Charlemagne, söndag

Det blev en ofrivillig sovmorgon. Sådant kan få drabba pensionister men det var alltså, som sagt, ofrivillig. Jag trodde att jag skulle vakna när adventsstjärnan utanför sovrummet tändes. Det gjorde jag kanske men ackomoderade mig bara så att hundarna kunde hitta sina favoritplatser i min säng: foxterriern i knävecken, kooikern på kudden. Det är som det ska. Vakthunden med chans att titta sig omkring och terriern i grytet. Hunden på kudden kollar därtill om det finns någon hand, som kan klia henne och om detta händelsevis finns, klappar hon handens innehavare vänligt. Allt som sker med en hundtass är vänligt. Att den har klor är i sammanhanget betydelselöst. För hunden. Det är bara vänligt.

Charlemagne?
Jag lurade er att tro att jag är i Charlemagne. Det är jag inte. Men jag har läst honom. Carl Magnus Adrian har skrivit boken Luther. Om kamp och frihet, Argument förlag 2016. Den är under december månad billig, sa förlaget. Hundra spänn.  Carl Magnus - Charlemagne - berättar historien på ett enkelt sätt genom att följa platserna men det är inte utanverket utan det som tänks och sägs och händer som blir ärendet. Snygga bilder därtill. Insikter och utsikter, om ni vill sammanfatta perspektiven i boken.

Språket är lättfattligt. Till och med jag fattar, och funderar på om detta är en julklappsbok till något tonårigt barnbarn. Hade jag varit församlingspräst, hade jag beställt 50 böcker men förlaget har inte så många ex kvar att jag kan ge er min första idé - att göra 50 julklappspaket och dela ut vid julens gudstjänster till dem som antecknar sig för tre studiegudstjänster och ett bordsamtal. En lista och så bok i januari, när förlaget har fått hem fler hade det fått bli. Men under våren hade jag slagit till.
Nu är jag inte församlingspräst och församlingsprästerna som är nuförtiden är nog 1. svårt överlupna och 2. har redan planerat sina ledigheter under våren. Men OM?

En studiegudstjänst är en gudstjänst söndag eftermiddag. Den består av att folk läst på i boken och så snappar prästen ett tema och utlägger det kort. Det kan bli små samtalsgrupper utan redovisning i kyrkan (med en slurk kaffe) och sjunger man någon Luther-psalm, välsignas och går hem.
Första gången kunde handla om kampen och tredje gången om friheten. Däremellan gör man helt enkelt en musikgudstjänst med Lutherpsalmer och lite Bach. Fjärde gången blir ett bordsamtal - men inte under fastetid. Först kanske en inledning i kyrkan om Käthe och därefter till församlingshemmet. Öl och korvar,  surkål (?) samt glammande. Med öl menar jag inte lushunnabier. Med korv avser jag korv. Vad talas det om när det är bordsamtal. Några repliker från Luther samtal kan prästen ge. Kortleken för bordsamtal kanske kan konsulteras för små teman.

Detta är enkelt, så enkelt att idén kan ackomoderas för privat bruk. Alla kyrkoanställda är ju så upptagna. Men några vänner kan bestämma sig för att läsa Carl Magnus och samtala fyra gånger under våren. Det värsta med det kyrkliga är när planerna blir så storslagna att ingenting händer.

När ni läser Carl Magnus Adrians bok ska ni inte vara sura felfinnande teologer. Hade ni varit sådana, hade ni dock kunnat fundera över avsnittet om ämbetet och anfört Luther. Det blir tillkrånglat det där med att vi är kungar och präster när vi håller oss med en präst i församlingen - som är kung han också, liksom vi är kungar, och vad ska vi präster med en präst till och skulle inte en kristen replublik införas för om alla är kungar, behövs då en kung?
Ändå finns också för Luther en poäng med att viga präster och handpåläggningen är inte en mänsklig tradition utan Gud gör och ordinerar präster. Vatten i dopet, bröd och vin i mässan och handpåläggning vid vigningen är yttre tecken, säger Luther i Genesis-föreläsningen. De evangeliska kan kalla prästvigningen rätt förstådd för ett sakrament (Apologin).

Om nu Gud gör präster, är det något särskilt inte med dem utan med ämbetet, som vi brukar säga.
Sic impositio manuum non est tradition humana: sed Deus facit et ordinat ministros.
WA 43,599
Det sista är en hänvisning till Luthers arbete. Weimar-upplagan.

Har jag inte bråttom till högmässan nu?
Inte förrän kl 16 i Hallaryd med den nye kyrkoherden Kalle Wallerstein. Personalen får ytterligare förlustelser i församlingshemmet därefter.