måndag 19 september 2016

Tack gode Gud för Hitler

Det är Hans Ruins fel.
I hans bok Gycklare och apostlar, Bokförlaget Natur och Kultur, Helsingfors 1934 mötte jag Johannes Müller (1864-1949). Dr Müller tyckte att livet var härligt där han satt på Elmau och mötte en uppsättning av tidens intellektuella. Deltagarna, som (siffrorna är från 1912) kunde bo både två veckor och ibland två månader, på slottet Mainberg och senare på Elmau, där Pflegestätte persönlichen Lebens  bedrevs, fick ställa frågor till den religionsintellektuelle doktorn, han som var för en ny och fri kristendom.

Är livet alltid så skönt som det här på Elmau förkunnas?
"Herlich, herrlich, finde ich. Es ist einfach unbeschreiblich herrlich!
Folkdanser, kammarmusik, reformkost och en etik efter Jesu sinne var hjälpen för moderna människor som kom till Elmau. Hit kom de bildningstörstande "avkyrkligade" men också kyrkligt folk. Eivind Berggrav var här liksom Adolf von Harnack. För prins Max von Baden stod alltid ett rum i ordning.

Müllers inställning till den nationella revolutionen i Tyskland var positv.
Hitler var ett Guds redskap och skulle lyfta det tyska folket ur den politiska försumpningen och den ekonomiska förvirringens tid. Müller var dock kritisk mot Hitlers närmaste män. Han var emot "den nazistiska andligheten" som ställdes framom "det tyska väsendet självt".  Men Hitler trodde han på. Hitler skulle förvisso rå på det, som hotade att föra allt på irrvägar.

Det var då Hans Ruin frågade om kriteriet på Hitlers utvaldhet.
Johannes Müller svarar.
"Hitler misslyckades 1923 vid det bekanta kuppförsöket i München, emedan han då handlade efter egna tankar, egna överläggningar och planer. Han hade då ännu icke gjort sig till ett organ för de gudomliga impulserna. Men nu veta vi, att han gjort det, ty den verklighet och verksamhet, som vi uppelva hos honom, motsvarar inte alls det som vi uppelvat hos honom tidigare; det är någonting alldeles obegripligt och bär i hela sin art skapargåvans spår och symptom. Han är nu rent besatt av det som kommer över honom, han glöder till den grad av det, att det strålar ur honom med en intensitet som är rent ohygglig. Han är utom sig, utom sitt eget jag. Han mottar ur Guds hand det som hah har att göra och säga. Att Hitler kan vara sådan, bara ett organ för de väldiga krafterna, beror säkert av hans okunnighet. Ingenting skjuter sig förvirrande mellan honom och den han mottar av. Hitler lever bara av vad som inges honom, inte av vad han spetsfundigt tänker ut åt sig." (Ruin aa s 174-175)

Johannes Müller var antisemit och ville se en germanisering av den kristna tron, den semitiska mentaliteten i kristendomen måste bort.  De förföljda judarna fick antingen utstå förföljelsen eller utvandra. Det var efter Guds bud. Det är bättre att en människa dör än att hela folket går under. Ni förstår att det är "de väldiga krafterna" som verkar här också.

Här har ni idealismen, den idiotiska. Det är idealister som Müller som tror sig tänka fritt men blir samtidsspeglar, reflexer av tiden. Det är inte "konservativa kristna", Bibel- och bekännelsefolket, som tänker så här. De håller distansen. Müller gör det inte. Kan inte göra det. Han blir sin egen fånge, sina idéers och sin egen tids fånge.

Ni undrar om hur det blev för honom efter 1945?
Amerikanarna hjälpte honom måhända till insikten att han tagit miste, han skrev i vart fall under en deklaration att han var skyldig och dömdes som krigsförbrytare. Han hade i tal och skrift förhärligat Hitler. Elmau tog US-Army över och slottet blev anstalt för handikappade men Müllers del återlämnades efter överklagande till arvingarna år 1951.
Johannes Müllers son Hans-Michael (1901-1989) hade för övrigt varit adjutant åt Reichsbischoff Ludwig Müller, han som tog sitt liv sommaren 1945.

Naturligtvis tar alla rättfärdiga avstånd från detta fromma medlöperi med nazismen.
Vi andra funderar.
Hur lätt är det inte att tänka idealistiskt - och hur uppskattat är det inte! Kritiskt tänkande och referensramar till Uppenbarelsen, bibliska erfarenheter och den kristna trons mothåll hör alls inte till denna popularitetskategori. Och likväl! Den hemmasnickrade germanska tron, buren av en nazistånden liberalteologi blir ideologiskt användbar.

Vad lär vi?
Vi lär oss se upp för idealismen.
Den kristna tron är inte en idé och idealism utan erfarenhet och realism. Insikt om Verkligheten.
Den vet något om den fallna världen och om människans behov av och längtan efter bländverk och glansbilder. Detta är en farlig längtan. Nazisterna kunde uppfattas som fanatiska och maktfullkomliga - och det var de - men Müller, som ser detta, förlitar sig likväl på Führern och på Gud, som tillåter detta med en högre avsikt. Bedrägeri och självbedrägeri ingår en skön förening. Inte bara i det tyska 30-talet alltså. Det är dessvärre mänskligt i betydelsen omänskligt, sådant vanligt i människolivet som fördärvar.

