Torsdagsdepressionen mildrades när jag läste Staffan Holmgrens debattartikel om huvudmannaskapet för begravningsväsendet. (KT nr 49 s 29). Inte så att nyheten att många får höjd begravningsavgift gladde särskilt mycket, inte heller att somliga andra av oss får sänkt.
Kyrkoherden Christofer Wilson, som skrev i samma KT fast på s 30, har rätt när han konstaterar att en del kan läsa beskeden om begravningsavgift och kyrkoavgift och dra slutsatsen att den ena av avgifterna kan påverkas genom utträde. Det drabbar alla de församlingar som får bidrag från de ekonomiskt starkare.Det är många år sedan jag i en liten församling i sydöstra Småland berättade att svaga siffror i Stockholm kan slå hårt mot dem. Svagt kyrkoliv i Stockholm betyder ökade risker för den lilla församlingen i ett hörn av Småland. Det är sambandet, sällan observerat.
Så vad bör göras?
Wilson är övertygad om att medlemsavgifterna måste bli lägre.
Det betyder väl att kostymen måste minskas och det så snabbt att folk inte hinner komma på att de vill lämna Svenska kyrkan. Vilken ICA-handlare som helst vet att det är lättare att behålla kunder än skaffa nya. Så vad är det kostnadskrävande i Svenska kyrkan? Fastigheter och personal. Men göt vi oss av med fastigheter och personal sänder vi också budskapet att Svenska kyrkan är i kris och på reträtt. Det budskapet vill vi inte sända. Har vi problem eller har vi problem?
Prosten Jan Frithiof varnade för 20 år sedan för att Svenska kyrkan fortsatt skulle ha huvudmannaskapet för begravningsväsendet. "En gökunge i boet", sa han.
Jag kunde tänka mig att Svenska kyrkan meddelar statsmakterna att den behåller begravningsväsendet för sina medlemmar. Kommunen får skaffa begravningsplatser till övriga. Det var ju så att Kyrkans gård blev begravningsplats eftersom det goda kristna folket ville ha sina döda i närheten av det heliga. Det var också så att Kyrkans helhetssyn på människan innefattade levande och döda. På så sätt var begravningen en del av diakonin och missionen men kanske också en del av undervisningen. Kyrkans medlemmar brändes inte utan väntade uppståndelsen i vit särk och lagd i väst-östlig riktning. Begravningen var därtill en gudstjänst. Kyrkan kan fortsatt hantera att de döpta dör.
Jag kunde också tänka mig att Svenska kyrkan säger att det är döpta som kan begravas i Kyrkans ordning utan särskild räkning. Om familjen kommer och säger: "Det är sant att pappa utträdde ur Svenska kyrkan, men det var för att det var så mycket kv*nn*pr*stm*tst*nd och homofobi, men egentligen trodde han väldigt mycket och ville ha en kyrklig begravning" skulle vi kunna svara: "Ja, han var ju döpt" - och slippa funderandet över alla män födda på 1930-talet och därefter som var så plågade av just dessa två frågor... ) Dopet räcker! Skulle inte folk tappa den sista anledningen att vara kvar i Svenska kyrkan om de utan kostnad får sin begravning. Jo, kanske - men vad då? Då vet vi och Kyrkans Herre (om Han inte vet det på annat sätt) vad svenska folket tackar nej till. Jag föreslog denna lösning en gång men Kyrkomötet ville inte.
Jag kan kompromissa också. Medlemskap gäller och då blir det kyrklig begravning och gravsättning på Kyrkans gård. Annars gäller den sekulära, kommunala begravningsplatsen. Inget drittlande. Det blir möjligtvis lite enklare med sorteringen vid den yttersta domen om vi har olika kyrkogårdar - men om Frälsaren har andra sorteringsprinciper än kyrkomedlemskap och välförhållande till kyrkoavgiften, blir det råddigt.
Så mycket är klart, att nästa fråga som måste upp handlar om huvudmannaskapet för begravningsväsendet. Staffan Holmgren har också rätt i att det handlar om ekonomi och rationaliseringar. Och då får vi säga som vanligt, att när den frågan väl är utredd och beslut fattats
ska vi ta oss an Kyrkans viktiga innehållsfrågor.
Så sades redan år 1979...
Så har det sagts fortsatt.
Så fortsätter vi säga.
Bloggardag inkl doakörmedlem.
SvaraRaderaSe till att vara konsekventa. Endast av manspräster begravda på Svenska Kyrkans begravningsplatser.Endast dop av manspräster erkänns. Kvinnor må ej heller tillåtas rösta vid kyrkoval. TY KVINNOR TIGE I FÖRSAMLINGEN.
