen en öppen och demokratisk folkkyrka, dvs styrelsen förväntas styra för den är vald till den sysslan, men vid uppställningen i Lund är det presidiet som framträder, Wanja Lundby-Wedin (S) och Mats Hagelin (M, fast i det kyrkliga kallas M något annat), tillsammans med ärkebiskopen. Riktigt hur det blir med tjänstemännen återstår att se.

Antagligen kommer här leninismens seger i Svenska kyrkan att tydligt illustreras. Centralkommitténs innersta kärna. Och vem bestämde denna ordning? Inte kyrkostyrelsen. Det kan vara så att det inte finns plats i Lunds domkyrka för dem som företräder värdskapet. Då blir det av intresse att förstå vilka andra som bjudits. Regeringsrepresentanter? Och  frågan vem som beslutar om vilka som bjuds blir den avgörande. Det är, för att upprepa, i händelser som dessa som det står klart hur leninismens segrat i Svenska kyrkan.

Ska vi då i revolutionärt nit ropa: All makt åt sovjeterna?
Eller helt enkelt återställa proportionerna. Kyrkolivet måste växa bortifrån och nerifrån .

Nu ska dessa enkla analysansatser inte uppfattas som kritik.
Jag läser den närmaste motsvarigheten till Pravda i det rådande systemet; Dagens Seglora där en missionsförbundspastor vet att berätta om sommarens (medie-)händelser. #mittkorskampanjen skapade genom sitt upplägg "dels en polarisering mellan kristna och dels blev en möjlighet för nyfascistiska rörelser att utnyttja". Som om inte detta var nog har utsattes ärkebiskop Antje Jackelén "ännu en gång för personliga påhopp, har och lögner i sociala medier". Pastorns tanke är inte bara att kommunikatörerna ska delta i samhällsdebatten och förse massmedia med debattartiklar och informationsskrifter. Så tänker de reformerta. De har en väl faiblesse för att utnyttja det gemensamma för sina  egna goda intressen. Det går inte jag på. Men till leninismens centrala hållning hör just dessa informationssatsningar som är, pastorn igen, ett viktigare kyrkligt engagemang att satsa publicitet på än "en inomkyrklig pseudodebatt om värdet av att bära ett kors om halsen." Det ska regelbundet produceras opinionsbildande artiklar, bloggar och studiematerial och vi behöver "en ärkebiskop som är lika aktuell i samhällsdebatten som i kyrkans inre uppbyggelsearbete." Ni känner igen leninismens grundhållning - centralismen. Då har ni ändå inte fått den grundläggande Pravdahållningen er till livs.

Pastorn blir tydlig:
"De svenska rikstidningarna borde kunna avstå från att släppa fram och återge en återkommande liten inomkyrklig debattelit som diskuterar allt som de är emot i Svenska kyrkans ledning."
Missionsförbundspastorns iver tar vi inte miste på.
Det är en iver som kommer ur leninismens princip.
Släpp inte fram och återge inte debattelitens diskussioner. Med en kyrka "vars budskap och profetiska kallelse blir så välkänd i det svenska medielandskapet att det inte längre finns utrymme för förtal och desinformation." Precis som missionsförbundspastorn resonerar har många resonerat och sett till att medielandskapet inte för desinformationen vidare.
Det räcker med Pravda.
I Pravda återges nämligen informationen, det folk behöver få veta. Det andra ska det inte finnas utrymme för. Varför skulle det?

Ni vill nog inte läsa men i alla fall.
http://dagensseglora.se/2016/09/10/vem-tar-ansvar-for-den-kristna-opinionen/



23 kommentarer:

  1. Med rådande logik är det väl bara en tidsfråga innan den talföre missionspastorn är prästvigd i Sv kyrkan...
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, det råder väl redan full ämbetserkännande mellan Svky och de reformerta?!
      Antony

      Radera
    2. Vem behöver prästvigning?

