Kyrkomötet "arbetar"

Jag är rätt fascinerad av språkbruket.
När folk sätter sig ner och sammanträder, heter det att de "arbetar". Är inte arbete något helt annat? Svett och möda mer än sittfläsk i hårdträning? Bevittnar vi en politisk glidning så att arbetarrörelse blivit sammanträdesrörelse på samma sätt som folkrörelse kan uppfattas som en subsidiekö på väg till statliga utbetalningsställen?

Nå, vi arbetade.
Från morgon till kväll. Frimodig kyrkas folk argumenterade i frågan om överenskommelse med Equmeniakyrkan och klargjorde, att Equmeniakyrkan är splittrad i sin dopsyn. Med denna kyrka ska det i morgon röstas igenom en överenskommelse. De minnesgoda kan dra sig till minnes, att Svenska kyrkan hade överenskommelser med Missionskyrkan och Metodistkyrkan men baptisterna hoppade av. När baptisterna ansluter sig till de tu, får Equmeniakyrkan problem och dopfrågan måste, så menade jag, hanteras i just Equmeniakyrkan innan vi träffar överenskommelser. Jag skrev det som ett särskilt yttrande i maj i år. Ola Isacsson motionerade på samma tema. I dag kommer säkert överenskommelsen att gå igenom. Teologiska sakfrågor ersätts av en hållning som kanske kan ses som "teologi", dvs ett uttryck för teologisk hästhandlarmentalitet i en fråga som gäller förtagsfusion i fromhetsbranschen.
Kolla vad Norrmalmskyrkan tror och lär - detta är alls inte vad Svenska kyrkan tror , lär och bekänner!
www.norrmalmskyrkan.se/var-tro/baptismen
I morgon är vi partiellt ett. Men inte. Och i tron!

Mekane Yesus-debatten handlade om att vi förstås ska samtala, det kunde man väl ana, men att ifrågasätta i en konfliktfråga för att skilja mellan teologiska och icke-teologiska faktorer, det gick inte. Svenska kyrkan uppfattas i Etiopien som skitaktig, men det sa jag inte - eller gjorde jag?
Jag använde i vart fall en politisk omskrivning: kolonial och imperialistisk. Översittaraktig kunde jag sagt. Berth Löndahl satte dit Daniel Tisell,  C, utskottsordföranden som talat för självkritik "om vi nu skulle behöva det". "Du avslöjade dig", konstaterade Berth. Inget parti har med så goda avsikter gjort Svenska kyrkan så illa som  Centerpartiet. Antje påpekade under lunchuppehållet at presidenten för Mekane Yesus dock varit med i Lund/Malmö. Det framkom inte av den lista jag läste. Här har vi nog missat ett tillfälle till lite kyrkodiplomati. Men presidenten for efter Lund till Örebro för släktgemenskap fick jag veta när jag frågade expertisen. Det är kanske honom väl unt. Jag suckar lite. Det roligaste var förstås kritiken av att vi beskrev relationen mellan  Mekane Yesuskyrkan och Svenska kyrkan i svartvita kategorier!

Eftermiddagens debatter lyfte kanske inte. Frågan om krigskyrkogårdar kom upp på grund av det försämrade säkerhetsläget. Traktan efter detaljreglering var fullt förnimbar i frågorna om upphandling mm. Politiker tänker att de uträttat storverk när riktlinjer formulerats. Det är förstås naivt.

Nu kommer det mest intressanta: skvallret!
FISK är i upplösning. Till BA flyttar ett par ledamöter, Magnus Hedin och Georg Lagerberg är klara. FISK knäcktes av att liberalerna inte tar ansvar för kyrkovalet och då... Liberalerna var moderater? Socialdemokrater funderar högljutt över förhållandet.
Vart ska detta barka vart - och är det sant att fisken ruttnar från huvudet?
Under aftonens inmundigande av drycker stod det klart att Borgerligt Alternativ inte är något moderat. Hur då? Inte i det kyrkliga! Här lever tvåregementsläran på ett nytt sätt. I det världsliga är man moderat men inte i det kyrkliga ,för där är man borgerligt alternativ och det är kanske allt annat än något moderat. Förstår ni? Inte jag heller.  Men jag fick ett litet rekryteringskort så att jag kan ansluta mig till BA! Partipolitiseringen är vanvett och vägen ut ur den snudd på nästan lika vettlös!

