Äldre prästman

Jag är en sådan. Äldre prästman. Därtill har datorn råkat i olycka, dvs den löper amok så jag får ta till en gammal. Den fina men nu dåliga ska lämnas in idag. Jag skulle säkerhetskopiera först, sa den vänlige mannen i butiken. "Du ser vänlig ut", sa jag, "för jag behöver en vänlig person, som kan hjälpa mig." Vad svarade han då? "Jag är en argsint man." Men han log och uppträdde stödjande, hjälpande, tröstande. Man är mans gamman, som ni förstår.

När jag kom hem efter utfärden till stiftsstaden, där datorfolket fylkas, gick jag på telefonen in för att se vad Kyrkans Tidning åstadkommit. Fast dessförinnan vittjade jag postfällan för att se om det kommit något av vikt och värde. Redaktören hade sänt mig boken "Herrens verk i många heliga aktiviteter", samlade texter från Polanco 2005-2009. Det är föreningen Kompass årsbok 2016, Artos. Så glad jag blir, när det kommer en bok i postfällan. Den ska läsas i veckan och så ska jag fortsätta med profeten Jesaja, en följeslagare under advent. Jag läser Jesaja antingen i stora sjok eller tre kapitel per dag. I år är det stora sjok, alltså sammanhang mer än enskilda verser. Nu kan jag misstänkas läsa för att jag är from. Inget kunde vara mer felaktigt. Jag läser för att möjligtvis få några insikter och överraskas av hur fräsch en profet kan vara fast det nog är adventstid nr 42 med denna profetläsning.

Nu återgår vi till förmedlingen av nyheter i det kyrkliga via Kyrkans Tidning på nätet Vad fångar vi in?
Tur i oturen kan man tänka om bomben i S:t Markuskatedralen i Kairo. Tänk om det smällt när Antje med följe var där! Jag har också varit där fast vid andra tillfällen. Men det ter sig fortfarande gåtfullt att det inte kan talas klartext om attackerna mot våra medkristna och just dem. Det ska omedelbart också sägas något om människor av annan tro. Jag tror det är svagsint. Döpta och konfirmerade utsätts för livsfara därför att de är just döpta och konfirmerade, just det en majoritet av svenskarna är. Det borde vanliga svenskar få klart för sig och det hade kunnat sägas i predikan på söndag, om någon kommer då. Erfarenhetsmässigt är det dock få som samlar fyrtal i adventssöndagar. På söndag startar juluppropet, ett upprop för en human migrationspolitik. Ärkebiskopen och Sveriges Kristna Råd samt biskoparna är involverade. Har vi längtat efter listor att skriva på? Jag blir lite osäker.

Medlemstappet fortgår.
3221 utträden, betydligt högre än förra året. Erika Brundin finner förhållandet bekymmersamt. Men det var väl förutsägbart. Vi bevittnar historiska processer som bara kunnat motverkas av ett medvetet kyrkfolk och av präster som ville något kyrkligt. Sådana präster har kringskurits och sådana prästkandidater skurits bort.
Erika Brundin vill kommunicera vad vi gör. Så vad gör vi? Ska vi kommunicera att vi förkunnar Herrens död tills han kommer åter? Eller ska vi stämma upp en publik lovsång om hur relevanta vi är? "Gån ut i hela världen och förkunnen eder relevans, som Frälsaren kanske fick till det. Jag tror jag ska köpa Nya testamentet i åtta versioner och på denna åttafaldiga väg studera Frälsarens ord i ärendet.

I Sollentuna vill POSK att kommunen ska ta hand om begravningsväsendet. Den gemensamma avgiften betyder att begravningsavgiften ökat med 140%  för sollentunaborna. Solidaritet kostar, men denna konsekvens gick att förutse. Och sätter vi inte fart, kommer utträdena att öka också av detta skäl. Man kan undra vad POSK i Mörrum tycker om detta.

Man undrar naturligtvis också över slagordet "Dags för reformation. Bryt partipolitiseringen", som är POSK:s valslogan. Hur ser man i Mörrum på denna paroll?
Själv undrar jag om inte självbeskrivningen av POSK borde anmälas till Konsumentombudsmannen för vilseledande marknadsföring. POSK betecknar sig som "Det obundna alternativet i kyrkovalet". Det? Är inte Frimodig kyrka en obunden grupp så vill jag få veta vari bundenheten består? Vid Skriften? Vid Kyrkan? Men partipolitiskt obunden är gruppen lika mycket som POSK. Självbeskrivningen av POSK är osannfärdig och på en osannfärdig deklaration begär gruppen väljarnas förtroende.
Annars håller jag med. Dags för reformation. Börja med att tala sanning.
Men Frimodig kyrka torgför sig som "det verkliga alternativet". Jo, och är så också. Obundet och verkligt och fritt tänkande. Så fritt att Frimodig kyrkas ledamöter i kyrkomötet reserverade sig mot de strukturförändringar som folk ser och inser konsekvenserna av.

Så här kan en äldre prästman fundera i väntan på åtgärder mot en för tillfället dålig dator. Men tro mig, jag tror utsikterna för att datorn blir pigg och kry är mer välmotiverade än de som kan skrivas fram för Svenska kyrkan. Detta insåg Olov Hartman för 60 år sedan, när han slogs med Ingmar Ström under hatthyllorna i Adolf Fredriks församlingshem. Om vi säger så, har vi inte glömt Jesus. Inte säkert. Tänk om han tröttnat på oss? Jag läser profeten Jesaja, som sagt.