Nej!!!

Den 2 december om aftonen läste jag att professor Karin Nelson från Norges Musikhøgskole i Oslo, lämnar kyrkohandbokens revisionsgrupp. Då tror ni att jag satte mig för att kolla min e-post? Icke! Det var Kyrkans Tidning som gjorde sig mödan att deprimera mig också en fredagskväll. Dom ger sig liksom aldrig.

Borde det inte varit e-post från Kyrkans Hus och närmast ett  åliggande för mig att öppna e-posten?Självfallet. De som fylkas i Kyrkostyrelsen ska uppenbarligen inte besväras med den här sortens informationer. Jag blir inte förbannad i kristen mening, dvs utan Gud och utan hopp i världen.
Jag blir kanske inte ens överraskad. Själv fick jag ju inte läsa den omaskerade/ocensurerade rapporten om SKUT. Ingen i styrelsen, de som ansvarar, har såvitt jag vet fått veta. Så varför skulle vi informeras om Nelsons avhopp?

Vad var det förbryterska hos Nelson?
Hon ville se expertutlåtandet Folke Bohlin avgett när det gällde 2012 års handboksförslag.
Det är givetvis en fullständig rimlig begäran.
Den avslogs!

Rätt av professor Nelson att gå, förstås.
Men vem var det, namn och personnummer, som vägrade henne detta?

Kyrkostyrelsen får en del att avhandla när den möts om ett par veckor. Det finns tydligen ett pressmeddelande, där Per Eckerdal uttalar sig. Det har jag inte lyckats hitta i cybervärlden. Jag säger ett: vi var bättre förr. Ungefär när vi var 18-22 år gamla. Sedan bär det rakt utför! Syndafallet återverkar. På biskopar också. Eller just?

Det är bara svagsint att mörka material av detta slag.
Jag menar att statsministrar, finansministrar, utrikesministrar och försvarsministrar i utsatta lägen får ljuga i nationens intresse. Men det slutar där. För de kyrkliga frågorna gäller, bortsett från själavård,  öppenhet.

Biskoparna håller ihop.
Biskop Per och biskop Esbjörn, som det så folkligt heter, har i denna fråga svagsinnet gemensamt. Om Karin Nelson vill ha ett referensmaterial och om hon hamnat i revisionsgruppen på grund av sin kompetens ska hon ha tillgång till allt!

Öppenhet gäller alltså inte i kyrkohandboksarbetet.
Kunde det bli värre? Eller för den delen bättre, för dem som odlar misstänksamheten inför handboksarbetet. Jag påminner nu inte om Voldemort, namnet som inte får nämnas i kyrkohandboksarbetet. Eller ska jag ta risken? Christer Pahlmblad!

Man behöver inte vara Sherlock Holmes, men faktiskt inte ens dr Watson för att fatta att något är konstigt när just Christer Pahlmblad ska hållas utanför handboksarbetet. Där sitter Esbjörn - som liturgisk expert? Och Per som ordningsman??

Tro mig, de lurar oss allihop. Men fråga mig inte vilka "de " är - för de arbetar i det fördolda och styrelsen fattar absolut ingenting. Nada. Jag fattar ingenting heller, mer än att med en ny tro måste komma en ny liturgi. Går ni på något som avslöjas när folk känner sig nödgade att hoppa av för att material hemlighålls?

Nu undrar jag om någon tidning ser till att få fram Folke Bohlins yttrande. Jag hoppas kanske inte så mycket på den kyrkliga pressen som på en pitbull typ Sofia Lilly Jönsson. Henne gillar jag av ett enda skäl.:Hon framstår som reko, en med integritet. Som reko framstår inte hanteringen av Karin Nelson.

Professor Nelson har ett konstruktivt förslag. Att anta ett tillägg till 1986 års handbok. Det verkar i dagsläget mycket konstruktivt. I övrigt gäller som alltid, att den som tiger samtycker. Vi andra säger alltså: Nej!!! Nu får det vara slut på konstigheter i och kring arbetet med en ny kyrkohandbok.