Jag läser inlägg på Facebook och inser att personalproblemen i Svenska kyrkan är besvärande. Det jag uppfattar som mest besvärande är både mänskligt och självklart: det finns två versioner av vad arbetsplatskonflikter handlar om, två sidor av myntet. Jag kan fatta att det blir så, men det hjälper föga. På ena sidan den som blivit utsatt. På den andra själva kyrkosystemet. Jag föreställer mig Maktlösheten mot Makten. Och jag vet hur det är. Kränkta människor samarbetar inte. Då förvärras konflikten och alltid till Maktens fördel.
Makten använder juridik, paragrafer och bestämmelser i Kamomilla stad. Det måste förstås vara så. Problemet är bara att detta aldrig räcker om man ska lösa konflikter. Ofta förstör dessa maktinstrument mer än de underlättar. Och kyrkoherdarna? Jag vill att de som tänker att samtliga kyrkoherdar är värda tillit nu räcker upp handen. Det var väl det jag visste.
Förundersökningen om mobbing mot organisten i Tyringe är nedlagd för arbetsmiljöåklagaren kan inte bevisa att pastoratet gjort sig skyldigt till "straffbar oaktsamhet". I nättidningen Frilagt stod det inte "pastoratet" utan Kyrkan. Det är så det blir. Kyrkan smetas ner. Det kostar Svenska kyrkan anseende och anseende blir i nästa led en fråga om pengar. Medlemsflykten påverkas positivt, dvs om det ska vara flykt just. Annars är allt negativt.
Nu är det nästan omöjligt att sätta dit en arbetsköpare för att inget gjorts mot mobbing på arbetsplatsen. Åklagaren menar att en lagändring behövs. Då får höga vederbörande i Svenska kyrkan passa sig, inte bara för att polisen kommer utan också därför att ingen vettig människa då vill sitta i ett kyrkoråd.
Facebook är en möjlighet för snabb informationsspridning av konflikter av detta slag. Den kvinnliga präst som kyrkoherden ville bli av med eller den manlige präst som hamnade i konflikt med sin kyrkoherde inser, att de inte står ensamma. Vi andra vet förstås inte vad som kan göras alls och arbetsgivaransvaret läggs egentligen inte på den kyrkopolitiska nivån, dvs så att kyrkostyrelsen har något ansvar. Det visade sig när jag för länge sedan frågade om utköpen. Första vändan ville styrelsen inte svara. Året efter frågade jag igen och då nödgades styrelsen vara bekymrad. Samtidigt pågick utköp och kostade mänskligt lidande, viktigast, och pengar. Jag kan förstå dem som inte vill vara med i Svenska kyrkan och lägga några tusenlappar per år för att se dessa sekiner resultera i utköp.
I kyrkovalet skulle det Stora partiet göra Svenska kyrkans arbetsplatser till Sveriges bästa. Det är sådant som sägs. Den som säger det, vet inte vilket Augiasstall som ska mockas. Vore det inte en vettigare målsättning att säga, att Svenska kyrkan ska bli en arbetsplats som är högst normalt halvtaskig? Och borde inte någon lärd teolog säga att meningslösa konflikter hör till Kyrkans existensform. "Går Djävulen ett varv runt Uppsala, går han sju varv runt Samariterhemmet", lärde Gunnar Sundin diakonisseleverna. Ni minns sakinformationen från completoriet: "söker vem han må uppsluka".
Det kommer mera av arbetsplatskonflikter. De kan visa sig vara intressekonflikter. En organist eller en präst satsar på det som håller kvalité musikaliskt eller teologiskt och detta är just sådant som "den nya folkligheten" avskyr, för MTD-religionen satsar inte på det som kräver lite mer. Det är roligare med en falsksjungande barnkör, som drar föräldrar, släkt och vänner än en orgelafton med fader Bach, om man så säger. Prästen kan få för sig att tala om sådant som aldrig varit populärt att höra. Minns att aposteln Paulus kallades "smitthärd" och så uppfattas själva budskapet. Det finns på sitt sätt förnuftiga skäl när man har ihjäl de kristna. Själva budskapets anstötlighet ställer till det och då slår vi som vanligt budbäraren för budskapets skull. Jag är nu bara angelägen att förklara mekanismerna. Det finns arbetsplatskonflikter som är inbyggda i det kyrkliga när kristen tro och MTD-religion kolliderar i det lokala. Vi kommer att se fler sådana konflikter om prästerna inte blir duktiga på att trolla bort själva den anstötlighet som är inbyggd i evangeliet, men då trollar de bort evangeliet självt. Man behöver inte ha läst Olov Hartman eller Bo Giertz för att fatta detta.
