torsdag 8 december 2016

Dumsnäll

Timothy Snyder tar upp frågan om inte det dumsnälla är något för mänskligheten konstitutivt. Det är i boken Den svarta jorden  (Bonniers 2016) och sista avsnittet, där Snyder funderar över hur illa det bli. Jag uppfattar att han menar att det är detta dumsnälla som ställer till det - för med dumsnällheten varsnas aldrig faror. "Snällsim" är ett annat användbart begrepp. Och kalla det vad ni vill, men aldrig godhet.

Hur talar dumsnällheten?
Den säger: "Vi måste göra det bästa av situationen."
Inte det bästa, det optimala. Det bästa av situationen. Det betyder i klartext att det bästa kan vara riktigt rejält uselt.

Till dumsnällheten hör att måla med ord, besvärjelser alltså. De ska hålla verkligheten på avstånd. "Det vill jag inte tro", sa en gammal vän när det blev svårhanterligt med information som inte rymdes inom ramarna för hennes förförståelse. Hon får gärna tänka så. Det enda problemet är att hon är politiskt aktiv. Vi kan inte ha politiker som bestämmer vad de inte vill tro, för det är en intellektuell hållning som leder oss alla (inklusive barn och barnbarn) ut i elände. Det är saklighet som behövs, klinisk saklighet.

Jag skulle kunna misstänkas för att ha kyrkohandboksarbetet i sinnet när jag talar om det dumsnälla. Riktigt så enkelt ät det faktiskt inte. Jag talar om det mänskliga och möjligtvis om ett gemensamt mänskligt drag som förstärks i församlingshemskulturen.

Häng med nu!
Jag skriver inte att evangeliet eller gudstjänstlivet i sockenkyrkan förstärker detta mänskliga drag. Det beror på min övertygelse att just detta dumsnälla drag inte är skapelsegivet utan deformerat i syndafallet. Församlingshemskulturen förstärker detta av syndafall präglade!
Kaffet, kakorna och kanske två sorters mackor i församlingslivet, en med ost och paprika och en med korv och kanske därtill en tomatskiva eller gurka är födoämnen som kreerar en mänsklighet på djupet präglad av det dumsnälla. Ingen oroas. Ingen roas kanske egentligen heller, men framförallt: ingen oroas. Kaffe och bullar gör mig glad.
Jag kan upprepa hänvisningen:
https://www.youtube.com/watch?v=UO2dh0gibH8

Kvar står då människor med övertygelsen att de måste göra det bästa möjliga av situationen. Exempel? Drar arbetet med ny kyrkohandbok mot katastrof, gör de likväl sitt bästa - in i det sista. De går inte utanför ramarna och säger att vi nu måste ta fram Christer Pahlmblads bok Mässa för enhetens skull (Artos), där han drog upp linjerna för en mässordning som skulle fungera ekumeniskt i relation till andra kyrkor och hålla ihop det svenskkyrkliga med möjligheter till frihet på många punkter. Hans poäng är ju att högmässan ska en kyrka ha gemensam, annars är det inte en Kyrka. Köp boken och läs eller leta upp nästan hela boken på kyrkligdokumentation.nu

De dumsnälla går in för att hitta ordningar, som blir snygga kompromisser genom att ge utrymme för allsköns tankegods och mångfaldiga variationer. Det är kanske, om man så säger, inte det mest folkliga. En gudstjänst där innegänget trivs med en liturgiserad Mälardalsteologi - vad tror ni folk säger då? Vet vi inte det?

Jag kan ta valprogram som exempel också.
Att de politiska partierna kör sina politiska frågor med lite stuk efter det kyrkliga, fattar vi. Vad ska de annars göra och vad har de annars i ett kyrkoval att göra? Men valprogram som säger att gruppen X kommer att verka för att förtroendevalda deltar i församlingens gudstjänstliv - hur ska denna kyrkopolitiska målsättning förverkligas? Det vill man gärna veta. Och hur beaktar man vid anställning viljan att delta i gudstjänstlivet? Det var också ett kyrkopolitiskt önskemål. Blir det inte bara dumt - ungefär lika dumt som om ett valprogram överflödar av fromma satser? Jag är alltmer tveksam till denna typ av program. Hade Jesus något sådant program? Knappast, va?

Hur gör Jesus?
Jesus tänker i människor. De har gåvor till tjänst. Några har styrandets gåva, men den är en liten uppgift. Gåvan att visa barmhärtighet är finare och viktigare. Men det finns kompetens i människor att upptäcka och ta tillvara. Det vi kallar representativ demokrati styr mer på person, "vi har förtroende för dig och tror att du kan fatta vettiga beslut i allsköns frågor", än på program.

