61 kommunikatörer med eken stångades

Verkligheten i Svenska kyrkan är hjärteknipande, må jag säga. Jag väntar nu när pingstvännerna visat sig inte vara ordhålliga om el-cykeln mest på att frågan om mina fem smutsiga små fingar ska bli, som Warmland formulerade saken, ett "polisiärt ärende". Jag har inte sett någon konstapel, inte Kling och inte Klang vid dörren för att hämta in mig till förhör. Men det kanske kan komma. Det sista som överger en är hoppet. Kanske blir det polisiära ärendet bara en anmälan till domkapitlet. Då får Modéus II och nyvorde biskopspretendenten Pettersson, den gamle hårt organiserade kvinn*pr*stm*tst*nd*r*n, något att ta i ,eftersom vittnesmålen spretar värre än mina fingrar. Men hav tröst. I väntan på det ena eländet kan vi ta det andra.

Eek alltså. Han hade synpunkter på kommunikationshaveriet med Senter och senterhalvorna, kommunikatörerna. De blev uppbragta. Det heter så. Och denna uppbragthet måste de förstås – kommunicera till oss alla! De 61 hade uppenbarligen inte läst sin Anders Nygren. Professorn och biskopen varnade alltid för att skriva på aktstycken ihop med andra. Det är enklare att stå för det man själv skrivit. Icke så kommunikatörerna. De nickar samfällt. Vad gällde bråket?

Kommunikatörerna hade uppfattat att opinionschefen Eek utgått från att kommunikatörerna saknar omdöme och analysförmåga. På denna missuppfattning, för bara en kommunikatör kunde tro att detta var vad Jonas Eek hävdat, byggdes sedan hela pjäsen upp. Eller piecen – för jag har varit i Danmark! Det hela blev bara dumt. Kommunikatörerna skrev att de var lika viktiga som alla andra. Det tror inte jag. I valet mellan en riktig präst och en riktig kommunikatör, väljer jag prästen. Jag är på det stora hela misstänksam mot kommunikatörsskrået. Ni kan få veta anledningen: Jag betalar!

Först betalar jag kyrkoavgift så att kommunikatörer kan anställas. Helst på tre nivåer, lokal-, stifts- och nationell nivå. Kommunikatörens primära uppgift är tillrättaläggande. Jag ska bibringas något som får mig att fortsatt betala min kyrkoavgift och därmed kommunikatörens lön. Redan här varsnar ni problemet.

Kommunikatören ska kommunicera viktig information till journalister. Jag betalar för prenumerationer. Om en murvel eller muck-raker fått tag på en för Svenska kyrkan olämplig nyhet, är kommunikatörens främsta uppgift att minimera skadan, dvs lägga orden väl, så att jag inte ska förstå och välja att lämna Svenska kyrkan. Jag betalar med andra ord kommunikatörer för att inte få veta sanningen. En klen journalist går på det och jag hålls i okunnighet.

Nu händer inga skandaler att dementera eller minimera. Kommunikatören sitter sysslolös. Då är det kanske sociala medier och käcka utspel som gäller. Jag är inte övertygad om att jag möter kommunikatören i kyrkan på söndagen för då är det vilodag, men söckendagarna gäller det sociala med utspel. I värsta fall är det lokala kleresiet klent rustat och då gör man en höna av Jesus. Bara som ett exempel, Helge. Det är fortfarande jag som betalar! Och jag inser i detta ögonblick att predikstolen i nuvarande religionsutövning inte är prästens utan kommunikatörens. Vad kommunikatören tror, vet jag inte. På söndagen träffas vi inte. Men mina nyvunna kunskaper får mig att tänka "MTD!"