Det fanns fromt folk som tackade Gud för Adolf Hitler.
Vilka slutsatser ska vi dra av det?
Efter valet 1933 släppte många kommunister sina övertygelser. Hade 5 miljoner röstat med kommunisterna? De tystnade. Varför? Frun sa: "Men Karl, tänk på barnen och mig."
Idiotisk idealism och taktisk tystnad - då går det oss illa.


17 kommentarer:

  1. Ett problem med analysverktyget är att det kan vändas:

    -OM vi inte tillräckligt skarpt tar avstånd från konservativa värderingar, från migrations- och islamkritiska tankemönster, från SD, från nattstånden familjepolitik, från homofobi, äventyras det progressiva, globala samhällsbygget.

    Vi mot dem. Envar tycks vara den andres Hitler.


    Lars Jensen

    SvaraRadera
  2. Den kristna tron är också ett vaccin mot (politiska) villoläror och maktfullkomlighetens visioner!

    -Bloggaren refererar ofta till nazitiden, följsamma kyrkoföreträdare där och - som ovan - fromma, vilka vurmade för Hitler. Men den kristna tron, skriver han, är erfarenhet och realism, insikt om verkligheten.

    Och, tillägger jag, ett vaccin mot farliga villoläror av inte minst politisk karaktär men också andra. Den som står fast förankrad i kristendomen och Kristi kyrka torde vara tämligen effektivt vaccinerad mot sådana, mot ideologier som nazism och kommunism (den sistnämnda och dess fasansfulla konsekvenser behöver sannerligen granskas, ventileras och kritiseras mycket mer än vad som sker i dag.

    Den kristna tron är också trygghetens vaccin, övertygelsens att Gud är med oss i alla livets skeden och just därför vägvisaren i vardagen.

    Därför är också människans förankring i kyrkan så viktig, ty kyrkan är ju den synliga yttre symbolen för tron. Att ta steget över kyrkportens tröskel skänker lugn, frid och bidrar till att förstärka den inre själens välbefinnande utan vilket livet kan bli tungt.

    Sensmoralen är således att stanna kvar i (Svenska) kyrkan och dess bildlika och bokstavliga stabilitet, som är garanten mot bland annat lockelse till fasans och det kränkta människovärdets ideologier. En kyrka och en kristen tro som står för fred, frihet, frid, demokrati och människovärdets okränkbarhet.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Står SvK för människovärdets okränkbarhet?
      Från vilken graviditetsvecka?

      Radera
    2. Har BOD läst det som f Dag skrivit?? Just som han resonerar så resonerade många kristna tyskar också. När nazisterna ockuperade kyrkan och fick prästerna att förkunna "tysk kristendom" och titta bort när de misshagliga fraktades till lägren så var det just inte så mycket "fred, frihet, frid, demokrati och människovärdets okränkbarhet" kvar. Allt detta släpades i smutsen! Kyrkan är befolkad av svaga, syndiga människor. Satan vet det och vet var han ska sätta in stöten. Därför är troheten till HERREN Kristus så viktig, även när det kostar på! Det som hände i Tyskland i går kan hända här i dag eller i morgon. Dumma är vi om vi tror annat!!
      Arg kyrkomedlem

      Radera
  3. När jag läste citatet av Johannes Muller ovan blev jag påmind om Weston i C.S. Lewis roman "Perelandra":

    " - Hör på, sade Ransom, sådana här saker vill man vara på det klara med. Det finns olika slags andar, vet du.
    - Va? sade Weston. Vad talar du om?
    - Jag menar att något kan vara en ande utan att vara hälsosamt.
    - Men...Kom vi inte överens om att Gud är en ande? Dyrkar ni honom inte för att Han är en ande?
    - Det var en himla missuppfattning. Vi dyrkar Honom för att han är vis och god. Det är inget särskilt fint med att helt enkelt vara en ande. Djävulen är en ande.
    .....
    - Det är egentligen samma sak, sade Weston.
    - Hör på, sade Ransom.... Det du säger låter för mig som det mest fruktansvärda misstag man kan begå."

    SvaraRadera
  4. Det är intressant att två teologiskt så olika personer som Emanuel Linderholm och Hugo Odeberg (för att inte tala om Ivar Rhedin) kunde fascineras och inte bara det - Hitler VAR ju fascinerande, det kan man inte klandra Lewi Pethrus för att han tyckte! - utan t.o.m. låta sej begeistras av "det nya Tyskland" och dess förare. Mot avgrunden.

    Sen kom 60- och 70-talsungdomens begeistring för det kommunistiska. Folk i DDR som var med både 1933, 1945 och 1989 fick omskolas TRE gånger. Vilka spår ska inte detta ha satt i deras själsliv!