🐯 Tiger
En erfaren och klok man!
SvaraRadera-Jo, Staffan Holmgren är en gedigen företrädare för Svenska kyrkan som känner dess problem, som var vald för en av dessa på denna spalt så kritiserade politiska grupperingarna - och som tillika en gång i tiden stod upp för kyrka-statäktenskapet. Han har alltid varit en klippa, tillika med en egen röst som alls inte har dragit sig ifrån att också kritisera "far", när så krävts.
Det är därför utmärkt att bloggaren tagit intryck av honom och inte på torsdagen blivit deprimerad vid genomläsningen av Staffans artikel.
Staffan personifierar rakt igenom, kan jag intyga, den förtroendevalda ryggrad som bär upp vår kyrkas styrelseskick.
BENGT OLOF DIKE
Självfallet ska kommunerna ha ansvaret för begravningsväsendet, precis som det har varit sedan länge i Stockholm och i Tranås. Begravningar har inget som helst med konfession eller trostillhörighet att göra. De är i grunden profana och ska inte vara beroende av ett samfund, i synnerhet inte ett som är så tydligt på dekis så att det snart inte kan skilja på upp och ner längre.
SvaraRaderaAtt begravningsplatsen ligger på "kyrkans" mark är inget argument, denna kan med ett politiskt beslut exproprieras och övergå till offentligt ägande. Sv"k" betalar därefter marknadsmässig tomthyra för de kyrkobyggnader man vill ha kvar därpå.
Och broder Dag, "Svenska kyrkan är i kris och på reträtt" skriver du, det är verkligen inget att gråta över, tvärtom. Det som pågår är en helt logisk och naturlig avveckling, en implosion, efter 500 års förtryck och oluthersk kollektivanslutning som har skadat en hel nation. Det finns ingen naturlag i världen som säger att sv"k" för all framtid ska ha 6 miljoner medlemmar. Att det panteistiska och gravt olutherska-oevangeliska prästinnenästet sv"k" blir mindre och mindre för varje dag är något att tacka för! Det är en välsignelse. Och dess enda chans att få upp ögonen för det verkligt viktiga i sammanhanget: berättelsen om Jesus från Nasaret. Detta är ett självklart böneämne i adventstider. Be Sankt Sigfrid och den heliga Birgitta om deras förböner för att det ska bli snar verklighet! /John
Att expropriera på sätt som här föreslås är dock inte alldeles oproblematiskt med hänsyn till internationella konventioner om äganderätt, religionsfrihet och liknande.
RaderaJohn,
Radera-Många av oss, som deltar i denna bloggs meningsutbyten, blir beklämda av Din återkommande nedsvärtning av Svenska kyrkan: "på dekis", tillbakagången "inget att gråta över, tvärtom" (alltså jubla över), "500 års förtryck och oluthersk kollektvidanslutning", att "prästinnenästet" "blir mindre och mindre för varje dag", osv, osv i en aldrig sinande ström av utgjutelser över vår kyrka.
Att på detta sätt förtala, fördöma och förakta Svenska kyrkan säger förstås mer om Dig än kyrkan. Det är så in i märgen ovärdigt, obegripligt. olustigt och oförskämt. Vad vill Du åstadkomma med slika utfall? Vilket är Ditt uppsåt med den ständigt upprepade ondska mot kyrkan som tar sig uttryck i snart sagt varje inlägg som Du producerar?
Det är av värde för alla oss andra, om Du svarar på frågorna: uppsåt och måL.
Vad har kyrkan gjort för ont?
BENGT OLOF DIKE
Tja, tyvärr måste jag hålla med BOD i hans syn på sign. Johns (och Antonys) vulgära språkbruk - förmodligen är de rätt unga och har aldrig fått lära sig minsta hyfs. Men I SAK - om man rensar i retoriken - har de ju ändå rätt. SvK har - genom ett par principiellt viktiga beslut som inte har tagits av kyrkan själv utan av ett antal helt sekulära kyrkopolitiker, mot biskopsmötets och kyrkfolkets vilja - lämnat kristenhetens kärna och huvudspår, för att i stället bli en de världsliga makthavarnas slavinna. "Demokrati" betyder i kyrkliga sammanhang att de troende tillsammans med biskopar och präster enas om beslut utifrån den kristna bekännelsen, - INTE att sekulära politiker dikterar för kyrkan att/hur hon - mot bibel, bekännelse och allmänkyrklig tradition - skall anpassa sig till "denna världen" och tidsandan-/Paul
RaderaAtt resonera med personer som så uppenbart kört fast i ett ramsmässigt ekorrhjul är föga meningsfullt.
