torsdag 10 november 2016

Make the Church of Sweden great again

I går var det presidentvalsanalys för hela slanten. I dag också. Det var tydligen de vita, arga männen som valde president och dessa vita män överraskade opinionsinstitutet och svenska journalister samt CNN.
Vi var några som inte blev helt överraskade. Men nog borde vi kunna kräva mer av journalisthorderna, som drar till USA för att ge oss stuff for thoughts och något som kunde kallas insights, insikter. Lite trött på stammande journalister, som utifrån sin förförståelse famlar efter förklaringar till hur det kunde gå så som det alls inte skulle kunna gå, är jag allt. Men fenomenet ska vi inte glömma. "Det vill jag inte tro" är den troskyldiga hållningen. Då är det mycket man inte ser heller. Det vet en kyrkokristen.

Jag vänder perspektivet.
Problemet är inte att de som tror kan inbilla sig se ett och annat.
Problemet är de som inte vill tro det de ser.
Det är både bibliskt och vardagligt politiskt. Vi får nu saken belyst av förvirrade journalister, de som inte fullgjort sin journalistiska kallelse.

Så när det frimodiga slagordet skallar "Make the Church of Sweden great again" - vilka vill inte se och höra?
De papister som gjort upp med Svenska kyrkan, dvs med det de ser, som vi andra VET bara i förställningarnas värld är Svenska kyrkan, inte i verkligheten? Eller är det Kyrkan bekänner inte verklighet?
De partister som väntar på att partistyrelsen ska fastställa valprogrammet för 2016?

Vill Frimodig kyrka se och höra kallelsen till att hantera kyrkopolitiska frågor och inte bara vara en rörelse för fromsinta? Jag hoppas det. Kamraterna skrattar lite åt mig när jag upprepar mig och undrar: Vad betyder detta fina om det ska sägas kyrkopolitiskt i och för Svenska kyrkan - inte i en något finare tänkt kyrkostruktur och inte som from betraktelse i största allmänhet? Uppgiften för en nomineringsgrupp i Svenska kyrkan stavas "Svenska kyrkan" och handlar om kyrkopolitik.
Make the Church of Sweden great again!
Consider your call och allt det där.

Det behövs.
Jag läser Budget 2017 för Växjö stift. En hel sida (s 7) utgörs av ett foto från Prideparaden i Växjö.  Det var i den Modéus II och den sedermera häktade kyrkchefen gick tillsammans. Jag finner det olämpligt att denna bild ska bli en påminnelse för stiftsfullmäktige om hur det var och hur det blev. Okänsligt på alla sätt.
Pridepromenerandet var inget stiftsarrangemang även om det fått följder i stiftet.
Texten "Möt mig nu som den jag är" blir en konstig slogan när det är ett åtal för grovt barnpornografibrott och sexuellt utnyttjande som hänger i luften och kyrkchefen har fått sluta.
Det är något konstigt i den kyrkliga byråkratin. "Okänslig" är ordet jag inte kommer ifrån. Kyrkchefens polare dömdes till 9 månades fängelse för innehav av de 46 filer med barnporr kyrkchefen skickat honom. 28 bedömdes som särskilt grova. Åtal mot kyrkchefen kommer innan jul. Vad menas med helsidesbilden? Är syftet att plåga Modéus II?

Jag undrar fortsatt. Det kan bero på att jag är en i hyckleri och förställning fördärvad präst, en sådan som vet hur man ska slänga sig med fromlerier som är yta och inget annat. Det är fullt möjligt. Jag läser dock Modéus II och hans företal till budgeten, Han driver sitt framtidsarbete, de där bilderna stiftet ska måla. Medarbetarna på stiftskansliet gör ett stort arbete. Sedan kommer det:

"Den breda delaktigheten i framtidsarbetet kommer fortsatt att vara viktig. Stiftsorganisationens tillgångar är goda och ekonomin är välskött. Det kan likafullt finnas anledning att betona att den främsta resursen i vår kyrkas arbete är och förblir människor, idéer och inte minst förmågan att omsätta framtidsbilderna till konkret verklighet. Det är där vi är nu.
Låt oss därför fortsätta arbetet som inletts. Låt oss bygga kyrka tillsammans för framtiden."

