Bibelsyn och cykelbruk

Hon i Dagens telefonväxel var undrande. Hade jag alltså vunnit en cykel? Jag hade fått en, svarade jag. Av tidningen. Då undrade den vänliga damen, som kanske hade knut i nacken för så vänlig lät hon, om jag visste av vem. Då sa jag att det nog var opinionsredaktionen. Jag kopplades dit och fick tala med redaktören Sandlund. Hon gav klart besked. Hörbarhet femma.

Det var en symbolisk cykel, fick jag veta. "Det förstod du nog."
"Symbolisk? Har pingstvännerna börjat läsa Bibeln symboliskt. Det trodde jag var Antjes och andras specialitet. Man säger ett, men det är något annat som gäller."
Då gavs beskedet att alla som jobbade på opinionsredaktionen inte var pingstvänner. Jag förmodade som svar på detta styrkebesked, att  förklaringen till att ett liberalt sätt att läsa Bibeln smugit sig in i pingströrelsen var just denna. Det hade inte redaktören Sandlund några invändningar emot. Då skriver jag det på bloggen, sa jag. Det hade hon inte heller något emot. "Bra", sa hon. Och så skildes vi åt, dvs la på luren. Det sägs så. Symboliskt. Numera finns ingen lur att lägga på utan en knapp med avmålad lur. Symboliskt alltså.

Nu kan jag gå ut i garaget och titta på pingstvännernas icke-cykel, för så är det. Den symboliska cykeln utgörs av ord utan kraft, innehåll eller konsekvens. Men vad ska jag med en tidning som ägnar sig åt den sortens nonsensordbruk till? Innehåller tidningen något av värde, när den utlovar en el-cykel som inte finns och dessutom inleder mig i frestelse att tänka dolska tankar om speditionsfirmor i allmänhet och Postnord i synnerhet? Det har inte varit någon el-cykel under hela denna väntetid. Lurad! Och falskciterad dessutom. Hur tror ni det känns?

Den symboliska tolkningen är förstås rent skitprat för att dölja vad vi andra kallar falska förespeglingar och direkta lögner. Här har jag glatt mig åt min sjuväxlade el-cykel och så finns den inte. Symboliskt skulle annars kunna vara detta, att två verkligheter hålls samman. Syn-ballein, som lektor Per Hyltén lärde oss helklassiker. "Kasta samman". Löftet och leveransen hör ihop och bevisar sig därigenom vara sanna. Precis som Fadern i sitt rådslut genom Ordet verkligen gör något som vi ser, vi som är sakramentsrealister och sakramentala materialister. Inte fromma myter utan Verklighet! Sådana är alltså inte pingstvännerna eller icke-pingstvännerna på Dagen. De är mest andliga förstår jag och kanske mest symboliskt finns de på Dagens opinionsredaktion. Eller inte!

Ska jag dock föredra att tänka att pingstvänner av deras tidning att döma är oredliga i affärer? De säger ett och detta de säger betyder alls inget. Om en vecka är temat de kristnas enhet. Vill vi hålla ihop med oredliga pingstvänner, som importerat kraftlös liberal teologi till sin opinionsredaktion och därmed kan luras friskt? Skulle jag kanske läsa dr Sahlbergs avhandling Pingströrelsen och tidningen Dagen (1977) för att få kläm på hur rörelsen hanterar oredlighet? Det var värt ett försök i går. Jag kollade efter både cyklar och el-cyklar samt dessutom mopeder i Sahlbergs avhandling. Om dessa tingestar stod inte ett ord.  Inte ett enda. Är fenomenet något nytt efter avhandlingen, som har 40 år på nacken? Jag talar nu symboliskt för en bok har rygg men inte nacke?

Det är tre frågor som utöver det anförda anmäler sig.

Sakramentssynen först.
Det finns pingstvänner som symboliskt firar mässa. Det är den reformerta syn både Luther och jag tar avstånd från. Sakramental tillbedjan blir för dem avgudadyrkan, kan jag förmoda. Är det i detta deras avvikande sakramentsbruk som den symboliska verklighetsförståelsen uppkommer, alltså detta att man säger något som egentligen ingenting betyder när allt kommer till allt?

Bibelsynsfrågan
När det symboliska tagit sig in i bibelläsningen behövs inga fakta. Känslor räcker. Så tänkte Schleiermacher. Så tänkte väl Strauss och Viktor Rydberg också. El-cykeln illustrerar: den finns men ändå inte. Läser man Den Heliga Skrift på det viset, viker heligheten och de heliga hemligheterna förblir hemliga. Fram träder en Tam-Gud, en som tämjts efter mina önskningar. Dr Luther, som alls inte var baptist eller pingstvän men en diggare av Anden, läste Skriften ihop med Guds gode Ande i tanke att Skriften är gud-andad och ger besked i sak, dvs i salighetsssaken. Och det hela var på riktigt, alls inte symboliskt på Dagen-vis. Kör man dubbla sanningsbegrepp med en el-cykel, vad är man då inte fri att göra?

Framtiden för symbolikerna?
Det där symboliska, att något som egentligen inte är ändå sägs vara, skulle ha framtiden för sig, tror jag inte. Alltför få normalbegåvade vill betala för det kalaset. Varför skulle de? Liberalteologin är i sig själv ett preventivmedel mot praktiserad kristen tro. Läs Bengt Lidforss genomgång i Modärna apologeter! Klokt folk genomskådar de symboliska orden och finner att där bakom finns just ingenting. Det hindrar inte att symbolikerna kan hinna förgöra kyrkolivet. Heretiker kan. Och alla vet att det går fort att riva ner,  men tar tid och är mödosamt att bygga upp. Så är det.

Nu står hela pingströrelsen avslöjad, ingen kommer undan. Tal utan täckning! Om några pingstvänner vill lämna ett sådant sällskap ska de bli högkyrkliga. Högkyrkliga pingstvänner brukar vara det bästa som finns. De tror Ordet, de kan inse vad de är med om (liturgin som en ständig bibelreflektion) och tillbedja i ande och sanning. Men finns det några sådana kvar eller är de bortcyklade? Elektriskt.

Var ska jag nu skruva fast den nya luftpumpen? Ska jag skruva den fast symboliskt? Men skruvarna i min byxficka var alldeles konkreta i går. Jag upptäckte att jag hade kvar dem där efter min utlandsvistelse, den där jag konkret fick pumpen. Annars var det så eländigt att jag gick på pumpen när jag trodde löftet, som icke kunde svika och tänkte att el-cykeln kommer. Elektro-Fahrrad kommt, liksom. Det symboliska är det ingen riktig glädje med.

Nu maxar jag gärna konflikten.
Genom redaktören Sandlund, som sitter i den kommitté som symboliskt delar ut icke-existerande el-cyklar har det symboliska resulterat i ett reellt kyrkopolitiskt problem. Hon företräder Frimodig kyrka, där jag är medlem. Ska jag vara det längre? Kan jag vara det? Vill jag vara det? Ska jag vara med fast rent symboliskt? Vad är det för nomineringsgrupp som håller sig med företrädare som inte korekt kan citera kamraterna och polemisera mot vad de faktiskt menar och vad är det för nomineringsgrupp som håller sig med höga företrädare som gör det som icke är till symboliskt prat? Förstår ni allvaret? Var inte redligheten Frimodig kyrkas grundhållning på min tid? Ska Frimodig kyrka bli som POSK? Ska uppbragthet leda till uppgörelse? Kan man kräva tillbaka sin medlemsavgift och säga upp sin prenumeration på Dagen för att visa vad man tänker högst påtagligt och alls inte symboliskt?