onsdag 14 september 2016

Strängnäs, onsdag

Strängnäs stift visar upp sig för Kyrkostyrelsen. Det är soligt och roligt. High-five, som vi säger numera. Själv förberedde jag mig för detta besök genom att läsa Antje Jackeléns nyutkomna bok Samling kring hoppet, Verbum. Biskop Dalman hade täckt fönstren till biskopsgården så att Aftonbladet inte skulle kunna se vad vi åt och drack, sa han. Det var bra. Ferrari är inte bara en bil utan ett dryckjom som kan rekommenderas varmt om ni händelsevis uppsöker Systembolaget och har kvar några vänner att vara omtänksamma mot och med.

Det är värdefullt när en ärkebiskop mödar sig att förse oss med texter för reflektion.
Någon, som inte läst boken, hade fått för sig att det "bara" var en samling gamla tal. Det är 1. inte så "bara" och 2. det har Antje hederligt deklarerat men 3. hon sätter in det hon sagt i ett sammanhang och en ram. Allt är värt uppskattning. Nu bör hon bli läst och diskuterad. En sådan diskussion är möjlig att föra på ett sakunderlag.

Antje tycker att hon utsätts för personliga påhopp och en polemik mot sådant hon inte sagt. Till detta är minst två saker att säga. Den ena att en ärkebiskop i det offentliga bara utsätts för påhopp som hör samman med ärkebiskopsrollen och inte är personliga och därför inte ska tas personligt. Smäleken är en smälek som ärkebiskopen får bära och den riktas mot ärkebiskopen, men avser Svenska kyrkan och tron.
Det andra är att hon delar öde med biskopen Jenkins i Durham. Alla menade sig veta vad han menade och polemiserade glatt mot dessa sina meningar, som de höll för att vara hans.
Jag kan citera kontraktsprosten Olov Olsson i Torslunda. Han sa: "Folk är inga filosofer."

Vad i boken ska vi diskutera?
Vi borde ta itu med det återkommande talet om Luthers antisemitism, som jag tror Tom G.A. Hardt definierat som en helt annan slags antisemitism än den politiska. Nazisterna kunde plocka upp material för sina syften ,men det hade inte särskilt mycket med Luther att göra. Nu kommer avståndstagandena som på beställning. Jag gilla komplikationerna mer. (s 148) Men det är bra att Antje påpekar att inte ens ett lysande intellekt skyddar från katastrofala felbedömningar. Detsamma gäller den vars intellekt inte är så lysande.

Ante driver tanken att religiösa gemenskaper positiva potential behövs för att bygga ett gott samhälle. Jag är inte säker på att jag är överens. De reformerta tänker så. Gör vi evangeliska det?  Bakom resonemanget  ligger vad domaren i Västtysklands högsta domstol (författningsdomstolen, antar jag)  Ernst-Wolfgan Böckenförde menar, att den sekulariserade staten lever under förutsättningar den själv inte kan garantera. I det feodala samhället, menar han, garanterade fursten samhällsgrunden genom att vara kung av Guds nåde, dvs det fanns en transcendens för makten. Så är det inte nu. Det skulle ge plats för teologer i samhällsbygget - och biskopar. Det blir som i en klassiska uppställning för schack. Nu tror jag att detta är en illusion. Det sekulariserade samhället kan finna garantierna för sin identitet t ex i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Annars gäller all makt i all tid att den korrumperas. Min slutsats blir att vi ska se upp för religiösa argument i politiska debatter. Fortfarande är detta något vi kan diskutera.

Jag saknar i boken resonemang om kyrkosyn. Här bedrivs nämligen teologi utan tydlig koppling till Kyrkans liv. Det blir mer om hoppet än om samlingen kring hoppet. Detta är också värt att diskutera. Jag skulle i det sammanhanget vilja tala mer om det grepp Antje håller fram - "teologin" som gör både si och så och behövs i många sammanhang. Vad då "teologin"? Talade någonsin Gustaf Wingren om teologi? Var det inte snarast "evangelium" och "kerygma". Är det den reformerte Moltmann som nu ska in på arenan? Läge för diskussion.

Sällan ger oss en ärkebiskop utgångspunkt för diskussion genom en bok. Nu händer det. Det ska Antje ha respekt för. Jag tänker inte hålla med om allt för det (när gör någon just detta i något sammanhang?) men det går att förstå hur hon tänker. Det är intellektuellt redligt. Hennes redogörelse för Svenska kyrkans engagemang för utsatta kristna är detaljerad och jag fattar både varför hon blir uppbragt över påståendet att ingenting görs och varför den kritiken ändå kommer. Det är kyrkobyråkratin som blir obegriplig. Denna byråkrati talar ogärna om misslyckanden och korruption i det ekumeniska arbetet i Mellanöstern. Det hade varit lättare om det talats klarspråk om problemen, även om de nu sägs vara borta. Transparens är ordet.