Det är självklart att arbetsplatsproblem blir ett tillstånd på arbetsplatsen och i själen. "Ensak" blir till ensamhet när de medkristna förklarar att de "inte vill göra din strid till min sak". Är det ens fel att två träter? Klart inte. Så mycket mer intressant blir det då, att intresset för att se vilka de strukturer är som skapar konflikterna, är så klent. De flesta nöjer sig med att förenkla konflikter i stället för att fördjupa dem, se vad de i grund och botten handlar om och se vad som egentligen bör göras. Som vi nu har det, fortsätter utköp och i de värre fallen oredlighet mot den som är utsatt (med eller utan egen förskyllan).
Antagligen förhåller det sig på samma sätt som när jag blir sjuk. Jag ska inte åka till lasarettet med två sjukdomar. Jag ska en, som är lätt att diagnosticera. Har jag två, blir det bara förvirrat om sjukvården ens varsnar att det sjukliga är tvåhövdat. Enkelt och ordnat ska det vara. Det lilla problemet att livet inte fungerar så, blundar vi för både i det kyrkliga och i det världsliga. Det är i denna tillvaro mycket som ställer till det rent mänskligt. Och en del av det som ställer till det är dessutom djävligt. Det vet en kyrkokristen. Detta förhållande gör inte de kyrkliga arbetsplatskonflikterna lättare.
Nej, det finns tre versioner!
SvaraRadera-Det finns två sidor av myntet, två versioner av vad arbetsplatsversioner handlar om, heter det i dagens bloggtext. Å ena sidan den som blivit utsatt, å den andra själv kyrkosystemet.
Nej, det finns faktiskt tre versioner: bloggaren glömde den tredje: den som anser sig ha blivit utsatt!
BENGT OLOF DIKE
Här måste väl herr Dike syfta på Sig Själv? Är det därför han aldrig går i kyrkan på söndagarna? Som ständig främling blev han alltid uttittad? /John
Raderase vidare
SvaraRaderaurn:nbn:se:uu:diva-236894
Per Hansson, Uppsala
De omtalade utköpen har väl lkat efter 2000?
SvaraRaderaFinns det något annat än lokalanställningen som kan tänkas vara orsaken till detta?
Fritidspolitiker kan väl inte förväntas vara lika goda atbetsgivare (herdar?) som biskopen?
Det var egentligen bara två kardinalfel med kyrka-statreformen.
Lokalanställning och tillåtande av nomineringsgrupper som kunde förväxlas med sekulära organisationer.
Klokt, Peter T!
RaderaKh på landet
Svenska Kyrkan som urusel arbetsplats? Troligen.
SvaraRaderaDock skall inte förglömmas att kommunala arbetsplatser är lika utsatta. Kanske blir kommunala konflikter och trakasserier något mindre uttalade, eftersom religion inte är inblandad. Dock växer listan på värdegrundsärenden i kommunerna. Att inte passa in, vara frispråkig med sanningen, blir ett recept för utfrysning eller erbjudanden som inte kan motstås. Kyrkans problem blir bilden att man där borde vara konfliktfri. I en kommun är repressionen mot anställda mera oförblommerad. Givetvis är de flesta anställda i kyrka och kommun välanpassade, och ser därför knappast problemen. De som försvinner är slagg som knackas bort och snabbt glöms. Den kyrkliga slaggen är mera hårdnackad. Den anser sig ha Gud på sin sida, ett osvikligt konfliktrecept där anpasslighet är den främsta dygden.
Lösningen på arbetsplatskonflikter blir att vid anställningar ännu mera uppvärdera lojalitet, d v s anpasslighet och kanske dumhet.
Skallagrim
I Kamomilla stad gäller Kamomilla lag:
SvaraRadera"Man skall aldrig plåga andra. Man skall alltid bjuda till.
Men för övrigt får man göra som man vill."
Behövs mer?
LG
Lokalanställning innebär närhet och direktkontakt!
SvaraRadera-Peter T föredrar uppenbarligen en arbetsgivare, som sitter långt bort, delvis är oåtkomlig och därför ingalunda kan följa arbetet i församlingen kontinuerligt.
