tisdag 15 november 2016

Spännande, oroväckande och fascinerande tider

En vän skrev: "Vi har spännande, oroväckande och fascinerande tider framför oss!" Det är en intressant sammanställning av ord. Det som är spännande och fascinerande är att uppfatta som något utmanande och positivt. Det oroväckande är motsatsen. Men här är oron insatt mellan två positiva begrepp. Detta verkar vara en god utläggning av det kristna hoppet så här mot kyrkoårets slut.

Spännande - för allt förblir inte vid det gamla
I går funderade vi i Strukturutskottet över vad som händer i pastorat och församlingar när det är svårt att rekrytera företroendevalda. Jag funderade vidare: Partierna klarar inte uppgiften, i varje fall klarar de inte utan betydande svårigheter (inte alls, menar jag) att hitta kompetenta beslutsfattare. Varför skulle de? Det räcker inte med besvärjelsen att "vi socialdemokrater och våra värderingar står nära det kristna budskapet". Det är alltså svårt att rekrytera inför kyrkovalet 2017. 

Det är svårt med rekrytering till tjänster också. Självklart och kyrkligt självförvållat, menar jag. Säger man nej till prästkandidater av det slag jag var, så kommer detta nej att få kraftigt genomslag i de kyrkligare stiften i vart fall i sinom tid. Där är vi nu. Kyrkoherden flyttar efter kort tid till en finare kyrkoherdetjänst. Pastoratet hade svårt att rekrytera henne och inser att det går nog inte enklare nu. Sista året på mandatperioden hoppas man på ett moratorium så att det nya kyrkorådet får ta sig frågan an - och går ine det läggs pasroratet samman med grannpastoratet. Den kyrkliga reträtten kan visa sig ta stora steg nästa år.
Spännande är ordet. I denna spänning tog jag tåget till Stockholm för att prata om det kyrkliga med de frimodiga kamraterna i Stockholm. Just innan aftonen skulle begynna såg jag i Aftonbladet att ytterligare en SKUT-chef fått gå. Den nyheten nådde styrelsen på detta sätt...

Oroväckande - för allt förblir inte vid det gamla
Det har det aldrig gjort, säger förståsigpåarna. Men tidens skov kan bli extra påtagliga. Det finns ett "vi" som nu börjar säga att "vi får inte tänka i ett vi och ett dom" - och det talet ska misstros när det kommer uppifrån. Dom där uppe tänker, lever och förverkligar dagligdags deras "vi och dom"-modell, men de säger aldrig detta. Talet vore ju också olämpligt. Men nu börjar de där uppe bli lite osäkra. Finns det en Trump-effekt så att dom där nere säger att det kan vara nog nu? Då blir det oroväckande för då tar folk t ex tillbaka sina ord. Dom där uppe förser oss med ord som ska brukas för att dölja verkligheten och de håller undan verkligheten med besvärjelser. Jag levde i går med den feministiska snöröjningen i Stockholm! Det kan hända att tillräckligt många stockholmare (dvs mestadels folk inflyttade till Stockholmsområdet) härsknar till och blir trumpna - då återställs somligt. Återställarna kallas "vita medelålders män". Det kan hända att folk inte riktigt tycker att det nya i det kyrkliga ger tillräckligt att leva på. Vad säger de då - för det fall att de bryr sig?

Jag åhörde radiogudstjänsten i söndags. Tranströmer och Dies Irae. Det handlade om äpple - blom eller skrutt är jag inte längre helt säker på och det gör i sak ingen skillnad. Vid dödsbädden höll pastorn den döende i handen och bekräftade den döende, hörde jag. Jag vill inte ha en så inkännande präst vid min dödsbädd och den bekräftelse jag vill ha ska handla om Jesus, inte om mig. Begreppet "kärringatröst" tycks mig heltäckande. Den döende gamla prästfrun som förtjust gnuggade händer ocb sa: "Det här sak bli spännande" är mer i min smak. Jag var något osäker på vem den bekräftande prästen var och hela föreställningen var ett depp-piller, men jag stod ut. Bengt Inghammar! 
I valet mellan haikudikter och evangelium väljer jag - evangeliet. Jag tror inte det ångestframkallande är särskilt folkligt heller. Men det finns präster som gillar att använda sig av ångesten för att nå sina folkliga syften...

Fascinerande - för allt förblir inte vid det gamla
Jag lovade kamraterna i Frimodig kyrka att skriva titeln på George Weigels bok The Cube and the Cathedral. Kuben är Mitterands entrén till Louvren, ett monument över upplysning, och Weigel kontrasterar denna arkitektur mot Notre Dame. Kuben lyfter inte mer än som en illusion. Katedralen står för lyftning. Och så undrar Weigel vad det blir för ett Europa utan helgon. Han undrar en hel del annat också. Skulle vi tydligt tala om de två vägarna och kulturkampen - den mellan kubens folk och katedralens? Lite i förbigående pekade jag på drag i denna kamp som tidigare varit tydliga i Svenska kyrkan - JA Eklund, John Cullberg, Olov Hartman, Manfred Björkquist m fl. Böcker finns och så går man till läggen, Vår Lösen t ex. Med lite längre perspektiv kan vi nog upptäcka hur linjerna för en idédebatt egentligen dragits upp. Här  borde vi göra nya ansatser. Dom där uppe kanske var ett gäng som inte egentligen ville människor väl och dom tyckte inte om helgon? Ska de bestämma över oss då?

