torsdag 22 december 2016

4 000 000

4 000 000 sidvyer nådde Bloggardag i går strax före lunchtid, såg jag. 1 922 bloggposter och ungefär 36 400 bloggkommentarer.
Kommentarerna är av skiftande slag från sakinformation till gräl, uppfriskande kanske eller trista, välj själv. Då och då manar jag till sänkt tonläge, men håller också kommentarerna för att vara informationsbärande. Det är bra att vi får veta också vad som upprör människor och hur den ofriserade kyrkokritiken ser ut. Översåtarna blir arga. De vill inte ha skäll. Inte råskäll, förstås, men inte ens synpunkter som andas kritik. Det må man inte förtänka dem.

Såvitt jag vet finns det ingen annan bloggsida i landet där motsvarande debatt om det kyrkliga (och en del annat) pågår. I varje fall ingen som är pigg, käck och munter.
Kommentarer ska inte läsas som ofelbara inlägg, lika lite som Bloggardag ska läsas så. Men i allt kan finnas uppslag till eget tänkande och samtal. Hur det än är, är samtalet den av Gud givna möjligheten och en oöverträffad gemenskapsform. Jag kan förstås på nytt mana alla kommentatorerna att slå vakt om samtalet och spara lite på utskåpningar. Å andra sidan känner jag viss sympati för professor Hägerström: Värdeomdömen endast livar framställningen, tillför inget i sak. Detta sagt är det sak, saken gäller!

Jag tror att jag ser på kommentarer som matlagning. Ibland måste locket lyftas för att det inte ska pysa över. Då kommer det för mig, att vi har rätt lite av kritiska (kyrkokritiska) samtal i församlingarna. De hänvisas som bäst till studentrummen och den kamratfostran som diskussioner där är och ska vara. Kyrkorevolutionära celler i församlingshemmen är det tunnsått med.

Blogginläggen hör till en bestämd genre.
"Pigg, käck och munter" ska denna blogg vara - och är! Alla de nu drygt fyra miljonerna sidvyer skulle kunna förvåna, eftersom ingen egentligen läser Bloggardag. På sin höjd "råkar" man titta in där av en händelse, har jag hört. Sådant räknas också. Fast några läser i tjänsten, kommunikatörer i Svenska kyrkan och FSB i Ryssland. Det senare har översten Olofsson förtäljt mig, det andra en biskop, som inte läser Bloggardag utan informeras av någon kommunikatör.

S Roland Johansson, POSK, stod i kyrkomötets talarstol för att försvara det som utskottet fått till efter Johanna Anderssons motion med frågor om yttrandefriheten. Projektet att komma åt Bloggardag (det var det saken gällde i våras) var inte aktuellt, hette det, fast det sas med lite andra ord. Nu var inte detta riktigt sant, men så blev det inte sagt. Ingen kom med det beskedet i den diminutiva debatten och utskottet hade alltså levererat ett avgörande faktafel för att uttrycka ordet "lögn" försiktigt.
"Så bör det inte gå till", som det heter, när det är uppenbart galet.

Tryckfriheten 250 år firades samtidigt som yttrandefriheten är under attack - inte bara i det kyrkliga. Taket är lägre nu än i skiftet 1960- och 70-tal. Räkna med att arbetsutskottet förser Kyrkostyrelsen med ett ny- eller omskrivet förslag med samma syfte. Det ska bli uppförandekod, antar jag. Som om vi skulle vara överens, men det är vi alls inte.

Märkligt nog avslöjar det idoga arbetet att formulera sig för att komma runt de grundlagsfästa fri- och rättigheterna att Svenska kyrkan i alldeles för liten utsträckning är en gemenskap, en familj. Bara när människor är tillräckligt nära varandra, orkar de med också kritik och kan gräla konstruktivt. En frisk familj fungerar så. I sjuka familjer är det annorlunda. Och nu antyder jag Kyrkans kallelse att vara Guds familj. Ni förstår själva.

Är det skillnad på förtroendevalda och tjänstemän när det gäller uppförande? Antagligen. Men inte så mycket. Den fria debatten är demokratins livsluft och bara om man prövar hur långt täcket räcker, vet man. Vi har, oss emellan, inte bara folk i det kyrkliga som väljer sina strider. Vi har också sådana som väljer att aldrig strida. När Gud för sitt rikes strid, har de inget att bidra med.

Nå, jag blir väl inte årets bloggare i Kyrkans Tidning. Det är smällar man får ta. Men 4 000 000 sidvyer i går är väl på sitt sätt aktningsvärt och borde föranleda någon utmärkelse för ett vitalt kommunikationsarbete. Vad tror ni?


