söndag 25 september 2016

Socialdemokraten

Ledsen för att somliga mödar sig i onödan, men kommentarerna ska handla om inläggen. Fältet är inte avsett för dem som gärna vill publicera sig i skiftande ämnen. Naturligtvis inser jag behovet av debattarenor och debatterna på Bloggardag är yviga, unika på så vis i den kyrkliga bloggosfären, men i allt detta yviga finns begränsningen att kommentarer gäller det jag skrivit. Om någon blir ledsen nu så kanske det kan vara en tröst att jag deklarerat mig ledsen också? Kanske kan någon känna glädjen över att för egen del ha formulerat en tanke, om det nu var en tanke.

Min vän socialdemokraten funderade jag över igår.
Jag var ju på resande fot och kom både till Hässleholm och Älmhult. Människan är människans gamman. Socialdemokraten ser problemet. Han är kyrklig. Ibland ses vi i samma högmässa, faller på knä bredvid varandra. Vi pratar som alltid politik, fast inte vid nattvardsbordet. Vi intar samma distanserade hållning till beskäftiga teologer som ska reda ut hur fromhet och politik ska kombineras. Han skulle inte drömma om att sitta ihop med, som han säger "de religiösa galningarna" i det som var Broderskapsrörelsen och blev något annat. "Lika illa", som han säger. "Jag fattar inte varför deras ordförande ska sitta med i VU", kan han också få ur sig. "En liten sekt ."

Socialdemokraten är folkrörelsemänniska, demokrat.
Ombudsmän och ombudsmannavälde har han mer än svårt för. Så har det varit sedan SSU-tiden. Vi visste båda vilka som skulle klättra och han hörde inte till dom. Nu frågade han om jag läst Tage Erlanders Dagbok 1968, som Lillemor och Sven Erlander arbetat för att få ut. Jag hade det.

"Såg du hur lite Erlander fattade av vad som tänktes då?" Jag svarade att jag noterat det men att det blir så när statsministern sitter på kansliet och åker ut för att hålla sina tal. Så var det Fras-Nilsson på Arbetet han träffade och gamla studentkamrater samt landshövdingen Gösta Netzén han diskuterade med. Därtill de unga socialdemokrater som ville sig upp.
"Men du gick arm i arm med Tage i Lund", sa min vän socialdemokraten. Jag svarade att vi inte hann prata så mycket, men att Tage apropå polisaktionen på Kiliansgatan sa "så ska det inte vara". Gösta Netzén gick bakom, knackade mig i ryggen och ropade "Unge man! Unge man!"
Min vän mindes. "Vad skriver Tage om detta möte med dig i dagboken?" Han frågade för han hade sett att Tage inte skrev ett ord, inte ett.

Det har hänt att min vän socialdemokraten fått bära ansvar för SAP:s politik. Det gör han på ett modererat sätt. Han är folkrörelsemänniska men inte partigängare. Han noterade farorna med Sverigedemokraterna för länge sedan. "Populism är egentligen ett vänsterprojekt i USA", sa han, "som högern tagit över. Jag läste om Demokratins förgörare (SOU 1999:10) och vet du, jag undrar vilka som egentligen hör dit. Det fanns en politisk oförmåga att hantera det lilla SD då för utfrysningen demonstrerar just oförmågan. Så kunde ju SD ta sig in i värmen via Svenska kyrkan och med stöd av Svenska kyrkans pengar. Det förs inget samtal om socialdemokretaras ansvar för detta", sa min vän socialdemokraten. Jag tänkte stillsamt att det ska Torgny Larsson vara tacksam för.

Jag har aldrig frågat om min vän inte borde stå på Frimodig kyrkas lista. Han är ju kyrklig och han är frimodig, kan tänka, analysera, ser och förstår kyrkolivets svagheter och kan formulera alternativ till den pågående implosionen. Jag frågar inte. I så fall åker min vän ut ur det socialdemokratiska partiet, som han tillhört i decennier. Några uppdrag för partiet har han haft, nu är det något revisorsuppdrag kvar men trohet på möten och uppmuntrande rop till kamraterna som har uppdrag.

Jag vill inte att han ska stämplas som förrädare i sitt politiska parti för att han ställer upp i en kyrklig nomineringsgrupp. Söndagsskollärare hade han fått vara utan att bli utesluten men inte Frimodig kyrkans man i stiftsfullmäktige. Det beror på att partiet ställer upp i de kyrkliga valen, dvs de val där han aldirg röstar med partiet utan med Frimodig kyrka. Hans solidaritet med "de religiösa galningarna i partiet" är, som antytts, begränsad. Han har också ett väl övat sensorium för vilka som använder partiet för sin klättring uppåt, "präster och andra fina", som han säger. I det läget är det inte lätt för en kyrkokristen socialdemokrat.

Men, handen på hjärtat, är inte detta ett orimligt system med ett politiskt parti som ställer upp i kyrkovalet på ett program som partistyrelsen fastställer (och där behöver man inte vara medlem i Svenska kyrkan för att vara med) som omöjliggör för somliga partikamrater att engagera sig kyrkligt eftersom partiet engagerar sig politiskt?

