DDR-Abteilung Sätila

Jag fick höra att Radio Sjuhärad hade ett inslag från Sätila,där det pågick strid. Jag lyssnade och fann den gewöhnliche striden. Ein Kampf und eine Kampfgruppe, nicht wahr?
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6574164

Allvaret besinnade jag omedelbart.
Shibbolet-formuleringen fattades. Det stod inte att både kvinnor och män var välkomna att söka kyrkoherdetjänsten. Om detta inte står utskrivet, är det alltså inte så? Jo, vi har lagar och ordningar - men det ska sägas ändå. Det finns sådant som måste sägas. Inte som fakta som levereras utan som besvärjelse. DDR!

Det är inte lätt för mig, som kommer från en jämställd släkt.
Jag tvekade i ämbetsfrågan, eftersom jag fann att de teologiska argumenten var svaga. Jämställdheten hade dessförinnan gjort saken självklar för mig. Men det fanns en del besvärande inslag. Jag var 17 år gammal och fri att fråga. Det blev som det blev. Det beror inte minst på den omständigheten att jag kommer från en familj som aldrig riktigt lyckats falla i farstun för stupiditet. Det är Morsans fel om inte någon annans. Morfars kanske eller Mormors, men det vet jag inte.

Drivande i annonsens utformning påstås kyrkoherden och kontraktsprosten Anders Reinholdsson ha varit. Tydligen är detta enligt "stiftet" olämpligt. Det var därför jag  jagade fram annonsen också. Källkritik, ni vet.
http://www.satilapastorat.se/lediga-tjanster/

Und hast du mir gesehen! Inte ett ord, det avgörande, om att alla oavsett kön är välkomna att söka. Låt oss nu bortse från att i Svenska kyrkan är det så och att det i landet Sverige är förbjudet att könssegregera vid tillsättning. Vad är det för trams som återfinns i texten?

Annonsen inleds som en kärleksförklaring.
Om det är kyrkoherden som utformat den, kunde kanske kyrkorådet sträckt på sig och varit glatt? Det är inte alla kyrkoherdar som går i pension med en kärleksförklaring till den församling de lämnar. Men det kan, jag medger det, vara fel att skriva rent ut att det finns utvecklingsmöjligheter eftersom denna sakupplysning kan skrämma lättjefulla präster. Det insagda är ju beskedet att i vårt pastorat ska du arbeta.

Det kommer en precisering om vad sysslan går ut på. Förkunna evangeliet om Jesus Kristus på Bibelns och bekännelsens grund. Men hållningen är inte repristinerande: för vår tids människor och med öppenhet för förnyelse. Inte bara snack utan hockey, kan man förstå. Närvaro (prästgården vill annonsören ska bebos), samhällsansvar och utveckling av arbetet med barn och ungdom.

Det var det hela.
Naturligtvis var det dumt med allt detta, som skulle kunna locka. Och allra mest klandervärt var det alltså att kyrkoherden mödade sig att (på kyrkorådets önskan?) få ihop en annons. Det hade naturligtvis varit bättre om de förtroendevalda bläddrat i andra pastorats annonser, klippt och klistrat ihop något som såg ut som allt annat.

Bråket - själva striden om tillsättningen av kyrkoherde i Sätila - som börjat när annonsen totas ihop, vilket lovar mera, kanske kan verka rekryteringsbefrämjande?

Bråket handlar om inställningen till kvinnliga präster.
S och C vill välkomna - men inte majoriteten, heter det. Jag är inte övertygad om att detta är att förstå striden rätt. Det kan vara så att den frågan är den allt annat överskuggande just i Sätila och Hyssna, men den kan också visa sig vara en konstruktion. Mary Österström, min vän, vill ha ett jämställdhetsperspektiv. När Lennart Brunander C, stöttar henne, tycker jag att också en så stark kvinna som Mary borde bli lite orolig över sällskapet. Brunander har varit riksdagsman. Say no more! Jo, han ska citeras: "Båda könen ska känna det inbjudande att söka", säger han. Tala om kontaktannons. Bonde söker fru? Nämnde jag att karln har varit riksdagsman C?
Lägg orden på minnet: Båda könen ska känna det inbjudande att söka. Detta kan bli en klassiker.

Nu kommer annonsen ut.
Man kan fråga de sökande som eventuellt lockas. "Var det magkänslan som fick dig att söka eller ett övervägande av mer intellektuellt slag?"
"Nej, det var könet som kände det inbjudande."

Herre, du var förr ditt folk nådig.
Med vishet har du gjort dem alla, läste vi.
Och så blev det så här!

Tycker ni inte lite synd om kyrkoherden, han som ville skriva en annons för att locka arbetsvilliga att söka en tjänst i ett pastorat han bär under sitt hjärta? Det gör jag.
Hur kommer det sig att så mycket bara blir DDR-dumt i Svenska kyrkan?

Jag läste förresten Per Eckerdals drapa i Torsdagsdepressionen.
Han slutar med det översåtliga att han inte väntat sig ett inlägg på Kyrkans Tidnings debattsidor på den nivån. Jag fick för mig att biskopen Eckerdal inte menade att nivån var för hög. Han vill bara ha havliga inlägg. Han avfärdar skribenten med att "han inte förstått vad han läst".
Vi andra förstår vad vi läser, när vi läser Per Eckerdal. "Das haben wir früher gesehen", som vi brukar säga. Just idag firas förresten Tryckfriheten 250 år i Sverige. Det är friheten att skriva dumheter på låg nivå!

Det är bara de som in i märgen är övertygade demokrater som
1. inte behöver rapa upp självklarheter och
2. förmår uppskatta debatt. Demokratins livsform, som ni kanske minns.
Det tycks mig som om vi lever i en annorlunda tid. Dummare på många sätt.
Båda könen ska känna det inbjudande att söka, som det heter.
Bonde söker fru.
Ska bli kul att se vilka som söker Sätila, må jag säga.

Kyrkohistorisk dokumentation från 1990-talet:
Ärkebiskopen fick påpekat för sig att det vid den högtidliga gudstjänsten inte fanns någon kvinnlig präst med. Detta misstag ställdes till rätta. Pastor Siellerså kunde tas in. "Men vad ska hon göra?" frågade den gudstjänstansvarige. "Ställ henne bakom en stenpelare", löd ärkebiskopens svar.
Också ärkebiskopar kan tröttna på det DDR-dumma. I varje fall han. Det kallas ärkebiskoplig integritet. I sakfrågan var han för kvinnliga präster. Eller inte emot?