Förlaget är Verbum, som presenterar sig som "den ledande utgivaren av teologisk litteratur på marknaden." Detta tror jag inte. Gör ni?

Det kan dock vara lite roligt att diskutera utifrån boken och förtränga utträdessiffrorna för augusti månad. 9211 utträdda, som ni vet. Tre gånger högre än den gamla normaliteten. Så hur vore det att läsa och diskutera boken men också tala om det verkliga och allvarliga läget för Svenska kyrkan, ett läge det bäddats för i snart sagt två generationer. 60 år. Eller mer.

Det är det begåvade och komplicerade samtalet som nu är högst av nöden.
Det samtal där ifrågasättandet inte är utgångspunkt för lamentationer utan för henuristisk yra.
Där fick jag till det!

Kl 8 möts Kyrkostyrelsen för en lägesrapport.


27 kommentarer:

  1. Verbum har nog drabbats av högmod. Flest titlar med nyutkommen teologisk litteratur publiceras av Artos. Men Verbum kanske såljer flest exemplar, eller har en alldeles egen vid definition av teologisk litteratur.
    "De apostoliska fäderna" är en av få alster i min teologiska bokhylla som utgivits av Verbum efter 1981.
    Bo Giertz bibelkommentarer och romaner utgivna av Verbum är från 1981 eller tidigare.
    Utöver det är Artos bokhylledominant med inslag av Församlingsförlaget, Libris etc.

    Jag tycker att det är jättebra att Antje uttrycker sig i skrift så att hon kan utsättar för en teologisk granskning av något som är längre än twitters 140 tecken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Twitter-mästarna: Antje och Donald Trump.

      En förtappad oenolog som undertecknad glädjer sig åt omnämnandet av Ferrari. Var det den mousserande varianten som bjöds på?

      G.A. Flanell

      Radera
  2. Värme och skärpa! Tack, f Dag!
    Kh på landet

    SvaraRadera
  3. -"Henuristisk", det blir nog årets nyord 2016, myser Bull, min teologiske sekreterare.

    -Det är väl en av Sandahls vanliga pikar åt gendermedvetna, tänker Maja högt. Pronominet hen - adjektivet henuristisk?

    -I så fall var det riktigt humoristiskt, retas Rickard från Rickomberga.

    -Heureka! Vi glossolalerar en heuristisk kunskap, avgör Svanslösingen, obegripligt och löjligt som vanligt.

    Nu drar jag!

    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  4. Ja, K-G Hammar var ju också en skrivande ärkebiskop. (Inte för att jag höll med honom om särskilt mycket - "vad som egentligen hände kan vi lämna därhän" skrev han ju sedermera om änkans son i Nain men märkligt nog inte om Hammarskjölds död). Men du Dag har rätt i att det är sympatiskt att en ledare törs publicera sej. Gillar tonen i recensionen. Det går alltså att vara skarp i sak utan att dissa personen. (Oj vad jag rimmar!).

    Jag är annars inte säker på att Antje i det offentliga BARA utsätts för påhopp som naturligt hör samman med ärkebiskopsrollen eller att den som sej i leken ger bör tåla vad som helst - tänk på Sandahl och Wisti eller Ohlson Wallin - men, nåja...

    SvaraRadera
  5. Det är alldeles utmärkt att biskoparna publicerar sig i skrift. Tyvärr är det så lågt tak i Svenska kyrkan att man inte öppet kan diskutera deras alster, vare sig det handlar om konfessionella klargöranden eller rent akademiska invändningar. Antje Jackelén har själv bidragit till detta bistra samtalsklimat genom att ifrågasätta om man kan vara kristen och samtidigt stödja Sverigedemokraternas politik i det världsliga samhället. Att hon inte anknyter sin teologi till kyrkans liv stärker min övertygelse om att hon varit mer lyckosam som akademiker, kanske som en riktig professor (i svensk bemärkelse). Såsom akademiker kunde hon dock i sin nuvarande position lära kyrkan något om hur goda argument ska brytas mot varandra utan att retorik och känslor får fälla avgörandet. Dessvärre tycks hon vara alltför styrd av politikerna för att detta ska ske. Hon tycks också vara alldeles för personligt känslig mot kritik eftersom hon klassar de flesta invändningar som hat.

    En annan biskop som publicerar sig i skrift är Bonnier med sin blogg och det är gott så. Jag har dock god lust att problematisera hans senaste bloggpost om att vissa Bibel- och psalmtexter helst bör gömmas och glömmas eftersom de enligt honom kan ge upphov till antisemitism, ett begrepp som han använder väldigt vårdslöst. När man redan från början inser att en kritisk hållning kommer att förknippas med nazism och folkmord är det inte läge att säga något om man vill vara kvar i kyrkans gemenskap, trots att denna mer och mer blir som en trång åsiktskorridor.

