tisdag 6 december 2016

Varberg, tisdag

Dr F manade mig att försvara svensk socialdemokrati. "Det är inte bara socialdemokraterna", sa han. Det är sant. Fler politiska partier vill behålla Svenska kyrkan under samhällelig kontroll. Det ligger i de politiska partiernas natur att tänka så.

En sak var de nya relationerna kyrka- stat.
Numera minns ingen (och inom en kvart efter blogginlägget kom en av gästerna på Varbergs Stadshotell för att pepåka, som min moster skulle sagt, att "ingen" är fel, de insiktsfulla minns! Det är svårare att blogga på hotell för andra hotellgäster kan komma och knacka på dörren för att kommentera) . Nå ingen men med bestämda reservationer minns att efter grundlagsändringen vilade denna relation på övergångsbestämmelser. Det egentliga skiljandet handlade om kyrka och kommun - och då är det 1860-tal oh länge sedan. Det fortsatte med det för Svenska kyrkan effektiva skiljandet mellan Svenska kykan ch skolan, som det svenska prästerskapet kämpat för att etablera. "Vad gjorde Svenska kyrkans präster när frikyrkligheten kom? De lärde svenska folket att läsa." Sista steget i skiljandet kyrka-skola togs på 1960-talet. Det är långa böljegångar i processen - men den genomförs. Det är "de små stegens tyranni" vi talar om. I denna morgonstund och i Varberg vågar jag inte ens fästa å dator vilket år folkbokföringen togs bort från Svenska kyrkan. Det var detta de s k folkkyrkovännerna slogs för. Folkbokföringen var under årtionden ett kyrkligt (!) intresse och argumentet att bevara statskyrkosystemet. Ensidigt ändrades systemet. De lokala kyrkliga arkiven fördes till landsarkiven. Så kan det gå.

Steg för steg och samtidigt egentligen skärpt läge när Svenska kyrkan fortsatt är under samhällelig kontroll. Det är så det går till när de politiska partierna ser till att ha kontrollen över Svenska kyrkan. Den processen ska än en gång befästas när det blir kyrkoval 2017. Då kommer Sverigedemokraterna att ta plats i Kyrkostyrelsen, såvitt jag kan bedöma. Och valet blir upptakt till det politiska valet 2018. Intresset kommer att gälla partiernas frågor, inte Svenska kyrkans. Det är just detta som "samhällelig kontroll" betyder. Kyrkans egna frågor kan inte diskuteras av väljarna. Djupare förståelse ersätts av ytligare slagord. "Alla människors lika värde" kommer att utgöra sammanfattningen av vad evangelium betyder och politiker kommer att avslöja att de inte har en susning om vad firman egentligen tilklvekar när de ska tala om det kyrkliga.

Det är, som jag påpekat, inte så konstigt om politikern C i vart fall under 50 år inte ägnat söndagsförmiddagen åt gudstjänst utan haft viktigare ting i skogen för sig. Detta förhållande hindrar dock inte politikern från att ha bestämda synpunkter på Svenska kyrkan lära och liv samt förstånd att dra upp gränserna som i mer än 50 år under söndagsförmiddagar varit just i högmässan. Detta, som på sitt sätt inte är så konstigt, är just det som är - konstigt. Han ställer upp i kyrkovalet och kompletterar så sina kommunalpolitiska uppdrag... När det kommer politiker från andra sammanhang än själva Kyrkans liv handlar det om att den samhälleliga kontrollen ska upprätthållas.

Återstår alltså att upprepa kravet på libertas ecclesiae? Ja, Kyrkans frihet är grundkravet. Men förutsättningen är ett kyrkligt självmedvetande, dvs ett gudstjänstfirande folk som förmår hävda sin identitet. Det är när det gudstjänstfirande folket saknar självkänsla, jag kommer inte på ett bättre ord just nu, som andra kan ta över och utöva den samhälleliga kontrollen. Borde det inte bli lite svettigt de kommande månaderna när de samhälleliga kontrollerna ställer sig upp och talar stort om Svenska kyrkan för att hamna i en beslutsposition? Jo, och det är då vi ska ställa den existentiella frågan - var har du under årens befunnit dig söndag förmiddag och var befinner du dig nu när Kyrkans klockor kallar? Det är detta som är den existentiella frågan.

I Varberg återstår överläggningar men dessförinnan frukost.