      Främst i kristendomen är väl vår gemensamma värdegrund alla människors lika värde? Vi får väl som kristna inte göra skillnad på människor? Vi och dom-tänk är alltid fel. Utom när det gäller plikten att peka ut och bekämpa de onda: reaktionära, rasister, sionister, konservativa, gynofober, homofober, sexualneurotiker, pedofiler och fundamentalister (givetvis inte muslimska sådana. f'låt!). /MB

      Radera
    3. MB, sexualneurotiker och pedofiler är väl själva kärnan i hbtq-fundamentalismen?! Du glömde kapitalister(dock ej muslimer), vita män, katoliker, ortodoxa, evangelikaler, judar i allmänhet, köttätare (förutom muslimer), oljekonsumenter (undantag muslimer), oljwproducenter (undantag muslimer)....etc!
      Antony

      Radera
  2. Dag påpekar ofta att den nuvarande kyrkoledningen inte är kristen men religiös. Inlägget på Dagens Seglora är inte ens religiöst. Det handlar om olika politiska överväganden och insatser. Att Gud (men inte Jesus) någon gång nämns, räcker inte för att det skall bli religion.

    Så kommer påståendet: "Vad betyder det att Svenska kyrkan hör till de samfund som bidrar mest i världen med resurser för att stödja kristna minoriteter i mellanöstern?" Jag säger det rakt ut: det tror jag inte det minsta på, förrän jag får se klara siffror.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle tippa att de kristna kyrkorna i Libanon är de som gör mest för flyktade syriska kristna. Åtminstone om man ska räkna mantimmar och en någorlunda ekvivalent i timpeng.
      När man räknar kyrkliga insatser bör man nämligen inte bara räkna i pengar, utan även i tid.
      Så hur mycket tid och pengar bidrar SvK med till mellanösterns kristna? (Inte bara i palestinska områden då, så gärna per nationsgräns eller förmedlare.)

      Radera
  3. Låt oss säga att det finns 7 miljarder människor i världen. Alla söker, på sitt sätt, svaret på den existentiella frågan:"Varför"?
    "Det finns något bortom bergen, bortom blommorna och sången .." ger svaret, vilket kategoriserats och ofta slutar på -ism. -logi, -dom etc.
    Om det valda svaret/förklaringsmodellen ställer så höga krav och/eller svåra skuld-och skamkänslor, att man inte kan hantera och härbärgera
    dem, söker man aktivt efter en second opinion. Ett alternativ som ger en acceptans för det egna tillkortakommandet.
    Helt enkelt så gör man som Putte Kock, garderar med kryss. Vilket kan ske många gånger i livet.
    Människan är ett svagt käril. Det är mänskligt att rymma både Jesus och Mohammed inom sig, utifall ..att... om.
    Teodiceproblemet diskuteras intellektuellt och distanserat, för att slippa ta itu med den enskilda människans ansvar för sina ord och handlingar.
    Det är få som erkänner att "vi tro på Gud fader, allsmäktig.." snarare är ett mantra, en trosrullator och ingen sanning. Om det är sanning, så är människan bara ett objekt, för ytterligare en nyckfull gud.
    Att SveK, både den enskilde aktören och kollektivet, nu försöker täcka alla förklaringsalternativ, är som om de, likt försäkringsbolagen, vill att medlemmarna skall teckna en Allriskförsäkring.
    Det plågsamt svåra är att stå fast, om man så önskar och har en trygg position. Det är inte den enskilde medarbetaren som har tolkningsföreträde. Det för dagen "rätta" svaret, tillkännages via dekret. // Länsmansdjäveln

    SvaraRadera
  4. Desinformation var ordet....
    Eva H

    SvaraRadera
  5. Förre, nu hänsovne, kyrkoherden i Tunaberg hade för vana att att kalla domkapitlet "Höga porten" - och i förlängningen hålla biskopen för "Kalifen"

    En återläsning av Ira Fetchers "Från Marx till Sovjetideologin" är till gagn för att förstå spelet i Svenska kyrkans ledning. Här finns återgivna långa tal av Josef Vysarionovitj Stalin. I anteckningarna finns även anvisningar om (eller referat om) applåder.

    Är det helt orimligt att beteckna kyrkokansliet i Uppsala som "Politbyrån?

    /BoR

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kyrkokansliet är nog mera som Centralkommittén.
      Biskopsmötet den verkliga Politbyrån.
      Och bakom ryggen på Antje positionerar sig överhovpredikanten och biskopen av Strängnäs för nästa karriärsteg.

