Saklig oenighet i tio punkter

Ingen ska anklaga mig för att inte gilla Wanja Lundby Wedin, S. Därför är våra motsättningar verkliga, men styr inte på person utan på sak. Nu läser jag Wanjas kommentarer till Kyrkans Tidning.
http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/wanja-lundby-wedin-pa-sikt-ar-malet-att-alla-anstallda-ska-acceptera-samkonad-vigsel

Jag tar motsättningarna en efter en

1. Glad att vi kunde enas kring förslaget
Detta är vad Jesper Eneroth tidigare sagt. Vi är dock inte enade. Utfaller omröstningen 119-114-6 är det allt annat än enighet. Fenomenet kallar Jan Myrdal att "trolla med truten".

2. Nöjda över att det efter en lång diskussion kunde bli så här
Alldeles bortsett från att diskussionen gällde utskottsbetänkandet och inte tilläggsyrkandet, som dock klargjorde så mycket, att syftet var detsamma som i motionen. Här lagades efter läge.

3. Folkkyrkan är ingen folkkyrka om den inte hänger med sin tid
Exakt så menades i 30-talets Tyskland också och Deutsche Christen kom till för att folkkyrkan skulle hänga med sin tid. Det gick bra - en tid. I juli 1945 tog riksbiskop Müllern sitt liv.
Den här typen av folkkyrka satte skräck i folkkyrkoteologen Einar Billing, som ni kanske minns. Detta är inte hans folkkyrka.
Ragnar Ekström, Gudsfolk och folkyrka, kan läsas för att friska upp vad folkkyrka i svensk tradition är. Dess existens motiveras för folkkyrkofäderna alls inte av att den  hänger med sin tid. Snarare att den återspeglar evigheten och har ett ärende till alla.

4. Det ska mycket till för att vi ska gå emot en enig läronämnd
Där kom det, beskedet att detta går att genomföra. Så är det men det ska mycket till för att styra på öppen konflikt. Det är dock Kyrkomötet som fastställer läran i demokratiska former enligt det mandat Kyrkomötet tog sig år 1982. Somliga av oss invände. De flesta valde att inte varsna faran. Någon förnekar att det är på detta vis, men Wanja avslöjar!

5. Det här är ingen fråga vi vill driva igenom i konflikt med kyrkan
Ta ut satsdelarna.
Vilka är "vi" och vad är "kyrkan"? Nu står det klart att vi inte ska skilja mellan ett "vi" och ett "dom", för så upprepas, men när vi kommer till preciseringarna så finns det i Svenska kyrkans beslutsfunktioner några som skiljer mellan ett vi" och "Kyrkan".
Jag påminner om vad jag kallade den existentiella frågan.
Var hör beslutsfattarna hemma söndag förmiddag, årtionde efter årtionde? I vilket sammanhang existerar de faktiskt?

6. Vi måste sträva efter att alla anställda på sikt ska acceptera vigsel av samkönade
Here we go again!
Riktigt vad "på sikt" innebär, går inte att veta - men det tålamod som också är mod gäller nog inte här. Genom rekrytering och utbildning ska likriktningen genomföras. Nu och här som likriktning, då och där som Gleichschaltung.

7. Det blir märkligt när en person som får själavård eller tar emot nattvarden av en präst, går i hans eller hennes gudstjänster och vill vigas av just den prästen, plötsligt får en annan präst framletad som vigselförrättare
Här blandas sentimentaliteten in i smeten.
Tänk er det förtroendefulla samtalet präst och konfident och så har konfidenten inte fått klart för sig var prästen står? Det måste vara en egendomlig själavårdssituation. Det är det också. Situationen är konstruktion.
Eller ska de präster som inte övertygats om att äktenskapet efter Guds ordning är till för personer av samma kön utan för man och kvinna (en högst rimlig hållning) dra slutsatsen, att det är bäst att avvisa hbtq-folk från själavård, för prästen kan aldrig veta om de får för sig att begära vigsel?

8. Jag förstår att man inte kan ändra sig under en och samma mandatperiod, men vi måste inse att nya människor med andra åsikter röstas in i kyrkomötet
Here we go again!
Människor med andra åsikter röstas in i kyrkomötet och tar då med sina åsikter dit (demokratisk ordning!) samt avgör vad som i varje fall under innevarande mandatperiod ska tros, tänkas och tyckas.
Att Kyrkan är en annan slags demokrati, identitetsburen genom sekler och styrd av den tro som en gång för alla uppenbarats (Jud v 3), är inte det som här torgförs.
Finns det något bättre och mer träffande uttryck för det som Wanja Lundby Wedin beskriver än "ockupation" så hjälp mig att finna det ordet.

