söndag 27 november 2016

Gott Nytt Kyrkoår - men det blir nog sämre

Önska är en sak, viktig nog. Men kommer inte Kristus tillbaka detta nya kyrkoår, pekar allt på att det blir sämre, inte bättre. Vi ska inte tappa bort adventstidens allvar, jag menar det där med ångest svår som på jorden går eller hur de kristna brukar uttrycka sig. Bön blir en livshållning, inte bara vänliga önskningar

Detta allvar är inte glädjens motsats.
Folkkampanjen för adventsljusstakens rätta tändade på Facebook blomstrar fortfarande och kampen förs med oförminskad kraft också detta år. Det är rätt att låta folk känna sig som brottslingar om adventsljusstaken står fel eller om ljusen tänds i fel ordning.
Glöggprovningen utföll förresten så, att Blossa 1895 vann. Skapelsen Trivento, Tridento, Trivago och allt vad den kan heta under kvällens lopp, exmerades inte. "Frisk i smaken och inte så söt", sa jag. De andra sa fnysande "spritig". Jag uppfattar detta som ett negativt omdöme och den tolkningen beror på det belesagande fnysandet,

I Moheda kyrka återtas den gamla kyrkdörren med ceremonier vid dagens gudstjänst.
Jag tror att jag för mer än 50 år sedan skrev till kyrkorådet (eller var det en insändare?) och menade att dörren borde komma tillbaka från sin tillvaro på ett musealt lager i Stockholm. Nu sker det.
Vid tillfälle ska jag gå och titta på den. Vid tillfälle kanske också någon kommer ihåg att tacka för att jag påminde om dörrens existens för så länge sedan.

Nej, det är inte troligt av det enkla kristna skälet att jag är fel. "Bra bok, fel författare", som det hette när Jesus-boken kom. Nu går mitt kapitel om Sytte från boken Sann myt i repris i årets upplaga av Värendsbygder (Rune Liljenrud tipsade Christer Nielsen som frågade Norstedts och mig). Jag skrev en kort introduktion där jag prisade Göran Beijer för hans klarsyn och något mer för att belysa.
Första söndagen i Advent är vi bara positiva. Jag är kanske inte omtyckt men omtryckt!
Påminn mig om den saken när depressionen kommer i postlådan på torsdag.

I allt kyrkligt utbud denna dag finns det några riktiga högmässor också. Rydaholm i mitt hjärta!
Så varför ska då min själ bedrövas och varför är prognosen ett sämre nytt kyrkoår? Skulle vi inte vara positiva på söndagar enligt Strukturutskottets hemställan?

Kyrkovalet ställer till det.
De politiska partierna kommer att agera, S främst. Det kan ge ett högre valdeltagande om konflikten S och SD ska utspelas på den kyrkliga arenan. Det behövs en fiende. Jag antar att det också måste bli sådana som jag. Och så ser vi hur det är svårt att få fram kandidater för att inte tala om kompetenta kandidater. Kyrie eleison.

Medlemsflykten fortsätter nog från den högre nivån. Det blir rekordhöga utträdestal. 50% ökning, säger jag.

Handlingsförlamning - introverskollaps. Det ordet uppfann jag just. Eller fanns det bak i huvudet från någon annan lika begåvad - eller mer - än jag? Introverskollaps blir det när allt intresse ägnas det egna - den egna organisationen, det egna administrativa, de egna systemen. Så är det i det kyrkliga  under ständiga besvärjelser att det är något annat eller teminstingens att det borde vara något annat men vi måste först föra detta för att sedan koncentrera oss på det andra... I längden orkar ingen detta.

Får jag alltså denna glada dag upprepa min insikt om det existentiella. Detta nya kyrkoår med nya, nygamla eller bara gamla kyrkopolitiska slagord ska vi styra på det existentiella.
Var har du funnits söndag förmiddag - det är den existentiella fråga som blir den kyrkopolitiska. Varför ska somliga av oss som åteffiunnits i gudstjänsterna inom Svenska kyrkans styrsystem jagas av dem som inte gjort det och detta i - det kyrkliga!

Aj tusan, det är söndag. Bara snälla blogginlägg.
Men ljuset lyser i mörkret och profeten Jesaja ska läsas fram till jul. Det är bara att sätta igång.
Mittåt alltså. Snart mot Rydaholm!
Därefter blir det måndag och stärkta av måltidsrasten kan alla bloggare ta ny fart.


10 kommentarer:

  1. Ja det är 1:adventssöndag, vilket knappast hindrar ett gäng protestantiska troll att okväda undertecknad och John!
    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är förmodligen avdragsgilt mot skärselden, så var glada, ni! ;)

      Radera
    2. Så klart, den sanna tron handlar enbart om avlat! ;)
      Antony

      Radera
    3. Det stänker alltid omkring okvädare.an.