RaderaJag instämmer i stället i sign HH:s kommentar nedan (11 dec kl 8:42). /John
-Sånt tjafs! muttrar Murre från Skogstibble. När jag är död, kommer bonden att göra som han alltid gjort med gårdens katter, gräva en lämplig grop under den stora asken i parkens norra del, och sen plantera en klunga snödroppar på graven. Om våren lyser det alldeles vitt under asken. Och inte kostar det något. Jag tycker det är så vackert.
SvaraRadera-Du skall inte va för säker! protesterar Rickard från Rickomberga muntert. Kapitaliserar vi gravplatsens nyttjande och betänker alternativkostnaden för bonden med skötsel och kanske annan markanvändning, undrar jag om inte inlämning till vettens plastsäck och förbränning i sophanteringen är att föredra. Miljöcertifierat är det också. Du har säkert fått i dig massor av herbicider, fungicider och insekticider genom åren. Och vi skall inte tala om alla pesticider, du som frossar i rodentia varenda dag. Det kan behövas en rejäl sanering efter dig, gamle loppis!
Murre hänger inte med i Rickards raljanta snack, det syns. Men lantlig aristokrat med imponerande stamtavla som han är, låtsas han oberörd och nollställd.
- Min snälle juristprofessor har lovat mig en egen sten på Jurtjyrkogården, ler Maja tankfullt. Undrar vad sånt kan kosta?
Ja oss kvittar det om kyrkan har hand om begravningsväsendet eller inte. Bara vi inte slutar i Bulldoggen Berntssons käftar borta på Kyrkogårdsgatan! tänker jag med en rysning.
Elaka Katten Måns
En uttalad ateist vars barn jag känner begravdes (på grund av sitt medlemsskap) enligt barnen (nu citerar jag ordagrant) med "en massa kors och skit, men det är ju så det är".
SvaraRaderaNågra veckor senare begravdes en annan man som levt hela sitt liv i kyrkan och församlingen. Han besökte högmässan varje vecka in till de sista veckorna av sitt liv. MEN valde alltid annan kyrka än sin vanliga vid de tillfällen någon kvinna vikarierade som präst. Inte för att han såg ner på kvinnor, utan helt enkelt för att han aldrig trodde att det var meningen att kvinnor ska bära det ämbetet.
Han tilldelades en kvinnlig officiant. Hans anhöriga vågade inte göra församlingen upprörd. Istället våndades de genom hela ceremonin, och känner fortfarande att de gick emot hans vilja.
När blev det så här? Ingen mår ju bra av det, men rädslan för att "ställa till det" gör att man tiger och lider. Både i första och andra fallet.
BOD,
SvaraRadera"Vad har kyrkan gjort för ont?"
En fråga som börjar i fel ända och med felaktiga förutsättningar. Ett SveK är ingen "Kristi kyrka". Kristus arbetar inte mha lögn och svek och går inte i ok med tidsandan.
Du närmast skulle kanske börja fråga Dig vad Ni politiker har gjort för fel. Hur er omvandling av SvK från att åtminstone försöka vara en Kristi Kyrka som bekänner sig till apostlarnas lära blivit ett organ för politiker i början av karriären och avdankade sådana i slutet av sin karriär. Ett medel för politruker att utnyttja SVeK för tidsandan och driva den i allmänhumanistisk anda utan sin Herre och vad värre mot sin Herres vilja.
//HH
John,
SvaraRaderaAck ja, Du skriver mycket som jag kan hålla med om men sannerligen inte allt.
Expropiera? JA varför inte vidareutveckla det. Varför inte expropriera alla villor och fastigheter? Priset bestämmer naturligtvis staten och därefter låta forna ägarna betala marknadsmässiga hyror. Det vore väl bra?
Bäst blir det ju om "ägarna " är skuldsatta och staten i sin expropriation bara betalar en "lämplig" summa så att de sedan utöver den marknadsmässiga hyran även betalar av "skulden" som de oförståndigt dragit på sig.
Vilka inkomster för staten och vilka möjligheter att få fortsätta agera som alla goda givares föredöme..?
//HH
Möjligen missförstår jag hr docenten. Men om vi numrerar styckena enligt följande:
SvaraRadera1. "Jag kunde tänka mig att..."
2. "Jag kunde också tänka mig att..."