9. Kyrkan är ju en del av det omgivande samhället och kan inte stå kvar i åsikter som inte hänger med samhällsutvecklingen
Jürgen Moltmanns konstaterande om folkkyrkor bottnar i erfarenheterna från Tredje Riket: Folkkyrkor kan inte stå emot. Men Kyrkan har väl faktiskt stått emot - också Svenska kyrkan. Buren av sin tro kunde hon understundom vara något annat än en ideologisk statsapparat.
Oloph Bexell har drivit insikten att staten år 1919 genom skolans läroplan bestämde vilken slags  kristendom folket skulle bibringas som kristendom - och den var etisk, men den var inte Kyrkans tro. Det var det som var själva finessen. Så fick svenska folket Bergspredikan sig nedkörd i halsen men hamnade långt från Ordet och sakramenten. Mer om detta i SPT:s två första nummer 2017.

I modellen som presenteras i position nr 9 står det klart att samhällsutvecklingen är Gud. Den hanteras i partistyrelse, statsrådsberedning, regering och riksdag. Det är just som det sagts, att allt fast förflyktigas. Detta förflyktigande kallas följdriktigt "samhällsutveckling". Se vidare Kommunistiska Manifestet, 1848.

Är då socialdemokratisk kyrkopolitik att uppfatta som en del av kulturpolitiken, den som söker "ge människor möjligheter att täcka sina andliga behov, vilka i sin tur växlar med den sociala miljöns förändring och de materiella förutsättningarna", som Ragnar Edenman formulerar sig? (Kulturpolitiken och samhällets omdaning i boken Kultur och politik, Tiden, Stockholm 1952, s 12) Kanske. Men då är vi långt ifrån kristen tro.

Man skulle också kunna läsa Yngve Brilioth:
"Då man understundom gör gällande, att kyrkans lära skulle kunna regleras genom majoritetsbeslut, då ju kyrkan är folkets kyrka, så röjer detta den mest häpnadsväckande okunnighet om vad en kyrka är. Ordet kyrka kommer från det gerkiska Kyrios, herre. Kyrka betyder något som hör Herren till. Kyrkan kan endast finnas till som en budbärare om Jesus Kristus, Guds enfödde son, vår Frälare. Vill man ta ifrån kyrkan detta budskap, då är det detsamma som att tillintetgöra henne.

Yngve Brilioth, Kampen om kyrkan, Skrifter i teologiska och kyrkliga ämnen. 6, C.W.K. Gleerup Lund, 1937, s 13. Här skulle vår bloggkommentator Antony kunna ropa "Hear, hear!"

10. Vi utgår från människan - att alla ska känna sig välkomna vid alla kyrkliga handlingar
Bra att det blir sagt.
Kyrkan utgår inte från människan. Kyrkan utgår från Kristus. Kyrkans Herre, för att gå till människan med evangelium. Skillnaden i synsätt är avgörande.

Jag ställer frågan om en kyrkokristen alls skulle kunna rösta på socialdemokraternas kyrkoprogram. Det styr mot en annan kyrka än den JA Eklund, Einar Billing och Manfred Björkquist stod upp för. Här är mardrömmen för Yngve Brilioth och Bo Giertz lika.
Och nu triumferar högkyrkligheten och ropar: Ju sämre, desto bättre.

Jag sätter mig och läser Tiden årgång 1909 för att bättre kunna förstå.
Det var där Erik Hedén skrev om Statskyrkan ur socialdemokratisk synpunkt. Tiden 1909 häfte 6 och 7.
Jag får väl också repetera Daniel Alvungers avhandling Nytt vin i gamla läglar (2006), undersökningen om socialdemokratisk kyrkopolitik 1944-1973. Hedén var en resonerande kulturman vars arbete nog hamnat i bakgrunden när socialdemokratin kyrkopolitik beskrivs. Hans poäng är sammanfattningsvis att på samma sätt om socialdemokratin inte ska krossa staten utan ta över den, bör den ta över kyrkan också.
Arthur Engberg krävde statskyrkans avskaffande. Han blev blidare efterhand ser jag i CH Martlings skrift Statskyrka eller Fri kyrka? (Gaudete 2016). Engberg dog som en troende kristen efter att ha tagit emot nattvarden, läser jag i teckningen av Conny Edlund, som då var domkyrkokomminister i Härnösand. (Anders Jarlert, Göteborgs stifts herdaminne, Göteborg 2010, s 94)

Det är mycket nuförtiden.
Och då har jag inte nämt att jag också kastar att öga i Viktor Vallbergs Kunna kristendomen och socialdemokratien förenas?, Svenska Folkförbundets Förlag, Stockholm 1910. Vallberg säger nej och utmanar pastor H.F. Spak som, inte så lite uppgiven över en tröstlös diskussion på detta tema, svarar ja.

Sakliga motsättningar ser jag. Nu behöver jag förstå sammanhangen i tanke att de är större än vi brukar förstå.