      Radera
  2. Först och främst mina varmaste lyckönskningar till dig broder Dag inför det nya kyrkoåret! Hur det än kommer att gestalta sig kommer det att innebära många intressanta diskussioner och inlägg här på bloggen som många med mig ser fram emot. Stort tack för allt arbete du lägger ner – och inte bara här!
    KT skriver på webben idag om att första söndagen i advent är sv"k":s "största publikdragare". En begreppsförskjutning väl värd att lägga märke till: från gudstjänstdeltagare till publik. Har även sett det i en tidningsannons där man sökte just “publik” till TV-inspelningar av julgudstjänster. Man skulle då vara beredd att stanna länge eftersom det skulle bli många omtagningar. I det sammanhanget är steget inte långt till statister.
    Åtskilliga “förtroendevalda” och anställda (= “församlingen” enligt Lundavispen Johan Tyrberg) har säkert träsmak nu i eftermiddag. Nåväl, så var det avklarat för den här gången. Resten av året väntar sammanträden och härliga arvoden! /John

    SvaraRadera
  3. Kyrkans tidning har på webben även en annan nyhet som förkunnar att en ny tid är inne: "Kyrkans miljonsatsning på ekokyckling" (25 nov kl. 10:45). /John

    SvaraRadera
  4. Det visar sig vara Linköpings stift som satsar 17 miljoner kronor av de hutlösa medlemsavgifterna på en ny anläggning för produktion av ekokyckling. Kanske en första vink om nya spännande utvecklingsmöjligheter för kommande kyrkoår: sv"k" som folkkyrkliga snabbmatskedjan "Modeus I"... med profan pilgrimsvandring – nu inte bara för att finna sig själv utan även för att mätta sig själv!
    Ja, varför inte, gott om tomma lokaler har man ju, kanske kan det med lite fix och flax även bättra på besöksstatistiken... publik, statister, kycklingkäkare... so what! Sky’s the limit!!
    En västkust-schartauan liknande en gång en kollega-prästinna vid en “köksa”... så här finns säkert även nya arbetsmarknadsmöjligheter när svångremmen behöver dras åt... /John

    Fylligt sv"k"-kyckling-reportage hos SR P4 Östergötland: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=160&artikel=6571765

    SvaraRadera
  5. OBS Dag! rättad version - släng förra


    Det visar sig vara Linköpings stift som satsar 17 miljoner kronor av de hutlösa medlemsavgifterna på en ny anläggning för produktion av ekokyckling. Kanske en första vink om nya spännande utvecklingsmöjligheter för kommande kyrkoår: sv"k" som folkkyrkliga snabbmatskedjan "McModeus I"... med profan pilgrimsvandring – nu inte bara för att finna sig själv utan även för att mätta sig själv!
    Ja, varför inte, gott om tomma lokaler har man ju, kanske kan det med lite fix och flax även bättra på besöksstatistiken... publik, statister, kycklingkäkare... so what! Sky’s the limit!!
    En västkust-schartauan liknande en gång en kollega-prästinna vid en “köksa”... så här finns säkert även nya arbetsmarknadsmöjligheter när svångremmen behöver dras åt... /John

    Fylligt sv"k"-kyckling-reportage hos SR P4 Östergötland: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=160&artikel=6571765

    SvaraRadera
  6. Man kan tro att det som nu väntar är avklädning av kyrkopolitikerna. De kyrkliga tål ganska mycket stryck - det går liksom med evangeliet - men de som egentligen inte har någon relation till trons liv - hur ska de göra? Massavhopp när journalisterna börjar bli bättre på både teologi och kyrkopolitik än politikerna själva?an

    SvaraRadera
  7. Kyrkopolitiker har nog inget att frukta från svenska journalister. Dessa är ofta inkörda på en enda frågeställning i taget och saknar helhetsgrepp och kan därmed dåligt följa upp det de får höra eller kanske inte ens förstår innebörden av det. Det de känner till är prästinnefrågan och på senare år även bubblaren om samkönade vigslar.
    Nej, det krävs allt stora scoop för att få journalister intresserade av något kyrkligt. Resandet och pengaslösandet i våras var ett sådant. Har även hört att vissa "missförhållanden" inom klerkutbildning i Uppsala väckt journalistiskt intresse men troligen lagts åt sidan i brist på “säljande” exempel. Det som kan väntas stiga i intresse framöver är den galopperande medlemsavtappningen och vilka följder det kan innebära, inte minst lokalt.
    Lika okunniga som sina granskare är även stora delar av kyrkopolitikerna själva. En hel del säger öppet att de sitter på sina platser för att representera "dem som inte tror". Det är åtminstone ett ärligt svar, värt en eloge. Några stora avhopp ska vi nog inte förvänta oss, sådant hör mer kommunalpolitiken till där man är betydligt mer utsatt. Problemet är snarare att en del partier inte har folk nog till sina vunna platser utan får lämna dem obesatta. Så har fallet varit bl a inom V och SD. De stadigt intickande arvodena gör att de flesta stannar kvar perioden ut. Motprestationen är i regel sensationellt liten, det räcker att hålla partilinjen och agera statist i kyrkbänken om TV kommer. Enstaka kan för sin del klamra sig kvar otroligt länge. Exempel finns där man suttit i 20-30 år och nu närmar sig 80-årsåldern. Dessa utgör ett allvarligt demokratiskt problem i och med att de effektivt hindrar yngre krafter att få sin chans. Dessa åldermän motstår alla invändningar med en svada som har samma effekt som när man försöker hälla vatten på en gås. /John

    SvaraRadera