Byt ordet "stiftsorganisation" och "kyrka" mot ordet "kommun" eller "organisation" - vad ser vi då? Är det verkligen njuggt/ogint av mig att då se en utbytbar text. Den handlar inte specifikt om det som har med Kyrkan och Guds rike att göra. Jag blev misstänksam när det påstods att den främsta (kursiverat här) resursen i vår kyrkas arbete är och förblir människor. Det kan man väl ändå inte hitta bibelbelägg för?

En sak är att Gud räknar med människor, tänker i människor och väljer att bli beroende av människor. Dessa människor har dock som sin främsta resurs fått Guds Gode Ande och Herren Jesus är väl på många sätt den främsta resursen? Varför skriver han inte det? Vi som varit med, har väl lärt oss hur Gud (kursiverat här) bygger sin kyrka, sv ps 168:7 (1937 års psalmbok). Det är ingen putlustig psalm utan hanterar med klinisk saklighet lärjungaskapets vedermödor. Ansatsen är en helt annan än i budgeten för Växjö stift 2017. Det känns faktiskt inte riktigt så tröstlöst att vara med i arbetet när Gud bygger sin kyrka som när de med- eller motkristna skulle göra det. Alldeles bortsett från aktivistprogrammet, det som handlar om förmågan (kursiverat här) att omsätta framtidsbilder till konkret verklighet. Det är till för kraftnaturer i det andliga. Vi andra blir mest trötta, Särskilt som vi läst de aderton framtidsbilderna och fortsatt funderar över frågan vart skall detta barka vart.

Det känns ungefär som allhelgonasatsningen som gjordes, den där det klargjordes att livet tar slut. Det var då Sofia Lilly Jönsson ställde frågan vad som hände med det kristna hoppet om ett evigt liv. Svaret blev att "vi har helt enkelt utfört ett diakonalt uppdrag, inte en kampanj för att undervisa om kristen tro." Det låter något och skamligt vore det väl om någon påpekade att diakoni är kristen förkunnelse och undervisning genom händerna, i praktik. Men kristen!

Styrkt av Torsdagsdepressionen denna morgon (Torsdagsdepressionen levererar!) kan jag vidhålla min frågande hållning.
Arbetet med en ny kyrkohandbok fortsätter. "Vi", dvs Per Eckerdal, Solveig Ininbergs och Esbjörn Hagberg, fortsätter "i tillit till allas goda vilja, att på olika sätt och med den bredd av kompetens som finns i vår kyrka bidra för att nå ett gott resultat."
Att docenten Christer Pahlmblads kompetens ställts och ställs utanför kunde jag påpeka ånyo, men det intressanta här och nu är att inte ens när det blir tal om kyrkohandboken uttrycks tillit i andra kategorier än inomvärldsliga. Sekulariserade, om ni vill. Tilliten är en tillit till allas goda vilja. Jojo. Tilllit - tänk om det dyker upp några arga, vita män? Eller om någon fromsint undrar om den kristna tilliten inte gäller Guds gode Ande, den utlovade Hjälparen i stället. Tillit? Kristen tillit? Ps 146:3, Jes 2:22.

Det är något konstigt i kyrkolivet. Somligt saknas, annat som inte saknas läggs till.
Söndagskolfröken sa aldrig att det skulle vara så här just. Hon talade om Jesus, om frälsningen och Anden, vi sjöng om allt detta, jag och de andra små barnen. Hon sa aldrig "make the Church of Sweden great again" heller, men det var det hon ville och medverkade till.
Tror jag.
Det mesta andra som jag läser tror jag helt enkelt inte.