18 kommentarer:

  1. Tjugonde århundradets bloggare är bloggardagbloggen!
    Överheterna o Svenska Kyrkan är hyperkänsliga för kritik.Jag förstår det i och för sig.Vi har det svagaste biskopsmötet någonsin. De är för mycket religiösa och politiska politruker. Vi närmar oss jul så jag avstår för dagen med konkreta exempel...
    Tryckfriheten är måste värnas inte minst mot politrukerna i Kyrkans Hus.Försöken att komma åt Dagbloggen är illavarslande.Kyrkans Hus behöver vädras ut.
    Det är dagen före dagen före dopparedan och jag håller pekfingret i styr. Annars är det nära till att jag inte tar blott biskoparna i örat utan även vissa signaturer. Och nog händer det understundom att t o m överbloggaren själv styr i dike...
    Heja på BOD!
    Snart stundar 2017.GOTT NYTT...
    Ulf H Berggren Lund Hälleberga

    SvaraRadera
  2. -Den utmärkelsen blir munkorg och skrivförbud! skrattar Rickard från Rickomberga.

    -Ja, med fyra miljoner sidvyer och 40.000 kommentarer på en blogg ingen läser, måste sånt till, instämmer Bill, min kommunikatör. Agendasättande är alltför viktigt för att släppas löst till oansvariga krafter. Det pigga, käcka och muntra är särskilt farligt. Skrattarna måste man hålla på den egna sidan. Det får aldrig uppstå tvivel på den goda saken och det rätta. All information måste passera genom utbildade, lojala informatörer. Så leder man den betalande massan!

    -Gott mit uns! nickar Bull, min teologiske sekreterare, förnumstigt.

    -Min snälle juristprofessor sitter i Kyrkomötet för S. Han blir förargad av vad Sandahl skriver, tillägger Maja. Fast han säger att han aldrig läser något sådant. Han bara råkar titta in nån gång. Precis som han säger om alternativmedia.

    -Alldeles som min domkyrkokomminister, säger Bull. Han råkar oxå bara titta in nån gång hos Sandahl och blir hemskt arg.


    Ack ja!


    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Skrattarna måste man hålla på den egna sidan." – Ett av problemen med dem som nu makten haver i den kyrkliga organisationen är att de så sällan skrattar. De menar att de håller på med allvarliga saker

      Radera
    2. Instämmer givetvis med +Göran. Tack för påpekandet!

      I kyrkohierarkin håller man på med förtvivlat allvarliga saker. Folkuppfostran och stöd för Värdegrunden, t ex. Och sådant får aspelut inte utmanas av skrattare, det lär vi kommunikatörer oss redan på grundkursen. Skrattet måste helt vara på den egna sidan eller elimineras.

      En inkvisition med ett effektivt imprimatur-vapen/uppförandekod måste varje organisation som går före hålla sig med. Det tycker Bull oxå!

      Bill, Master of Spin, kommunikatör hos EKM

      Radera
  3. Jo, absolut att det borde! Du ska ha stort tack för allt arbete du lägger ner på den här bloggen, helt unik i sitt slag! /John

    SvaraRadera
  4. Anders Lundberg22 december 2016 10:19

    Det påpekades 16 juni i år att "Anders Wejryd slutat läsa Bloggardag (många gånger dessutom)". Detta torde gälla för flera andra biskopar, domprostar och inflytelserika kyrkopolitiker, tillika emeriti/-ae dito, som officiellt inte vet något om Bloggardag, men som vid kyrkkaffen och halvofficiella sammanhang tycks känna till vad Bloggardag skriver. Ibland även på ganska detaljerad nivå. Ni fastnar i alla fall i den anonyma statistiken och till alla er vill jag nu i förskott önska god julhelg. Ingen nämnd, ingen glömd.

    Sedan en tillbakablick. BOD använde ju Bloggardag under en period som forum för att begära ut uppgifter om Mpr:s medlemsstatistik och såg det, som det framstod, som en officiell begäran. Lite speciellt kan man tycka, även om han på detta sätt kom i viss kontakt med +Göran. Därför vill jag nu, här på Bloggardag, det mest officiella och formella av alla kyrkliga forum, begära ut uppgifter om antalet sidvisningar per dag för kyrkanstidning.se. Jag utmanar härmed kyrkanstidning.se. Och kom ihåg, om ni inte presenterar siffrorna här på Bloggardag så har ni något att dölja.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kyrkanstidning.se har betalvägg.
      Det har föga värde att räkna sidvisningar då.
      Men sidvisningar för bloggarna som länkas till därifrån och från svenskakyrkan.se skulle vara intressanta.

