Bakom kulisserna

Det är fullkomligt naturligt för människor att undra hur saker och ting hänger ihop. Hur gör illusionisten egentligen? Var tricket att få folk att tro att han trollade eller trollade han verkligen, fast bara lite?

Margareta Grape har, som bekant, anmält kyrkorådet i Uppsala till domkapitlet och domkapitlet har beslutat att kyrkorådet ska ta upp frågan om bordet, skulpturen, igen eftersom barnkonsekvensanalys inte gjorts. Jag vidhåller mitt enfaldiga, att ett beslut att inte sätta dit ett bord utan låta allt vara som det är, knappast skulle behöva en barnkonsekvensanalys. Inget av det nuvarande har förändrats. Skulle det behövas barnkonsekvensanalyser för alla befintliga miljöer när inget förändra? Då skulle konsulterna fröjdas än mer än när kyrkobyggnaderna skulle kartläggas. Hur vore det alltså med en mängd utredningar om miljön i och kring våra kyrkor för att skapa klarhet hur de fungerar ur ett barnperspektiv? Men detta är en annan och definitivt kostsam sak.

Nu markeras i nyhetsrapporteringen att Margareta Grape anmälde som privatperson. Det är här jag undrar. Pensionär är vad som gäller, har jag förstått. Att hon också är coach för forskningschefen/nya enhetschefen Nahnfeldt nämns inte. Hon går väl med egen kodnyckel i Kyrkans Hus? Och hon har i decennier varit en viktig person i, kring och för kyrkoledningen. Vem tror att detta är faktorer som inte alls har med bordfrågan att göra? Är inte den första tanken, enkel och lättfattlig, den rimliga?  Hon fungerar som bulvan för Antjes bord. Idén var Antjes. Jag har aldrig påstått att den idén skulle vara dålig. Dyr, ja. Men om bordet blir en stor turistattraktion och en  ekumeniskt viktig signal  kanske ett antal miljoner ska brännas? Det kan förvisso diskuteras. Själva spelet bakom kulisserna besvärar dock. Några använder det icke-transparenta för att nå det resultat de vill ha, det som i den demokratiska ordning vi har inte blev.

Det hade känts bättre om alla vetat att Margareta Grape, när hon hört besvikelsen i Kyrkans Hus, insett, att hon kunde göra en insats för bordet och Antje uppifrån genom att anmäla och bättre om alla förstått, att nu skulle kyrkorådet i Uppsala sättas under press för att fatta ett annat beslut. Det är så det går till när ukaser sänds uppifrån och ner. Bordet ska på plats. Överheten har talat. Förre gruppledaren för Frimodig kyrka är nog närmast stum av beundran eller förvåning eller en kombination av bådadera när vi ser spelet. Ska vi läsa Djurfarmen av George Orwell i väntan på beslutet i kyrkorådet?

Jag hoppas ni varsnar problemet. Ovan där är det position som betyder något, inte argumentationens bärkraft. På ett sätt ska det vara så i en episkopal kyrka. Biskoparna har prövats och vi vet inte bara att de håller måttet utan att de är väl beprövade och kallade till sitt ämbete med en gudomlig kallelse. Deus le vult, som vi säger. Men om "havlighet" är urvalsprincip, faller hela resonemanget. Då kan vi inte utan vidare lita på att biskoparna har tumme med Gud. Ska de likväl få igenom sina idéer och hugskott? Det är inte helt självklart.

Jag hör alltså inte till dem som utan vidare skulle säga att idén om bordet är dålig. Finansieringen är oklar. Jag tvekar om ärkebiskoparna får plocka så fritt ur fondmedlen som de fått för sig. Men konstnärlig utsmyckning skulle vi väl ha råd med. Något skulle bordet signalera och detta skulle utmana den nuvarande maktstrukturen, som alls inte gillar ifrågasättande diskussioner vid bordet.  Vi får väl se hur det blir med bordet. Första diskussionen vid bordet kunde gälla beslutshaveriet om det.

Hur det blir med det framtida kyrkliga diskussionsklimatet får vi också se. Min vän professorn H antydde, att det blir tuffare i Svenska kyrkan framöver, när medlemsflykten fortsätter i oförminskad eller ökad hastighet. Då tolereras de avvikande än sämre. Kanske domprosten i Västerås går före när hon tar bort de kommentarer som inte passar. Det händer på fler kyrkliga sajter. Här också. Men här ska det vara högt i tak och lite hojtande förstärker inte argumentationen, det trodde inte Hägerström, men kan räknas till det underhållande. Hojtandet avskys bland byråkraterna. Därför ska vi nog se fram emot hårdare administrativa tag mot de oliktänkande av det banala skälet, att opposition alltid är ovälkommen. Och nu riskeras kyrkosystemet med dess anställningar och annat. Räkna med bråk.

Kan det vara så att fader U, som hör till ordensfolket, har rätt. Det blir inget i Svenska kyrkan förrän prästerna har civila jobb och utan lön får sköta prästeriet på fritiden?

Jag har skrivit på en bok. Jag anmäler förhållandet för den ska snart vara färdig, säger kamraterna och ges ut i vår. Lektörerna har gjort sitt och kamraterna stöttar. Jag får skriva något lite tydligare och läsa från början till slut och se om jag tycker att allt hänger ihop. I någon mening är det en bok som tittar in bakom kulisserna. Den har kallats "eländesboken". Man kunde tro att den kallas så för att den är så eländig som framställning, men en kyrkokristen tyder allt till det bästa, så jag antar att de som läst manuskriptet anser att den beskriver ett elände utan slut.

Det finns sådana som tror att bara något av det gamla hörs, den gamla trosbekännelsen eller en trosstärkande psalm som den fariseiska sv ps 183, så vidmakthålls också det gamla. Den som tänker så, har inte fattat ett jota av hur heresier fungerar. De låter nästan som det andra, men är i själva verket något annat med det gamla som garnering eller just kuliss. Ärendet är det lagiska och sådant uppfattar folk och uppskattar gärna. Vi nådehjon vämjes just då! Fokus flyttas från Frälsaren till det samtida och en del av det som sägs är enkla konstruktioner som de historiskt bevandrade, de som t ex läst om Sidenvägen, utan vidare kan skratta bort. Jag lyssnade min vana trogen på radiogudstjänsten i går på väg hem från högmässan i Rydaholm. Jag kände igen MTD-religionen. Den är politiskt korrekt, förstås, men det är – och det är finessen – religiöst politiskt korrekt.

El-cykeln? Jag ringde tidningen Dagen i fredags för att fråga om vilken transportör som fått cykeln om hand. Jag fick inget besked. Pingstvännerna hade stängt, för det var en sådan dag för dem. I min barndom struntade pingstvänner högaktningsfullt i kyrkoår. Naturligtvis unnar jag dem ledigheten tack vare Svenska kyrkans kyrkoårstrohet. Men det går inte en dag utan att jag undrar över min el-cykel. Hur är det bakom kulisserna, tror ni? Har de ställt cykeln där?