Jag fick frågan om jag kunde ta mig till några husförhör i Berga pastorat, Kronobergs län. Det kunde jag. Såg jag framför mig Emil i Lönneberga och husförhöret då och där? Satsade jag på ett väldigt kalas, ett sådant där prosten tar först av alla av bordets håvor för prosten är den finaste kärringen i församlingen? Kanske. Eller fascinerades jag av att människor samlas några höstkvällar för att ägna sig åt den kristna trons huvudstycken? Kanske det också.
I pastoratet har det nu varit 22 husförhör med bönen som tema och sv ps 210 därtill. Folk har skrivit upp sig på lista och jag har inte räknat, men jag inser att antalet som samlats till husförhör i pastoratet inte är 200, snarare 300 eller fler. Några insikter har vi fått med oss hem, jag själv förstås för ingen går opåverkad från ett husförhör. Nej, inte som ni tror. Det var nyktert och städat. Smörgåstårta men i Össlöv var det ostkaka också. Den var hemmagjord och utomordentlig. Jag prisade Frödinges ostkaka som vi ätit men höll ögonen på hon som gjort dem och när hon öppnade munnen för att verbalisera sin protest, kunde jag avfyra ett av mina charmerande leenden.
Kristen tro är bäst i gemenskap, men den kan och måste hanteras enskilt också. Jag fattar dock inte varför så många församlingar saknar det här. Det är egentligen bara att köpa in en rejäl smörgåstårta och ställa fram den ihop med vatten, lättöl och läsk (hade jag fått bestämma så .... men i alla fall) och fixa det i kyrkliga sammanhang obligatoriska kaffet. Sedan kan prästen hålla en inledning på 30 minuter, berätta något viktigt och lägga till något oviktigt (som alla kommer att minnas), för oviktigt vetande ska inte underskattas. Jag demonstrerade tidebönsappen och appen Pray as you go. Jag framstod som väl orienterad om modernt böneliv. Och så sa vi något om bönhörelse och vikten av förebedjare.
Hunden Grynet var med och fick på lite avstånd höra allt. I Berga pastorat (Lagan och Vittaryd) är inte folk programmatiskt hundallergiska utan förmår uppskatta en foxterrier och tycker hon är charmig. Så var det på Öland också. Min hållning är Strindbergs. Den som säger sig tycka om människor men inte tycker om hundar, misstror vi. August och jag.
Nu har jag beskrivit hur det kan vara i Svenska kyrkan med människor jag uppskattar att ha fått möta. Det betyder inte att jag lovprisar allt i Svenska kyrkan. Just därför att jag kan se vad som lever, kan jag också varsna det som håller på att dö eller rentav har det namnet om sig att det lever. Det är en biblisk hållning. Man behöver inte vara bokstavstroende för att läsa Uppb 3:1, men det hjälper om man sätter tro till ordet. Varför ska man annars läsa det?
Hur var veckan?
Jag fick tåga till Stockholm och tillbaka. Jag fick i Smålandsposten en idé till onsdagskvällens middag: Tournedos på nötfärs. Det kunde bli både middag och lunch. Råstekt potatis kunde jag väl enkelt tärna i vår alligator. 600 g nötfärs, 1 ägg, 1 msk Dijonsenap, 1 tsk torkad timjan, 1 vitlöksklyfta, 1/2 dl rödvin, 1 tsk koncentrerad kalvfond, 1 krm grovmald svartpeppar och så smör/rapsolja att steka i.
Till såsen 3 dl vatten, 2 dl grädde, 11/2 msk koncentrerad kalvfond, 1 tsk torkad dragon (jag hade färsk i trädgården!) 1 tsk grovmald svartpeppar, 11/2 msk majsstärkelse och 3 msk vatten, 1 msk kinesisk soja, salt.
Inte särskilt svårt. Forma fyra höga biffar (som tournedos), stek yta och släng sedan i dem 15-20 minuter i ugnen i 175 grader. Fixa såsen, stek potatisen, värm lite haricots verts och skiva tomat.
Enkelt.
Full fart i köket.
Allt blev i entusiasmen fel.
Jag hällde grädden i färsen! Den gick inte att hälla av. Det var bara att bryta ihop och komma igen. Delar av såsen blev ingredienser i biffarna (inte vatten, inte majsstärkelse dock) och så anordnades det hela. Sås kanske är onödigt? Lohmanders erbjuder ju annars sin förträffliga bearnaisesås. Och för oss kyrkokristna kan sås vara något bibliskt och viktigt. Står det om sås i Bibeln? Ja, SÅS om i en spegel.
Vad lär vi oss en söndag av denna matlagningsmoralitet?
Det är inte kört förrän det är kört.
Med den insikten tågar jag denna morgon till kyrkomötet.
Om vi nu skall fortsätta att vara glada – söndagen är alltid en glad dag, också Domssöndagen:
SvaraRaderaMan sjunger "Glad sås om fågeln". Vilken sås och vilken fågel?
– Lärkan i skyn!
Tack för en positiv uppmuntran om husförhörens välsignelse.
SvaraRaderaVad gäller det köksliga så skulle det slås sauce Bearnèse hemmavid. Vid provsmakning visade det sig att den trädgårdsodlade dragonen hamnat i balsamvinäger, inte vitvinsvinäger.
Sött och gott blev det, men knappast bea.
BloggarDag,
SvaraRadera-Finns någon förtroendevald med och har en uppgift vid husförhören?
BENGT OLOF DIKE
Förtroendevalda nej. Förtroendeingivande ja.
RaderaBOD
RaderaUrsäkta en enfaldig, men varför är det viktigt? Om det nu är "tesagt" att man inte ska gå dit i egenskap av slav eller fri, jude eller grek?
"Förtroendevalda"? /John
RaderaMen de har ju fått förtroende av väljarna!
SvaraRadera-Som om inte förtroendevalda är förtroendeingivande, när de utsett i fria val av de kyrkotillhöriga!
De har alltså, John, fått väljarmandat att ansvara för Svenska kyrkan, liksom exempelvis väljarna i sekulära val utser ett anal personer, som sköter kommunens affärer.
Konstigare än så är det inte. Demokratin är ett signum för Svenska kyrkan.
BENGT LOLOF DIKE
Har inte herr förtroendevalde Dike varit i kyrkan alls idag på domsöndagen? Fyra inlägg här kl 10:56, 11:03, 13:09 och 13:12 tyder på motsatsen. Mörrum hade gudstjänst idag kl 10:00 med enkelt kyrkkaffe efteråt men så snabbt kunde det väl inte vara överstökat? Eller hade herr Dike laptopen med sig i kyrkbänken? /John
RaderaObservera att BOD tycker att Kent Ekeroth (SD) är förtroendeingivande. T.o.m. utan järnrör, för det har väljarna sagt.
RaderaJag för min del har mött en massa förtroendevalda som inte är förtroendeingivande, några så sent som under veckans årskongress med facket.
En gång läste jag Bloggardag och kokade morgongröt samtidigt. Jag försjönk i bloggen och glömde gröten. Det blev rena Lützen-dimman och grytan fick slängas. Men det var det värt.
SvaraRaderahttp://www.gp.se/ledare/m%C3%A5ngfald-motarbetas-inom-kyrkan-1.3971663
SvaraRadera/Snart prenumerant
Den gode Hagge hade säkert undsluppit sig en och annan spetsfundighet.
RaderaHans underbara intervjuprogram med Bo Settterlind sitter fortfarande etsat på näthinnan.
Inför kommande husförhör kan en träna på katekesutvecklingen här: http://lillakatekesen.blogspot.se/ Har tyvärr städat undan pappersboken jag har, men ska fortsätta lägga ut den på nätet när jag hittar igen den - annars får jag ta Svebilius istället. Själv blev jag förhörd på 1878 års katekesutveckling så sent som 1984! (Det var grejer, det!).
SvaraRaderaJohn och Peter T,
SvaraRaderaFörsök inte med slik sammanblandning, Peter T. Ett fult trick som förefaller ägnat att sprida misstänksamhet mot kyrkans fria val.
Så kan följande tilläggas, Peter T: att jag har mött flera präster, som inte är förtroendeingivande.
John är uppenbarligen och av någon anledning, vilken den nu kan vara, intresserad av min kyrkogång. John har i detta intresse också noterat klockslagen för mina inlägg i tydlig akt och mening att bevisa att jag inte på normal gudstjänsttid befann mig på plats där.
Nej, jag följde TV-gudstjänsten från Sundbybergs kyrka med Johan Blix som predikant.
Så nu är Johns nyfikenhet stillad - kanske!
BENGT OLOF DIKE
Herr Dike förstår säkert att men en sådan hög svansföring i ecklesiala ting så blir man uppmärksammad. /John
RaderaDet enda jag påpekade var att man inte kan sätta likhetstecken mellan förtroendevald och förtroendeingivande genom att ge ett konkret exempel.
RaderaOm det var något demokratiskt val som hamnade i skottgluggen var det väl snarare riksdagsvalet, varifrån exemplet hämtades?
Präster är inte förtroendevalda, så läsare av BODs senaste kommentar kan fortfarande misstänka att han fortfarande gör likhetstecken mellan de två orden. (Vilken skulle vara en förfärande slutsats då BOD i samma andemening skulle se riksdagsledamöter som Ulla Andersson och Kalle Larsson som förtroendeingivande, trots de politiska åsiktsskillnaderna.)
Ska det vara så himla svårt att erkänna att man haft fel i en liten isolerat språklig fråga?