"Ska jag ställa frågan 'Hvad vilja socialdemokraterna?' så blir  det slagord och slagordsförståelse", säger min vän. Jag håller med. Det är nödvändigt och självklart att det blir så. Och kyrkliga socialdemokrater håller sig alltså utanför och röstar på Frimodig kyrka.

"Åk du till kyrkomötet", sa min vän. "Själv ska jag illfänas med ombudsmannen med frågan om vårt kyrkopolitiska läge efter några kriser vars verkan ombudsmannen måste försöka skademinimera. Populismen i partiet slår tillbaka mot partiet. Deras kyrkopolitik kan börja oss kosta politiskt. Jag undrar om han fattar det?" Min väg tänker ideologi, har kapacitet att göra konkret politik av ideologi och hör till dem som ska kallas 'kamrat i ledet'. Det är därför han har så svårt för de kamrater som i utsatta lägen med ovälkommen information om parallellsamhällen och bilbränder i utsatta stadsdelar får ur sig ett: "Jag vill inte tro att det är så." Vi skrattar bistert tillsammans. Vad ska sådant folk i allvarlig politisk verksamhet att göra.

Jag håller av min vän socialdemokraten. Jag är inte säker på att ombudsmannen uppskattar honom efter förtjänst.






15 kommentarer:

  1. Jag tror att jag deklarerat det förut :en läsare är ofta mer än tillräckligt...
    Sign Tiger

    SvaraRadera
    Svar
    1. ....tillräckligt ... vad?

      Radera
    2. Det är tillräckligt att Bloggardag läser eller inte...
      T

      Radera
  2. Jag växte upp med Broderskapsrörelsen. Min far var främst lokalt men även på högre positioner aktiv. Det var inte enkelt för honom att tjäna alla i församlingen samtidigt som hans politiska tillhörighet var offentlig.

    Det är och förblir svårt att engagera sig politiskt om man samtidigt vill kyrkans bästa.

    SvaraRadera
  3. Jag känner igen honom, den socialdemokratiske kyrkopolitikern. Han och hans vänner fanns när jag växte upp i Småland på sjuttiotalet. Dessa fina människor som satt i kyrkorådet, inte för att de var socialdemokrater, utan för att de var intresserade av att leda sin församling. Troende människor som jag vet att pappa prästen högaktade.
    Ibland blir jag lite trött på stenkastandet på socialdemokratiska kyrkopolitiker. Ja, jag vet att det finns många sådana som är mer intresserade av sin egen karriär än av kyrkans framtid och tro. Men det finns många sådana bland de borgerliga politikerna också, och kanske även bland POSK:s representanter. Precis som det finns genuint kristna kyrkopolitiker, bland alla nomineringsgrupper.
    Jag blev glad och varm inombords av att läsa om bloggarens vän här idag.

    SvaraRadera
  4. Jippon,jag kan hålla mig till bloggarens ämne :SOCIALDEMOKRATEN.
    Efter dagens mässa får jag samtalar jag med en ledande kyrkopolitiker i min hemstad ;han är tillika socialdemokrat.
    Jag ger ofta uttryck för att det partipolitiska inte hör hemma i Svenska Kyrkan. Men ibland undrar jag. Vilka ska ta biskopar, präster och diakoner i örat om inte kyrkopolitiker i nomineringssgrupper som centerns och socialdemokraternas t ex.Den socialdemokrat jag talade med gör betydelsefulla och kloka insatser i det kyrkliga i min hemstad. Därmed inte sagt att Lennart Prytz håller domprost Kerstin Hesslefors Persson i "kort snöre", men....
    Ulf H Berggren

    SvaraRadera
  5. Jo Dag, du har helt rätt i din fråga om den svenska "kyrkopolitiken": "ett orimligt system med ett politiskt parti som ställer upp i kyrkovalet på ett program som partistyrelsen fastställer". Här är naturligtvis, som säkert alla kommentatorer (utom en) håller med om, problemets innersta kärna. Därtill verkar alla deltagande politiska partier i stort sett följa samma agenda: att görs sv"k" så allmänpräglad att ingen ska behöva stöta sig på något i de otaliga eventen, "kyrko"-besöken ska hållas så risk- och beröringsfria som möjligt.

    Här finns en pendang till HBT-rörelsen som även den på senare år flitigt uppvaktats av de politiska partierna som nästlat sig in för att parasitera. Jag frågade en gång en företrädare för ett sådant om det fanns några skillnader mellan partiernas HBT-politik.
    "Nej, ingen alls" - blev det förmodligen helt ärliga svaret.

    Varför är de då där?
    /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. PS. Här finns en tydlig parallell till Kapitalismen som ständigt måste hitta nya marknader att investera sina vinster i för att det inte ska bli förstoppning i systemet.

      I och med att de tidigare folkvalda (efter tydligt amerikanskt mönster) ersätts med rena yrkespolitiker (som ofta pendlar mellan politik/lobbyism/journalistik) uppstår ett växande behov att hitta nya arenor och inkomstmöjligheter för detta nya yrkespolitiska frälse. Kyrko- och HBT-områdena har som vi sett redan fallit offer.

