Julestrid

Nu så kommer julen och allt det där.
Jag läser klerikala maningsord om att en annan värld är möjlig i lokalmedia och om Jesus i SvD. Här dyker det där med den historiske Jesus upp och konstateranden om hur han bör ha tänkt. Det känns som lite 1800-tal stofferat med fynden från Qumran. Att han skulle ha uppstått och att allt nystas upp från den punkten, är en omöjlig tanke. Varför? "Den historiska metoden" kan inte enkelt hantera sådant. Eller kan den? Skulle kunna?

Vi som har varit med ett tag, minns inte bara teologer som uppträder först som tragedi och sedan som komedi. Vi minns också vår barndoms jular innan Kalle Anka kl 15 censurerades. Jag är sålunda så gammal att jag tydligt minns tiden före också. Klart och tydligt till och med. Jag var politiskt medveten när censuren av Kalle satte in. Det skedde när den US-amerikanska krigföringen i Vietnam började gå illa.

Det finns sådana som menar att frågan alls inte ska förstås politiskt utan pedagogiskt. Den distinktionen är ofruktbart idealistisk, men praktiseras av den politiskt opålitliga men alltid välvilliga medelklassen. Förklaringen lyder: Vassnästa förskollärare gick med sedvanlig energi in för att beröva oss kulturarvet.
Jag kan till nöds inta en förmedlande ståndpunkt och hävda att de två förklaringarna inte behöver stå i strid med varandra. Förskollärare kan i pedagogiskt nit samverka med den amerikanska imperialismen. Och då talar jag nit!

Det var denna amerikanska exportprodukt, Piff och Puff och Kalle i förberedelser för julfirandet, som illustrerade kriget i Vietnam. När det började gå illa, skulle förstås inte filmen, där de små ekorrarna  tvingade den store till kapitulation, visas i oklippt skick. Tekniken var inte att ta bort filmen utan falsifikatet. Förändringar sker i små steg, folk ska inte märka. Filmen snöptes och blev utan budskap. Barnen skulle se ekorrar, en anka och lite nötter. Varför den ene ekorren skulle ha bandage om huvudet, förblev oklart. Vi som visste, kunde begripa. Inget stoppar folkens flodvåg. Vi går mot seger! Men vi lärde oss då och där att uppfatta det stora i de små förändringarna. Sådant sitter i.

De vassnästa är av samma typ som söndagskolfröknarna, de som klippte hål i gottpåsen till söndagskolfesten för att små pojkar inte skulle kunna smälla påsar.
Nu skulle barn inte ha en chans att orientera sig i den värld som profeten Jesaja beskriver, Jes 24:16-17, men som återges i originalfilmen. Inte konstigt att barn står handfallna inför en värld så förvriden som denna den censurerade. Här hänvisar jag till profeten Mika 7:3. Min generation var bättre rustad.  Vi hade flera jular sett "the real thing". Så var det också under det kalla krigets dagar, då sådan beredskap behövdes.

Hur har jag då inte åstundat att på nytt få se en film som återställer det som var så upplysande i mina barnaår. Det är möjligt. Och därmed vill jag önska de trofasta läsarna av Bloggardag en riktigt GOD JUL.
Som vanligt gäller förmaningen: Gör inget i min frånvaro, som ni inte kan göra i min närvaro!

Allt detta skrivet ska ni nu kunna få se originalet från år 1949.
https://www.youtube.com/watch?v=DDi3rStb71M

Juldagen blir det bloggfritt givet att jag inte denna julafton retar mig på Jesus-artikeln i SvD att jag måste skriva av mig. Men den saken kanske kan anstå till mellandagarna?

Vill ni på den heliga Juldagen motverka den partiella kulturupprensning, som drabbat Kalle Anka & Co när Kalle och hans vänner önskar God Jul, går ni till de bortklippta scenerna. Dessa scener följs av Tomteverkstaden i original. Det är det bortklippta som blir informationsbärande, ett faktum som gäller Kalle Anka & Co och kyrkohandboksförslag lika. I det klipp som här hänvisas till, är det verkligt roliga Janne Långben, som man kan njuta av. Sådant passar små söndagskolgossar oavsett ålder. Lite våld i naturen med Kalle skämmer eller skrämmer inte heller.
https://www.youtube.com/watch?v=2f_9Q7MX2O8

Sa jag GOD JUL? Jag menar det verkligen.
Jesus is the reason for the season.