    SvaraRadera
  6. Ibland är verkligheten bättre än TV:n. "Skilda världar" hette såpan förr. Tydligen lever vi i skilda sådana när biskopar och andra önskedrömmer om sin betydelse i det framtida samhällsbygget. Att kyrkan skulle få sin efterlängtade relevans den vägen är mer än lovligt långsökt!! Det är dags att inse att Kyrkan är kallad att följa Kristus utanför stadsporten och samla de som faktiskt har ett intresse av vad Jesus säger. Denna strävan efter världslig makt och betydelse leder bara fel.
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera
  7. Antje talar om att bottna i nåden -det har hon tagit med sig från lundastiftet. Här är visionen :Bottna i nåden,skapa i världen. Tre underrubriker finnes :Inspirera lärande och samlas kring hoppet... med dopet som grund... för att möta livets och världens utmaningar...
    Jag anser att Antje med sin Samlas kring hoppet bottnar i teologi;en Hoppets teologi som rymmer både evangelium och kerygma. En bok i lundensisk wingrensk anda som jag läser henne.
    Nu är det dags också för ett brev från hela biskopsmötet, där det tas ett helhetsgrepp om erfarenheterna av reformerna som sjösattes i Fyrisån
    1.1.14.
    Ulf H Berggren, Lund

    SvaraRadera
  8. Det är inte bara broder Dag som verkar vilja förtränga den otroligt höga utträdessiffran 9.211 för sv"k" under augusti månad. Idag onsdag är det bara SVT, Dagens industri och Skaraborgsbygdens tidning som har publicerat TT:s text från i måndags. Några egna uppföljningar har inte gjorts. Nära noll och intet intresse således.
    Väl värda att uppmärksamma är dock dessa siffror inte bara för att de bekräftar ett tydligt trendbrott utan även för att sv"k":s egen prognos från 2010 har spruckit med råge. Då trodde man att medlemstalet år 2020 skulle vara 6 miljoner. Men där är man i princip redan nu 2016. "Det är inget katastrofscenario, det är inte ragnarök som väntar" sa då planeringschefen Erika Brundin till SvD. Som sådan yttrade hon sig tämligen oberörd även nu i veckan och menade att de många "mötena med människor" skulle återställa förtroendet. Vad som gjorts för detta sedan 2010 framgick inte. Varken fru Jackelén eller hennes många kommunikatörer verkar heller anse det stora medlemsraset värt en kommentar. Det är en anmärkningsvärd passivitet. Finns det verkligen inget framtidsscenario inom sv”k”? Ingen ”plan B”? Eller resonerar man rent cyniskt att så länge pengarna räcker till de egna lönerna behöver man inte bry sig?
    Som för varje sjunkande skepp går det långsamt nedför i början men snabbt mot slutet. För varje sjunkande skuta finns det också en punkt där den inte går att rädda längre. Finns det inom sv”k” någon vilja till räddning? Eller har den kritiska punkten redan passerats? Har man månne börjat ana att det som har varit har varit? Att det inte går att få 6 miljoner människor att betala hutlösa summor för ren luft i all evighet? /John

    SvaraRadera
  9. Började ej för 60 år sedan men för 16.

    -Bra att se - för en gångs skull - de positiva orden om ÄB; de var på tiden, kan man utbrista.

    Sedan måste jag tyvärr korrigera bloggaren: det allvarliga läget för kyrkan med utträdesfloden började ingalunda för 60 år sedan men år 2000, då det trygga kyrka-statäktenskapet bröts sönder mot kyrkans vilja.
    Eller kan möjligen bloggaren visa, att utträden en masse började 1957 i stället för år 2000?
    Jag bara undrar . . .

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  10. Herr Dike blundar som så ofta för verkligheten. Sv"k" fick sina medlemmar genom kollektivanslutning, genom att alla föddes in. Först 1952 blev det möjligt för var och en att utträda ur sv"k". Få har sedan dess av eget intresse inträtt i den i vuxen ålder.
    Vad "tryggheten" före år 2000 bestod i får gärna herr Dike utveckla närmare, jag lovar att läsa med stort intresse.
    Korrekt är att utträdena tilltog vid millennieskiftet. Redan 1999 utträde 0,5 % av medlemmarna, siffran har sedan 2001 pendlat mellan 0,7 - 1,1 % årligen. Takten har ökat påtagligt sedan förra året och rusar nu.
    Högst 3-4% av befolkningen är den rimliga siffran för sv"k":s medlemsantal i framtiden. Det motsvarar vad frikyrkorna och katolska kyrkan sammanlagt i Sverige har idag. /John