Program behöver partier som skaffar sig ett knapptryckarkompani. Den arbetsformen kan inte vara Kyrkans. Men dumsnälla varsnar inte faran. De vill så väl och författar välvilligt. Jag blir alltmer tveksam. Hela verkligheten med nomineringsgrupper som sorter de medkristna i fack framstår för mig som okristlig - för att inte säga det: som dum helt enkelt. Varför sitta i en enda grupp och tala om frågor som är gemensamma men då bara med dem som förutsätts tänka hyfsat lika som jag? Inspelet av olika tankar är en rimligare metod för dem som söker Sanning och sammanhang. Där är vi inte alls. Kyrkosystemet är inte byggt så.

När det drar mot kyrkoval, så ställ frågorna om hur de vackra orden i programmen ska förverkligas. Ni kan få svar som avslöjar att det tänks som om Calvins gudsstat skulle upprättas eller en kristen form av sharia etableras. Lyssna nog och följ upp med frågor. Politik är att vilja och det någon vill politiskt blir högst konkret. Det högst konkreta kan vara något helt förfärande när allt kommer till allt. Därför är det tid att debattera och debatterna är demokratins livsluft.

Ska Frimodig kyrka gå fri från kritiska frågor. Alls inte. Det finns inget gudomligt löfte om ofelbarhet ens för denna grupp. Däremot kan Frimodig kyrkas folk kanske tala om konkreta alternativ i kyrkolivet och ha en del bärande förslag. Det brukar vara så. Bortsett från att Frimodig kyrkas folk tycks ha roligast. Skrattsalvorna under kyrkomötet avslöjar. Grupprummet är beläget på avstånd från politikernas rum.

Tillbaka till det dumsnälla, ett drag i vårt mänskliga.
Ska vi göra det bästa möjliga av situationen eller ska vi göra uppror?
Jag ska fundera.
Gå ni och gör sammalunda.
Jag funderar också dagligdags på handboksarbetet. Hur kunde det återkommande bli så här? En räcka misslyckanden som med en slags inre logik styr mot katastrof. Vilken är den inre logik som ger detta utfall? Och vad betyder det när det sägs att "det är värre än du tror"? Det kanske jag skulle vilja veta. Eller inte?

Jag fick en hänvisning till ett klipp om storbarnkammare, där de som arbetar med barnen gärna ska vara av "glad och munter männniskotyp". Det finns alltså en människotyp av detta slag. Det är en tilltalande tanke. Hellre sådana än dumsnälla, tror jag. Fler sådana i det kyrkopolitiska också. Samt i handboksarbetet. Kan inte Kyrkostyrelsen tillsätta denna glada och muntra människotyp i grupper, kommittéer och varför inte fylla Kyrkans Hus med sådana?
https://www.oppetarkiv.se/video/2636196/journalfilm


14 kommentarer:

  1. Kyrkostyrelsen har ju tillsatt en glad och munter Revisionsgrupp för kyrkohandboksarbetet.
    Som ju inte får se arbetsmaterialet dör det projekt de är satta att revidera.
    Det kan man kalla dumsnällt.
    Snällt mot projektledarna oxh dumt mot alla andra.
    Ingen har väl påstått att Solveig Ininsberg skulle vara något annat än glad och munter? Fast även om handboksförslaget försöker vara snällt mot alla så blir det bara dumt. Styrningen av det fordrar värre invektiv som jag som egenföretagare inom projektstyrning inte får ner på pränt av omsorg om detta inläggs publicerbarhet.

    SvaraRadera
  2. "Det är rätt att göra uppror" som gamle Mao skrev, och då är väl saken klar? Men det finns ett men, nämligen att citatet är stympat. Det fortsätter med " ... mot reaktionärerna." Och då måste ju var och en fråga sig om hen/han/hon möjligen i själva verket tillhör denna dystra skara, och därmed bör undvika upproriska tilltag.

    SvaraRadera
  3. Ja, det finns mycket som förtjänar att kallas dumsnällt. Värre är kanske att det då oftast är sammankopplat med falskhet. Annars kan man konstatera att i vårt hårda samhälle negligerar "vi" de goda och verkligt "snälla" genom att förlöjliga snällheten och göra den synonym med dumhet.

    Typfallet är väl när "vi" karaktäriserar medmänniskor som vi just inte kan hitta andra goda egenskaper på som att han /hon ju är snäll. Med det menar att han / hon just inte är mycket att räkna med..? (Dum helt enkelt)

    Snällhet är också besläktat med idealism och naturligtvis endast en totalt omedveten för livets realiteter förnekar att idealism ofta(st) urartar till något fasansfullt när idealisten om den lyckas erövra makt inte sedan drar sig för att gå över lik för att förverkliga sin utopi.

    Tyvärr vägrar "vi" oftast att inse realiteterna , lyssnar då hellre på de som kliar våra öron och säger vad vi önskar höra. Tänk på Reinfeldt, inga ord om honom som person i övrigt men minns att när han sa som sanningen var att vi måste på grund av krisen i mellanöstern inse att vi måste bereda oss på att öppna våra plånböcker (och hjärtan)ty även om det är en moralisk plikt att hjälpa och aldrig så behjärtansvärt, ingenting vi bör försöka undandra oss så kostar det. Kostar på ett sådant sätt att det inte bara gäller "andra"som framförallt en viss falang inom politiken vill inbilla oss. Detta trots att det är lika dumt som när en person på gatan köper en Rolex för några hundra lappar och sedan gnyr över att han blivit "lurad".Rolexen var ingen äkta Rolex.

    Denna ärlighet kostade honom, Reinfeldt, en taburett. Inte för att det var fel det han sa utan för att det ville man inte höra.IOfs tror jag att han kostade på sig ärligheten därför att han var trött på allt tjuv och rackarspel som dagens politik innebär. Inte brydde sig om den förlorade taburetten.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det finns ju olika sorters snällhet, som Stefan Einhorn påpekar i boken "Konsten att vara snäll" . Snällhet kan å ena sidan vara synonymt med godhet men det kan å andra sidan betyda medgörlighet på ett destruktivt sätt.

      Radera
    2. Nä, han brydde sig inte för han hade redan hunnit få full statsrådspension ...

      /smun

      Radera
  4. Vem är vad?

    Texten aktualiserar frågan vad de förtroendevalda är - enligt författaren.
    Är de snälla? Eller dumma? Eller är förtroendevalda kollektivt dumsnälla? Ge oss ett omdöme, bäste bloggare, som - jämte sina likar - har så oerhört svårt för att ge besked om de vill att politiska partier skall få etableringsförbud i de kyrkliga valen.
    Det är tjatigt att upprepa frågan, men då bloggaren åter ondgör sig över partier och politiker i kyrkliga val, måste den tuggas igen.
    Om svar anhålles alltså vänligen!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är tjatigt för du HAR fått svar. Partierna behöver ta sitt förnuft till fånga.

      Radera
    2. Alphadeltagaren8 december 2016 20:14

      BOD
      Varför, om det är så bra med politiskt styre, ska muslimska, buddhistiska, hinduiska och asatroende församlingar få klara sig utan detta? Går de då inte miste om den oerhörda kompetens och det trygga ledarskap som den fasta politikerhanden erbjuder? Gack genast ut och låt alla samfund i landet få åtnjuta detta privilegium!

      Radera
    3. Bengt Olof Dike kan väl upplysa de okunniga om vad hans egen nomineringsgrupp tycker i frågan?

      När Gamla Filmstaden i Solna revs för att ge plats åt nybyggda bostäder upptäckte man att inbyggt i väggarna var juskroppens struktur en kopia av Crystal Palace. Så man kan befinna sig i glashus utan att själv vara medveten om det.

      Radera
    4. Rolf Pettersson9 december 2016 07:54

      Bengt Olof,

      Står du för det som uttrycks i POSK:s program?

      "POSK anser också att de allmänpolitiska partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra. Företrädare knutna till de politiska partierna strävar ofta efter att utforma kyrkliga bestämmelser efter de regler som gäller för stat och kommuner."

      Radera
    5. BloggarDag, Alphadeltagaren, Peter T och Rolf Pettersson,

      -Nej, vi har faktiskt inte fått svar; Vad betyder "ta sitt förnuft till fånga"? Om ett parti anser det vara förnuftigt att ställa upp - skall det få ställa upp då?
      -Den andre skriver "politiskt styre". Det är inget sådant i kyrkan. Den styr sig själv; fråga bloggaren. (Läs också min kommentar till fredagens bloggtext)
      -Min nomineringsgrupp till församlingen har inte diskuterat saken.
      -Se svaren ovan!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    6. Alphadeltagaren9 december 2016 22:24

      Va? Styr kyrkan verkligen sig själv?

      (Är Anden i så fall uppsagd, eller kanske utköpt?)

      Och har verkligen en grupp som heter Politiskt Obundna i Svenska Kyrkan aldrig diskuterat saken? Är du säker på det? Du kanske inte har lyssnat ;-).

      Radera
  5. Apropå handböcker: Vi kan alla tacka Annika Borg för informationen, i den s k diskussionsgruppen om handboken å Facebook, att Verbum har nerverna på utsidan. Kan det vara så att projektet delvis är till för att rädda att krisande bokförlag? De har ju så mördande tråkig inriktning på sin litteratur, mer eller mindre rena ukaser från politbyråns tröstlösa korridorer. Är det egentligen så lumpet liturgin behandlas i dagens kyrka?

    /Kh som vill veta mer (t.ex. av Dag)

    SvaraRadera
  6. Apropå dumsnäll: På den här bloggen finns ingen som är dumsnäll! Ingen som är snäll heller! Återstår bara . . . !

    SvaraRadera