      JD

      Radera
  6. NYA REKORDUTTRÄDEN: 9.211 "medlemmar" lämnade sv"k" under augusti rapporterar KT. Det är tre gånger så många som i augusti förra året. Det kan betyda 100.000 utträden för hela 2016. /John

    http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/fler-uttraden-i-ar-under-hela-2015?key=fa8a3006e2f189f859cceea69989303c&time=1473673833

    SvaraRadera
  7. Väckelsepredikanten Dag i sitt esse!
    Wow! Jag vaknade och medvetandegjordes.
    Jag har för lätt att slumra in och
    t o m bli en Svenska -Kyrkan -Nomenklstura -apologet.
    Toppstyrningen -den demokratiska centralismen, det partipolitiska inflytandet,strukturutredningens implementering med ty åtföljande maktkoncentration och centraliserad ekonomi och organisation på det kristnas bekostnad är folkkyrkofientligt. Det är beslutat över huvudet på folket.Det elitära maktanspråket måste brytas.
    Men var inte jag positiv till ärkebiskop Antje Jackélens Samlas kring hoppet? En längre bit in i boken finner jag den fortfarande teologiskt intressant men skiljelinjerna blir också tydligare undan för undan...
    Och jag förväntar mig mer av Väckelsepredikanten nu när han verkar vara på G...
    Ulf H Berggren, Lund

    SvaraRadera
  8. Till Leninismen antar jag att också exklusiva anspråk på progressivitet hör. VI gör allting nytt, NI agerar reaktionärt och profascistiskt. Religionsmöten och öppenhet, kontra konservativt korsbärande med gammalt tankegods från de första århundradena.

    SvaraRadera
  9. Inga centralstyrda församlingar, hr bloggare, och Max Raabe igen.

    Bloggaren har dristat sig till att jämföra leninismen med Svenska kyrkan: centralstyrningen, direktiven, diktaturfasonerna.

    Men snälla nån då, har DS plötsligt glömt att varje kyrklig församling är helt självstyrande och s a s bestämmer var det egna skåpet skall placeras?

    Max Raabe har tidigare nämnts av bloggaren. En tysk gentleman, som en recensent i DN i dag (12/9) beskriver honom efter en föreställning i Stockholm.
    Raabe har "publiken helt och hållet i sin hand", konkluderar recensenten.

    Det är mer än vad man kan säga om gentlemannens beundrare i Moheda och hans KM-grupp vad gäller teologisk inriktning och väljarattraktivitet.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att man ändrat definitionen av församling gör naturligtvis ingen skillnad. Låt oss kalla hela Sverige för en församling. Helt självstyrande.

      Radera
    2. Den kyrkliga församling som sugits upp i ett storpastorat har förlorat sitt självstyre. Hon får inte bestämma över sina pengar, sin gudstjänstordning, sina anställda. Kyrkorådet ersätts med ett marionettråd, ett s.k. församlingsråd som inte har mandat att fatta några större beslut än färg på gardinerna i församlingssalen.

      Radera
    3. LENINISMENS SEGER I LUND
      Lund före Strukturutredningens implementering 1.1.14:
      Varje församling hade ett kyrkoråd som hade både makt och inflytande över ekonomi,organisation och tilsättande av kyrkoherde och övriga tjänster.
      Hur har det blivit efter 1.1.14?
      Det har bildats ett storpastorat för hela Lund. I stället för en kyrkoherde i varje församling har vi nu en och endast en kyrkoherde för hela pastoratet. Kyrkoherden är dessutom domprost och nyligen utnämd kontraktsprost. Makten är koncentrerad till kyrkoherde och ett centraliserat Kyrkofullmäktige med ett Kyrkoråd som "regering".
      I församlingarna finns ett församlingsråd vars makt och inflytande kraftigt reducerats. Dessutom väljs församlingsrådet indirekt -det är det maktfullkomliga centralorganet Kyrkorådet som utser ledamöterna i församlingsrådet.
      Leninism i sin prydno. Den demokratiska centralismen genomförs över huvudet på Folkkyrkans folk.
      Sen kan jag ju undra varför detta folk inte protesterat kraftigare och i större mängd. Likgiltiga och ljumma medlemmar bidrar till att överheten får spelrum och kan agera leninistiskt och efter den demokratiska centralismens princip.
      Ulf H Berggren, Lund