Jojo, det passar förstås prästerskapet utmärkt. Men logiken, förnuftet och det praktiska tänkandet talar naturligtvis entydigt och utan reservationer för att lokalanställningen är den överlägset bästa formen för anställning.
Vi har tidigare på bloggen diskuterat saken, varav jag fann det nödvändigt att erinra dem som delar Peter T:s inställning, om hur det skulle se ut, om kommun- eller landstingsdirektören vore anställd av exempelvis SKL, Sveriges Kommuner och Landsting och INTE av kommunstyrelsen, respektive landstingsstyrelsen.
Påpekandet och jämförelsen passade förstås inte kritikerna, men de gick förstås tomhänta från debatten. Detta skrivet utan förhävelse; jämförelsen är ju avslöjande för dem!
Kyrkorådet finns på platsen, i församlingen, kan därför följa arbetet direkt, ha kontinuerliga kontakter med kyrkoherden, vilken regelmässigt kan rapportera till rådet.
Denna ordning gagnar församlingen, arbetet, är rationell, ekonomiskt gynnsam (i jämförelse med Peter T:s modell) och i slutändan också förhoppningsvis kyrkoherden.
Det är alltid oklokt, Peter, att gå över ån efter vatten!
BENGT OLOF DIKE
Tomhänta gick de ingenstans men barmhärtighetens år ville ingen skriva rakt ut att detta var jämmerligt enfaldigt tänkt för vilken präst av kvinna född och med förståndsgåvorna i behåll hade uppfattat sig som kommun- eller landstingsdirektör? Kyrkorådet i Kalmar hade ingen aning om församlingslivet utan levde i sina föreställningar om detta. Det gav beslut därefter. Kyrkorådet fanns inte på plats i källarkyrkan i Norrliden t ex. I den stadsdelen bodde 4-5000 människor förutom husdjur förstås. Noll koll, säger jag. Det visste också kyrkoherden, kontraktsprosten, eo hovpredikanten, teol dr hc Pehr Edwall.
RaderaDet är onekligen svårt att följa med i BODs tankegångar. Vari består jämförbarheten med SKL? Avlägger Kommun- och Landstingsdirektörer examen inför SKL och står de sedan under Tillsyn av SKL?
RaderaHur får BOD in vigning, prästexamen sändning från stiftet till församlingen osv i en jämförelse med en kommunal ordning?
Björn Fyrlund
I BODs folk"kyrka" verkar inte folksuveränitet vara problematisk.
RaderaI Billings folkkyrka är Gud suverän och folket föremål för syndernas förlåtelse. Då måste beslut tas på ett sätt som balanserar evighetens uppdrag och nuets troendes omdöme - vilket går väl ihop med att majoriteten kan ta miste, likaväl som prästen eller biskopen kan göra det.
Kh på landet
Björn Fyrlund: Det stämmer att det på sistone har blivit allt knepigare att följa med i tankegångarna i herr Dikes allehanda promemorior i allehanda ämnen. Det är som om det inte riktigt vill sig längre. Jag har tidigare påpekat fenomenet för herr Sandahl som för sin del storögt fortsätter att hävda det omistliga värdet i de alltmer pythiska budskapen från “Den store Tydliggöraren av den svenska folkkyrkan". Det är tveklöst en mycket generös hållning. /John
RaderaÄr en polismyndighet bättre än länspolis?
RaderaÄr skolan bättre med kommunal huvudman än statlig?
Nu är ju inte kyrkan som vilken arbetsgivare som helst, men om man nu anser "präst" vara ett yrke och inte ett ämbete så kan väl argumentera för lokalanställning.
Vi ska dock veta att de i en normalstor församling - och definitivt i kyrkoråden - saknas arbetsrättslig kompetens.
Har ens kyrkoråden i sammanslagna församlingar någon aning om hur LAS § 6b påverkar turordningslistorna?
En alltför liten arbetsgivare saknar arbetsrättslig kompetens och ges inte möjlighet att omplacera personer till rätt plats för maximalt nyttjande av resurser. Eller snarare minimering av de utköp som mer än något visar att lokalanställningar inte funkar i SvK.
En kyrka som säger sig vilja vara episkopal bör kunna leva som den lär och ha stiftsanställda präster.
F.ö. så funkar det bra hos min nuvarande arbetsgivare med min närmaste chef 50 mil bort i Göteborg och dennes chef i Malmö. Bäst av allt är nog att det inte finns några fritidspolitiker i styrelsen som petar i detaljer de inte begriper.