Nå, nog sagt. Mot 61 kommunikatörer som stångas mot Eek kan resultatet bara bli ett. Eek bedyrar hur viktiga kommunikatörerna är. Hur har Kyrkan klarat sig utan detta skrå i 2000 år? Jag undrar. Jag behöver nog inte undra så länge. Svaret är klatt. Just därför har Kyrkan klarat sig. Det har räckt med en präst och kommunion! Vad vill kommunikatörerna nuförtiden göra? Håll i er, här kommer svaret frisch vom Fass: "stolt visa att vi är en bärande balk i samhällsbygget". Nog sagt om man säger "hybris". Men i MTD-religionen är detta grundläggand, bärande balk om ni vill ha en annan bild att bruka.

Eek vek ner sig. Vad säger Jonas? Jonas beklagar. Kommunikatörerna blev glada och försonliga. Ni kan själva kolla om ni betalar deras löner. Eek påstår att de gör en fantastisk insats. Det är ungefär det som hävdas om diakonerna också, inte minst de som kanske ska göra mig till ett polisiärt ärende.

Senter då? Var inte Torsdagsdepressionen i går tunnare än vanligt? 24 sidor varav 5 sidor annonser om tjänster. Har mandomsanammelsen firats så att det inte fanns skrivkraft över? Hen-debatten tog två sidor. Vad gör journalisterna när läsekretsen gör tidningen?

Senter och senterhalvorna hade fått ihop ett inlägg som bar syn för sägen. Senter berättar om sin stora kärlek till Svenska kyrkan.
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/arbetar-i-karlek-till-svenska-kyrkan
Det är då jag hesiterar. Det blir liksom för mycket, för brett pålagt som vi säger som gått på Konstfack eller brett leverpastej på mackan. Stolt ska det berättas om allt det goda Svenska kyrkan gör? Och allt det som inte är gott, då? Klart att Senter också spelar ut kvinnokortet. Och så får vi veta att det var efter långa teologiska samtal som Svenska kyrkan beslutade att kvinnor skulle prästvigas.

Fel, fel, fel! Läs på bättre. Det var riksdagen som beslutade. Jag böjer mig fram och till höger på skrivbordet kan jag plocka upp Första lagutskottets utlåtande nr 26 år 1955. Vad tycker ni om den prästfixering som där återfinns? "Endast efter prästvigning kan kvinnan bli i stånd att utan begränsning göra sin insats i det kyrkliga arbetet." Jag säger: Detta är obeskrivligt dumt. Jag fattar inte att inte yrkeskvinnor, Morsan till exempel, då reste sig i hela sin längd och sa att också en provinsialläkare i tjänst gör en insats i det kyrklig arbetet genom att vara kristen på jobbet. Senter gör sig märkvärdigare än vad hon är, förstås. Och spelar allan, som den säger som kan sin 100-åring, han som klev ut genom fönstret.

Senter? Det är hennes djupaste övertygelse, hon skriver så, att de förändringar som skett i Svenska kyrkan har hjälpt människor att möta evangeliet. Hur kommer sig det? En förklaring anger hon: Det är många fler som medverkar i gudstjänsten än när hon prästvigdes. Vad skulle Första lagutskottet sagt då? Att präster kanske inte är fullt så viktiga som de som ville slåss för statlig behörighet tänkte? Och statlig behörighet var just vad saken gällde, som biskopen Cullberg (i Västerås av alla ställen)  ivrigt upprepade när det begav sig.

Blir man alltmer uppgiven eller blir man alltmer uppgiven?
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/underminera-inte-kommunikatorernas-yrkesroll

Kyrkoherden som visade upp dopskålen i Antikrundan var inkognito. Jag kände igen honom! Jag kände igen grötskålen också. Jag hade själv värderat den till 1 miljon och sagt detta till kyrkvärdarna. Hur känns det att ha rätt men ändå bryr man sig inte? De påstods också att 37 kvinnor och kanske fler blivit gravida efter att ha använt en app. Det gick jag inte på. Är man läkarbarn så vet man. Det var inte appen som gjorde dem med barn. Vet dom på tv ingenting? Ska vi kalla in några kommunikatörer till både det ena och det andra, grötskålar och appar alltså.