I julens baksmälla: Jakten på Röd Annandag

Jag har firat, men jag predikade på julnatten så baksmällan blev alls inte vad ni puritaner tror. Jag höll undan den hotande baksmällan redan den 23 december. Jag såg på facebook att min äldsta dotter dock laddade med mousserande vin och skumtomtar. När hon var liten sa hennes far: "Gråt barn, nu tar far fram julebrännvinet" och så skrattade döttrarna, som är nästan lika bevågade som mina barnbarn. Ni vet, det hoppar över ett led...

Tillbaka till baksmällan.
Jag läste om den där misslyckade profeten Jesus på julafton. Svenska Dagbladet kan man lita på. Det var dock mest en 130-150 år gammal nyhet om inte egentligen 190 år.
Den ska jag närläsa idag. Jg tyckte om karaktäristiken Göran Beijer gav: att tala om atomer utan att tala om kvantfysik!

Jag läste också Smålandskomposten och utbudet av gudstjänster på Annandagen. Ni vet att det är mig ett kärt åliggande att granska hur martyrtemat i denna väldiga martyrtid som bäst ersätts av julens sånger och psalmer. Oftast står kyrkorna dock helt tomma. Förra året fick jag veta att gudstjänstplaneringen skett så tidigt, att martyrernas situation inte hunnit komma med i schemat. Ett år senare är det likadant. Men jag bråkar inte. Jag vårdar min baksmälla, för nog gör det ont när sveket mot de medkristna så idogt praktiseras.

Jag tar Växjö som utgångspunkt.
Där är två högmässor. Har man inget problem med ämbetsfrågan eller med falsifikat vad gäller nattvardselementen kan man gå i båda. Men annars?
Jag försöker följa vägarna i jakten på Röd Annandag med högmässa., Växjö sägs ju vara platsen med vägskäl. (Detta tror jag är en felläsning, "väx" är ordet vass precis som i Wexford, Irland,  och "jö" är alltså "sjö" menar jag, men strunt i det nu).

Riksväg 30 norrut levereras ingen högmässa förrän i Gamla Hjelmseryd. Det är avsevärt långt.
Riksväg 23/37/31 bär till Lenhovda. Hade jag åkt till Söraby (Rottne, där Hundraåringen som försvann en gång återfanns), hade det varit lika stängt som i Braås.
Riksväg 25 österut till Madesjö för den som vill gå i en förmiddagshögmässa. Utanför länet, alltså. Annars är det gudstjänst vid brasan i Hovmantorps församlingshem kl 16 och kl 18 något som kallas "mässa" i Lessebo.
Riksväg 25 västerut kan man ta och kommer förbi Alvesta, som sjunger julens sånger i gravkapellet, Skogsdito kallas det visst. Jaja.
Tar man riksväg 27 vid Sjöatorpsrondellen mot Värnamo är Rydaholm ett säkert kort också på Annandagen. Inget i Voxtorp men i Värnamo är det högmässa. Vi har åkt långt och länge om vi kommit till Värnamo och är utanför länet.
Fortsätter man i stället västerut på 25:an i rondellen, kan man förstå att Ljungby och Annerstad levererar. Vittaryd därtill, men Vittaryd ligger långt ifrån riksvägen (även om jag ska köra dit om en stund).
Riksväg 23 går i närheten av Skatelöv. Där är högmässa. Älmhult har inget på förmiddagen, inte Virestad förstås. Stenbrohult har lika självklart högmässa.
Riksväg 27 söderut leder till Tingsryd och Tingsås kyrka. Högmässa.

Det är rätt klent, det hela.
Inte det som firas, men utbudet.
Har Miljöpartister i Svenska kyrkan något att säga mer än att hoppas att få tar sig till kyrkan för klimatets skull? Det är ju automobil som måste gälla.

När jag var 18 år gammal, för 50 år sedan, var det gudstjänst på Annandagen i alla kyrkor och ansenligt ofta högmässa med nattvard för då kom församlingen, den vanliga gudstjänstfirande församlingen.
Prästerna hade att göra.
En del hade gudstjänst på julafton. Och så var det julnatten för alla högkyrkliga. De andra sov inför julottan, som de högkyrkliga också hade samt därtill en högmässa. Det hade inte alla präster. Några la ihop ottan med högmässan, så i Ormesberga när jag var späd. När togs egentligen högmässotvånget på Juldagen bort? I Domkyrkan måste det ha varit aftonsång på juldagen. Så kom annandagen med gudstjänster i samtliga församlingskyrkor med martyrerna som tema. Blodigt värre. Hade man tur var det också en Söndagen efter Jul den 27:e, fyrtal i gudstjänster. Minst. Det fanns dubbleringar också.

En slät präst fick ihop ett par-tre gudstjänster.
Många dubblerade och hade fyra eller sex gudstjänster.
De högkyrkliga kanske nio eller tolv, om man räknar in tidebönerna.
Nu undrar jag om de präster som är angelägna om många gudstjänster är av samma slag, dvs samma oönskade slag i Svenska kyrkan?

Jag mötte en tandläkare före jul.
Han undrade vad alla präster gör när de inte längre har gudstjänster. Jag blev honom svaret skyldig. Läser man den kyrkliga annonseringen, återfinns präster som under perioden har en enda gudstjänst. 40 timmar ska de få ihop. Hur lyckas de med det?
Är den överhängande risken att de får baksmälla på riktigt efter att större delen av julhelgen nödgats besinna att de lika lite är präster som en brevbärare som inte bär ut brev är brevbärare in actu.

Modéus II vill ha framtidsbilder målade.
En variant vore att skaffa sig en bild av det faktiska läget. Det finns kanske något att säga att när det är "same procedure as last year but on a lower level" blir det föga framtid att längta efter? Vad vet jag, enfaldige?

Jag frågade en kvinnlig präst om saken.
"Felet är att man inte satsar på att kvalitetshöja utan nöjer sig med kvantitet, det som folk kommer till av gammal vana."
Då förstod jag lite bättre.