Jag är inte överens

Jag firade mässa och predikade i Berga, G län, på Alla Helgons Dag. Jag slås över vilka fina kyrkorum vi har. Berga har uppenbarligen haft präster av allmänkyrkligt sinne/kynne. Men ni vet att jag hör till dem som menar att Göteryd, Hallaryd och Pjätteryd inte går av för hackor heller. I veckan ska jag till Berga (Lagan) och ha husförhör nr 2 i socknen. Vi talar om bönen och sjunger husförhörspsalm sv ps 210. Nästa söndag är det högmässa i Göteryd. Jag uppfattar saken så, att när prästerna inte tror att det blir folkstorm och allmän indignation så fort jag dyker upp vid ett altare och i en predikstol, så kan man fråga... För alla vet ju att jag inte är överens och då blir jag misstänkt. I deras "vi" blir jag och mina gelikar ett "dom".

Nu läste jag inte i dagens Barometern om mobbing i kyrkan. Den artikeln återfinns alltså enbart på nätet för pluskunder? Den ålderskategori som skulle bry sig får aldrig läsa - eller kanske läsa i morgon?  Jag funderar.

Överens är jag inte.
För att inga missförstånd ska uppkomma så vill jag berätta att det är vår fina och högt värderade samt vetenskapligt briljanta ärkebiskop som varit på kyrkomöte i Magdeburg tillsammans med kyrkomötesordföranden  Karin Perers (C).
Antje var förtjust över att finansministern i Bundesregierung Wolfgang Schäuble riktade en hälsning från regeringen till kyrkomötet. Karin Perers facebookade om hur tv sände från kyrkomötet och undrade hur det skulle bli om det hände i Sverige. På den punkten kan jag ge besked: Väl motiverade massutträden.

Karin Perers berättar om programmet och sitt känsloliv:

"Förunderlig afton i Magdeburg där tyska Evangeliska kyrkan samlas till kyrkomöte. Ärkebiskopen och jag är inbjudna från Svenska kyrkan. I afton samling där kyrka och stat bekräftar Martin Luthers betydelse för både kyrka och solidariskt civilsamhälle med utbildning för de många och socialt stöd till människor på samhällets marginal. Förtjusande musikal av och med unga om munken som blev medmänniska, Martin Luther, allt i Johanneskirsche som nu är profan samlingssal."

Detta är, om jag analyserar rätt (men jag kan ha fel, jag är bara en skröplig och något åldrad människa, före detta komminister på norra Öland) civilsamhällets behov av religion, det som blir civilreligion. Munken blir människa - nu borde de romerska katolikerna skynda oss till hjälp. För munkar är också människor. Om inte, tanken slår mig, de är bakverk med äppelmos inuti. Var Dr Martin Luther egentligen en friterad munk som blev människa? Det skulle slå det mesta. Att jag inte fått lära mig detta i min utbildning för att bli teologie kandidat. Hade professorerna Hägglund, Persson och Wingren detta klart för sig, men sa inget?

Nu framfördes programmet i en fd kyrka i Magdeburg, forna DDR.
Borde inte en viss förstämning då gripit kyrkomötets ordförande som är just (C)? Till och med jag
(som inte är en briljant teologisk vetenskapsman så docent jag är) fattar att det i ekumenik- och kyrkohistorisk mening kan vara besvärande när civilsamhället (de ideologiska statsapparaterna) vid ett möte där finansministern talar vackert, hyllar Luther som ett pålitligt alibi. Gustaf Vasa tycker vi alla illa om just därför.
Eller inte alla?
Gillar Antje detta och gillar hon att frottera sig med ministrar av skilda slag, Schäuble, Bah Kunke eller Löfven lika? Men då blir väl den rätt självklara konsekvensen det vi ser i Magdeburg. Johanneskirche (ordet stavas så för det är inte ett körsbär, Kirsche) är ett tydligt uttryck för en kyrka som förlorat sitt centrum och blivit profan, det som profanum vulgus knappast kan ogilla.

Nu är jag inte särskilt vittnesgill i detta. Den svenska staten har lärt mig att döda östtyskar och polacker, ryssar och många fler. Det satsade den svenska staten stora resurser på att lära mig redan vid unga år.

Jag är inte överens när jag läser vad Allhelgona är på norra Öland heller. Så presenterades inte ärendet på min tid:

"Allhelgona är den helg på året då vi tillsammans med människor i Sverige och världen uppmärksammar och minns dem som lämnat det här livet. En helg då vi påminner oss om att döden finns, och drabbar oss alla.

Minnesgudstjänsterna präglas av stillhet, bön och ljuständning. Kaffe finns att värma sig med från en timme innan varje gudstjänst.

Vem minns du?

#taenminut #svenskakyrkan "

Vart tog helgonen vägen?
Vart tog framtidsperspektivet vägen? Eskatologin? Kyrkan kan göra två saker samtidigt. Minnas och vänta.
Ska jag vara ledsen över hur det nu går till på norra Öland.
Det ska jag nog.
Och självklart markera att jag inte är överens.

Men samtidigt: Detta är inte Svenska kyrkan. Det är något annat.
Jag medger att detta andra framställer sig som Svenska kyrkan, men det är inte detta som lever i högmässan. Jag läser Staffan Carlshamres artikel En sann historia? i det bokverk som nu utkommer i tre band, Historiens hemvist, (Makadam förlag): "de viktiga historierna är de som vi lever i, inte de som redan är över." Men jag lever i de viktiga historierna! Är det därför jag inte är överens?

Det finns dom som tror att det inte ryms 6.2 miljoner svenskar i helvetet. Jag tror det ryms många fler svenskar om vi räknar tiderna igenom och varför skulle alla som inte tillhör Svenska kyrkan hamna i himlen?
Min hållning är enkel: Den som är döpt med församlingen tror och bekänner Jesus som sin Frälsare och Saliggörare finns det sakligt hopp för.
Också detta kan jag för egen del understundom finna underligt! Men i sak är jag på denna punkt överens med 1878 års katekesutveckling.
Jag är inte på denna punkt överens med den alldeles övervägande majoriteten svenskar.