Post Truth

Lever vi efter Brexit och valet av Trump i ett Post Truth Society? De politiska eliterna fruktar sedan gammalt massan (och alldeles konsekvent är förre ärkebiskopen, professor Rowan Williams emot massdemokratin), Nu fruktar eliterna mest den massa som inte håller till godo med den sanning den tillhandahålls. Därför ska massan beskrivas i nedsättande termer. Det sker av dem som tillhandahåller den sanning massan avvisar. Eftersom massan avvisar denna sanning, är den faktaresistent.

Fenomenet är inte alldeles nytt.
Jag uppfattar närmast att vi har att göra med processer vi såg på väg mot revolutionen i Frankrike år 1789. Det har fortsatt med andra massrörelser under 1900-talet. Regimer kan förlora den auktoritet som byggts upp och falla. Folk står ut med mycket och länge, men ibland tar tålamodet slut. Människor markerar när de ser framstegen leda till bakslag i det lokala, dvs märker att de fakta de hör, inte är de fakta de själva kan se. I en tid där politik blivit ett yrke liksom lobbyisterna utgör en yrkeskategori, är det kanske inte så underligt att det blir så.

Men var inte prästerna i det gamla samhället just sådana som bedrev den här typen av påverkan?
Det finns några viktiga skillnader. Prästen fanns i det lokala och prästen förkunnade inom ramen för en gudstjänst, som inleddes med gemensam syndabekännelse. Läsningarna och förkunnelsen kunde förmedla en annan hållning än maktutövningens. Hur det än var, var Jesus en kritisk instans och detta kunde både präst och piga höra. Om sig själv sa han, att han är vägen, sanningen och livet. Prästen och pigan uppfattade att orden sa som det var. Jesus var verkligen detta. Skulle någon förneka den saken, handlade det helt enkelt om faktaresistens.

Det blev annorlunda.
Uppträder Kyrkan som ideologisk apparat, delar den hållning med de ideologiskt dominerande. Då säger den det som ska sägas i samtiden. Jag kan ge tre exempel.
Prästämbetet uppfattades vara en uppgift för män. Den Helige Ande hade inte tillåtit något annat, konstaterade Martin Luther. Bibelorden var klara och förstods som Herrens ord. Detta var fakta utan betydelse när ordningen ändrades.
Äktenskapet uppfattades vara till för en kvinna och en man. Jesus formulerade sig så, Traditionen var obruten och inte särskilt överraskande. Detta var fakta utan betydelse när ordningen ändrades.
Barn uppfattades vara individer - också i mammans mage. Fostret/barnet i Elisabet hälsade fostret/barnet i Maria men var inte en del av kvinnans kropp utan en individ i den. Detta var fakta utan betydelse när ordningen ändrades och bara en av två individers intresse prioriterades.
Tala om faktaresistens. Här är tre områden där det inte går att föra ett sakligt och problematiserande samtal. Så är det i The Post Truth Society. Bara som ett exempel, Helge. Svenska kyrkan kunde ha anledning att fundera över vad det är att leva i ett sådant sammanhang och fundera över kallelsen att stå för Sanningen.

Vid senaste sammanträde med Kyrkostyrelsen skrev jag mig fri i en fråga som gick till omröstning ledamot för ledamot: Fredsprocessen Israel - Palestina. 12-3 slutade omröstningen. Jag säger inte att det här handlar om faktaresistens, men visst ifrågasätter jag Kyrkostyrelsens både kunskaper och kompetens. I grund och botten menar jag att Svenska kyrkan inte ska fungera som en politisk aktör. Det är farligt av flera skäl.
Vad jag skrev kan ni få läsa:

Särskild mening

Ett positionspapper är en politisk viljeyttring. Ett sådant dokument kan diskuteras i sak. Det har inte skett. Positionspapperet bärs inte av en bred opinion eller ens av en enig kyrkostyrelse.

Kyrkostyrelsen har ingen särskild ämneskompetens och har inte arbetat med sakfrågorna.
Jag menar emellertid att grundfrågan handlar om i vilken mening en folkyrka, den storhet som kallas ”Svenska kyrkan”, som sådan kan ”använda sin identitet” för att verka, bekräfta, stödja och ta ställning för eller emot i politiska frågor. Kyrkans kallelse är en annan. Kyrkan rustar människor för ansvarstagande i världen genom politiska partier och rörelser. I partier och rörelser kan positionspapper som är politiska viljeyttringar formuleras.

Att det antagna dokumentet skulle behövas för personalen att luta sig emot, som det sagts, tror jag inte. Att det finns, som också sagts, ett oerhört intresse för vad Svenska kyrkan tycker om konflikten Israel och Palestina kan vara riktigt, närmast då som ett intresse av att använda Svenska kyrkan som politisk påtryckningsgrupp. Kyrkostyrelsen borde se till att Svenska kyrkan inte ens i bästa syfte kan användas så.
Dag Sandahl

Denna dag firar jag dopdag (1948) och prästvigningsdag (1971). Jag är döpt av Folke Hyltén-Cavallius i Bymarkens kapell, numera Bymarkskyrkan, i Jönköping. Jag är prästvigd av biskop Olof Sundby i Växjö domkyrka. Det var två hederliga personer. Vi tänkte olika. Det hörde på den tiden till det svenskkyrkliga att det var så. Vi var liksom inte "Post Truth".