I går firade jag 50 år med körkort. Jag märkte i kommentarerna 1. att jag borde skämmas och 2. att jag påstods ha kört rattfull vid ett flertal tillfällen. Medmänsklighet vid glädjande tilldragelser och det där med delad glädje är inte enkelt. Har aldrig varit. Kommer aldrig att bli.


31 kommentarer:

  1. Den krassa allhelgonasatsningen nu verkar ändå betydligt vettigare (och sanningsenligare) än den 2009, då det på allhelgonatidningens första sida (den som skulle delas ut i tiotusentalsexemplar) hävdades att "det finns ingen död som ej bytes i glädje". Den sortens förkunnelse om det eviga livet, känd även från ärkebiskopsvalsutfrågningen i Gottsunda, torde med gammelkyrklige prästen Pehr Nymans ord bäst - bättre än Ahnfelts sånger i a f - kunna karaktäriseras som "djävulens karameller". Och då är det väl bättre att inte dela ut några karameller alls.

    SvaraRadera
  2. "Möt mig nu som den jag är" är nu inte hela texten - den fortsätter "håll mitt hjärta nära dig / gör mig till den jag ska bli / och lev i mig." Att be om att bli förändrad är inte alltför vanligt idag, men likväl ytterst viktigt.
    Kh på landet

    SvaraRadera
  3. Tack, Dag för påminnelsen om söndagsskolan! Jag tänker på den ännu, hur enkelt och klart berättelserna förmedlades av "fröken" och figurerna på den gröna tavlan. Det innerst inne mycket enkla och budskapet sitter fortfarande fast som en självklarhet i livet. Blev handfast påmind om söndagsskolan när jag besökte Eva Spångbergs gård i gamla Hjelmseryd och såg hennes träfigurer på nära håll. Särskilt den stora Jerusalems tempel gjorde att man nästan fördes tillbaka till söndagsskolan. Det var som en märklig aha-upplevelse. Eva Spångberg var/är en stor förkunnare som med enkla medel hjälper oss att vara "små". /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eva Spångberg är en av få förkunnare som kommer att tala långt efter sin död, men templet i Hjälmseryd är närmast unikt. Var det tempelkunskaperna som öppnade Bibeln för henne?!an

      Radera
  4. Alphadeltagaren10 november 2016 10:40

    Det cirkulerar en ny film av Fredrik Modeus i där han i inspirerats av Ernst Kirschsteiger. Han vandrar omkring i grönskan och pratar poetiskt om något. Det är lite svårt att koncentrera sig, det skördas grönsaker och småpratas med trädgårdsmästaren. Sedan sitter han på en tom arena. Kanske undrar han var folket är.

    SvaraRadera
  5. I lokaltidningens sportbilaga intervjuas hockeylaget om valutgången i USA. Fullständig katastrof. Spelarna är så upprörda, så att de inte kan vinna vinterns matcher. De kan inte koncentrera sig på hockeyn, eftersom de är fullt upptagna med att tänka på detta hemska som har hänt. Klockan kommer att vridas tillbaka av den kristna högern

    Nattvardsgemenskap med Katolska kyrkan måste vi ha. Jag undrar vem som bromsar egentligen. Förra gången jag tog upp frågan på en blogg, blev jag påhoppad av arga katoliker. Lutheraner får inte ens diskutera ihop sig om en gemensam linje, hur Katolska kyrkan ska tacklas. Men nu tar jag upp frågan igen. Påven har inte fått något realistiskt förslag att ta ställning till, fastän han fick frågan om kvinnliga präster och besvarade densamma.

    Vill man ha en förhandlingsöppning av något slag, får man väl börja med ett anbud, som åtminstone uttrycker ett uns av egen kompromissvilja. Vi är faktiskt ett antal medlemmar, som inte är inte är ärkebiskopar av det ena eller andra könet, i de lutherska kyrkan.

    Och det handlar alltså om gemensam nattvard och inte nödvändigtvis om ett gemensamt prästämbete. Finns det en chans att vi lekmän i den lutherska kyrkan kan erkännas som lekmän i den Katolska kyrkan? Finns det en chans att lutherska präster åtminstone kan erkännas som lekmän i den Katolska kyrkan och få nattvarden av katolska präster.