    SvaraRadera
  11. Att medlemssiffrorna rasar är inte att undra på när till och med hedningarna noterar de tomma tunnornas skrammel, så som t.ex Viktor Barth-Kron i dagens DN där han jämför riksmötesgudstjänsten i Storkyrkan med den nya sekulära varianten, i Humanisternas regi, och kommer fram till att "när allt kommer omkring är ju uttrycken i fråga ganska... lika varandra."

    http://www.dn.se/nyheter/politik/viktor-barth-kron-valet-av-hogtidsstund-ar-symboliskt-intressant/

    /Per H

    SvaraRadera
  12. Dag, om de som lämnar SvK inte tror som SvK, är det då en förlust att de lämnar? Detta är en fråga om kyrkosyn. Den borde djupstuderas och behandlas. Vi vet båda att Dike svarar att det är ett ekonomiskt problem, men det har ju ingenting att göra med Kyrkan, det är vi ju överens om. Ty där två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland er.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pengarna kan väl aldrig bli det stora problemet. Det är väl en större tragedi när den som närmar sig kyrkan för att få höra om nåd och frälsning upptäcker att det inte finns någonting där? När det kvittar om man frågar efter Jesus eller Pokemon.

      Radera
  13. Det är som sagt bra att hon publicerar. En bok om "Kristustro i vår tid" hade varit nästa naturliga steg. Eller "Dopets gemenskap". Det där med Hoppet som ältas fram och tillbaka är förstås Moltmann, osalig i åminnelse. Tänk om biskopar kunde ha ledigt med uppgift att läsa in annan seriös teologisk litteratur än den de möjligen tjusades av i sin gröna studenttid? I övrigt kan vi ju ännu avstå från omdömen om hennes bidrag till kyrkans andliga liv, det har ju s a s inte dykt upp något att ha synpunkter på än så länge. Tråkigt nog!

    /TD

    SvaraRadera
  14. http://www.urbandictionary.com/define.php?term=High%20five&defid=5181469

    SvaraRadera
  15. Det samtliga "präster" inom sv"k" borde läsa in sig på är litteratur om djävulens verk reformationen. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. http://www.signum.se/archive/read.php?id=220

      http://popularhistoria.se/artiklar/gamla-tron-levde-lange-hos-folket/


      /BM

      Radera
  16. John, Frasius och Alphadeltagaren,

    -Och var finns dessa pengar då?

    Vilken naivitet: att pengar inte är problemet, att 3-4 procents anslutningsgrad är eftersträvansvärt!
    Som om det inte kostar något att ha personal, församlingshem och kyrkor!

    Är våra kyrkoherdar beredda att sänka sina löner från i snitt 45.000 - 50.000 kronor per månad till en frikyrkopastors kanske högst en tredjedel av den summan? Skall kyrkorna stängas, inte längre uppvärmas?
    Och församlingshemmen rivas?

    Lever ni verkligheten, eller varför sätts lika åsikter på pränt?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD: Vem är Din Gud?
      /Per H

      Radera
    2. Det har länge varit uppenbart vilken herre som BOD och Svkys nomenklatura tjänar!
      Antony

      Radera
    3. Antony: min fråga är nog relevant för dig också.
      /Per H

      Radera
  17. Ett är säkert, herr Dike lever inte i verkligheten utan i en högst inbillad värld. Det är hög tid att öppna ögonen.
    Kostymen för sv"k" är sedan länge alldeles för stor. Överblivna byggnader kommer att tas hand av andra som kan göra något vettigt av dem. Det anställda fotfolket kommer att hitta andra inkomster. Det redan idag överflödiga "prästerskapet" kommer för sin del att leva oförtjänt gott på prästlönefonden till pensionen. De stora förlorarna blir de "folkvalda", de som i årtionden slitit byxbakarna för präktiga arvoden får inse att de inte längre behövs.
    Se för en gångs skull verkligheten i vitögat, herr Dike. Spelet går mot sitt oomkullrunkeliga slut. Det som har varit har varit och kommer aldrig någonsin tillbaka. Djävulens stora bländverk "reformationen" har misslyckats!
    /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hear-hear!
      Antony

      Radera
    2. "Djävulens [bländ]verk"... Det verkar inte vara någon här som uppfattar Johns försök till provokation som något annat än just försök till provokation. Om masken verkar vara lite för fet redan första gången hjälper det inte att skicka ner den en andra gång med skylten "Jag är fet och god" om halsen. :-)
      /Per H

      Radera
    3. "försök till provokation"? Historien visar att John har rätt - reformationens frukter är oätliga!
      Antony

      Radera
  18. Per H,

    -Det är den gud, som jag hoppas att också Du tillber!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera