onsdag 30 november 2016

Uppsala, onsdag

Domkapitelskonferens i Uppsala och Kyrkostyrelsen är inkallad.
I går avhandlades ämnet näthat och jag fick klart besked. Hade August Strindberg skrivit på nätet, hade alla hans skrifter betraktats om olämpliga och uttryck för näthat. Svarta Fanor, Röda rummet, Mäster Olof och Strindbergsfejden lika. Det var kanske att ta i att säga "alla", men kanske finns skäl att vara försiktig med näthatcensuren. Kulturarvet kan åka. För att inte tala om samtidskritiken.

Jag noterade att förtal hör till en av näthatskategorierna.
Det handlar om att utsätta någon för annans missaktning.
Jag tänkte, men sa inte, att Svenska kyrkan utgör ett utomordentligt exempel på förtalskulturen. Denna har helt slagit igenom, kodifierats i Kyrkoordningen, och resulterar i missaktning, förstås. Det är självklart att somliga kan beljugas hur enkelt som helst och framställas som något de i all mänsklig svaghet dock inte är. Jag sa inget. Hade jag sagt något, hade de goda medkristna inte förstått. I Svenska kyrkan är förtalskulturen självklar just därför att den är  - kultur. Det är så här det ska gå till.

I en paus innan middagsätandet - och nu är vid middagar den principen genomförd att man får ett glas vin med påfyllning, inte två glas, det borde Frälsaren tänkt på vid bröllopet i Kana - såg jag att Antje varit på möte för religiösa ledare i Bryssel. EU!
Men varför?

Vill vi verkligen ha religiösa ledare som träffas för att tala om politiska frågor som intresserar de religiösa ledarna och poängen är att de 1. är religiösa och 2. hos politikerna i Bryssel?
Jag tänkte efter och kom fram till att detta vill jag alls inte. Symbioser av detta slag kan kompromettera tron. Historien vimlar av politiserande kyrkoledare.
Jag vill inte en kyrka som agerar politiskt.
Jag vill att kristna tar politiskt ansvar ihop med hedningar och folk av allsköns tro. Jag tror att detta både relativiserar och effektiviserar det politiska arbetet.
Vanliga kyrkokristna - inte i första hand kyrkoledare - ska vara jordens salt och världens ljus. När de religiösa ledarna stiger fram, tror jag detta ska påpekas. Det finns inget ställföreträdande politiskt förnuft bland präster eller biskopar. Och det är erfarenhetsmässigt farligt att vänslas med makten. De politiska ledarna bjuder in religiösa ledare av allsköns tro med ett syfte.

Antje tog svängen om Bryssel efter sitt besök med en delegation i Egypten. Cecilia Uddén intervjuade i P1.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6573705

Jag har svårt att förstå resonemanget varför det är fel att tala om morden på medkristna i Mellanöstern, men tydligen framställs de endast som offer och objekt för andra krafter när de egentligen inte är passiva offer som är medborgare inbäddade i relationer och samtidigt subjekt. Vi skulle inte odla ensidiga bilder och kritikerna har ofta inte kunnat ta till sig av komplikationerna, t ex den att "folkmord" är ett juridiskt begrepp  som det inte är upp till Svenska kyrkan att definiera. Jag är inte säker på att jag fattar subtiliteterna.

Varför ska det vara så svårt att säga att vi är emot att våra medkristna särbehandlas, misshandlas, våldtas och dödas för sin tros skull? Och varför är och var det rätt att inte skriva till de svenskkyrkliga församlingarna och påtala att vi lever i en svår martyrtid med en uppmaning att de marterade medkristna i vart fall ska vara ett prioriterat förbönsämne i församlingarnas gudstjänster? Jag förstår helt enkelt inte. Kan jag inte vara emot att medkristna dödas utan att tänka att de är passiva offer och odla den bilden? Tänker jag inte snarast att de har modet att dö för sin tro?

Den koptiske påven liksom den romersk-katolske svarade diplomatiskt artigt på journalistfrågan om kvinnor i biskops-och prästämbetet. "Tack, men nej tack" var svaret. De svenska lyssnarkonsumenterna kan genom de journalistiska insatserna förstå hur Sverige går före också här. Några få kanske börjar undra varför det är sådant tjat om kvinnliga biskopar, när det är så självklart att vi ska ha dem och möjligtvis fundera över varför stora kyrkor lika självklart avvisar vår fina reform genom ett riksdagsbeslut våren 1958.

Är det roligt på domkapitelskonferenser?
Jodå, inte minst som befälseleven J kom och hälsade. Vi kämpade ihop 1967. Nu sitter han i ett domkapitel.
Och så fick vi lite mer om den där frågan om policy för sociala medier. Det tycks som om au-ledamöterna inte riktigt vet vad som pågår, det vet nog bara presidiet och tjänstemännen. Vad stort sker, sker tyst.

Jag glömde en sak förra veckan.
I torsdags var jag på Öland och där fanns översten Salander. Prostinnan P undrade hur han hade det. Jag frågade, och han har varit överlupen av ärenden i anledning av det försämrade säkerhetsläget. Han var dock lite belåten med att kunna bo i huset i Vedborm. Vi ringde oss emellan och träffades i Löttorp. Han kom i en sambandsbil (var det en Mercedes suv 2011?) med neddragen radioantenn och det ser riktigt macho ut. Han undrade om jag i god ordning får information från Bryssel och det får jag. Sedan bytte vi några ord om säkerhetsläget, men det är information jag inte får lägga ut på bloggen. Rikets säkerhet, ni vet.

I dag ska vi prata om biskopens roll i domkapitlet.
Att biskopsämbetet är ett apostoliskt ämbete med husfaderns roll kanske ingen säger. Är det just detta som är problemet? En pappa kan både uppmuntra sina barn, skälla på dem och serva dem - allt i ett. Hans uppgift är att älska dem. Samma för biskopen. Biskopen är ingen rådman i tingsrätten, som Lars Eckerdal fick för sig och därför inte kunde tala med sina präster eftersom han i domkapitlet skulle döma dem. Det var hur feltänkt som helst, men kanske en konsekvens av en undermålig ämbetssyn. Nog skulle präster och diakoner kunna fatta att en biskop har samma sammansatta roll som vilken pappa som helst? Det är ju inte för inte som biskopen i Rom kallas Holy Father. Jag säger ett: kyrklig förnyelse för att Kyrkan ska leva. Allt annat blir speglingar av samhället omkring oss och dess förhållanden.

Har det inte hänt något annat uppseendeväckande under domkapitelskonferensen än att vi nåddes av insikten att August Strindberg ska tacka sin lyckliga stjärna att han aldrig skrev på nätet? Jodå!
Spionen lägger pussel.
Jag plockade till mig Uppsala Missionsförsamlings Månadsblad 4/16. Där fanns en artikel om Svenska kyrkans internationelle chef Erik Lysén och hans hustru "numera medlemmar i Uppsala missionsförsamling".
Svenska kyrkans internationella chef är alltså medlem i en kyrka med vilken vi har ekumeniska förbindelser!
Jag fann det hela något uppseendeväckande. Men så är jag kyrkkänslig också. Alla är inte det. Vår internationelle chef hos PP Waldenström. Vad hade Nathan Söderblom, Einar Billing och JA Eklund haft för synpunkter på det förhållandet?

Och vad hade de tre sagt, och kanske Waldenström skulle sagt något också, om de läst om det elektromagnetiska märkvärdiga i Den Heliga Graven i Jerusalem?
https://www.ewtn.co.uk/news/latest/astonishing-discovery-at-christ-s-tomb-supports-turin-shroud








27 kommentarer:

  1. Vad sa dåvarande ärkebiskopen under folkmordet 1915-1919? 1938-1945?
    Biskopar kanske borde ha folkvett nog att uttala sig endast om det som händer i det egna landet?
    Det går ju faktisk tillbaka på biskopens ursprungliga uppdrag.

    SvaraRadera
  2. Fascinerande rapport om Den Heliga Graven i förhållande till svepeduken i Turin!

    Jag har varit på museet för svepeduken i Turin. Alla detaljer stämmer – vävtekniken, pollen som har fastnat på duken, formen på bilden om duken omslutit en kropp, placeringen av såren efter gisselslagen, och inte minst sårmärkena på handlederna, när praktiskt taget all konst har dem i handflatorna. Redan tidigare har man ju konstaterat att bilden inte kan ha kommit till på något mänskligt känt sätt.

    I sin bok "Rikets hemlighet" (1969) ger Mika Waltari en förklaring till varför Johannes "såg och trodde" (Joh. 20:8), när han såg linnebindlarna i graven. Han såg bindlarna omslutande en kropp, helt intakta. Men det fanns ingen kropp inuti, de var som en tom kokong. Kroppen hade lämnat svepningen, utan att rubba eller förstöra den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Efter att ha läst artikel så måste jag som elektroingenjör få göra några påpekanden.
      En elektromagnetisk puls för 2000 år sedan kan inte finns lagrad i en stenkista till denna dag. Vi pratar om våglängder i paritet med synligt ljus och tror någon på fullt allvar att synligt ljus skulle strömma ur en kista som öppnades efter 2000 år? EM-energin skulle för länge sedan omvandlats till värme vid krockar med sten och luften i kistan.
      Det enda som skulle kunna inkapslas med viss hållbarhet och fortfarande avge energi är radioaktiva ämnen som sönderfaller. Elektriska instrument skulle då inte bara få tillfälliga problem, utan mer permanenta. Hoppas att forkarna hade med sig dosimeter eller GM-rör för att undersöka radioaktiviter i kistan.

      Svepningen liknar mest ett fotografi och inte en svepning formad av en kropp. Gnid in huvudet med tvållödder, lägg dig på rygg och lägg över en mörk handduk så ska du se att avbildningen blir påverkat av huvudets form så att "storcirkeln" öra-näsa-ära blir linjärt längre och ansiktet mer klotrunt än avlångt. Jämför med en plan karta över jorden.

      Radera
  3. Ja, det var ett deprimerande radioinslag. Cecilia Uddén for runt och bekymrade sig över kopternas skepsis mot en kvinnlig ärkebiskop. Däremot problematiserades inte det faktum att Antje Jackelen själv inte skulle funnit någon av biskoparna hon mötte värdig att bli präst i Svenska kyrkan.

    Sedan ska tydligen kopterna enligt Jackelén vara nöjda med att bli mördade, förnedrade och få sin egendom nedbränd av den muslimska majoriteten. För även om de är andra klassens medborgare så har de ju fortfarande representation i samhället. Skulle inte deras "subjektsstatus" bli än större om de fick medborgerliga, ja mänskliga rättigheter, som alla andra?

    För Jackelén är det uppenbarligen ett problem att tala om kristna som offer, trots att lidandet är en del av den kristna identiteten och inte alls innebär att subjektet suddas ut. Tvärtom skulle vi kunna bli mer medvetna om modiga kristna individer ute i världen om vi vid varje svenskkyrklig gudstjänst berättade om några av veckans martyrer. Hur man kan respektera någon individ eller grupp genom osynliggörande förstår jag inte. Till och med Cecilia Uddén verkade känna ett större kall att berätta om kopternas situation vid sidan om de stämningsfulla gudstjänsterna.

    Till sist är det rätt skrämmande att fru Jackelén är så ignorant om Svenska kyrkans egna rötter ("vi har istället fötter som går mot förnyelse och förändring"). Hon har inte förstått att luthersk teologi handlar om att gå till de djupaste rötterna av alla.

    SvaraRadera
  4. Fru Jackelén företräder bara sig själv på sina resor. I dessa har denna akademiska medelmåtta funnit en nisch som kan hjälpa henne till rubrikerna. Hennes rötter är otron och hyckleriet. För femhundra år sedan hade hon dömts som villolärare och häxa. /John

    SvaraRadera
  5. Angående frågan om förtal, så vill jag dela några kloka ord från en amerikansk pastor här:

    "Any Christian who sets himself up as a teacher in the Church of Christ and publicly teaches anything thereby opens himself up for criticism by others (cf. James 3:1). If they think what he is teaching is harmful to the Church, they have an obligation to point it out just as widely as it was taught. Such public warning or debate on the topic should not be considered a personal attack at all. The teacher´s plea that a critic should first have come to him about his disagreement on the basis of Matthew 18:15 does not hold. This passage has to do with personal wrongs known only between the two, who should privately discuss the matter that separates them. What a critic of a public teaching does in pointing out his disagreement with that teaching has nothing to do with personal affronts or lack of reconciliation; he is simply disagreeing at the same public level as that on which the teaching was given in the first Place."

    (Jay Adams, "Grist from Adams´s Mill", s.69)

    SvaraRadera
  6. Jag håller med Bloggardag här: "Jag vill inte en kyrka som agerar politiskt.
    Jag vill att kristna tar politiskt ansvar ihop med hedningar och folk av allsköns tro. ...Vanliga kyrkokristna - inte i första hand kyrkoledare - ska vara jordens salt och världens ljus."

    med undantaget att jag skulle säga att sanna Jesu efterföljare, oavsett om de är kyrkokristna (eller ens kristna) eller ej, är jordens salt.

    Prästers uppgift är att hjälpa människor att få ordning på sin Gudsrelation så att de är kapabla att ta politiskt ansvar. Om en präst däremot blir politisk eller hänger dag ut och dag in på nätet i syfte att bilda politisk opinion så blir prästen en hora/horbock. Ordet hora är lämplig här eftersom en sådan präst är otrogen mot sin ursprungliga kallelse och istället får sin tillfredsställelse av någonting helt världsligt. Gilla-klickar ger bara näring åt egot.

    En anonym en

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ordet "fähund" kanske är bättre? Fähunden ska skälla och vi ska fråga i vems intresse fähunden skäller.
      Hora är ett oprecist begrepp. Det tycks t ex i sak inte vara så att ett av statsråden säljer sex. Detta noteras trots profeternas polemik i GT.



      Radera
  7. Bloggardag: "Kan jag inte vara emot att medkristna dödas utan att tänka att de är passiva offer och odla den bilden?"

    Och kan man inte vara emot att kristna dödas och samtidigt tänka att de kristna har ett utmärkt tillfälle att i praktiken lära sig och lära ut vad Jesus lärde ut med både ord och handling, inte minst på korset, nämligen att om man FÖRLÅTER får man ett evigt Liv.


    '"Men till er som vill lyssna säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er."

    De där Jesus-orden var alltså till de som VILL LYSSNA.

    En anonym en

    SvaraRadera
  8. Jo, DS och En anonym en, kyrkan måste vara en del av samhället och politiken!

    -När DS skriver, att han inte vill ha en kyrka, som agerar politiskt, glömmer han tydligen att kyrkan skall stå för demokrati, fred och frihet och alltid slå vakt om dessa grundläggande värden mot dem som strävar efter att införa andra system.
    En kyrka kan aldrig stå utanför det politiska beslutsskeendet. Om den gjorde det, skulle ju alla framstötar till statsmakterna om en generös flyktingpolitik ersättas av tystnad.
    Skall kyrkan vara tyst, DS? Och fråga exempelvis den katolska kyrkan i Bayern, där CSU residerar med egen majoritet, om den drar upp en strikt gränslinje mot samhället och de politiska beslutsinstanserna?


    En kyrkas röst måste höras mitt i samhället! Kyrkan är, som jag skrev häromdagen i en av mitt läns tidningar, samhällets själ. Kyrkan och samhället kan inte leva i två från varandra åtskilda världar. Hur skulle det se ut?

    En annan sak är att kyrkan inte skall förespråka ett visst politiskt parti; det viktigaste är just att kyrkan alltid, konsekvent och med kraft står för grundvärdena - demokrati, fred, frihet, sanning, rätt och människans okränkbarhet.
    Någon däremot?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. "...kyrkan skall stå för demokrati, fred och frihet..."

      Källhänvisning tack. Och med det menar jag var någonstans i något av evangelierna som Jesus sagt detta.

      Radera
    2. Jag som trodde att kyrkans främsta uppgift var att med kraft förkunna befrielse genom den uppstånde Jesus?
      Det måste vara ett mycket begränsad del av världshistorien då det ens varit klokt av kyrkan att propagera för demokrati?
      Hur relevant är det i Egypten idag? I Edessa på 400-talet? För att inte tala om samma geografiska område idag?
      Men förkunnelse om fred och frihet(i Kristus) köper jag gärna.
      Justinus propagerar mot kejsarens orättvisa att de kristna dödas utan orsak (annat än att de vägrar offra till romerska gudar). Han är dock likgiltig inför att kristna dödas, vilket han tydliggör med orden "Ni kan inte skada oss, ni kan bara döda oss."

      Radera
    3. Eventföretaget sv"k" som samhällets själ??
      Nej, bevare oss milde Herre Gud! /John

      Radera
    4. BENGT OLOF DIKE: "...demokrati, fred, frihet, sanning, rätt och människans okränkbarhet."

      Hmm.. Om jag inte minns fel så har självaste Bloggardag här någon gång sagt att demokrati är majoritetsdiktatur. Hur går det ihop med att alltid stå för sanningen? Majoriteten kan ju ha helt fel i sak.

      En anonym en

      Radera
    5. Elisabeth,

      -Har du en annan åsikt än att kyrkan inte står för fred, frihet och demokrati?

      BENGT Olof DIKE

      Radera
    6. Källhänvisning tack, så som efterlysts i tidigare inlägg, oh du käre slingerbult.

      Radera
    7. Elisabeth,

      Självklarheter, vilka jag trodde att också Du kände till, behöver inga källhänvisningar.
      Finns källhänvisning till att hjulet VERKLIGEN är runt?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    8. Nu är det förstås så att det du skrev, BOD, och som jag citerade alls inte är någon självklarhet. Därför ville jag veta var någonstans i Bibeln du inhämtat denna "visdom". Men jag förstår att du blir svaret skyldig.

      Radera
    9. Elisabeth,

      -Nej inte alls svaret skyldigt. Men jag förvånas stort över Din efterlysning; vet Du inte att kyrkan står för människans okränkbarhet(demokrati, därför att i diktaturer är kränkandet satt i system). Frihet, därför att i diktaturer råder ingen religionsfrihet, yttrande- eller tryckfrihet. Alltså ingen frihet i systemet att utöva sin kristna tro, deltaga i gudstjänster, osv.

      Fred, därför att krig, konflikter mellan människor, våld, terror, övergrepp mot medmänniskan är raka motsatsen till Guds Ord och budskap.

      Elisabeth, att Du - av alla på detta kommentarsfält - problematiserar och ifrågasätter att kristen tro står i motsats till demokrati, fred och frihet övergår mitt förstånd.
      Samtidigt inser jag att det är ordet "demokrati" som stör Dig till den grad att Du begär källhänvisning.
      Men Du kommer ingenvart med Dina invändningar, som jag klart har visat Dig nu.

      Gud står inte på den politiska förtryckarmaktens sida, den makt som trycker, förnedrar och kränker människor.
      Märkligt att man ens skall behöva påminna Dig om denna elementära sanning!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    10. Christer, präst3 december 2016 16:40

      Jag tror nog snarare som varandes utomstående att BOD och AKA Elisabeth argumenterar utifrån två olika och synnerligen vitt skilda religioner, där den ena hävdar att Guds Ord ska vara normerande och den andre att den "demokratiska" massan är den som ska sätta agendan oaktat vad som står i urkunderna. Och hur kan man då ens komma till ett modus vivendi...? Som jag utifrån ser det talar ni om två olika och sinsemellan oförenliga gudar. Och det är ju häftigt!

      Radera
    11. Men snälla Christer,

      -Hur kan Du komma till en sådan absurd slutsats? Läste du då inte att jag med skärpa betonade att Guds ord är synonymt med fred, frihet och demokrati - och förklarade detta utförligt. Är det någon på denna bloggs primär- och sekundärfält som hävdar att Ordet på något eller avgörande sätt står i strid med dessa avgörande ledstjärnor för fria samhällen så var så god att replikera!

      Exempelvis Du, Christer?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    12. Christer, präst5 december 2016 17:41

      Men snälla BOD! (således femininum precis som du skrev till mig...) Jodå, jag läste att Du med skärpa betonade att Guds Ord är synonymt med den tolkning Du tillhandahåller! Men jag håller inte med. Har jag inte rätt att göra det eller...? GUD är inte demokratisk, böjer sig inte för folkmajoriteten, vilket Du kan se i Bibeln själv! Hans vilja är lag, oavsett vad Du med skärpa betonar! Så DU har bevisbördan, som hävdar att Guds Ord är underordnat Dina "ledstjärnor för fria samhällen." Och nä, jag godkänner inte något annat i en kristen kyrka än hänvisning till Herren Kristus och Hans Ord i Bibeln! Jag vägrar dö på att BOD har satt standard för vad som är avgörande för saligheten! Kom med klara och rediga bibelhänvisningar, eller håll tyst vad gäller vad Kyrkan är!

      Radera


  9. Kanske kyrka, en kristen lära om Den Uppståndne, om Guds Son, om Kristus, blev - infångad - redan efter bara några hundra år, i och med att den blev statskyrka i Romarriket?


    Kanske började förvillelser, korruption och världslig maktsträvan redan där?

    Den unga och den utsatta, den förföljda kyrkan, som var förföljd både av Paulus, (som såg den som en villolära till den judaiska läran och som ett potentiellt - hot - mot den, där den kristna förkunnelsen - omitetgjorde - den judaiska lärans förkunnelse?). Den sågs också som ett hot av Romarrikets försvarare som eventuellt såg den - Rörelsen - som potentiellt destabiliserande mot Kejsarens auktoritet och makt?..

    Ganska omgående efter att den kristna läran blivit statsreligion så började en strävan efter världslig makt.

    En statskyrka som fick en andlig auktoritet att döpa konungar.

    Kyrkan stod därmed över kungmakter i (andlig) auktoritet, och dessa (världsliga) kungamakter, ville så småningom slå sig fria från kyrkans bannbullor och andra utstämplingar av olydiga konungar...

    Idag är kyrkan underställd en folklig världslig makt, som står över den och dikterar dess evangelium...
    JB

    SvaraRadera
  10. Anders Lundberg30 november 2016 22:13

    Även Aurelius hävdade att han inte kunde tala med sina präster innan ärende om deras behörighet kom upp i domkapitlet. Vad gäller Lars Eckerdal följde han inte helt principen. T.ex. kunde han säga till en av sina präster att denne var "en slingerbult" - helt i själavårdande syfte naturligtvis! - och samtidigt antyda att domkapitlet hade ju sin tillsynsuppgift osv. osv.

    SvaraRadera
  11. Bästa Dag,
    Underhållande blogg!
    Men du får förkovra dig i spionarbetet när det gäller den internationella chefens kyrkohemvist. Han har setts som en hyfsad regelbunden gudstjänstbesökare i Svenska kyrkan de senaste 18 åren och tämligen osynlig i missionskyrkan. Waldenströms grepp om hans själ tycks alltså ha försvagats. Med det sagt är han ändå glad för sin uppväxt i Missionskyrkan och trygg i sin nuvarande hemvist i Svenska kyrkan. Vad värre är, han har också tjänstgjort för Diakonia i Sydafrika innan han så småningom kom till Svenska kyrkans internationella avdelning. Kort sagt, det verkar vara en gränsöverskridare som man måste hålla koll på. Så fortsatt spionarbete är att rekommendera...

    SvaraRadera
  12. Spioneri? I Uppsala Missionsförsamlings Månadsblad 4/16 avslöjas att "Annika och Erik - numera medlemmar i Uppsala missionsförsamling - höll på att avsluta sina studier" och så hamnade i Sydafrika. Att Erik varit "tämligen osynlig" i missionsförsamlingen är väl då ett vanligt beteende för en som lever under förklädnad? Men i vilket sammanhang? En reformert Diakoniaaktivist i centrum för Svenska kyrkans internationella arbete? Men ensam är han inte. Det finns fler gränslösa missionsförbundare i huset. Kryptiska personer, som det heter med en anknytning till Månadsbladet (s 9).
    Till detta en enda sak ytterligare: Waldenström släpper aldrig greppet om en själ han tagit ett grepp om. Aldrig.

    SvaraRadera
  13. Jag förstår hur du tänker. Essensen framför existensen: en gång Waldenströmare, alltid Waldenströmare. Oavsett livsresans olika existentiella och andliga erfarenheter....När det gäller spioneri så var det förstås dina egna ord jag refererade till. Men jag menar att en bra agent kan inte bara lita till skriftliga källor, i detta fall Uppsala Missionskyrkas församlingsblad,utan också använda sig av muntlig förhörsteknik. Då hade framkommit att den där Lysén visserligen står med i medlemsmatrikeln, men syns sällan till. Inte av motvilja, utan pga att Lysén känner sig hemma i svenskkyrkligt mässfirande sedan flera år tillbaka. Existensen har liksom trumfat den waldenströmska essensen. Däremot har jag inte begärt utträde, kanske av ren slöhet, men också av respekt för en församling som tog emot mig väl under mina studentår. Mycket kryptiskt beteende helt enkelt...

    SvaraRadera