Jo, jämförelsen är visst adekvat, vilka invändningar ni än serverar!
RaderaMed bloggaren i spetsen invänder tre präster mot min jämförelse - starkt, delvis upprört, offensivt men utan saklig substans.
Bloggaren hänvisar till sin gamla församling i Kalmar och dömer ut de förtroendevaldas beslut. Det som han beskriver skedde dock - observera detta - innan nyordningen efter skilsmässan var genomförd. Fyrlund och kh på landet tar upp mer teologiska aspekter, där den förstnämnde undrar hur jag får in prästvigningen, prästexamen etc.
Men det tog inte jag upp utan pekade bara på att församlingens kyrkoherde kan jämföras med kommun- och landstingsdirektören, Kyrkoherden är, kan man säga, församlingens cheftjänsteman och arbetsledare, precis som de tidigare nämnda är detta. Alla tre har ett förtroendevalt organ över sig som arbetsgivare. Kyrkoherden leder det dagliga arbetet, som de förtrondevalda inte skall bland sig i. Men kyrkoherden rapporterar till kyrkorådet, som har anställt honom eller henne och kan, om så blir nödvändigt, också säga upp/avskeda kh.
Där finns alltså likheterna, tydliga och oomstridda! Ytterligare en likhet är - fast den förbigår mina kritiker typiskt nog helt - arbetsgivarens geografiska närhet: på platsen, så att säga, vilket resulterar i de fördelar, som jag skrev i mitt förra inlägg.
Vilka fördelar finns, låt mig få läsa det, med att arbetsgivaren sitter på - som i Luleå stift - 50, 60 eller 70 mils avstånd och där bilresan mellan stiftskansliet och församlingen tar mer än en dag i vardera riktningen med övernattning däremellan?
Nej, mina herrar, försök inte tysta ned den direkta kontakten mellan arbetsgivare och arbetstagare, den som betyder så oerhört mycket!
Och försök inte heller reducera KR:s roll visavi kyrkoherden. KR är arbetsgivare och därmed överordnad densamme! Vi måste ju alla respektera gällande regler, eller hur?
BENGT OLOF DIKE
BOD, nu handlar frågan nog ytterst inte så mycket om geografi, som teologi.
RaderaBjörn Fyrlund
Tack, Björn.
RaderaKh på landet
Bengt Olof Dikes jämförelse halter.
RaderaLåt oss jämföra förhållandet mellan förtroendevalda och anställda i tre andra fall.
Statligt verk:
Regering (motsvarande KS) utser Generaldirektör som leder tjänstemannaorganisationen utan inblandning från förtroendevalda på lokal nivå. Visst finns det lokala nämnder där förtroendevalda sitter (socialförsäkringsnämnd etc), men de har ingen påverkan på tjänstemän och anställningar.
Fackliga organisationer (stora medlemsorganisationer): Förbundsstyrelsen (motsvarar KS) anställer förbundsdirektör som lever tjänstemannaorganisationen i hela landet. Den förtroendevalda distriktsstyrelsen har ingenting att göra med anställning av regionchef eller liknande.
Det kommunala sammanhanget:
Kommunstyrelsen (motsvarar KS eller Stiftstyrelse) utser Kommundirektör som sedan leder tjänstemannaorganisationen. Observera särskilt att det inte är Kommunfullmäktige (jmf Stiftsfullmäktige) som utser kommundirektören.
Stadsdelsnämnden (Kyrkorådet) har ingenting med anställningar att göra utan ska fatta inriktningsbeslut.
Att stadsdelsnämnden skulle köpa ut stadsdelsförvaltningens högste tjänsteman ter sig löjeväckande, speciellt då arbetsrättslig kompetens saknas.
Man kan inte kräva av en juridisk person med <3tkr i omsättning (MÖRRUM-ELLEHOLMS FÖRSAMLING
Org.nummer: 252002-9725 år 2016) ska kunna ha erforderlig arbetsrättslig kompetens.
Slutsats: SvKs kyrkoråd är unika i att direktvalda förtroendevalda som inte utsett på ett årsmöte har personalansvar för den högste tjänstemannen i en lokalorganisation.
Är det då bra med denna arbetsgivarnärhet?
Skillnaden i personalomsättning mellan nu(>2000) och då(<2000) ger svaret.
För inte ens BOD kan väl påstå att personalomsättning och utköp minskat?
Mja, re versioner.
SvaraRaderaDet finns alltid, oavsett antal versioner av ett faktiskt händelseförlopp ännu en . Dikes version, den faktaförvrngande och politrukiska. Den som aldrig erkänner eget ansvar.
//HH
”Kh på landet” nämner Billings folkkyrka där ”folket är föremål för syndernas förlåtelse.” En vacker men helt främmande tanke. Jag vill istället framföra NFS Grundtvigs tanke om den danska Folkekirken. Den är en ”borgerlig indretning”, som inte i sig själv har någon religiös betydelse, men i vilken den sanna Katolska Kyrkan, i form av kristustroende och mässfirande församlingar, har sin hemvist. Så kan vi till nöds se Svenska kyrkan, en kommunal/statlig inrättning, där Kristi kyrka får existera i församlingar men där kyrklig ledning med stift och domkapitel inte har någon kristen betydelse utan endast är en praktisk (?) anordning. Den andliga ledningen i form av biskopar har vi inom Mpr. / Roland K
SvaraRaderaDet borde givetvis vara biskopen som bestämmer vem som ska vara kyrkoherde ellee kommunister i en församling eller i övrigt. Likaså gällande diakonerna. Detta borde de lokalt valda kyrkopolitikerna inte ha någon bestämmanderätt över. Det skulle nog förbättra situationen.
SvaraRaderaJonas M
"kommunister" är nog det enda som vissa "biskopar" begriper sig på........MYD-"kommunister", Hedonist-"kommunister" och Mammon-"kommunister"....vilka alla är förträffliga "kommunister"!!
RaderaAntony
Jaså Jonas, skall KR vara helt avlövad?
Radera-Biskopen skall utse kyrkoherdar och diakoner, tycker Du. Skall alltså kyrkoråden bli helt avlövade, eller vill Du att biskopen skall utse också dem?
BENGT OLOF DIKE
BOD, KR kan fortfarande bestämma budget och antalet anställda per befattning så länge som man följer KO. Att biskopen tillsätter individer på befattningar för präster (inkl. kyrkoherde) och diakoner innebär att KR får fokusera på VAD, inte på VEM. Precis som i vilken annan medlemsorganisation som helst.
RaderaSvenska kyrkan är en folkkyrka, Peter T!
RaderaDen är alltså ingen prästkyrka utan styrs av demokratiskt tillsatta företrädare, som med starkt ideellt engagemang tar ett stort ansvar.
Och, typiskt nog i detta meningsutbyte med Dig och andra, tränger ni med tystnad undan det obestridliga faktum, att arbetsgivare och arbetstagare finns intill varandra i stället för tiotals mil bort.
Du förespråkar alltså, på fullt allvar, att KR inte alls skall ha något inflytande på rekryteringen av den kyrkoherde, som rådet sedan skall vara arbetsgivare för.
Då är det, garanterat, bäddat för konflikter!
BENGT OLOF DIKE
Svenska kyrkan är en tom kyrka, BOD! tom på budskap och innehåll! Berit
RaderaBengt Olof Dike ombedes VÄNLIGEN att läsa mitt exempel en bit ovan där avstånd till arbetsgivaransvaret inte upplevs som ett problem. Är kanske SKUT ett annat exempel?
RaderaNåväl, ingen bestrider att SvK kallar sig folkkyrka.
Det är också utan allt rimligt tvivel att SvK är landets enda medlemsorganisation där lokala förtroendevalda tillsätter tjänstemän och har arbetsgivaransvar.
Denna ordning infördes 2000, samtidigt som utköp och personalomsättning steg.
Jag ser ett kausalt samband här, BOD gör det inte.
Som f.d. oarvoderad ledamot i landets största distrikt(40000 medlemmar) i en stor medlemsorganisation så kan jag med viss självinsikt hävda att ett sådan distriktsstyrelse inte bör ha arbetsgivaransvar.
Jag kan tillägga att jag var positiv till lokalanställning under sent 90-tal.
Sen var det medlemsval om vem som skulle bli näste distriktspräst.
Den mycket omtyckte sedan flera år vikarierande prästen eller en okänd utifrån.
Dennsenare blev vald och jag fick på omvägar höra att någon gruppering (som inte var välrepresenterad i gudstjänsterna) tyckte att vikarien var lite för högkyrklig. Vi kan väl säga att församlingen hoppade ur askan i elden i just det avseende.
Lärda erfarenheter och förmågan att koppla ihop orsak och verkan fick mig att byta åsikt.
Boknytt: Så här på sluttampen av en onödigt lång och synnerligen fruktlös "kyrkohistorisk" epok har det välrenommerade bokförlaget Artos & Norma tagit sig an det något tvivelaktiga uppdraget att ge ut boken "Prästen i kyrkan. En bok för svenska kyrkans prästerskap." Den kritiskt insatte anar redan i titelvalet det inkonsekventa i upplägget. För vem är detta skrivet? Ska det i bästa fall tolkas som en slutuppgörelse om det protestantiska projektets inbyggda omöjlighet? Oavsett torde den enkannerligen utvalda målgruppen förhoppningsvis ta till sig verket så att åtminstone den ekonomiska sidan inte leder förlaget till skada. Lite njuggt är det ety att redan i boktiteln utesluta mer än hälften av de nutida titulärbärarna. Den givna titelvalet 2018 skulle naturligtvis ha varit "Prästen och prästinnan i kyrkan. Ett varnande minne om en tid som runnit ut". http://www.artos.se/lutherska-traditionen/prasten-i-kyrkan
SvaraRaderaBetydligt angelägnare känns då den likaledes nyutkomna "Klosterlasse: stormfågeln som ville återerövra Norden för katolicismen". Den välrenommerade norske kyrkohistorikern Oskar Garstein berättar här historien om sin tappre landsman Laurentius Norvegus som på Johan III:s uppmaning tog sig an den i praktiken redan då omöjliga uppgiften att försöka rädda kvar så mycket som möjligt av Kyrka och Kristendom i Sverige. Den innehållsrika boken har tidigare funnits på norsk men föreligger nu härmed även på svensk. www.artos.se/katolska-traditionen/klosterlasse
/John
Den romerska kyrkans företrädare i detta kommentarsfält ger inte känslan av att gräset skulle vara grönare på "andra sidan". Vänligen
RaderaJohn är inte katolik. Vänligen.
RaderaAtt John inte är katolik har vi väl förstått länge.
RaderaVänligen, läs vad Vänligen skriver, John/Berit är inte katolik.
RaderaAntony
Vänligen, har vänligen läst vad vänligen vänligen skrev. Vänligen
RaderaJa nog var Johan III:s förmedlingsteologi bättre än den gnesiolutherska ortodoxin. Då hade vi haft Röda bokens katolska liturgi, de sju Sakramenten, Kristi Lekamens dag , den dagliga mässan, m m samt den evangelisk-lutherska rättfärdiggörelseläran. Roland K
SvaraRaderaBloggardag är en lysande ögonöppnare för att visa att det är likadant i Sv Kyrkan som i övriga samhället. Dessvärre finns det inte någon utträdelseparagraf från den världsliga globen. Vi sitter fast med huvudet i den globalistiska råttfällan och katten gör sina lovar runt den fastklämda råttan. Sv Kyrkan kan man lämna. Det förskräckliga är att då finns det andra nät som fångar upp oss som inte går att slippa ur.
SvaraRadera"Nu gäller det att tänka positivt", funderade råttan som satt fast i råttfällan. "Det är i alla fall skönt att inte kattfan är här".
Men kattfan är redan här och stryker runt råttfällan. I
Bloggardags egen församling skall den första mosken någonsin byggas. Vem har gett tillstånd till det? Du som läser detta eller du? Du eller du eller du? De som har gjort det skall ansvarsutkrävas och ställas inför rätta. Till rätta inför folket.
Propagandaapparaten och hjärntvätten fortsätter. Dagens hjärntvätt i SR slog ett slag för sufismen. Folk med hjärncellerna i behåll drabbas av dödlig frossa. Nu får det vara slut! Invånarna i Lysekil har startat ett uppror mot kinesernas övertagande av Lysekil. Styckandet av Sverige fortsätter. Men Lysekilsborna tar nu saken i egna händer.
Fortfarande kallas hjärntvätten för andakt. Andakt är ett kristet ord eftersom Sverige är kristet. Inte ett arabiskt ord.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1008973?programid=1320
BOD,
SvaraRaderaCitat:
-Biskopen skall utse kyrkoherdar och diakoner, tycker Du. Skall alltså kyrkoråden bli helt avlövade, eller vill Du att biskopen skall utse också dem?
Slut citat.
Tja,som situationen nu är med ett SveK med sina sk förtroendevalda där de flesta antingen är karriärister eller avpolleterade sådana som nu fått en välarvoderad reträttplats på SVeK´s bekostnad är det inte lätt att svara vare sig bu eller bä.
Ni politruker vill kunna styra och ställa över en organisation med pekuniära tillgångar och inom vilken ni kan lyfta arvoden och känna er betydelsefulla rent allmänt. Det primära för en Kyrka att agera i enlighet med Kristi lära intresserar er föga. Det är viktigare att berömmas av det världsliga och att vara PK. Dvs följa tidsandan.
Som det nu är har ni lyckats med konstverket att utse alla biskoparna och alla utifrån kriteriet att de måste vara anpassliga Er och era ideér, dvs det som representeras av tidsandan och till yttermera direkt underkänt obehörighetsförklarat alla tänkbara kandidater som kunnat misstänkas vara apologeter.
Att i dagsläget låta våra nuvarande biskopar bestämma över tillsättandet av Kyrkoherdar, komministrar skulle bara öka villan än mera vilket ni är fullt medvetna om ty biskopen utnyttjar ni huvudsakligen när ni vill ha "moralliskt" stöd för att avskeda , avkraga någon er förhatlig prelat i underordnad ställning.
I dagsläget är det nog beklagligtvis så att det faktum att det ännu finns öar kvar av rättroende prelater kan vi tacka enskilda KR som vägrat följa propåer ovanifrån av era högre arvoderade sk förtroendevalda och anpassliga biskopar.
Dessa öar försvinner dock raskt, dels pga av att prelaterna i gemen är åldersstigna och att de självständiga rättrådiga KR:en motarbetas hårt. (Vanlig taktik att göra sig av med dem tycks i dagsläget vara sammanslagningar av pastorat med KR som då är mera anpassliga.
Tyvärr är enda möjligheten en reform, återgång till ett SvK och avsättande av nuvarande biskopar och återinsättande av rättrådiga sådana som inser och accepterar vad detta med att vara VDM innebär. Att Ni politruker skulle gå med på något sådant är dock något man bara kan drömma om.
Situationen i dagsläget är förtvivlad. Biskoparna är ingen lösning -inte som det är idag där deras lojalitet ligger hos politrukerna och tidsandan och inte hos Kristus , skrift och bekännelse.
Inte heller hos flertalet av KR då de agerar enbart politrukiskt och utser prelater efter vem som bäst kliar deras öron och mest anpassligt lyder deras propåer.
Samtidigt måste man erkänna att de öar som ännu finns kvar inom SVeK och där ordet ännu rent och klart förkunnas -tidsanda och PK-propåer till trots gör det tack vare ännu kvarvarande självständiga KR.
Dessa kämpar dock snart sagt en mänskligt sätt att döma en hopplös kamp. De kämpar mot biskopar och andra politruker som störs av dessa öar. De trakasseras av dessa och därtill aktiva domkapitel som letar möjligheter att straffa sådana i deras ögon uppstudsiga KR.
Hjälper inte något av detta tar man till sammanslagningar varvid man ser till att dessa pastorat ingår i ett annant KR,nybildat eller inte som då är mera anpassligt.
Nej, svaret på din fråga men som vanligt antar jag du är ointresserad av denna utan bara vill synas och höras är att med nuvarande biskopar är det ingen lösning. I en ideal värld med biskopar som vore VDM:er skulle det dock varit den självklara lösningen.
Idag kanske vi får sätta vårt hopp till reform underifrån av självständiga KR:er som sedan uppåt kan se till att vi får präster,kyrkoherdar,domprostar och allt vad de nu kan kallas som är VDM:er och sedan den vägen kunna välja rättrogna biskopar utan sneglande på vad som är PK eller politukiskt önskvärt.
//HH
Välarvoderade politruker ?? Vilka församlingar pratar du om HH ? I vår församling har vi förtroendevalda i KR 0kr i arvode per år.
RaderaBloggaren kanske i samma veva kan upplysa om vilket dagsarvode han uppburit i KM ? Som den systemkritiker han vill vara.
Måhända att du har noll kronor. De flesta gör det för pengarnas skull. Både i kyrka och kommun. Berit
RaderaHur vet du det, Berit-John-hen ? Är det så att du dömer folk efter dig själv ? Har du några belägg för det du skriver ? Eller är det bara spekulationer ?
RaderaGud bevare oss för en kyrka där biskoparna ges makt att styra över tillsättningar av kyrkoherdar. Det finns inget system för det som är oproblematiskt men att låta personer som Antje, Brunne, Per Eckerdal och Modeus 1 tillsätta sina lydigaste jasägare att leda de lokala enheterna? Det vore mycket värre än dagens läge!
SvaraRaderaTD
BOD utan prästkyrka ingen kyrka. Kyrkoråden kan anställa vaktmästare och kamrer typ, ge förslag till kh, ha inflytande över sådant som inte har mee tro och lära att göra (vilka oblater som används ska de alltså inte ha något inflytande över).
SvaraRaderaJonas M
Anonym 17:32
SvaraRaderaJag talade om de politruker som sannerligen inte är ideellt arbetande och inte har Kristi Kyrka och dess lära som riktmärke. De som styr och ställer på högre nivåer genom att utses av partigrupper, sekulära sådana , de som utses är föralldel medlemmar(?) men vad slags? De måste för att vara valbara vara medlemmar liksom de som direkt avlägger en röst men många(?) har tom lärt sig utnyttja systemet så att de går in strax innan valet, därmed röstberättigade och valbara, efter valet = Tja om deras enda ambition var att få rösta gär de sedan direkt efter valet ur. Då slipper de kyrkoavgiften. Andra som hoppades på en arvoderad plats och inte fick det gör likadant och hoppas sedan kanske på bättre lycka nästa gång.
Ett förfarande som är lagligt men verkligen påminner om Simoni och direkt borde stävjas av SVeK och aldrig accepterats av en kyrka med ambitionen att vara en Kristi Kyrka.
I övrigt vill jag bara påpeka att jag inte är principiell motståndare till arvoden. Arbetaren är förvisso värd sin lön men det går för långt när SVeK skall försörja politiska grupperingars agenda och betala för bildligt talat inom det som skall vara en Kristi Kyrka och inte en organisation för tidsandan och PK-tjafs.
Notera f.ö att jag påpekade att det faktum att det fortfarande finns öar där Guds ord rent och oförfalskat predikas kan vi åtminstone delvis tacka orädda KR som väljer att låta rättrogna präster verka inom församlingen.
Ännu finns de men de blir färre och färre, dels för att det finns så få av dessa rättrogna, de är ett utdöende släkte där de som makten har ser till att inga nya prästvigs. dels för att dessa KR hårt motarbetas av högre instanstanser och där man om inte annat använder pengapungen som argument eller via sammanslagningar ser till att besvärliga KR upplöses.
Förnekar Du det sistnämnda också?
Vill slutligen påpeka att jag avsåg och hoppades att du skulle inse det att jag gav en eloge åt dessa fåtaliga men ännu ståndaktiga KR. Beklagade att de dock-mänskligt att döma kämpar en förlorad kamp. Dock, det är just mänskligt att döma. Mirakel kan ske.
//HH
HH,
RaderaJag förnekar inte att dessa finns på nationell nivå, där är det en ren katastrof idag. Det är för mig det bästa argumentet för indirekta val till stift och km.
Dock, när det gäller församlingsnivån så ser jag definitivt det motsatta. Fler och fler församlingar styrs av förtroendevalda som inte ser sig som politiker utan som församlingsmedlemmar, och som har hemmasnickrade nomineringsgrupper.
I dessa församlingar, åtminstone de jag har insyn i, är inte inne och petar på KHs ansvarsområden.
Trenden jag sett är alltså inte den du beskriver, snarare tvärtom. Låt oss gemensamt hoppas att jag har rätt
Anonym 15:01
SvaraRaderaJa har Du rätt och låt oss hoppas det så kanske mina ord som jag skrev tidigare kan besannas.
citat:
Idag kanske vi får sätta vårt hopp till reform underifrån av självständiga KR:er som sedan uppåt kan se till att vi får präster,kyrkoherdar,domprostar och allt vad de nu kan kallas som är VDM:er och sedan den vägen kunna välja rättrogna biskopar utan sneglande på vad som är PK eller politukiskt önskvärt.
Slut citat.
Ett varningens ord vill jag dock sticka in med. Det är gott och väl att inte lägga sig i KH´s ämbete men samtidigt är det inget fel i att kritisera denne prelats handhavande av ämbetet om det går emot skrift och bekännelse. Det är bara det att kritiken , eventuell sådan, skall göras utifrån sådana kriterier och inte utifrån om han kliar öronen och säger vad ni vill höra.
//HH