      Radera
  10. Broder Dag kan knappast längre skylla på klerikal baksmälla som grund för dagens inlägg. Snarare lättja. Han gör det osedvanligt lätt för sig när han svänger sig med politiska händelser som utspelade sig för 100 år sedan som ytterst få i detta sammanhang (allra minst herr Dike) har några begrepp om. För att dölja sin sedan tidigare dokumenterade okunnighet kryddar Broder Dag sin brygd med ismer som han heller inte har några begrepp om - utöver intryck från de vrängda och förvanskade antisocialistiska kampanjer som torgförs i de högertidningar han har under huvudkudden.

    En annan dag vill jag gärna få del av Broder Dags syn på den svenska USA-styrda marknadsdiktaturen och dess inverkan på våra liv. Även den enorma byråkrati den fjärmat av sig i samt det medvetna skattefiffel som leder till att 100-tals miljarder kronor årligen försvinner till skatteparadis i stället för att användas till vår välfärd. Blicka för omväxlingens skull ut över den politiska verklighet som omger oss idag – och gör det i kontext av vad Jesus från Nasaret hade att säga om social rättvisa.

    "Die soziale Revolution kann ihre Poesie nicht aus der Vergangenheit schöpfen, sondern nur aus der Zukunft" (Karl Marx). /John

    SvaraRadera
  11. "en ärkebiskop som är lika aktuell i samhällsdebatten som i kyrkans inre uppbyggelsearbete."
    Ja, det vore väl en nåd att stilla bedja om?
    Så aktiv som Ärkebiskopen är i kyrkans inre uppbyggelsearbete så skulle hon förmodligen vara totalt bortsvept från samhällsdebatten ett tag framöver?

    Vad ska Carlssons nämnda artiklar, bloggar och studiematerial användas till? Likformighetsprojekt?
    Det finns gott om material att använda från den kristna historien!
    Apostoliska och patristiska skrifter finns tillgngliga på svenska i en aldrig tidigare skådad omfattning. Om man vill ha det lite modernare så finns Dr Luthers Romarbrevskommentar.
    Det vore väl något för den interna kyrkliga uppbyggelsen att få ta del av via bloggar och annat?

    Piotr "Ulanov" T

    SvaraRadera
  12. Så vitt jag kan bedöma, och jaag har ju varit med ett tag, är Dags analys brilljant. Men varför såg han det inte tidigare, jag menar när han var med i strukturutskottet? Det var väl där segern genomfördes?

    SvaraRadera
  13. Där släpptes jag inte in. S tog en extra plats och FK blev utan. Sedan reserverade sig FK i kyrkomötet. Vi slipper ta ansvar för beslutet. Däremot får vi väl fortsatt ta ansvar för beslutet konsekvenser och försöka göra en kyrklig och pastoral modell som bär trots de storstilade strukturerna. Förutsatt att folk röstar FK. Annars tar partierna hand om kyrkoruljangsen vid valet 2017. Folk vill ju ha det så, som det påpekats.

    SvaraRadera
  14. Då historien skrivs över hur hbtq-rörelsen genomförde siTT maktövertagande kommer dr Goebbels,i jämförelse, att framstå som en flickscout!
    Antony

    SvaraRadera
  15. Det finns kommentarer, och kommentarer. + Biörn kommentar ovan är typexempel på en strikt och i linje med huvudtextens frågeställning vidareförande, fördjupande och breddande kommentar vilken också, genom svaret, kan föra tråden vidare.

    Det finns också kommentarer, exemplifierade inte minst i den senaste veckans kommentarsflöde, som envist kretsar kring väl upptrampade stigar och i olika tonarter upprepar alternativa tolkningsmönster, vilka upprepas oberoende av huvudtextens sakinnehåll. Det kan inte vara meningen att kommentarfältet skall vara en blogg i bloggen och arena för framförande av texter som inte hittar någon annan plats att publiceras på.

    En vädjan, låt kommentarfältet bidra till en lika pigg, käck och munter läsning som bloggardags huvudtext eftersträvar att vara.
    Björn Fyrlund

    SvaraRadera