      Att politik förvandlats till att vara ett yrke (därtill med helt andra sociala villkor än för oss andra) är vår tids största demokratiska problem. Redan rekryteringen till denna nya yrkespolitik är gravt odemokratisk, det är särskilt tydligt inom det “kyrkliga”.

      Rekryteringen (nomineringarna) utgår från den ynka 1 (en) procent som är engagerade inom ett politiskt parti i Sverige idag. Det är en anmärkningsvärd liten rekryteringsbas. 99% av befolkningen kommer alltså inte alls i fråga utan förväntas agera villigt röstboskap vart fjärde år.

      Är detta demokrati?
      /John

      Radera
  6. Hur man kan vara kristen och socialdemokrat övergår mitt egentligen mitt förstånd för i Sverige finns inget annat parti än S som vållats kyrkan så mycket skada, som misstror dess medlemmars förmåga att ta eget ansvar och vill ersätta Guds ord med världslig ideologi (se t.ex. Skyttes senaste krönika i Dagen). Den enda klena ursäkt jag kan ge socialdemokraterna i kyrkan är att de är inte läst på om sitt partis ogärningar. Jag ska dock inte döma och jag accepterar att kristna i det sekulära samhället kan förespråka en ekonomisk politik av socialdemokratisk modell. Om dessa kristna kan rösta socialdemokratiskt måste väl dessutom jag, i rättvisans namn, ha frikort att få vara "högerextremist" i min syn på nationalitet och migration?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läs på historien, Niklas! Socialdemokratin befriade hela befolkningen från det borgerliga förtryck och den ekonomiska utsugning som sv"k" tidigare utgjorde en bärande del av.
      Idag har S tappat sina en gång så stolta ambitioner och uppfattas numera som ett parti bland många andra. Däri ligger förklaringen till att många LO-medlemmar lockats över till att stödja det absolut sämsta politiska alternativet av alla. /John

      Radera
  7. Under mina 47 år som präst varav 33 som kh har jag samarbetat med många goda och trogna kyrkokristna som tillika varit goda socialdemokrater trogna sitt partis ideal. Men aldrig har jag blivit motarbetad trots min högkyrklighet och bekännelsetrohet. Jag tror att det finns många "gråsossar" ute i kyrkoråden som inte känner igen sig hos sina ledande partikamrater i KM. Roland K

    SvaraRadera
  8. Jag vet inte om jag håller mig till ämnet men det är Dagbloggen.
    DAGBLOGGEN
    De enda som har sagt till mig att de sett mitt namn på härvarande blogg tror att jag också delar Bloggardags åsikter och värderingar. Och vem är jag att ta mina medmänniskor ur deras villfsrelser?!
    Jag läser Dagbloggen ehuru den är informativ. Kyrkans Tidning kan vara ett komplement...
    Jag läser Dagbloggen eftersom jag uppfattar docenten som kunnig i det teologiska.
    Att docenten dessutom är kunnig i församlingsbyggande gör inte en Figge-beundrare mindre intresserad.
    Och hör nu och häpna :livet vore tråkigare utan ämbetsfrågemotståndare.
    Varför skriver jag på en annans blogg och inte skaffar mig en egen? Ja,varför har jag inte grundat en tidning,en radiokanal eller något cyberliknande?
    Således retoriska frågeställningar.
    Ett vet jag med säkerhet.Det andra skriver och det jag själv skriver icke minst, lever vidare.Jag har aldrig stigit ner i samma Vapenbäckså,Fyriså eller Höje å två gånger.
    Vi är människor ständigt på väg.Och Socialdemokraten i mig är aldrig helt densamme...
    Den som inspirerat mig till ovanstående är en kvinnlig präst Josefina Persson som var min hemförsamlings predikant igår. Hon tilltalade den "rike mannen" så det blev ett tilltal till mig och de andra i Petersgården.Den rike mannen hade mött Jesus blivit i förstone besviken men mötet levde vidare i honom och i oss. Häroldstermerna evangelium och kerygma fanns där och Gustaf log i sin himmel..
    "Tiger"

    SvaraRadera
  9. Upprepad fråga igen, igen och igen:

    -Men skall då Socialdemokraterna förbjudas ställa upp i kyrkovalet, när nu systemet enligt bloggaren är "orimligt"?
    Bloggaren, jag och alla som läser resultaten i kyrkovalen vet ju att S är den överlägset största gruppen i KM.

    Naturligtvis gillar inte heller jag att Partistyrelsen fastställer kyrkovalsprogrammet, men skall S förbjudas kandidera? Vänligen nu svara nu äntligen på denna fråga? Den gäller ju också andra partier, som ställer upp i eget namn.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  10. Varför förbjuda? Partiet kan ju dra slutsatsen att det är orimligt att ställa upp i kyrkovalet.

    SvaraRadera
  11. Kristligt engagerade människor torde kunna engagera sig i Kyrka och församling i eget namn utan partibeteckning. Borde dessutom vara tidsbesparande då man inte skulle behöva ha kontakt med partiexpen för att veta partiets hållning i alla frågor.
    F Pierre

    SvaraRadera