41 kommentarer:

  1. Det allra, allra bästa med de "demokratiska" kyrkovalen är att de år de anordnas upptäcker mängder, mängder av människor att de ännu är "medlemmar" i något som inte rör dem i ryggen, inte på något sätt, inte de minsta. 2017 kommer i den meningen att bli ett formidabelt Jubelår!! /John

    SvaraRadera
  2. Jag misstänker (hoppas?) att det blir i Svenska kyrkan som med Tomas Becket i England. Han var kungens, Henrik II:s, man, och kungen grep in i ärkebiskopsvalet och såg till att Tomas blev vald.

    Väl ärkebiskop insåg han att hans uppgift nu var att försvara kyrkans frihet. Det gillade naturligtvis inte kungen. Några riddare tänkte att kungen nog ville ha det så, så de mördade Tomas i hans katedral, i Canterbury.

    Det kan, förr eller senare, komma att bli så igen, nu i vårt land. Någon som är politikernas favorit kommer att väljas till biskop. Han kommer då att inse att kyrkan inte skall ligga under politikernas kontroll, och kommer att sätta sig upp emot dem.

    Han kommer att rädda Svenska kyrkan. Den kommer att inse sin egenart och kommer inte längre att acceptera politikernas välde i den. Läget kommer att bli helt förändrat. Själv kommer han dock att få betala ett högt pris, i bästa fall bli avsatt, i värsta fall kommer några politiker att agera efter vad de tänker sig är maktens bästa, så att på ett eller annat sätt han får dela Tomas öde.

    SvaraRadera
    Svar
    1. När valdes senast i detta land en ärkebiskop som inte var politikernas favorit?

      Radera
    2. +Görans tanke är som vanligt klok, grundad i mångårig refektion och två årtusenden av kyrklig erfarenhet.

      En kritisk synpunkt blir kanske:

      Finns det längre en kyrklig bas av gudstjänstfirande, kristet medvetna församlingar? Kommer den att finnas om några ärkebiskopsval? Om inte, hjälper det nog föga vem personen blir och hur denne än handlar.

      Sedan kan jag inte avhålla mig från en lite hädisk fundering:

      Kanske är det bäst så som det nu är. Kyrkan utmanar så lite som möjligt och fullgör villigt sina av samhällseliten ålagda uppgifter: gudomlig legitimitet och glans åt statsnyttan, folkuppfostran i för stunden viktiga frågor, vård av kulturbyggnader och begravningsplatser och snuttefiltande när det krisar. Sådant minskar rimligen utträdesflödet och ger organisationen andrum i en snålblåsande tid.

      Lars Jensen

      Radera
    3. +Göran. Betvivlar att man vinner något genom att maipuera, använder vi "maktens medel" så tror jag att vi förlorar. Samla ihop några som tycker jag. Bön om enhet är en annan sak, då alla lägger ner "rätten att ha rätt" 2kor 10:4-5 tex. Matt 5:23f det kan väl aldrig var så, att någon behöver lämna gudstjänsten eller bönen för att besöka en broder? Prästänka

      Radera
    4. Alphadeltagaren7 december 2016 07:45

      + Göran
      Kan inte du bli ärkebiskop, om du är biskop nu?

      Radera
  3. +Göran satte ord på en sak jag funderat på ett tag. Frågan är om det kan bli någon av dagens biskopar. De mest själständiga är väl Mogren och Modeus II (i alla fall innan den sistnämnde blev biskop).
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
  4. +Göran,

    Ja man kan alltid hoppas .Mänskligt sett verkar det dock vara kört. Våra PK-politiker kommer inte att släppa fram någon som ens kan misstänkas vara illojal mot PK-andan och som inte har skrivit under på än flera dekret av våra nu huvudsakligen sekulariserade sk. kyrkomöten.

    Allra minst om de sk kristna politikerna är lika blinda, lika förstockade som en viss flitig politruk i dessa spalter är. Enbart som det verkar agerar nyttig idiot och då tacksamt håvar in sina arvoden.

    Förhoppningsvis i tron att han arbetar för kyrkans bästa. Det vill jag åtminstone tro men jag vill samtidigt påminna om att ett SVeK inte har något med en Kristi Kyrka på jorden att göra

    Jag får i tankarna mest den kyrka som Jesus allvarsamt hotar med att utspy. Den kyrka som är varken kall eller varm utan ljummen.

    Naturligtvis finns det hopp även för en sådan kyrka men den måste omvända sig och i detta finns inga tecken på vilja därtill.

    //HH

    SvaraRadera
  5. Jag funderar på att sätta ihop en alldeles egen liten enkät att sändas via mail till ett antal av de översta på var lista, sekulärpolitiska så väl som icke sådana.
    Den kunde innehålla en enda fråga "Hur många ggr/månad (genomsnitt under året) deltar du i gudstjänst".
    Det räcker långt för att veta hur det ska röstas. (Själv vet jag väl då iofs men andra kan behöva rådas.)
    Eva H

    SvaraRadera
  6. När man ändrade mandatperiodens längd en mandatperiod efter riksdagen så hamnade man strategiskt ett år före riksdagsvalet. Konsekvensen blir att de allmänpolitiska frågorna dominerar.
    En annan mandatperiodslängd är kanske första steget mot kyrklig frigörelse?
    POSK vill ju ha ett system med indirekta val, vilket också kan vara en väg att gå. Jag vet dock en Poskare som inte är så begeistrad av den idén.

    SvaraRadera
  7. Om jag förstått saken rätt så är endast 2-3% av Svky medlemmar "kyrkliga" varav knappt hälften närvarar vid söndagens gudstjänster. Knappast något att "bygga kyrka" på!
    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Antalet romerska katoliker är väl inte heller mer än 2-3 % av befolkning. Men det är uppenbarligen ett fungerande kyrkosamfund. Det är nog inte antalet det kommer an på.

      Radera
    2. +Göran du har till viss del rätt, men då Katolska Kyrkan verkligen har ett kyrkfolk i Sverige (med ett söndagligt mässdeltagande på ca 25%) så har jag svårt att se hur Svky ska räddas av sitt kyrkfolk. Det är väl därför som Svkys nomenklatura satsar på "kult" och show istället för att förmedla och leva evangelium?!
      Antony

      Radera


  8. "De små stegens tyranni"...
    Smygande, osynliga, menlös, oförarglig och förföriska steg, tagna ett i taget, ledandes fram till ett totalt politiskt övertagande av - den demokratiska folkkyrkan - , som till slut då kanske kan ses som bliven en totalt - avsaltad - , återspegling av det politiska samhällets politiska ideal, med sina haranger, slagord, floskler, fraser och paroller som ledande ledstjärnor.

    De - låter ju så fint och bra - ? Jämlikhet, frihet, broderskap, mänskliga rättigheter, Alla människors lika värde, så däri kan det väl ändå inte finnas något ont?
    Nej, då, allt ont är gott och allt gott är ont. Allt sant är lögn och all lögn är sanning. Allt vackert är fult och allt fult är vacker. Endast på så sätt kan samhället brytas ned?
    Allting och alla är godkända. Gud älskar alla, precis som de är. Allt och alla behöver därmed ingen Kristus som Någon ställföreträdande Blodoffer, och därmed blidkare, försonare eller skuldbetalare, inför någon Faders Lagöverträdelser, eller inför någon Gud.
    En Gud, som genom Blodoffren kan bli Barmhärtig och Medlidsam, med lagöverträdare av olika slag?

    Har du, som lärjunge, inte älskat tillräckligt, dvs., inte visat tillräcklig tilltro, förtröstan, hopp och fullkomlig tillit, till Fadern, ja, då är du en lagöverträdare?

    Som en sådan Lagöverträdare, så anses du då vara i behov att - försonande Blodofferlamm - , som kan - Offras - till Fadern?
    Ett Blodoffer, som tillsammans med en ödmjuk bön om förlåtelse, eller en ödmjuk bön om att Guden skall glömma bort eller vilja ha överseende med Lagöverträdaren, samt att Guden, Fadern, på nytt och åter igen, ska kunna älska sådana Lagöverträdande Lagöverträdare? ...

    Men, men, om man då - tar bort Gudslagen - , då finns det ju kanske inga lagöverträdare kvar?

    Allt anses vara tillåtet?
    Vilka kan då anses över huvud taget vara några som helst - Lagöverträdare - ?
    Vilka kan då anses vara några - Gudslagöverträdare - ?

    (Gudslagöverträdare, som då ansågs kunna hota att söndertrasa hela det samhälleliga, hota att söndertrasa hela församlingar? Lag var väl ämnad att just kunna Upprätthålla samhället, eller församlingar, samt att kunna utdöma straff (till skydd för de församlade?), mot Lagöverträdare? Lag predikades, eller förespråkades, kring vad som var - Rätt - och vad som var - Fel - , ur just ett överlevnadsperspektiv? Dessa av Guden givna Lagar som ansågs vara till försvar för fortlevnad och till försvar för Seger, och i stort sett till försvar för hela samhällets överlevnad både i fredsstid och i krigstid, togs inte lätt på. Vid krig mot andra, mot fientliga samhällen eller mot fientliga folkstammar och folk, så ansågs inte någon Seger vara möjligt om inte Lagen efterlevdes? Lagöverträdelser sågs som mycket allvarliga saker, som krävde just återkommande, försonande, Blodofferritualer?...)

    Vilka kan då idag anses behöva något Försonande Blod att Offra till Fadern, till Guden, för Lagöverträdelser, om det inte finns någon Lag att överträda?
    Blod från ett Lamm som då kan anses vara - Ett Perfekt, Ett Fullkomligt, och därmed Ett av Guden Godkänt och Rent, Lamm, Ett - Enfött - Lamm, som då anses inneha Auktortiet, Kraft och Makt från Guden, att kunna fungera just som - Ett Försonande Blodofferlamm - för just Lagöverträdare av Gudens Lag?....

    JB

    SvaraRadera
  9. Jag gillar inte att märka ord: ska det inte vara " gudstjänstfolket saknar allvar i Gudsrelation?. " i stället för självkänsla. Den dag vi tar vår tro på djupt allvar, kan det kosta...
    Det är viktigt att bli av med den territoriell församligssyn. Folk söker sig dit man "får mat". Se Klara i Sthlm, studentkyrkorna. Prästänka

    SvaraRadera
  10. Apropå Görans inlägg. Det fyndiga ryktet sprids att biskoparna även hos ledande politiker börjat kallas för "mösspartiet" i KM. Inte för att de har roliga mössor, utan för att de sitter tysta som möss när någon kontroversiell fråga avhandlas. Många mer konservativt inriktade har öst galla över gamle KG Hammar, men det var i alla fall en karl som inte var rädd att stå upp för sin teologi offentligt. Inte ens då ledande politiska krafter inte var på samma linje. Utan att idealisera framstår han som en Becket i förhållande till sina efterträdare.

    /TD

    SvaraRadera


  11. "De små stegens tyranni"...

    Smygande, osynliga, menlösa, oförargliga och förföriska steg, tagna ett i taget, ledandes fram till ett totalt politiskt övertagande av - den demokratiska folkkyrkan - som till slut då kanske kan ses som bliven en totalt - avsaltad - återspegling av det politiska samhällets politiska ideal, med sina haranger, slagord, floskler, fraser och paroller som ledande ledstjärnor...

    Orden, de - låter ju så fina och bra - ? Jämlikhet, frihet, broderskap, mänskliga rättigheter, alla människors lika värde, så däri kan det väl ändå inte finnas något ont?..

    Nej, allt ont är gott och allt gott är ont. All sanning är lögn och all lögn är sanning. Allt vackert är fult och allt fult är vacker, i den sanna progressiva och revolutionära, den omstörtande och den samhällsomskapande, samt människonydanande, politiska ideologin....den materialistiska, den där människan är i centrum, den Gudlösa ideologin...?

    Endast med hjälp av en sådan, så kan (kristna) samhällen brytas ned?...Förvandlas?... Omskapas? Nyskapas, med De Nya Människorna?....

    Allting och alla är godkända av Gud, precis som de är? Gud älskar alla, precis som de är. Allt och alla behöver därmed ingen Kristus som Någon ställföreträdande Blodoffer och därmed blidkare, försonare eller skuldbetalare, inför någon Fader, någon Gud, för sina Lagöverträdelsers skull.

    En Gud, som genom Blodoffer kan bli Barmhärtig och Medlidsam, mot Lagöverträdare av olika slag?

    Har du, som lärjunge, inte älskat tillräckligt, dvs., inte visat tillräcklig tilltro till, förtröstan på, hopp och fullkomlig tillit till, Guden, Fadern, ja, då är du en Lagöverträdare?...

    Såsom en Lagöverträdare, så anses du då vara i behov att - försonande Blodofferlamm - , som kan - Offras - , och vars Blod, istället för ditt eget, kan blidka, Faderns vilja att bestraffa överträdelser av Hans Lag?

    Ett Blodoffer som då tillsammans med ödmjuka böner om förlåtelse, eller ödmjuka böner om att Guden skall glömma bort eller vilja ha överseende med Lagöverträdare, samt att Guden, Fadern, på nytt och åter igen, ska kunna älska sådana Lagöverträdande Lagöverträdare? ...

    Men, men, om man då tar bort Guden Lag, så finns där då ju kanske inga som kan överträda någon Gudslag, alltså några Lagöverträdare, kvar?.....

    Allting kanske då menas kunna vara tillåtet, utan några konsekvenser i form av straff, från Guden?....

    Vilka kan anses överskrida några Gudslagar, om det inte anses finnas några Gudslagar?...
    Vilka kan då anses vara några - Lagöverträdare - , i sådant fall?....

    (Gudslag-överträdare, som då ansågs kunna hota att söndertrasa hela det samhälleliga, hota att söndertrasa hela församlingar? Lag var väl ämnad att just kunna Upprätthålla samhället eller församling, samt att kunna utdöma straff (till skydd för de församlade?), mot just dem som eventuellt överträdde Lagen?
    Lag predikades, eller förespråkades, kring vad som ansågs vara - Rätt - och vad som ansågs vara - Fel - , ur just ett överlevnadsperspektiv?
    De av Guden givna Lagarna ansågs vara till försvar för just fortlevnaden och till försvar för Segrar, både i fredsstid och i krigstid. Dessa Lagar togs inte lätt på. Vid krig mot andra, mot fientliga samhällen eller mot fientliga folkstammar och folk, så ansågs inte någon Seger vara möjligt om inte Lagen efterlevdes fullt ut? Lagöverträdelser sågs som mycket allvarliga saker som krävde just återkommande försonande Blodofferritualer...)

    Kan det då idag anses behövas något Försonande Blod att Offra till Fadern, till Guden, för Lagöverträdelser, om det inte anses finnas någon (Guds-) Lag att kunna överträda?...

    Blod från ett Lamm som då ansågs vara - Ett Perfekt, Ett Fullkomligt, och därmed Ett av Guden Godkänt och Rent Lamm, Ett - Enfött - Människo Lamm, i Gudagestalt, som då menas inneha Auktortiet, Kraft och Makt, från Fadern, från Guden, att kunna fungera just som - Ett Försonande Blodofferlamm - för just Lagöverträdare av Gudens Lag....

    JB

    SvaraRadera
  12. Har partierna kontroll över Svenska kyrkan?

    -Frågan ställs mot bakgrund av dagens bloggtext, som INTE nämner att såväl L (tidigare FP), M, KD och V har dragit sig ur kyrkovalen och ersatts av mer fristående grupper.

    Texten tar inte upp den logiska frågan - ställd av mig flera gånger här - om författaren (och alla andra kända och okända signaturer) vill förbjuda partier att ställa upp i kyrkovalen. Konsekvensen av bloggarens slutsatser måste ju vara den. Men DS vill eller vågar inte lägga förslaget. Då får han nog dras med några partier även i fortsättningen, gissar jag. Dessa har ju tydligen också en dragningskraft på väljarna som tycks vara långt starkare än exempelvis DS egen grupp, FK. Som bekant är väljarnas beslut alltid utan appell - säkert till flera signaturers bekymmer men icke desto mindre sant.

    Jag har praktiskt taget sedan jag började medverka här med små inlägg och tillrättalägganden av långtgående överdrifter, faktafel och ologiska slutsatser rörande vår demokratiska folkkyrka, alltid förvånats över attityden till kyrkan som tycks vara genomgående här och där förkastandet av just väljarnas synpunkter och partiernas medverkan dominerat. Sakernas tillstånd anses plötsligt vara förödande för Svenska kyrkan, fast detsamma alls inte var detta under tidigare decennier, då partierna dominerande än mer och kyrkoval ägde rum vart fjärde år.
    Men både i och mellan raderna betonas också alltid att den gudstjänstfirande församlingen skall rätteligen vara kyrkans jordiske styresman. Men avsändarna bakom förslaget har aldrig kunnat svara på frågan hur man kvalificerar sig för tillhörighet här: ett, två eller tre gudstjänstbesök i månaden - eller per år? Kontrollpersoner vid kyrkporten med anteckningsbok? Ålderskontroll? Församlingsdito, så att inte hr Andersson, fru Pettersson eller fru Lundström prickas av, om de tillhör annan församling?

    Låt mig slutligen uttryckas förvåning över en annan sak som nämns i dagens bloggtext, nämligen att kyrkan skall stå fri från samhället. Och jag som hela tiden har levt i föreställningen, att kyrkan skall verka i, med och för samhället och dess folk, sätta Guds prägel på normer, värderingar och beslut.

    DS, som torde kunna sin tyska läxa bättre än de flesta, ombedes titta på CDU och dess (katolska) systerpartis, CSU, roll i den tyska politiken - och vad den har betytt.
    Dessa partier lever sannerligen inte sitt eget liv, långt ifrån den sekulära politiken. De lever mitt i den.

    Allra sist måsta jag även reagera - och det starkt - emot JB:s långa drapor om små steg till tyranni. Vilka steg, vilken tyranni? Som om vår landsomfattande kyrka står inför ett grymt maktövertagande från någon ond makt!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar

    1. Ber om ursäkt för det som blev dubbla postningar, (vilket inte var min mening, trodde att den första var för illa skriven och blivit refuserad)..

      De s.k. - värdsliga - (de kommunistiska, socialistiska, socialdemokratiska, liberala eller nyliberala), samhällsidealen vill återspegla sig mer i det kyrkliga än vad det (salta, det stränga, det krävande?) kyrkliga vill återspegla sig, eller gestalta sig, i det samhälleliga (det världsliga)...

      Kyrkan blir därmed underställd just det världsliga synsättet, och tvingas, såsom just statlig - inrättning - , att anpassa sig till vad just - världen - , och det - s.k. världsliga - , önskar sig och vill (och menar, anser och tycker sig förstå vara s.k. - kärlek - ?)...

      Men heter det inte: - Den som älskar sitt barn tillrättavisar det, medan tid är ....?

      Men den s.k. - världsliga ideologin - , anser sig väl inte behöva någon - tillrättavisning - av någon - Gud - , eller av någon - kyrka - ?....

      Då är frågan den om detta kan anses vara ett korrekt förhållande mellan s.k. - kyrka - och s.k. - samhälle - ?...

      Kanske det då vore bättre om samhälle får bry sig om samhälle, och kyrka får bry sig om kyrka....?

      Ungefär som: - Ge till Kejsaren vad Kejsaren önskar sig, och ge till Gud vad Gud önskar Sig....?

      JB

      Radera
    2. Om jag inte har alldeles fel så sitter Bengt Olof Dike som förtroendevald på mandat från POSK.
      Posk har nyligen lagt fram sitt valmanifest i 25 punkter för nästa år kyrkoval där det hör och häpna propagerad för indirekta val till kyrkomötet och att politiska partier inte ska tillåtas ställa upp.
      När nu Bengt Olof Dike har så diametralt skilda åsikter på dessa två punkter så ställer sig frågan om Posk anser honom vara en lämplig kandidat?
      Eller om han själv kan dagtinga med sitt kyrkopolitiska samvete så till den milda grad att han vill propagera för alla punkter på Posks program, trots sitt personliga motstånd?
      Det kan ju åtminstone vara intressant att veta för dem som överväger att rösta på Posk.

      Radera
    3. Ps.

      Om man vill tro på olika former av s.k. nymodern teologi, kanske inom Livets Ord eller även inom andra kyrkor och församlingar, som kanske t ex vill predika s.k. framgångsteologi och kanske tro på att sådan nymodern teologisk lära ger - mat till lärjungar- , (för att den anses kunna leda lärjungar till s.k. världsliga framgångar?), så kanske man riskerar att gravt kunna missta sig?...

      Hur var det i församlingen i Husby? Var där inte en fruktansvärd despoti? Godkända mord? Ett upparbetande av en församling till inbillningssjuk blindhet och fanatisk galenskap?..

      Detta visar på att det kan vara ganska så enkelt att kunna missta sig, både vad gäller lära och också vad gäller människor. Angående vad en lära är och inte är, samt vilka människor är och vilka de inte är. ..

      Att inbilla sig allt möjligt som inte egentligen äger någon sanningshalt behöver nog alltid försöka att motarbetas genom att försöka bevara ett så sansat och så sunt omdöme som möjligt, före att odla förvirrade eller fanatiska inbillningar, som, bevisligen, kan leda helt fel...

      JB

      Radera
    4. JB och Peter T,

      -Vilket tyranni, frågade jag den förstnämnde. Inget svar. Samma styrelseskick i kyrkan i dag som för flera decennier sedan. Ingen kommentar!
      Alltså detta, JB:
      -Påstå inte så mycket som Du inte kan styrka!

      Till Peter T, som hellre ordar om namnet på den lista, som jag invaldes till KR på, än diskuterar sakfrågan:

      -Varför frågar Du inte POSK, beträffande Din ena fråga?
      -Har Du sett mig dagtinga med mitt samvete? Överväger Du för övrigt att rösta på POSK?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera

    5. Vilken tyranni?..

      Jo, de små stegens....(De som är svåra att värja sig mot...)

      JB

      Radera
    6. Korr.

      Knutby kanske byn hette...

      JB

      Radera
    7. -Vilka tar de små stegen, JB?

      -Du måste konkretisera Dig. Vem eller vilka går i skorna, som ta små steg mot tyranniet - och i så fall av vilken anledning. Jag har under alla mina år i kyrkan aldrig stött på några, som har onda, tyranniska avsikter - varför skulle de ha sådana?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera


    8. För det första så är orden - De små stegens tyranni - ett s.k. talesätt....
      Talesättet beskriver hur någon ideologi, någon idé, någon lära, någons eller någras vilja, sakta och nästan obemärkt, nästan osynligt och därför svårligen kanske låter sig ses, avslöjas, uppfattas eller anas, påverkar människor till att anamma läror, ideologier, ismer och idéer, som vid mer noggranna analyser inte är så bra, som de kanske ofta vill bli presenterade som att vara....
      Dessa små steg, som då obemärkta, tas, steg för steg, kan alltså handla om olika ideologier, läror, teorier eller olika människors önskningar och viljor, som sakta och ibland lite finurligt och klurigt samt ibland kanske också snirkligt formulerade, kan fånga in människor till att tro på dem, fastän de själva kanske egentligen inte gör det, när de tänker närmare på saken...
      Men de övertygas, därför att orden kan låta så fina och orden kan därför förföra människor till att tro att läran, ideologin eller idéerna är någonting gott och bra...
      Många människor kan just därför kanske ibland kan ha svårt att kunna värja sig emot, eller kunna genomskåda för vad orden, ismerna, idelogierna, lärorna osv., egentlige innebär, medför och betyder....
      Kanske dessa läror et cetera, kanske i själva verket alltså inte alls betyder det som de verkar betyda, vid en första kontakt...

      På så sätt kan ett skeende ske, där de s.k. - Små stegens tyranni - sker... Det är så man kan förklara innebörden i talestättet - De små stegens tyranni - ...

      Dike frågar: " - Vem eller vilka går i skorna som tar små steg mot tyranni - ?".. Samt: - Jag har under alla mina år i kyrkan aldrig stött på några (människor) som har onda, tyranniska avsikter - varför skulle de ha sådana?"...

      Uttrycket - De små stegens tyranni - handlar alltså över huvud taget inte om begreppet eller företeelsen - Tyranni - i dess vanliga betydelse....
      Det handlar heller inte nödvändigtvis om några särskilt utpekbara, skyldiga eller onda människor, som medvetet och tyranniskt skulle ha några - "onda, tyranniska avsikter" - ....
      Det handlar istället om att olika ideologier, ismer, idéer och läror, kan, genom små steg i taget, övertyga, intala, förföra, propagera och övertala människor, ofta då - intet ont anande människor - , om just sina egna förträffligheter, godheter, moderniteter och sina upplysta läror, osv., et cetera...

      JB


      Radera
  13. Biskop Göran, det finns även andra riter i Katolska kyrkan än den romerska, t ex grekisk-katolska. Då de är i full kommunion med påven är de lika mycket katoliker som den stora majoriteten som tillhör den romerska "huvudriten'.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det är sant, och dessa "orientaliska riter" har ibland spelat en viktig och mycket positiv roll, t.ex. genom att företräda den östliga traditionen vid Vaticanum II. Samtidigt är deras existens problematisk, eftersom de ofta ursprungligen tillkommit p.g.a. yttre världsligt tryck (t.ex. ortodoxa folkgrupper som hamnat under den österrikisk-ungerska dubbelmonarkin och tvingats att alt. vunnit politiska fördelar på att gå i union med Rom) men sedermera ofta blivit ultra-nationalistiska och anti-ekumeniska på ett sätt som Rom knappast kan önska. När de dessutom - på kollisionskurs med Vatikanens utrikespolitik - lierar sig med sekulära nationalistiska makthavare på hemmaplan, blir det tyvärr ibland destruktivt. Naturligtvis måste de ha sin religionsfrihet, men för kyrkan vore det bättre om de vore mindre "patriotiska" och mer "katolska"./Paul

      Radera
  14. Vore det inte bättre att ta reda på vilka dessa steg kan vara, istället för att bara"reagera starkt emot"? Just på denna sajt har anförts talrika exempel på detta!