    SvaraRadera
  5. Det har varit ett återkommande problem att kyrkan och de kristna anslutit sig till gällande samhälls- och kulturklimat. Två exempel vid sidan av det anförda från 1930-talets Tyskland:

    När kristen tro på 300-talet till slut blev tillåten, anpassade sig kyrkan snabbt till makt och samhälle. Biskoparna var naturligtvis glada. Från att varit de som stod först i kön till att fängslas, blev de nu betrodda ämbetsmän i samhället. Det var som en reaktion till denna anpassning som eremit- och sedan klosterväsendet växte fram.

    Renässanspåvarna och deras kardinaler var mer intresserade av Kyrkostatens politik och av att bygga kyrkor, palats och trädgårdar i den nya konstnärliga stilen. (Det finns en påve som på alla de avbildningar som bevarats är iförd rustning!) Avlatsbrev såldes för att bekosta byggandet av den nya Peterskyrkan. När kritik kom, lyckades man härbärgera jesuiterna inom kyrkan, men kunde inte hantera reformatorerna i det germanska Nordeuropa.

    Varje tid får inslag, som senare tider häpnar över, inte förstår hur man i all världen kunde låta sådant vara så dominerande i samhällslivet. Jag undrar ofta vad det är i vår tid, som nu tycks självklart, men som man i framtiden kommer att på motsvarande sätt ställa sig totalt frågande inför.

    SvaraRadera
  6. Det är som nu.
    Putin är kristen, om än ortodox. Om Ryssland bara har en härskare som lever som Jesus har Sverige inget att frukta, utom från krigshetsarna i NATO.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Putin lever definitivt inte som Jesus, utan ett lyxliv tack vare hur han och hans anhang har plundrat det ryska folket på delar av statens gas- och oljeinkomster!
      Antony

      Radera
  7. Jag lever som Luther hellre under en klok turk än under en tokig kristen. Pånyttfödde Pierre i Bujumbura tror visst att han har Guds kallelse att permanenta sin regim - och den som är emot honom strider mot Guds vilja. Det är tragikomiskt hur vi som - med rätta - under 1900-talet fruktade den ateistiska regimen i Kreml nu inte känner oss helt trygga med frommisen Putin heller...

    SvaraRadera
  8. Mja,
    Putin är väl knappast mer ortodoxt kristen än Hitler var katolik?

    Hans lyxliv berör mig inte- det kan finnas goda kristna med lyxig tillvaro och t ex Salomo, förall del inte kristen men dock åtminstone till en början en god Guds tjänare som reste templet.

    Att han avföll är en annan sak och visst är det möjligt att lyxlivet gjorde honom mera benägen- det är som bekant svårt att vara rik och komma in i himmelriket. (Man faller lätt för frestelsen "kärlek till pengar")

    Oavsett, Inget av vad Putin hittills visat upp tyder på kristligt sinnelag eller kan någon ge exempel på sådant?

    I övrigt, detta att kalla sig kristen, väl jag tänker på hedningen som för länge sedan utbrast i stil med: Gör mig till biskop av Rom och jag skall i morgon bli kristen!

    Idag hade det inte krävts att bli kristen för att bli ÄB inom SVeK, det hade räckt att lova betala "medlemsavgiften". Något krav på apologi eller liknande finns inte- snarare motsatsen. Dvs lova att inte agera som apologet så kanske...

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Lyxliv" i sig kan eventuellt gå att kombinera med en kristen livsföring (tänker närmast på den mycket kristna och tjänande monarken Elizabeth II samt Liechtensteins katolska furstehus) men i Putins fall handlar det om en av världshistoriens största tjuvar!
      Antony

      Radera
  9. Instämmer med HH.

    Putin är ju en f.d. KGB-agent, som aldrig gick ur kommunistpartiet, och som anser att Sovjetunionens kollaps var en stor katastrof.

    SvaraRadera
  10. BOD,
    Påstår Du nu att Svek står för livet och dess okränkbarhet?

    De som bejakar borten utan restriktioner och nu diskuterar dödshjälp.

    Vänligen förklara dig, framförallt vad Du skulle säg inför en eventuell omröstning.

    Alltså, för ett ögonblick tjafsa inte om att SVek är en Kristi Kyrka utan svara på vad Du själv skulle säga och hur du skulle reagera om nu majoriteten anser att dödshjälp är i paritet med en kyrka som påstår sig-liksom Du gör-vara en Kristi Kyrka på jorden.

    Vad skulle få Dig att erkänna att den inte är det?

    Alla exempel jag och andra givit Dig duger ju inte så vad kräver Du?

    Tror Du sedan att det är vad Jesus förväntar sig av sin kyra?

    Lydnad till vad som är PK?

    //HH

    SvaraRadera
  11. Peter T, Arg kyrkomedlem och HH,

    -Ja, jag påstår detta!


    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  12. BOD,

    Ja då ljuger Du medvetet. Dessutom var min fråga hur Du skulle rösta och hur Du skulle agera om t ex dödshjälp blir "comme il faut" inom SveK.

    Vad skulle kunna få Dig till att inse att SVeK inte går den väg Jesus och apostlarna anvisat?

    Inga medlemmar alls?

    //HH

    SvaraRadera
  13. HH,

    -Bör Du inte en gång för alla inse, att Du inte äger hela sanningen?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera