Inte lett, inte ballt

Jag tänker faktiskt inte på Timothy Snyders utomordentliga bok,  Den svarta jorden, i allo läsvärd därför att den nystar upp sammanhang som historien försökt glömma och förstärker/konkretiserar tanken på syndafallet, som i sina konsekvenser blir tätt enahanda, historien igenom. Snyder ger sammanhang men inte bara i Baltikum, förstås. Jag tänker på den boken men inte just nu och här.
Nej, jag tänker mer den samtid som Snyders bok också styr mot.
Jag tänker på det svenska biskopsmötet.

Biskoparna fick för sig att Antje skulle skicka brev till ärkebiskop Vanags. Den evangelisk-lutherska kyrkan i Lettland har ju infört en bestämmelse att kvinnor inte ska prästvigas. Det tycker inte de svenska biskoparna om och utsträcker nu sin episkopala makt över Östersjön för att ge sin oförytterliga mening letterna till känna. Det är något storsvenskt över det hela. Eller kanske Tyska Ordens hållning? Östersjön som ett svenskt innanhav eller Tyska Ordens ansvar, något i den stilen.

Argumentationen tycks mig bygga på Junia/Junias och Andronikos, som är - ja, vad är de? Kända som apostlar eller kända bland apostlarna? Rom 16:7 Biskoparna tycks antyda att utifrån detta exempel kan ordningen med kvinnor i prästämbetet hävdas. När det begav sig i Sverige övertygades Lars Hartman inte av tanken att Junias var en kvinnlig apostel och i boken Kvinnor i biskopsämbetet? avvisas den tanken (vill ni skaffa boken vänd er med förtroende till sr Gerd på Te Deum, tror jag). Dåförtiden var detta inte ett bärande argumentation i själva kedjan. Men här stampar Svenska kyrkans biskopar piggt av. Vad man vill uppnå när man bygger sitt resonemang på dessa ord - eisin episämoi en tois apostolois - fattar ett barn på sju år. 

Den enkla biblicismen slår till i biskopsmötet!
Så enkelt behöver vi inte diskutera namnet Junia/Junias som möter i ackusativ, inte heller fundera över om det är en kortform (smeknamn) av ett längre namn (Junianus?) eller om det finns namn som både kvinnor och män kan ha (Kim, Conni - ie -y...) eller över Bibel 2000, som till skillnad från biskopsmötet ser det som ett mansnamn.

Biskoparna samverkar med Lutherska Världsförbundet, som på sin samling i Wittenberg i flera sammanhang tog upp beslutet i Lettland. Säg vad ni vill om tyskar, men där finns ett Drang nach Osten, det kommer vi inte undan. Att dr Luther själv efter viss tankemöda just i Wittenberg kom fram till att den Helige Ande inte tillät kvinnor i prästämbetet är en liten omständighet att notera mest för att problematisera - fast egentligen inte med denna infallsvinkel beslutet i Lettland.

Hur vet jag allt detta? Antjes brev har jag läst, men det får ni nog begära från Kyrkans Hus Biskopsmötets handlingar, §104/2016. Biskopsmötet hölls den 29 augusti så man kan undra över uppmärksamheten kring biskoparnas "deepest concern about the decision". Ska Vanags lugnas av beskedet att ett "we" Svenska kyrkan "have 56 years of experience of ordaining women to the apostolic ministry of word an sacrament, and almost 20 yerars of women in th episcopate." Biskoparna vet dock att "there are differences in the doctrinal and ethical teachings between the Church of Sweden abd the Evangelical Lutheran Church of Latvia" men så har det alltid varit i kyrkohistorien. 1 Kor 12:24-26.
Jag kanske ska lägga till vad biskoparna skriver om solidariteten?
We express our solidarity with the sisters and brothers in the Evangelical Lutheran Church of Latvia who suffer from the restriction of ordand ministry to men only, (håll i er!) thus taking away from the fullness of apostolic service 'in Christ', that the Apostle talks about in Romans 16. Det kommer mera:
"It has been a blessing for the Church of Sweden, and for the indivisible Church as a whole, to have both women and men serving in the ministry 'in Christ'." Biskoparna ber för Association of Lutheran Women Theologians in Latvia. Kunde de inte också be att biskop Hanns inte får hjärnblödning när han läser detta? Denna välsignelse var ju den han själv inte skulle undfå i Svenska kyrkan - och inte vi heller genom honom och andra ovälkomna prästkandidater.

Länken till LVF kan ni få.
https://www.lutheranworld.org/sites/default/files/council_2016_-_public_statement_women_in_the_ordained_ministry.pdf

Till dem (den?) som tänker att jag och doakören bara tjatar om kvinnor i prästämbetet, vill jag nu vänligt men bestämt påpeka, att problemet aktualiserades av LVF och de svenska biskoparna sedan letterna formaliserat en praxis sedan 20 år.
Vi andra noterade.
Vi för vår del är antagligen för att kyrkor i LVF-gemenskapen är autonoma och fattar självständiga beslut. Någon däremot?

82% av medlemskyrkorna i Lutherska Världsförbundet prästviger kvinnor. Därmed är inte någon sanningsfråga avgjord. På den punkten är dr Luther och jag också överens. 82% betyder alltså 8 av 10 kyrkor. Antalet medlemskyrkor är 140. Hur många 82% är, får ni räkna ut själva. Jag vågar mig inte på försöket. I tre av medlemskyrkorna  avgjordes frågan om kvinnliga präster av staten, Danmark, Norge och Sverige. Vilken kyrka i LVF - eller LVF självt - har kommit på den formel som knäcker de teologiska invändningarna och i sak korrigerar Luther? Jag frågar i all nyfiken ödmjukhet eller i all ödmjuk nyfikenhet. Svårt att dissikera.

Vad med denna dag?
Stiftsfullmäktige sammanträder. Undrar om Hedin får på moppo av Modéus II för den där irrlärande motionen i kyrkomötet. Och så ska det väljas ny ordförande. Eller ska det? Ska vi inte gå in för Elsa Jönsson? Hon sköter det hela bra.

Om Kent Ekeroth som slogs på krogen skriver jag inget. Publikationsreglerna i Svenska kyrkan förbjuder mig nog. Annars kunde jag haft någon synpunkt på en riksdagsman som är full och slåss på krogen. Men jag tolkar allt till det bästa, och respekterar tilltaget. Det var ju respekt vi skulle visa på sociala medier. Gellert Tamas bok Det svenska hatet (Natur & Kultur 2016) är berättelsen om Ekroths liv och gärningar. Man kan fundera.