    Om katoliker ska få rätt att ta emot nattvarden av lutherska präster, kan inte rimligen vara den fråga som ska besvaras först.

    Jag har också ett förslag till ett första steg till återförening av Svenska kyrkan med den katolska kyrkan. Ekumenik handlar (eller borde handla) om återförening, och inte bara om samarbete. För samarbeta kan man göra med både ateister och troende i andra religioner.

    Mitt förslag är en partitiell återförening enligt modell koncentriska cirkla som ett första steg. Det är ett antal cirklar med en gemensam medelpunkt. Och den medelpunkten ska vara att vi erkänner påven som hela kristenhetens herde. Vi behöver då inte ta ställning till svåra frågor som dogmen om påvens ofelbarhet.

    Som ett andra steg föreslår jag en ombildning av Svenska kyrkan till en paraplykyrka för alla kristna samfund som är verksamma i Sverige. Vilket innebär att det katolska stiftet i Sverige, förutom att vara ett stift i den värdsvida Katolska kyrkan även skulle bli ett stift i Svenska kyrkan.

    Naturligtvis utan att på något sätt vara underställd de beslutande instanserna (kyrkomötet, etc) i Svenska kyrkan. Men det skulle innebära att dem katolska biskopen skulle ha en röst i Svenska kyrkans läronämnd - förutsatt att densamma finns kvar.

    Det står inget om någon läronämnd i den senaste versionen på nätet av Svk:s kyrkoordning.

    Katoliker, som tycker att detta är heretiska tankar, får väl ändå acceptera att vi för en diskussion på den lutherska kyrkan om hur vi tycker att ekumenikens syfte - återförening - ska förverkligas steg för steg.

    Make the Church of Sweden great again. Ja, det behövs verkligen, men det kan bara ske genom ett närmande till Rom. 500 år av existens som "egen" kyrka, håller nu på att bli 500 bortkastade år av ensamhet. Som utmynnar i ingenting.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som jag uppfattar det är den katolska kyrkans syn att de lutheraner som ärligt så önskar är mer än välkomna att konvertera in i den och upptas som katoliker.
      Jag tror inte att det handlar om att på en enda punkt kompromissa eller förhandla om den katolska kyrkans lära och tradition. Allra minst att göra det med samfund som har uppenbart svårt att formulera vad den egna läran står för och innebär. /John

      Radera
    2. Det verkar lätt. Kan du inte ordna det om du får en dag över?

      Radera
    3. Det hade varit väldigt lätt, om bara viljan hade funnits. Det enda som fattas, är att Katolska kyrkan blir medlem i Kyrkornas världsråd, och man bestämmer att den största medlemskyrkan permanent ska inneha ordförandeposten med sin högsta ämbetsinnehavare, vilket alltid kommer att vara den romersk-katolska påven.

      Men det blir naturligtvis svårt med "samfund som har uppenbart svårt att formulera vad den egna läran står för och innebär." Så det är nog hos Svenska kyrkan som problemet ligger. Om däremot Svk skulle börja agera seriöst, skulle Katolska kyrkan tvingas bekänna färg och tala om vad man egentligen kräver av Svk, om Svk ska införlivas med Katolska kyrkan.

      Det är faktiskt väldigt egotrippat av vissa Svk-präster att de ska accepteras som verkliga präster av Katolska kyrkan utan att behöva visa upp någon som helst samsyn i avgörande lärofrågor, såsom prästämbetets natur och nattvarden.

      Ska man erkännas som präst i Katolska kyrkan, får man väl ändå uppfylla de kriterier som Katolska kyrkan ställer på sina egna prästkandidater. Det borde däremot vara enklare för en lekman i Svk att bli erkänd som en lekman i Katolska kyrkan, eftersom denna inte ställer större krav på sina egna lekmän än Svk, nämligen att man har ett giltigt dop i Faders, Sonens och den helige Andens namn.

      Det har hänt förr att hela församlingar och hela kyrko-organisationer har upptagits kollektivt som församlingar och stift i Katolska kyrkan. Detta måste ju vara slutmålet för ekumenik mellan de lutherska kyrkorna och Katolska kyrkan. Även om det så kräver flera hundra år av ömsesidigt (?) närmande i tro och lära.

      Radera
    4. Ett fåtal (ogifta) präster inom sv"k" har blivit präster i den katolska kyrkan. Det gick till så att de först lämnade sv"k" och konverterade in i den katolska. Där läste de in större delen av den teologiska utbildningen på nytt, bland annat i Rom, innan de prästvigdes och blev katolska präster. Idag har en svensk katolsk präst ca 15.000 kr i månadslön, till det kommer fritt boende och mat om man som många lever i en kommunitet tillsammans med andra bröder.
      Om man vill bli "lekman" (inom överskådlig tid) är det nog enklast att konvertera. Det tar omkring två år då kyrkan och konvertiten i lugn och ro lär känna varandra. För katolska kyrkan är det viktigt att den som blir medlem är medveten om vad det innebär. En lämplig väg in är att besöka den katolska kyrkans gudstjänster och lära känna den inte minst genom mässans liturgi. Vill man konvertera går man sedan en ettårig kurs som är öppen för alla intresserade och anordnas på orter där katolska kyrkan har verksamhet.
      I varje katolsk kyrka och bokhandel finns gratis det lilla häftet "25 frågor och svar om katolsk tro". Texten som är intressant även för icke-katoliker finns även på nätet: http://www.katolskakyrkan.se/
      /John

      Radera
    5. Inte bara ogifta utan även gifta präster i Svenska kyrkan har blivit "omprästvigda" och upptagna som präster i den romersk-katolska kyrkan. Den akuta prästbristen lär leda till att det blir än fler som går den vägen. Några romerska-katoliker har i vårt land också gått motsatt väg just för att kunna vara både gifta och präster. Det påvliga undantaget gäller ju konvertiter och inte infödda katoliker (om vi nu bortser från de unierade kyrkorna). / Markus

      Radera
    6. Alphadeltagaren11 november 2016 12:37

      John.
      I så fall är SvK den totala motsatsen: Jag ville höra om tron. Men kyrkan ville skicka mig på något som hette "Rustad och delaktig", där mina styrkor och svagheter skulle listas. För att hitta min plats i arbetsgruppen, precis som på jobbet. Utan att passera Jesus. När jag sa att jag nog ville veta mer så var det en som sa, "varför det, du är ju redan döpt" ...

      Så var det med det.

      Radera
    7. John
      Individuella konversioner är ingen lösning på den splittring, som skedde under 1500-talet. På den där katolska hemsidan, som du hänvisar till, står att Katolska kyrkans mål med ekumeniken är att Kristi kyrka ska bli en enda. Detta uppnås inte genom att K. kyrkan så att säga plocka russinen ur kakan. Därmed ökas splittringen, eftersom inget hindrar Svk att fjärma sig ännu mer från det gemensamma kristna arvet.

      För min personliga del kan det dessutom aldrig komma på fråga att gå ur Svk INNAN jag har upptagits som medlem i någon annan kyrka. Man har inte oförsäkrat en enda sekund, om man byter försäkringsbolag. Att ens begära detta uttrycker ett totalt förakt från ledande katolikers (i Sverige?) sida mot oss lutherska-katoliker. Som om vi vore rena hedningar.

      Jag har uttryckligen om återförening av kyrkor, inte om individuella konversioner - vilket är ett ansvarslöst agerande. Speciellt om man redan är prästvigd i Svk.

      Jag har försökt föra fram ett första steg till återförening, nämlige koncentriska cirklar. Med den modellen kan vi alla erkänna påven som kristenhetens ledare, utan att tro på dogmen om påvarnas ofelbarhet. Eller att uttalanden av diverse katolska koncilier är sannare än Guds egna ord i Skriften.

      Om den fortsatta återföreningen ska ske genom ömsesidiga kompromisser eller på något annat sätt, bestämmer inte katolska lekmän i Sverige, fastän de gärna vill göra det. De verkar trivas bra med att vara en liten sekt, som ser sig själva som finare än andra.

      Eftersom den nuvarande kyrkoledningen i Svk är i färd med att förskingra den lilla rest av apostolisk succession, som vi fortfarande har i Svk, kommer kanske den tid när vi tvingas vädja till påven, att han ska tillsätta biskopar i Svk.

      1524 vädjade Gustav Vasa två gånger till påven att han skulle tillsätta biskopar i de sex svenska stift, som blivit vakanta under kriget, men bara en biskop tillsattes.

      Vi väntar fortfarande på de övriga fyra (Åbo stift ligger inte längre i Sverige).

      Radera
  6. I en tysk film som delades från ärkebiskopens FB-sida talar innehavaren av ämbetet om bristen på högre intellektuell debatt i Sverige. Är det inte dags att hon personligen utmanas att göra Svenska kyrkans teologiska reflection "great again"? "Make the Church bureaucrazy great again, Mrs. Jackelén, please".

    TD

    SvaraRadera
  7. "Make the Church of Sweden great again?"

    Ja att det är en travestering på Trump´s slogan vet vi nog alla. När vi nu travesterar varför inte göra det åt ett mera väsentligt håll? Naturligtvis önskar jag att SvK, det gamla skall bli stort och omfatta alla men det är inte det väsentliga. Stort i såväl bildlig som t ex numerärt kan mycket bli. Jag skulle önska att man t ex skrev. Låt kyrkan i Sverige återigen bli sann!

    Blir den det ,blir den också en Kristi Kyrka.

    Med nuvarande styre lär den dock inte bli sann och sin roll som en "Kristi Kyrka" på jorden har den nu för länge sedan lämnat.

    I övrigt re valet av Trump påminns jag om valet av Antje. Utgången var helt annorlunda men det sk etablissemanget agerade likartat.

    Man hade bestämt att nästa president sulle vara en kvinna.

    Både där i USA liksom här i SVerige hade man då inte så mycket alternativ utifrån kriteriet "en kvinna"

    Skillnaden , den stora är sedan mest att i USA hade inte etablissemanget all makt även om de trodde sig ha denna. Den "tysta" majoriteten, på gott eller ont, det får framtiden utvisa kunde sätta emot och gjorde det trötta som de var på etablissemangets pekpinnar och besserwisserattityd.

    Hos oss,inom SVeK fanns inte den möjligheten. De som verkligen brydde sig i frågor som bibeltrohet, bekännelse och den apostoliska läran var för få.

    Kyrkan hade valt att låta sig styras av tom bekännande ateister medan man samtidigt såg till att de alternativ som teoretiskt fanns obehörighetsförklarades.

    Dvs hos oss var det inte "bara" fråga om etablissemangets pekpinnar och besserwissermentalitet. Etablissemanget hade också via politrukerna majoriteten.

    Politrukerna lydde sina "förmän" -och de var inga apostlar precis, de ville inte ha en besvärlig "Kyrka" som kunde få för sig att protestera mot PK-ideér.

    Det är möjligt, men även detta ifrågasätter jag, att utifrån kriteriet-nästa ärkebiskop skall vara en kvinna, Antje var det enda tänkbara valet.

    Åtminstone en kandidat i vårt ÄB´s-val var formellt mer meriterad ,en som också hade visat sig mer trogen bekännelsen och skriften. Egenskaper som sågs som nackdel.Därför undervärderades hennes meriter konsekvent medan man till skyarna höjde Antjes.

    //HH

    SvaraRadera
  8. "Det var tydligen de vita, arga männen som valde presidenten."

    En annan grupp var arbetarkvinnor. "De röstade massivt på Donald Trump". Se:
    http://erixon.com/blogg/2016/11/x-faktorn-som-gav-trump-segern/

    Det var ju ett underligt val. Ingen av kandidaterna var populär i sig själv. Många (de flesta?)som röstade på Trump gjorde det bara därför att de tyckte ändå sämre om Hillary Clinton. Det har ju varit många skandaler kring henne och t ex Clinton Foundation, som dock svenska medier valt att inte skriva om.

    SvaraRadera
  9. BloggarDag, are you ready to make the Church of Sweden great again?

    -Just det, Du personligen med Dina kunskaper, Din erfarenhet, Ditt kontaktnät, Ditt arbete?

    -Vad sa en föregångare till Obama och Trump en gång, ett par år efter det att stoppstenen för kvinnor att bli präster drogs bort i vårt land:

    -Fråga inte vad Amerika (Svenska kyrkan) kan göra för Dig - fråga vad Du kan göra för Amerika(Svenska kyrkan!) Orden från JFK minns vi än i dag.

    Vill Du, hr bloggare som i dagarna firar 50-årsdagen av körkortsprovet, personligen medverka till att göra vår demokratiska folkkyrka, Kristi kyrka, (riktat till HH, som fortsätter att förneka att kyrkan är Guds egen kyrka)större och ännu mer levande än den är i dag?

    Svaret kan förenklas till ett enda ord av två möjliga: ja eller nej!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren10 november 2016 22:56

      Fast kyrkan frågar ju ideligen vad jag kan göra för varumärket. Inte om jag vill höra om Jesus. Vill ingen berätta för mig om Jesus så kan inte jag arbeta för varumärket. Då saknas ju kraften. Börja i rätt ände och återkom i ärendet.

      Radera
    2. Har hr Dike slutat slå sin fru?

      Svaret kan förenklas till ett enda ord av två möjliga: ja eller nej!

      (Bara för att åskådliggöra att allt inte går att besvara med ett enkelt ja eller nej. Särskilt inte utifrån felaktiga förutsättningar.)
      /Per H

      Radera
    3. Frågar sig SvK om jag kan göra något för den? Annat än att betala medlemsavgiften då?

      Observera att det inte är SvK som frågar om jag kan "bli kyrkopolitiker", det är S. Men det kanske är samma sak för kyrkopolitiker som herr Dike?

      Radera
    4. Frågan borde väl ställts om Fru Dike slutat slå hr Dike.

      Radera
    5. Utifrån hans många inlägg tycks det mig som om Bengt Olofs övergripande målsättning är "Make the Church of Sweden big again".

      Detta skrives efter avslutat prästmöte i Missionsprovinsen, där prästkollegiet är nästa lika stort som det i Visby stift. Vad gäller antalet gudstjänstdeltagare en vanlig söndag, är vi väl också i paritet med Visby stift. Kommentaren görs utifrån Missionsprovinsens självförståelse som ett fritt stift i Svenska kyrkans tradition. (Nu inser jag naturligtvis att Bengt Olof menar att ett stifts storlek inte skall beräknas på antal gudstjänstdeltagare, utan på storleken av insamlade medlemsavgifter.)

      Radera
  10. Nu sa väl Jesus också, även om evangelisten glömde att lägga just det ordet i hans mun, att man kan svara "nja" också. Sådant skall ert tal vara att nja är nja. Jag tror ju att det kyrkosystem Dike försvarar är kört. Å andra sidan vet jag något om den svenska kyrka där Kristi kyrka fortfarande kommer till uttryck. Så mitt svar blir ett klart och kraftfullt: Nja.

    SvaraRadera
  11. Varför driver inte Svenska kyrkan den linjen hårt att lagen om Svenska kyrkan ska upphävas, innebärande att kyrkan inte längre ska vara en öppen, demokratisk folkkyrka. Det skulle i sin tur innebära att det inte funnes några politiker utan endast anställda tjänstemän, klerker samt oavlönade medlemmar av församlingsråd, valda vid sedvanliga årsmöten?

