Designated Survivor

Vi håller oss med Netflix och är därmed alltid uppdaterade när det handlar om maktutövningens mekanismer. House of Cards, The Crown och nu Designated Survivor. Bostadsministern är plötsligt president när (nästan) alla i kongressen och alla i regeringen med president och vicepreseident omkommit då Capitolium jämnats med marken. Jag tippar att det efterhand kommer att visa sig att den nye och ofrivillige presidenten är en överlevare på mer än ett sätt. I det senaste avsnittet jag såg, förekom en extremt misslyckad presstalesman. Han visste det själv och lämnade brådstörtat talarstolen. Det är inte mitt fel att jag tänkte på honom när jag läste Per Eckerdals kommentar i Kyrkans Tidning.

Allas vår vän Sofia Lilly Jönsson skrev i Svenska Dagbladet.
http://www.svd.se/turerna-kring-kyrkohandboken-rena-farsen
Vår vän? Jag har aldrig träffat Sofia Lilly, men jag känner igen kompetens när jag möter den och vill gärna vara hennes vän. Det kan tyckas vara en något ensidig vänskap, men tro mig - vänskap! Vem kan motstå vänskap med en skribent som framhåller det farsartade i handboksarbetet. Vi har, i följe med Karl Marx, gått från tragedi till fars.

Detta tillstånd ska Per Eckerdal kommentera.
http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/biskop-eckerdal-om-kyrkohandboken-blicken-ar-riktad-mot-framtiden
Vår bästa tid tillsammans var när vi satt i bokhandeln Arkens styrelse och gammal vänskap ska inte förringas. Men vad gör han, när han försvarar idiotbeslutet att Karin Nelson inte skulle få se det material hon ville se? Hade hon begärt att få se klassiska nummer av Kalle Anka & Co eller Fantomen, hade det varit självklart att några tjänsteandar också då ordnat det. Nu gällde saken ett yttrande av Folke Bohlin och här blev det oförklarligt nog nej. Det är så häpnadsväckande att det inte behövs Glühwein för att yrslan ska infinna sig. Men Per försvarar generalsekreterarens beslut att inte lämna ut materialet. Generalsekreterarens? Hon som alltså inte lät mig se revisionsrapporten om SKUT i originalskick. Har vi problem eller har vi problem? Generalsekreterarens mandat går ut nästa år. Så varför försvara detta beslut? Det blir bara dumt!

Per fablar på om att det är bristande kommunikation saken handlar om. Det är ett översåtligt sätt att tala men alls inte sant. Är det en kommunikationsmiss att vi inte fått klart för oss att docenten Christer Pahlmblad är dramats Voldemort? Alls inte. Det har alla fattat. I varje fall alla som läser Bloggardag. Och så kommer det en vers om heta diskussioner på 1970- och 80-talen? Heta? Samtal efter gediget utredningsmaterial där bl a Lars Eckerdal skrivit. Vem minns någon hetta? Det var ett gemensamt och stort ansvarstagande.
"Vi som är lite äldre minns", säger Per. De som är äldre har en tendens att inte minnas, men likväl deklarera hur det var. Misstänksamhetens hermeneutik är ett verktyg som alla "vi äldre" rekommenderas använda, inte minst när vi umgås i minnenas boningar. Gå till läggen, som Mäster i Varberg säger!

Per Eckerdal beklagar det höga tonläget, som inte är en fördel för Svenska kyrkan. Jag håller med. Jag vill inte ha mässmusik av det slaget att den manlige prästen får ta ett kraftfullt tag i genitalierna för att sjunga tillräckligt högt. Det gör ont.

När jag med glädje hälsar ett tonläge, som innebär en befrielse i denna mening, får jag veta, att handboksarbetet pågått sedan 1990-talets slut. Det kanske kan sägas - om man lägger till att arbetet misslyckats sedan 1990-talets slut!

Sist men inte minst får vi veta att projektledarna bidrar med sakkunskjap till en självständig revisionsgrupp, jaha, och "tar fram det material som vi i revisionsgruppen ber dem ta fram". Så vad är då problemet. Att Karin Nelson ville ta fram material hon tänkte kunde vara av värde just för revisionsarbetet? Är inte revision att kolla en gång till? Vilken lektion i latin var det som Per missade ? Re- betyder åter och visio har med syn, granskning att göra. Lektor Per Hyltén och adjunkten Greta Ekstrand hade varit stolta över allt de lärt mig på Katedralskolan i Växjö, helklassisk linje, och som jag nu stolt kan redovisa!

Nu kan jag misstänkas för att lärdomspråla så att blicken inte är riktad mot framtiden, så som Per Eckerdal vill se. Men revision är inte att bara blicka framåt. Den framtidsblicken skulle kunna kallas illusion. Filmen finns kvar. Låtom oss tacka Elof Sundin!
https://www.youtube.com/watch?v=ooCebjkyk7A

Maria Schottenius, som jag varit vänlig mot i decennier, är på.
Det hedrar henne. Ingen blir väl för den delen förvånad, men de i Kyrkans Hus kanske bör bli lite uppskakade. Ännu en journalist som granskar! Maria har ringt runt och redovisar i DN Karin Nelsons förvåning och Folke Bohlins genans.
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/maria-schottenius-varfor-detta-hemlighetsmakeri-kring-kyrkohandboken/

Karin har tre förslag: 1. senarelägg 2. anta texterna, ingen musik och 3. anta det nya arbetet som  tillägg till kyrkohandboken 86.
Allt är förslag som kan diskuteras.
Folke Bohlin själv är generad och illa berörd. I sitt yttrande, det hemliga, har han pekat på att det behövs en bearbetning från grunden. Det är väl därför yttrandet är hemligt.

Designated Survivor - är det folket i det kyrkliga huset eller är det rentav det nya handboksförslaget? Jag funderar. Uppenbarligen pågår något som det inte går att få insyn i. Antje lovade oss något annat än det som nu utspelar sig.
Nämn dock inte namnet som inte får nämnas. Säg inte Voldemort!

Igår firade jag Nikolaus och fick snaps till maten. '
Fick och fick. Jag var ensam hemma med hundarna men i alla fall. Jag hälsade mig som vanligt med att skåla med mig och sa: "Skål Dag. Kul att just du kunde komma."
Fördelen med den hälsningen är att jag vet den vara ärligt menad. Kommer från hjärtat, liksom.
Jag svarade förstås med ett "tack sak du ha!" Fast behövs snaps i tider som dessa? Kyrkohandboksarbetet kunde tänkas vara yrsla nog.
Så är det kanske därför att alldeles för många tänker sig vara designated survivors och har intresse av det. Jag undrar för egen del hur terminalvård av kyrkohandboksarbete ser ut.