Nu har jag inte med ett ord berört den ryska sammansvärjningen mot presidenten i Montenegro. Strukturutskottets majoritet hade ingen aning om detta för majoriteten läser inte The Guardian. Det finns kanske skäl att fundera över det politiska läget. I samtiden är mycket förvirrande som efterhand blir klart och enkelt, dvs förenklat. Förkrigstiden läste jag på om i Genévieve Tabouis Utpressning genom krigshot, Natur och Kultur, Stockholm 1938. Min enkla fråga varför folk inte såg klart, blir en fråga om oss själva. Fascinerande - eller oroväckande. Och så undrar jag över varför vi inte får en rejäl nyhetsrapportering om en sammansvärjning på Balkan där Ryssland anklagas.
Jag fick en fråga:
"En tanke ang kommentarsfältet. Borde du inte göra ett statement av typ: bloggardag vill på ett piggt, käckt och muntert sätt diskutera och problematisera Svenska kyrkans nuvarande situation, söka förstå hur det blev som det blev, beskriva vad som blivit och reflektera kring alternativ. 
Kommentarfältet är inte ett debattforum vare sig till folkkyrkans försvar, ett missnöjesforum för tankar om kyrka och andlighet som inte ryms på andra forum eller ett torg för debatt kommentatorer sinsemellan. 
Bloggardags huvudtext är tesen. En tes som i kommentarfält kan problematiseras och föras vidare, men inte tas till intäkt för variationer av andra teman."

Jag kunde nog inte sagt det bättre själv.
Gärna kommentarer. Spännande, oroväckande och fascinerande - hur ni vill.
När värdfolket vaknat ska det bli frukost, därefter lite äventyr i den feministiska snöröjningen, tunnelbana till T-Centralen och så tåg hem. För en pensionär är det, liksom för präster, något att göra mest varenda dag.

19 kommentarer:

  1. BloggarDag,

    Den meningen är svår att förstå!

    -Får man verkligen svårigheter med rekryteringen till präster, om man säger nej till kandidater av det slag som Du en gång?
    Men kandidaterna vet ju från början vad som är möjligt - och omöjligt - när det gäller inställningen till kvinnor som präster? Jag förstår alltså inte slutsatsen.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det vanligaste skälet för män att vurma för prästinnor är ren och skär gubbsjuka. /John

      Radera
    2. John, det är en alldeles för enkel förklaring. Du tycks inte inse vilken kraft den sekulära religionen har, med jämställdhet i centrum (= förneka skapelsens realitet att det är skillnaden mellan könen).

      Radera
    3. Alphadeltagaren16 november 2016 07:34

      Men tänk om Gud kallar någon som inte tror att prästämbetet är för kvinnor? Det verkar ju hända hela tiden, runt om i världen? Tänk om Gud, även på svensk mark, kallar människor som inte känner sig bekväma med att viga samkönat? Eller har Gud slutat med det nu, just i Sverige, efter att ni kommit överens om det i KM? Har ni fått detta bekräftat från högre ort, så att säga?

      Radera
  2. Här ett annat förslag till principer för kommentarfältet:

    "Fältet skall vara ett fritt och öppet forum för en seriös och konstruktiv debatt om Svenska kyrkan och med site på dess framtid. På fältet skall olika teologiska meningar kunna brytas mot varandra i god anda och med omtanke om vårt lands kristna arv och den väsentliga roll som kyrkan har spelat.

    Särskilt viktigt är att diskussionen på kommentarfältet är just seriös och därför undviker nidbilder och grova verklighetsförvanskningar, vilka sedan tas till intäkt för en lika oseriös polemik.
    Lättsam och uppfriskande humor, som kännetecknas av värme och omsorg om vår kyrkas centrala uppgift, uppmuntras på kommentarfältet".

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Likaså viktigt att herr Dike undviker att hela tiden upprepa samma ståndpunkt utan att något nytt tillförs. Då är det bättre att avstå. /John

      Radera
  3. Om man minns snöröjningen (eller snarare bristen på sådan) under de två senaste tuffa och borgerligt styrda vintrarna i Stockholm går man inte på det där om "feministisk snöröjning". För övrigt har väl även gamla och kanske kyrkliga tanter rätt att ta sig fram på gatorna utan att behöva klättra över halvmeterhöga plogvallar eller riskera slå runt på isfläckar. Sånt kostar ju också.