Framåt kvällen, efter det att fisk serverats till middag (sej det men inte i toner...) blev det mångfaldsplädering. Alla skulle med. Orden steg som heliumballonger upp under taket. De kunde förstås inte tåla en kritisk kontroll. Mångfald för kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*  och de som placeras i kylan därför att de bortdefinieras som homofober? Här är lögnen passabel - men lögn! Det görs verkligen skillnad mellan "vi" och "dom" och de finkristna upprätthåller den, men under täckmantel av talet om mångfald och inkluderande. En adelsman i kyrkomötet tyckte att jag polariserade. Det tror jag inte. Men jag är inte alldeles säker på att adelsmannen uppfattar hur mycket jag uppskattar honom ändå. Det finns betydande vänskap i kyrkomötet skillnaderna till trots. Så måste det vara. Trots allt.

Vad betyder i Svenska kyrkan då helt konkret utsagan att "vi vill ju att ingen ska känna sig utanför", som det hette.
Respekt?
Vilja att tränga in i en annans sätt att tänka och beredvillighet att ge uppskattning och utrymme? Självklart inte. Somliga skulle ända in i plånboken kunna känna att det varit och är helt annorledes. För att inte tala om processen när somliga alls inte känner sig välkomna i Svenska kyrkan - jag inte i Moheda församling, som jag betalar tusenlappar till årligen och alls inte är inkluderad i. Lika lite som när kyrkomötet samlas till gudstjänst. Jag är naturligtvis inte heller inkluderad när en sådan som Anders Nihlgård brutalt exkluderar mig när han talar. Han sa "vänner i kyrkomötet". Jag är inte hans vän över huvud taget.  Har aldrig varit. Jag är alltså inte hans vän i kyrkomötet. Han definierar egentligen mig som en motkristen, en som ska misstänkliggöras. Det är hans världsbild. Han är inte ensam. Det är så det går till i Svenska kyrkan. De finkristna kan vi lita på. De förstår att skilja mellan ett "vi" och ett "dom". Så är Nihlgård prästbarn också.

Den som röstat på Frimodig kyrka har som vanligt fått rejält med talartid för sin röst. Vi var uppe. Helt utan argument och charm var vi inte. Prästbarnen Hanson och Eckerdal försvarade den motion  mot Missionsprovinsen, där de kväljer dom. Jag övertygades inte. Eva Brunne var uppe i debatten och tydliggjorde att Missionsprovinsen inte viger kvinnor till präster. Så är det. Var det ett argument så ska vi väl fundera över den evangelisk-lutherska kyrkan i Lettland som numera inte heller gör så. När prästvigning av kvinnor kommer att höra till identiteten kanske det är en sekt och dess mentalitet som avslöjas? Då blir fokuseringen av frågan och ivern att exkludera begriplig.

Docenten Hanson försökte därtill berätta hur det var i kyrkomötet 1986 med psalmen Fädernas kyrka. Det var bara halva historien. Jag kompletterade. Jag tror inte Bo Hanson var tacksam för denna komplettering, men det gör inget att jag berättar om saken här, för han läser inte Bloggardag. Saken stör honom inte. Hade han läst Bloggardag hade jag självfallet inte strött salt i såret.

När kyrkomötet arbetat färdigt blir det vin, rött och vitt, pilsner och kanske GT eller en virre. Jag har inte kollat allt. I min ålder måste man lägga sig tidigt och vakna tidigt för att blogga. Plikten framför allt, som den triste Gustaf VI Adolf sa.

Det blir snart kyrkoval. Den som röstar på Frimodig kyrka får mycket talartid för rösten och det som sägs i talarstolen är utomordentligt klokt. Så klokt att en centerpartist känner sig ledsen och kränkt som han sa i aftonlampans sken. Det är väl ett röstargument så gott som något?

PS
Bloggardag är städse pigg. käck och munter.
DS