En som heter Arne

Pastorer i Missionsförbundet - Missionskyrkan - Equmenia får man tycka vad man vill om. Några håller jag uppriktigt av. Och så har vi Arne.

Arne begår sig i Dagens Seglora. Jag tror han är typisk för  en art av det frireligiösa, det som folkskolläraren och skolkantorn Henmark i Ör kunde stå för. Hans öknamn "Hönmark" beskriver hur han uppfattades. Det var på pricken. I varje skämt ligger ett uns av sanning.

Arne upprörs över Frasses skämtan på planet till Rom och ser hur Frasse inordnar sig i en "hegemonisk maskulinitet". Arne uppfattar en välbekant reaktionär ståndpunkt, den att män och kvinnor är lika mycket värda men har olika uppgifter - män ska vara präster och familjeöverhuvud medan kvinnor ska tjäna, lyda och sköta barnomsorgen.

Det låter något. Men stämmer dikotomin?
Vad skulle Arne svara om han fick frågan om en präst verkligen inte ska tjäna (församlingen t ex), lyda (Guds Ord t ex) och sköta (förkunnelse, sakramentsförvaltning och de människor som behöver vård om sina arma själar)?

Nu bortser jag från scopus, den situation i rum och tid där Frasse svarade på en fråga.
Arne själv är inte intresserad av den lilla komplikationen.
Han kastar sig med det allvar som präglar den som skådat in i PP Waldenströms blida anlete på någon byst på den frikyrkliga skola där han inhämtat livsvisdomen över varje förgripligt tal. Nu vet alla, för det har Helena Myrstener klargjort, att celibatären Frasse har en sexistisk kvinnosyn. Så som Frasse sagt, kan en man som heter Ove få säga, "men det är knappast försvarbart av Jesu Kristi ställföreträdare", slår Arne fast. Vän av ordning undrar då om Arne verkligen kan veta vad Jesus och hans ställföreträdare bestämt om vad som får sägas...

Arne vet att berätta, att Frasses yttrande kan uppfattas som ettsätt att förminska männen till att inte klaar jämlika relationer. Men det kan också, i lika mån tydligen, uppfattas som "att pådyvla svenska kvinnor ansvaret för svenska mäns sexturism och utnyttjande av utsatta kvinnor i andra länder." Arne är på flera sätt gränslös, det förstår jag. Men är inte detta med tanke på att det är Den Helige Fadern han beskriver lite mycket? Sa Frasse verkligen detta - utsagt eller insagt?

Arne försöker tolka det sagda i sitt sammanhang. Frasse (Jorge Bergoglio) inordnar sig "i den hierarki där män relaterar till andra män av rädsla att bli betraktas som omanlig". Problemet är dock ett, litet kanske, men i alla fall. Frasse sitter i utgångsläget som påve allra högst upp i den hierarkin. Arne erbjuder en alternativ förklaring: "Kanske rentav en reaktion på mötet med den svenska ärkebiskopens briljanta och starka ledarroll?"

Där kom ordet om det briljanta igen.
Intresseklubben noterar.

Arne är mycket för att ta i.
Den Helige Faderns gubbiga "könsrollsskämt" - observera att ordet "gubbiga" är Arnes och citationstecknen kring könsrollsskämt också Arnes - avslöjar (och jag citerar): "en farlig ideologi som stöder den nationalistiska, antifeministiska vind som blåser över västvärlden." Det är en människosyn som en gång gjorde slaveriet möjligt.

Arne vet också berätta, att "påvens försmädliga skratt ... avslöjar skräcken att bli betraktad som en icke-man, som en svag man i förhållande till en stark kvinna."
Då vet vi.
För egen del, Arne, är jag hellre en svag man än en svagsint.

Helt apropå: en massa frikyrkliga pastorer och predikanter går runt iförda prästskjortor - men prästvigda är de inte. Hur ska detta förklaras?
Falsk marknadsföring? Inget ont om frikyrkopastorer därmed. Bara rätt sak på rätt plats, om ni förstår hur jag menar.
Detta är förmodligen lika illa som den anglo-katolska präst som i Skottland praktiserade celibatet offentligt. Saken påtalades av en upprörd kvinna. Hur gjorde prästen detta?
Han gick iförd cassock.
Så det kan bli.
På söndag praktiserar jag, Deo volente, celibatet offentligt före, i och efter högmässan i Göteryd kl 10.

Ytterligare läsning, förresten!
https://rebellasandra.wordpress.com/2016/11/09/aldrig-bedoma-pave-pa-plan-yttrande-innan-man-sett-transkriptet/