    SvaraRadera
  4. På sätt och vis är det fascinerande att broder Dag och många andra inte vill inse att sv"k" är stadd på avveckling. All tecken tyder på det, alla siffror går stadigt ner. Ändå förundrar sig broder Dag över ut(av)vecklingen. Varför inte inse att det inte längre är som förr och att det heller aldrig kommer att bli som det var förr? Varför denna återkommande förvåning över tidens tilltagande tecken? /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan säga mycket om Dags hållningar, men jag tror inte att förvåning är en av dem. Jag tror att ni har samma hållning: "vad var det jag sa?", men att ni förhåller er annorlunda till det. En har kämpat i motvind hela livet för att bidra till en annan utveckling, eller göra att den dåliga utvecklingen inte får ett så stort genomslag som den annars skulle få. Den andra av dem sade att det började brinna i köket, så han gick till finrummet istället och satte sig där och sa: hit kan ni komma, för här brinner det inte. Fråga de fyra kardinalerna, om det brinner i finrummet John.

      För att nu inte eskalera i den sortens verksamhet som Dag undböjer, ska jag kommentera själva inlägget. Om kärringatrösten, wordup. Man förstår precis vad uttrycket betyder och det är mycket bra. Jag håller på prästfrun, prästfruar överlag verkar vara ett vettigt släkte. Kan du inte skriva mer om det Dag? Snart blir jag präst och kort därefter får jag en prästfru. Hurraa :D

      Radera
    2. Jag kan försöka framöver. Men hur är det nuförtiden - ska inte vigningarna tas i rätt ordning? Först gifta sig och sedan prästvigas?

      Radera
  5. Önskar i all ödmjukhet påpeka, att snösvängen i Stockholm sker helt efter gamla regler. Den minnesgode vet, att kaos i snösvängen i Stockholm har varit det normala tillståndet de senaste 20 åren.
    Den som vill kan kolla med Västerås hur de prioriterar de stora cykelbanorna vintertid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra utredning du gjorde där, Leo, om faktoiden som BloggarDag tyvärr verkar ha gått på! Vill gärna hänvisa till adressen: https://holtter.wordpress.com/2016/11/15/hur-en-logn-medveten-eller-omedveten-blir-till-en-sanning-huvudsaken-ar-tydligen-att-fa-forlojliga-alla-tankar-pa-jamstalldhet/

      Radera
  6. Här har jag recenserat Weigels bok: http://brogren.nu/recensioner/weigel.htm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla som har varit med här ett tag vet mycket väl att herr Dike inte förstår den slutsatsen. /John

      Radera
  7. Vad är "feministisk snöröjning"?
    Som Bloggaren brukar säga: Jag befruktar det värsta.

    LG

    SvaraRadera
  8. Feministisk snöröjning är att låta naturen ha sin gång och låta den globala uppvärmningen smälta snön.

    SvaraRadera
  9. Något av det essentiella i kyrkans (och skolans) förändrade identiteter och därmed rekrytering av präster (och lärare) förmedlas i denna Axess-intervju med Peter Luthersson som intervjuare. En väl använd halvtimma!

    http://axess.se/tv/vodplayer.aspx?vod=8248

    Lars Jensen

    SvaraRadera
  10. Nomineringsgrupperna (även de partipolitiskt obundna) skulle kunna utöka kåren av förtroendevalda om de nominerade personer utanför de egna medlemsleden. På motsvarande sätt skulle domstolarna i det civila samhället kunna få en mycket större kader av dugliga nämndemän. Tyvärr verkar nomineringsgrupperna inte tänka på kyrkans bästa utan bara på det egna partiets prestige. Slopa därför nuvarande valsystem!

    Likväl kommer inte någon tillväxt ske om inte kyrkan tar sitt undervisande och missionerande uppdrag på allvar, särskilt i den unga generationen. Filmklippet som Lars Jensen länkade till är mycket upplysande och det bekräftar egna erfarenheter jag haft på senare tid, som medhjälpare i det lokala konfirmandarbetet. Unkna idéer från 70-talet får ett allt hårdare grepp om pedagogiken eftersom de som var unga kulturmarxister på den tiden nu nått de mest inflytelserika anställningarna i både stift och församling.

    Jag upplever en enorm frustration över att så många präster och församlingspedagoger inte ens vill förmedla någon kunskap om grunden för vår tro. Deras undervisning har istället degenererat till rena förskoleverksamheten - pyssel och lekar, kravlöst och mysigt. Svenska kyrkans andliga död blir mer och mer uppenbar och frågan är om hon längre kan återupplivas.

    SvaraRadera
  11. Den feministiska snöröjningen har fungerat alldeles utmärkt. Nu är all snön borta. Asfalten är varm och fuktig. Mycket feministiskt. Borta är den gamla, patriarkala snöröjningen och dess ihopplogade snövallar, som alrig smälte borwt.

    Ekumeniskt är det också. Svenska kyrkan har nobbat påven och ska återförenas med zenbuddismen i stället. Allt motstånd bara smälter bort.

    SvaraRadera