Lite uppfriskande gräl och något om Stora Hotellet

Det finns sådana som inte vill ha uppfriskande gräl och innovativa invektiv i den kyrkliga debatten. Andra, professorerna Hägerström och Hedenius bland dem, menade att värdeomdömen endast livade framställningen. Det betyder att de inte tillför något i sak. Bloggardags kommentarsfält är på det viset  ett bevis på den saken. Vore det inte bättre med det något mindre grälsjuka? Obetingat. Bloggardag själv är endast pigg, käck och munter också i kyrkokritiken. Det kan bli lite annat i kommentarerna men det betyder att här - och endast här - återfinns den spretiga debatt som motsvarar hur det tänks och funderas i det kyrkliga. Det blir inte alltid enkelt att hämta sakinformation ur replikerna - men den finns för de eftertänksamma. Också de som uppenbarligen har fel, har något viktigt att anförtro oss andra...

Vilken är den andra hållningen?
Att rensa noga bland kommentarerna och släppa fram de intressanta och bildade - för att inte säga etablerade - debattörer, som gjort sig kända för att uppträda i de fina salongerna. Skulle jag kunna vara en sådan vaktmästare av den goda smaken? Kanske - men risken är att endast de kommentarer jag tror mig själv om att kunna hantera och de som applåderar allt vad Bloggardag har för sig, skulle publiceras. Jag är emot den hållningen. Jag önskar  det oönskade!

Ni kan göra som syster Kerstin i Kalmar. Hon är pensionerad och vill ha ett lugnt liv så hon läser enbart Bloggardag, inte kommentarerna.

Är det ett egenvärde med den ofriserade debatten? Ja, hellre det ofriserade än det slätkammade. På Bloggardag finns korn för små fåglar. Detta skrivet, kan vi fundera över Stora Hotellet.

Stora Hotellet fanns i Nybro, t ex. Det stängdes för några år sedan. Stora Hotellet finns dock kvar än en tid i Stockholm. Där heter Stora Hotellet Grand Hotel.

På Stora Hotellet i Stockholm hölls i fredags en uppmärksammad gala, så uppmärksammad att hotellet finner sig föranlåtet att kommentera/recensera sina gäster. Det vill hotelledningen aldrig behöva göra igen. Men nu behövs det. Hotellets slogan är "Share a Grand Experience" och det är väl vad som sker nu. Aftonbladet tycks redovisa hur hotellets talesperson inte riktigt talar sanning. Vi kan strunta i det just nu. En idiot av enklare slag kan förstå att hotellet slår vakt om sig och sitt. Det är hotellet i sin fulla rätta att göra. Problemet är ett annat.

Frågan är förstås var en gala som betraktas som högerextrem kan få husera. Det enkla svaret för ett hotell kunde vara, att så länge räkningar betalas av kunden och inget olagligt försiggår (t ex sexköp) finns det för hotellet ingen anledning att lägga sig i ett programutbud. Hotellet är en öppen och i sakfrågor neutral mötesplats. Hotell är till sin natur välkomnande, öppna.

Nu uppstår frågan vad Stora Hotellet i Stockholm säger när någon ringer och vill boka lokal för en gala för kv*nn*pr*stm*st*nd*r*. Kyrklig Samlings ordförande Yngve Kalin eller Kyrklig Förnyelses Björn Fyrlund, t ex. Eller Ragnar Block för Lutherstiftelsen.
Det finns behov av en sådan internationell gala. Påven inbjuds i första hand, förstås (givet att det inte är Lutherstiftelsen som ordnar galan).
Många biskopar och präster från England vill komma, norrmän, danskar, finnar, tyskar - ja, det är noga taget ingen ände på alla som kan tänkas vilja komma. En uppsättning svenskar.

Pris av olika slag till illa ansatta kv*nn*pr*stm*st*nd*r* utdelas på galan efter vederbörigt nominerinsgförfarande. Ett tror jag heter "Pokalen till minne av Gustaf VI Adolfs nej till ämbetsreformen 1958". Det kan endast utdelas till någon förtjänt medlem i Svenska kyrkan.
"Kung Olavs pris till minne av Børre Knudsen" utdelas till en fritt tänkande norrman, som kan vara en kvinna också.
Vad ska vi göra med priset som heter "Joseph Goebbels pris till en liten, krypande kaftanbärare" (utdelas oavsett nationalitet)? Det känns lite politiskt inkorrekt - men vad göra? Det finns värdiga mottagare. Och även om Djävulen skulle hävda att 2+2=4 finns det skäl att hålla med om att priset är av intresse.

Vid denna gala är det dock inte endast en kategori, dvs kv*nn*pr*stm*st*nd*r*, som belönas. "Dronningens pris til den som gjør Kirken rummelig och rimmelig" ska ges till den som särskilt slagit vakt om ett rimligt utrymme för de Kristustroende. "Urho Kekkonens pris till en dissiderande prästerlig bastubadare" förutsättter enligt statuterna två ting: bastubad med Kekkonen på Ekudden samt  förmåga att inta en dissiderande hållning. De två kraven åstadkommer problem. Det finns nog ingen sådan präst kvar. Lennart Koskinen har visserligen badat bastu på Ekudden, men dissident är han inte. Kan fonden permuteras i Helsingfors?

Vad säger Stora Hotellet i Stockholm om en gala av detta slag?

Det kan efterhand ordnas fler galor. Vad med en gala för abortmotståndare? Och hur ska vi ställa oss om det ordnas en nationell gala mot politisk stupiditet med uppgiften att belysa exakt det som inte får sägas - och säga det?

Eller vad göra med en begäran om utställning i Älvsjö av små däggdjur - bruna råttor eller röda ekorrar? Får en sådan utställning inte anordnas i de fina salongerna eftersom "mångkultur" är en glosa och inget annat?

Själva problemet är usch och fy-kulturen, den som styrd av fördomar eller tillkämpade insikter, vill hindra olämpliga budskap och lika olämpliga personer från att komma till tals. Demokratins livsluft är den fria debatten. Kan inte den föras, är demokratin i fara. Och det är just och jämt vad jag tänker att den är. Medelklassen är politiskt opålitlig.

Kan detta problem också bero på att demokratin är beroende av att människor bildar sig, läser böcker, går till läggen och diskuterar det de läst samt misstror journalister, som i stora skaror flyger till USA för att rapportera om presidentvalet och/eller använder sig av korrekt nyspråk?
Konsumenter försvarar demokratin uselt.
Konsumenter konsumerar bara. Prylar andra tillverkat eller idéer andra prånglar ut lika.
Där ser ni ett problem. Bloggardag försöker efter fattig förmåga om inte lösa problemet så motverka dess skadeverkningar.