"... och kommer icke mer"

Eva Nordung Byström levererade en insikt så här mot årets slut.
En kyrkoherdetjänst är ingen prästtjänst. Det har jag i några illustra fall anat, men nu har vi fått auktoritativt besked. Källa?
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=78&artikel=6597586

Agneta Lundvall lämnar Svenska kyrkan efter 40 år som präst och tittar sig omkring för att se vad som hänt och försöka fundera över vad som bör göras. Det kan hon inte klura ut - men ett vet hon: det här kan inte fortsätta.
Här är det nya.
För rätt länge sedan kom högkyrklighetens dystra förutsägelser och detta inte bara med boken Vida hon famlar. Då, därefter och fortlöpande skälldes denna högkyrklighet ut. Sedan gick det alls inte så illa som det förutsagts av de högkyrkliga. Det blev värre, storskaligt värre. Och nu säger stiftschefen i Härnösand att en kyrkoherde inte är präst. Vilka fler vittnen behövs?

Grundskadan är väl det som kallas folkkyrka, men som alltmer blir en kyrka utan folk och utan det folkomsyftande draget att förkunna evangelium utan i stället förkunna religion. Då börjar det kyrkliga systemet i stället producera något behjärtansvärt, som har det goda med sig att det behjärtansvärda blir födkrok för kyrkoherdar, kommunikatörer och administratörer.

Det är ofta vi åldrade funderar, vi som ett tag till återfinns i kyrkbänkarna - men inte på Nyårsdagen, för då är det sammanlysningar över vidsträckta områden. Inte bara i Kalmar utan också i Växjö med omnejd är gudstjänstlivet förlagt till domkyrkan. Från Åseda går buss strax efter kl 8. Ska man bakfull sätta sig och åka buss från Åseda till Växjö?
Detta är, bortsett från att inte uttrycka en diakonal hållning till medmänniskan utan en lagisk, för en som var ung präst för 45 år sedan en sanslös avveckling.
Må vara att Nyårsdagen inte var en stor gudstjänstdag - men den var gudstjänstdag i det lokala. På något sätt. Och något extra kunde man göra. En lokal stadsdelsgemenskap byggdes på plats genom idoghet. Något ord kunde bytas vid kyrkkaffet och barn kunde leka tillsammans också en nyårsdag. Det är inte riktigt till för barnfamiljer i Åseda att med buss ta sig till en högmässa i Växjö och sedan tillbaka. Det blir väl i stort den dagen till detta. Och hur är det med mat? Människan lever icke allenast av den själaföda klerkerna delar ut.

Detta vet kanske inte kyrkoherdarna. De är ju inte präster.
"Vill man jobba som präst, ska man inte jobba som kyrkoherde", sa Nordung Byström. Hennes parallell är rektorstjänsten. Att hon i sak, fast hon säger sig inte känna igen Agneta Lundvalls beskrivning, håller med, kan noteras. Agneta-stackarn trodde sig ha en prästtjänst fast hon var kyrkoherde!

- Herre, hur hamnade vi här?
Herren såg på mig med sin kärleksfulla blick, svarade och sade:
- Du vet det själv. När ämbetsteologin tas bort blir det så här. Administration och förvaltning. Det förklarar också varför kyrkoherdetjänster betalas så mycket bättre. Kyrkoherden är administratör.
- Så vad ska vi göra nu?
- Det gamla vanliga. Omvänd er och tro evangelium. Fast jag medger att jag undrar om jag i Sverige kommer att finna tro när jag kommer tillbaka.
- Nu finns det ju andra kyrkor än Svenska kyrkan för att inte tala om samfunden...
- Och du tror att de går fria från den samtidskultur som vill ta över tänkesätten och handlingsmodellerna? Då tror du fel. It's the same shit everywhere, som det heter på ekumeniska. Det återverkar fram till dess att jag återkommer. Frid! Jag ska gå till mina nyårsfyrverkerier. Stjärnfall.

Mycket förmår fortfarande överraska mig även om det som överraskar är variation på tema. Temat "dumhet".

Nuförtiden ska man vara nykter när man skjuter smällare och raketer, sas det i radioapparaturen. Jag häpnade.
Nog var jag nykter när jag i tidig adoloscens sköt smällare avsedda för dem över 18, men därefter? Har jag någon gång som vuxen man (men barnslig inuti) smällt vid nyår och varit nykter i lagens mening?
Hur många normala svenska karlar har varit det, när de pangat på med raketerna nedstoppade i den just tömda champagneflaskan?
Nå, vid min höga ålder har jag slutat med sådana dumheter. Fyrverkerier, alltså. Jag tittar på. I Moheda säljs också fyrverkerier inte bara öppet utan befriande skamlöst. I min barndom kunde vi småpojkar köpa både karbid och stubintråd i Moheda järnhandel. "Pappa behöver" löd vår "Sesam öppna dig"-replik. Vi gick fortfarande i småskolan. Ni förstår. Eller alls inte.

Ann Heberlien förklarar nu att Antje Jackelén är den som driver Svenska kyrkan mot avgrunden. Det är inte riktigt sant men riktigt intressant.
http://ledarsidorna.se/2016/12/ann-heberlein-svenska-kyrkan-gar-mot-sin-undergang/

Det är inte Antje "som förvandlade Svenska kyrkan från en bred folkkyrka till en krympande klubb". Det är vida allvarligare processer än så.
Men vad ska Antje göra? Hon försvarar paradigmet, det är hennes historiska roll.
"Högmodigt styr hon skutan käpprätt åt helvete", skriver dr Heberlein.
Men tänk om den bistra sanningen är den, att ärkebiskopar egentligen inte styr? De lägger ut drivankare, det är det hela. (Apg 27:29) Lasten åker över bord t ex genom att Strukturutredningen implementeras. (Apg 27:18-19)
Inte konstigt att det blir som det blir, men inte Antjes fel. (Apg 27:20)
Ärkebiskopar omgivna av de medarbetare de valt och en stor byråkrati, som de inte valt utan som tillsatts av andra byråkrater, gör att det enda de kan göra är att upprätthålla de gamla paradigmen till dess de ersätts av de nya.
Hela den svenskkyrkliga strukturen har
1. med kraft och på övertid försvarat det gamla och
2. eliminerat dem som tänkte annorlunda. Det blir som det blir.

Antje är förstås ledsen över Ann Heberleins kritik, det kan man förstå. Hon kan bara uppfatta den som orättvis. Vad ska hon kunna göra? Vad ska man göra när man gör så gott man kan och det ändå inte räcker? Antje har verkligen ansträngt sig och sprungit på alla bollar. Ändå förlorar hon. Hur vänder en ärkebiskop en historisk process, när prästerna samfällt blundat i decennier och det fortfarande finns sådana som tror att Svenska kyrkan är på rätt väg? Detta sagt är det likväl svårt att hävda att Ann Heberleins kritik inte i sak är allvarlig.

Liberalerna trädde i går fram med bedömningen att begravningsavgiften är Sveriges sämst utformade skatt. Det blir dyrare för somliga och billigare för oss andra. Nu tycker liberalerna att de kommuner som vill ska få ta över ansvaret för begravningsväsendet. Gör det!
Svenska kyrkan kan vara ett alternativ för de kyrkogårdar som ligger vid kyrkor och då ta ansvar för sina medlemmar. När liberalerna kräver att en statlig myndighet ska gå in och godkänna lokalt fattade beslut, men också att Stockholm och Tranås för all framtid ska få fribrev från solidariteten, blir det bara roligt.

Tack för 2016.