      Radera
  5. Det är alltid uppfriskande med folk som vågar "tala ur skägget" o inte bara försiktigt mumla i detsamma (alternativt stänga in åsikter bakom).
    Att detta sker på ett piggt, käckt o muntert sätt gör inte saken sämre. Vare sig man håller med i allt eller ej, debatt blir liksom intressantare o mer framåtknuffande om inte alla snällt håller med alla i allt o alltid.
    Det kunde kommunikatörer, biskopar, KM-ledamöter o andra tänka på ibland.
    Grattis! Utmärkelser är det värt o kommer de inte här o nu så gissar jag på senare.
    Eva H

    SvaraRadera
  6. Uppförandekoder för anställda är inget konstigt. Utanför arbetstiden ska de dock begränsas till att inte smitskasta arbetsgivaren.
    För förtroendevalda bör uppförandekod endast gälla i plenum och i interna arbetsgrupper.
    Det är faktisk så att -tvärtemot vad somliga tycker - de förtroendevalda representerar sina väljare, inte den organisation de är förtroendevalda inom. Ska man representera en organisation så ska man dessutom blivit utsedd till ett förtroendeuppdrag och kan då i den egenskapen uttala sig å organisationen vägnar. Vanligen är det dock endast ordföranden och dess vice i olika organ som gör sådana uttalanden.

    SvaraRadera
  7. Broder Dag! går det att bryta ner siffrorna så att man ser hur mycket den lejde Desinformatören i syd i onödan belastar bloggen med? /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om John möjligen syftar på min gamle kompis BOD, kan jag upplysa om att han varken är lejd eller desinformatör. Han tror fast och visst och rakryggat på vad han skriver och säger. Då desinformerar man inte.

      Det tycker Bill och Bull oxå!

      Elaka Katten Måns

      Radera
    2. Alla köpta politruker tror fast och visst och rakryggat på vad de skriver och säger. Det ingår i deras prostitutionsavtal.
      "Budskapet" blir inte mer sant för det. /John

      Radera
    3. Vid en hastig genomgång av framgångsrika kappvändare i min omgivning måste jag ge John rätt. Förmågan att fast och visst tro på de gagnerika tankarna och institutionerna, de som ger egna fördelar, är mycket stor.

      Kanske en försvarsmekanism?

      Nu har väl vår BOD inte så mycken vinning att hämta av sin intagna position? Dock får jag för mig att han med en glimt i ögonvrån ofta retas och i all vänlighet provocerar?

      Så varför förargas?

      Lars Jensen

      Radera
  8. Bloggardag: "Kommentarer ska inte läsas som ofelbara inlägg, lika lite som Bloggardag ska läsas så."

    Bra sagt. Även om Bloggardag eller en kommentar har till 100% rätt i sak, vad tjänar det till om man tror att det är sant men inte förstår varför. Jag själv vill inte heller att folk ska blint tro på allt jag skriver men önskar att de försöker förstå. Och efter det kanske håller med.

    En anonym en

    SvaraRadera
  9. Tack för en både roande och oroande blogg. Lite som "Potterwatch" i HP och dödsrelikerna, om man får våga sig på en så populärkulturell referens i detta sammanhang.

    Tony

    SvaraRadera
  10. Denna blogg måste vara det mest livskraftiga i Svenska kyrkan idag.

    LG

    SvaraRadera
  11. Elaka katten Måns,

    Det blir gärna att man märker ord när man vill vara korrekt vilket jag vill. Jag tror föralldel att det är möjligt att BOD är så förstockad / dum i sin självtillräcklighet att han tror på det han påstår men det har inget med att göra om han desinformerar eller inte. Det handlar då bara om, ifall han, om vi accepterar att det rör sig om desinformation,( vilket jag själv i enlighet med John faktiskt tycker att det till stora delar handlar om), om det då är medveten sådan eller om han "bara" agerar som en Lenin skulle klassificerat det att vara "nyttig idiot".

    Mao, sprider man desinformation är man en desinformatör.Medvetet eller omedvetet är sedan en annan fråga. Helt klart är BOD blind och döv för realiteterna i vad som sker inom hans "folkkyrka".

    //HH

    SvaraRadera
  12. Man får gratulera. Bloggen är läsvärd och jag missar sällan några inlägg. Kommenterar som bekant en del.
    Vid kommentarer hamnar jag förstås på boggen och en sidvisning genereras.
    Men när jag bara läser sker det i min rss-läsare. Då tror jag inte jag syns i statistiken. Inte heller är jag ensam om saken, de omtalade "kommunikatörerna" (tveksam om sv kyrkans gör skäl för namnet i dag mer än i undantagsfall) använder säkert samma metod.
    Men minst två tusen läsare i snitt per postning är inte dåligt.
    Ett bra bidrag till den nödvändiga debatten i kyrkan!
    Canutus Hahn

    SvaraRadera