Docenter och bönder

Det finns, har docenten O lärt mig, sådant man kan lura i landets docenter men inte lura i Sveriges bönder. Julafton bar syn för sägen då docenterna Hägerland och Wassén under strecket gjorde reklam för sin nya bok. Redan titeln ger mersmak om man är i branschen. Den okände Jesus. Berättelsen om en profet som misslyckades.
Det var sådant som slog på 1800-talet när den bildade medelklassen behövde argument för den uppgörelse med kristen tro som redan begynt - och det i blod i 1790-talets Frankrike.
Finns det några med detta behov av kristendomsuppgörelse kvar eller tog de slut på 1950-talet. Det är inte utan att man skulle vilja veta. Den urbana medelklassen gäller väl för den delen inte som bildad längre.

Docenterna börjar med ett för historiker fatalt misstag. De tror att julevangeliet läses i alla kyrkor. De har inte fattat att i många kyrkor är det ingenting. Sedan kommer de in på det vi lärde oss i söndagsskolan, men gör det lite märkvärdigt. Inte Messias utan Masiach för att beteckna den smorde. Raskt in i födelseberättelserna, men där har +Göran redan röjt i en tidigare kommentar. Han röjde också i talet om legendariskt material. Läs nu Lukas 1:1-4 och fundera ett par varv, menar jag. Lukas kommer med anspråk. Vem vill falsifiera - för det måste väl vara den vetenskapliga uppgiften nu? Hur kan vi veta att Lukas har fel?

Maria var jungfru. Det bekymrar tydligen tiderna igenom men docenterna får fram att "Matteus och Lukas tar metaforen bokstavligt". Om de nu tar den bokstavligt - i vilken mening är den då en metafor. För dem? För oss? Bara om vi gör antagandet att den som är jungfru, oskuld, inte kan bli gravid. Sedan kommer det anslående att Markus och Johannes menar att Jesus är Guds son "vilket alltså inte innebar en relation i en biologisk bemärkelse. Argumentio e silento kallas dteta och hör det förbjudna sättet att argumentera. Intresseklubben noterar. Det finns en docenternas underliggande tankefigur som det vore av intresse få redovisad.

Docenterna granskar evangeliernas uppgifter med historikerns kritiska blick, får vi veta. Min vän JM skulle skrattat om han läst och hänvisat till Krylovs fabel Den nyfikne (Tidskriften Syn Otetjevesto år 1814). Den nyfikne mannen hade på Naturhistoriska museet noga och med särkskilt intresse studerat de små krypen. Tillfrågad vad han tyckte om Naturhistoriska museets elefant undrade han om det verkligen funnits någon.
- Har dom verkligen en sådan?
- Jajamen?
- Jag måste erkänna, bror: Någon elefant lade jag inte märke till.
Det är beskedet att Jesus har uppstått som gör att det berättas om honom.
Såg docenterna någon uppståndelse?

Tanken att riket skulle upprättas inom en generation återges, men saken avfärdas med ett bibelord. Mk 9:1. Den läsningen har ställt till det för många men man ska inte låta lura sig av den långt senare tillagda mellanrubriken. Berättelsen fortsätter (v 2) med vad som hände sex dagar senare. Ska det verkligen vara så svårt att se det sambandet? Guds rike har kommit och ska komma - men på ett annat sätt än vad folk tänkt sig.

När docenterna kommer fram till att Jesus själv måste ha funderat på om han var den väntande Messias, når komiken nya höjder. Det är inte första gången det i vetenskapens namn ska konstateras hur Jesus tänkte. Docenterna tänker sig att gudsriket är inomvärldsligt och konstaterar "men så blev det inte". Nå, men om Guds rike är inuti och mitt ibland oss och ska födas fram genom de födslovåndor som går över världen? Och då undrar en nyfiken, var det framgår att "Nya testamentets texter kretsar kring frågan varför Jesus tycks ha misslyckats med sitt uppdrag". Kan man inte, rent vetenskapligt naturligtvis, tänka sig att texterna handlar om hur han, överraskande nog, har lyckats? Apg 1:8 beskriver väl rätt precist vad som faktiskt har hänt och det borde självklart kunna intressera just en historiker med kritisk blick?

Docenterna har vetenskapat och fullgör universitetets tredje uppgift genom att popularisera sitt vetande. Återstår den kritiska frågan: Hur firar docenterna jul och varför? Är det Guds son, av samma väsen som Fadern, som ligger i krubban, kan jag förstå vad jag firar också med kritiskt skolat sinne. Om det inte är så - vad firar docenterna? Det vore rätt intressant att få veta.

I den julstämning som snabbt infinner sig när man brukat både evangeliet, gudstjänsterna, skinkan, doppet, ålen, laxen, sillen, köttbullarna, prinskorven, grönkålen, nubben, julölen och annan öl, brännvinet, glöggen, Glühwein och några glas Commandaria till julens gotter, allt annat att förglömma, vill man ogärna bli elak. Jag säger därför bara att vi är tacksamma att docenten Bengt Lidforss inte fick tag på artikeln i Svenska Dagbladet. Då hade han skrivit en fortsättning på sin granskning Modärna apologeter. Och den som läst boken, vet att med granskning avses offentlig avrättnng och därefter stegel och hjul. Men lite saknar jag docenten Lidforss, som den vet som har sitt ex av boken Dagsedlar (1998) present. Ni som inte har det får uppsöka sockenbiblioteket.

Har jag nu avslöjat mig mer som bonde än docent, är jag nöjd.