3. "Jag kan kompromissa också"
Är inte innebörden av 1 och 3 helt identisk? Den ordningen har vi länge haft här i Tokholm, där kommunen är huvudman för begraveriet.
Församlingarna i Stockholm har dock glatt underlåtit att skaffa gravplatser till alla sina medlemmar. Att uppbåda plats inom församlingsgränserna är inte alltid så lätt (i klartext: ofta helt omöjligt) och istället för att inskaffa egen kyrklig gravplats utanför sina församlingsgränser har man nog tyckt att världsarvet Skogskyrkogården duger även åt svenskkyrkliga medlemmar - precis som den duger åt muslimer, ortodoxer och katoliker. Det finns egna kvarter för diverse olika grupper, både religiösa och nationella, men huvudsakligen läggs folk huller om buller. Man väljer sig en gravplats i någon del av Skogskyrkogården man tycker ser extra trevlig ut, och så kan en kyrkokristen när det blir dags råka hamna bredvid såväl frimicklare som sturmarkare. Den kommunala gravplatsen behöver alltså inte vara den hypersekulära plats som hr docenten föreställer sig. Även på kommunens begravningsplats är det gott om korsprydda gravar.
Gamla präster är det nog ont om på Skogskyrkogården, dock. Åtminstone i de underjordiska avdelningarna. Det brukar vara en tjänsteförmån att få en familjegrav på församlingens körrgård - åtminstone är det så i Adolf Fredriks församling, där Lars Collmar glatt har lovat alla exfruar som så önskar att ligga i hans grav. En plats på körrgård i innerstan är annars inte så lätt att få, så i den graven kan det mycket väl bli ett collmarskt ménage a quatre eller så.
HH,
SvaraRadera-Du och John upprepar som papegojor, att Svenska kyrkan inte är en Kristi kyrka. Vem tillber man då i kyrkan? Vems tro bekänner man sig till? Vems nåd ber man om? Vems krucifix hänger i kyrkan? Vilka evangelier läses där? Vem prisas i den psalmbok som används i kyrkan? Vilken religions bibel är Svenska kyrkan?
Vänligen upplys oss nu om detta genom att besvara mina frågor! Och kom ihåg att eftersom det är Du som producerar ett påstående, är det också Du som har att bevisa sanningshalten i det.
BENGT OLOF DIKE
Herr Dikes här så ofta uppvisade okunnighet om grundläggande kristen tro är ibland rent förbluffande.
RaderaAllt som herr Dike räknar upp kan utföras mekaniskt av vem som helst utan några som helst krav på tro. Det krävs ingen tro att mekaniskt rabbla upp "böner" på utdelade lappar. Det krävs ingen tro att delta i sv"k":s yogakurser. Det krävs ingen tro att sjunga med i sångerna på sv”k”-event som "We love musicals". Det krävs inte ens en tro för att bli “konfirmerad” inom sv”k”: “Tro på vad du vill eller tro inte alls” blev ordet på vägen från en prästinna till en vuxenkonfirmand.
Det av herr Dike så i grunden missförstådda och missbrukade uttrycket Kristi kyrka är inte synonymt med ett namngivet samfund. Kristi kyrka är helt osynlig för människor. Kristi kyrkas medlemmar består av troende människors hjärtan - de heligas samfund, synligt bara för den Heliga Treenigheten. /John
Nej, John, kyrkan består inte av troende människors hjärtan.
RaderaDags att läsa på.
Mikael Liljeström,
SvaraRaderaVet inte om din ambition är att rida på ord. Kanske är det riktigare att enbart konstatera att SVeK inte består av troende på Kristus(N.B) människor. Inte enbart. De facto är de en minoritet de andra tror liksom BOD på folket, på majoriteten, det gjorde också tyska kyrkan på sin tid. I dag kritiserar vi dem-varför ? pga resultatet? Jag kritiserar dem liksom jag nu kritiserar SVeK för att de inte följde sin Herre Kristus.
SVeK är ett nu ett PK-verk. En plantskola för politiker i vardande och en reträttplats för avdankade sådana. Dess biskopar -ingen -absolut ingen en Sions väktare. Några få kan vi kanske förvänta oss en avbön av när det är dags för pensionen och med den vanliga ursäkten.
Det var inte,(dvs resultatet) , som vi kämpade för.
Detta av ett prästerskap som villigtför att få sola sig i glansen av biskopsstolen lämnat sin tro, sina vigningslöften på altaret till tidsandan.
Det kanske aldrig är för sentför avbön. Låt oss hoppas det men åtminstone konstatera-det är mycket sent
//HH