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Organisationer som SvK fär inte skriva motioner till riksdagen.
      Det får bara riksdagsledamöter.
      De som skriver dylika motioner märker att konstitutionsutskottet konsekvent yrkar avslag.
      Inte vill väl S, C & SD förlora sina intäkter från SvKs "partistöd"?

      Radera
  12. Många gladdes nog åt Dags körkort, men inte åt att han visat ytterst dåligt omdöme och bristande hänsyn genom att riskera andra människors liv och hälsa genom sina fortkörningar. De två sakerna bör skiljas åt. / Markus

    SvaraRadera
  13. BloggarDag m fl ovan,

    -Nu måste en sak tydliggöras: det kyrkosystem, som jag försvarar, "är kört", skriver bloggaren. Men han försvarar ju själv systemet genom sina valda uppdrag i KM, stiftet och annorstädes. Han är inte vald i ett ANNAT system. Eller sitter bloggaren på två stolar?
    Sedan säger han sig veta något om den svenska kyrka, där Kristi kyrka kommer till uttryck.
    Märkligt. Är det en annan kyrka än Svenska kyrkan med stort S? Låt mig nu återigen och med osedvanligt stor tydlighet en gång för alla slå fast, att jag ALDRIG någonsin i mitt liv besökt en gudstjänst eller mässa i Svenska kyrkan där Kristi kyrka INTE markerats! Vad gör församlingen i kyrkans katedraler?
    Jo, sjunger Lovsången, bekänner sin tro (till Gud, inte någon annan), ber Fader Vår, ser en kristen altartavla framför sig och kanske ett eller flera krucifix till höger och vänster om sig på väggarna.

    Men vad läser jag i kommentarerna? Nja, samtidigt som ingen, säger ingen, med glädje, värme och entusiasm utbrister det tydliga "ja" som jag hoppats.

    Engagemang, vilja, iver att i Svenska kyrkan göra henne stor och stark igen?

    Visst blir man besviken och ledsen. Varför denna lojhet, kritik och detta ifrågasättande?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  14. Hur är det med heresierna? De ser ut som rätt kristen tro och alla heretiker anför bibelord med from uppsyn - och ändå...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Arius klassades som heretiker av Kyrkan år 325.
      Hade han ens blivit prästvigd i SvK idag?
      Betänk arr irsprunget till det vi idag kallar Nicenska trosbekännelsen togs fram för att Arius efterföljare inte skulle kunna läsa den bokstavligt med gott samvete och fortsätta predika sin teologi.
      Hur många präster - och kyrkopolitiker - i SvK läser idag trosbekännelsen med ett så bokstavligt samvete?
      Vi vet av uttalanden att åtmunstone inte ÄB gör det.

      Radera
  15. Nu var det 2016.
    Ska det anläggas köndsynpunkter på vem som ska prästvigas i Svenska Kyrkan? NEJ! Är de som hävdar att endast män ska vigas till präster i Svenska Kyrkan
    heretiker? JA!Ska de uteslutas från Svenska Kyrkan? Nej! Ska de rekommenderas att bilda eget. Nä, det ska de i frihet komma fram till själva.
    Uttrycker inte det ovan sagda en repressiv tolerans? Nå,vi har att förvalta vårt pund på olika sätt. En del är kallade att ha hand om de vertikala kommunikationerna. En del de horisontella :vad är det för fel med att köra buss 🚌 eller 🚂?!
    Ulf H Berggren Lund -Hälleberga

    SvaraRadera
  16. Peter T; endast riksdagsledamöter skriver motioner, men enskilda kan be "sin riksdagsman" att skriva en motion. Svenska kyrkan som sådan kan förstås tillskriva regeringen och be den tillsätta en utredning om upphävande av lagen om Svenska kyrkan (begravningsverksamheten måste regleras förstås). Detsamma skulle enskilda partigrupper i kyrkomötet kunna göra.

    Jonas M

    SvaraRadera