    SvaraRadera
  15. Jag är klar förespråkare för kortare mandatperioder! Ändra till kyrkoval vartannat år - allra helst varje! Låt de förtryckta och utplundrade bli påminda dubbelt så ofta mot nu om Den Stora Meningslöshetens Medlemsskap! Låt varje år bli ett Utträdenas Jubelår! /John

    SvaraRadera
  16. Kan inte alls se att de orientaliska riternas existens är problematisk alls utan en rikedom för Kyrkan.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har naturligtvis helt rätt, om Du definierar "kyrkan" som RKK. Men det gör ju inte alla./Paul

      Radera
    2. Paul, den Sanna Heliga och Apostoliska Kyrkan ska inte definieras som RKK utan som den Katolska Kyrkan, vilket tydligt definieras i Kyrkans katekesgrupp.
      Antony

      Radera
    3. Antony - Jo, jag vet att Du tror det. Tyvärr är Ditt intygande inte någon garanti för att det är sant. När det gäller kyrkosyn (och Roms primat) kunde Du ha nytta av att läsa vad rysk-ortodoxa teologer i exil (t.ex. Nicolas Afanasieff) skrivit om "eukaristisk ekklesiologi"./Paul

      Radera
    4. http://www.golubinski.ru/ecclesia/primacy.htm

      Radera
  17. Ja, och nu har det också skapats ett slags unierad anglikansk kyrka genom ordinariaten (England, USA och Australien). Men särskilt stora avvikelser från det romerska har inte tillåtits. T.ex. får prästerna inte vara gifta (med undantag för dem som kom med från början), vilket är lite märkligt, då de ju får vara det i de ortodoxa unierade kyrkorna. De tankar Benedikt hade (som tysk hade han en förståelse för reformatorisk tradition) har fått en betydligt mindre generös tillämpning av den Vatikanstruktur som slår vakt om det rent romerska.

    Ingen regel utan undantag, det gäller här också – de unierade kyrkorna är undantag från den annars fasta regeln att allt skall vara just så som den romerska kurian vill ha det. Det skall bli intressant att se om 'the Global South', som Franciskus representerar, skall kunna förändra den romerska Vatikanen på ett sätt som påven från 'the European North' inte kunde.

    Man kan se hur påvarnas fokus har förändras. Johannes Paulus (num. S:t) problem var det kommunistiska Östeuropa. Benedikts problem var det allt mer sekulariserade Europa. Franciskus ser problemat vara världens fattiga, som mest finns i andra delar av världen än Europa.

    Det tycks mig som om Vatikanen, som tänker långsiktigt, lämnar Nordeuropa åt sitt öde. Problemen löser sig själva, menar de, med de reformatoriska folkkyrkornas sammanbrott kommer fältet att lämnas öppet för förnyad romersk mission i områden där kristen tro inte längre finns kvar. Jag misstänker att de få återstående grupperna med bevarad tro i reformatorisk tradition, då kommer att finna det lämpligt att omvärdera sin hållning till Rom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad jag vet så får visst nya prästkandidater till Ordinariatet vara gifta, men likt ortodoxa kyrkorna får de ej gifta sig efter prästvigningen.
      Antony

      Radera
    2. Detta är inte den information jag har fått. Den kan naturligtvis vara fel eller röra sig om något enskilt fall, eller så har jag missförstått det jag rätt höra. Vi får väl kolla vem av oss som har rätt.

      Radera
    3. Kolla du, jag känner personligen prästkandidater som är gifta. Vidare så gör du en medveten eller okunnig analys om "Roms" inställning till Ordinariatet, vilket under föregående kyrkor fått sitt eget missale (baserat på Sarum och den Tridentinska mässan med inslag från The English Missal och BCP - Den bästa liturgin i den latinska delen av Kyrkan!).
      Det kanske fortfarande finns några lutherska "idealister" som önskar ett lutherska ordinariat men ni (om du tillhör dem?) är tyvärr alltför få och saknar den ömsesidiga ecklesiologiska ödmjukheten (du må vara undantaget?) för att det ska bli en verklighet.
      Antony

      Radera
  18. Känner inte närmare till de exakta bestämmelserna i fråga om de anglikanska ordinaten men annars gäller att de gifta män som fått prästvigas på dispens inte får vara kyrkoherde för en församling, vilket t ex gäller för f Peder på Berget. Ett skäl till detta torde vara att en kh inte får försumma ansvaret för sin församling samtidigt som en gift man har ansvar för att ta hand om sin familj. Och Katolska kyrkan har inte samma resurser som Svenska kyrkan att ha en mängd präster i en församling som kanske omfattar ett helt län.

    Men det finns säkerligen utrymme för många fler dispensererade präster
    som på sätt som jag uppfattar att biskop Göran antyder, omvärderat sin hållning till kyrkan med säte i Rom.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gifta präster i Ordinariatet får vara kyrkoherdar.
      Antony

      Radera