Öster om Kolbäck

Öster om Kolbäck ligger Västerås. Ter sig inte denna tanke lite förbryllande? Bara om man vet att det finns ett Östra Aros längre bort, då blir namnvalet Västra Aros alldeles logiskt. Ibland måste man ha "hela bilden klar för sig", som biskop Lindegård älskade att säga när han tänkte att han just hade det. I intellektuell mening är det många som stannar kvar i förvirringen och funderar länge över hur det kommer sig att Västerås ligger öster om Kolbäck. Västerås är dock inte utan intresse.

I Västerås bor professor em Eva Hamberg. Jag har läst ett bidrag hon publicerat: Religious Monopolies, Religious Pluralism and Secularization: The Relationship Between Religious Pluralism and Religious Participation in Sweden. Bara titeln kan imponera. Referenserna finns längst ner i denna bloggpost.

Det finns mycket att fundera över i Evas genomgång. I aftonlampans sken och med säsongens julfirande bakom mig åstundade jag att få ge er ett par beskrivningar:
Bara en liten del av medlemmarna i Svenska kyrkan omfattar traditionella kristna trossatser trots högt medlemstal procentuellt sett:

"However, only a small minority of the members adhere to traditional Christian beliefs, while the majority of the members hold other types of religious beliefs – such as belief in a nonpersonal transcendent power, spirit or life force – or express no religious beliefes at all."

Detta resulterar i att Svenska kyrkan
"now depends for its economic survival on members who do not share its central beliefs, as the members who still adhere to traditional Christaisn beliefs and practices consitute a minority that is far too small to serve as an adeaquate economic basis for the church."

Nu har inte Svenska kyrkan avsagt sig sina bekännelsetexter från 1500-talet men
"many of the clergy and bishops, including the Archbishop, now express beliefs that are contrary to the confession to which the church officially adheres."

Jag citerade från sidan 9. Det finns fler slutsatser att fundera över som. Är det så att "in societies with putative monopoly faiths, religious indifference, not piety, is rife"? I så fall är väl hela den situation, som så belåtet beskrivs som "folkkyrklig", Kyrkans och människornas värre fiende? Här citerade Eva ett arbete av Roger Finke och Rodney Stark från år 1992 oh jag från Evas artikel s 12.

I Västerås har vi också Mikael Mogren och domprosten Senter. Stackars Mogren får skäll för att han velat tala om annat än Hen-Jesus och Senter för att hon talat just om Hen-Jesus. När de två hämtat sig något från den första chocken, minns Senters förvåning och fråga hur det kunde hända att kritikstormen bröt lös, får de understöd av biskop em Claes-Bertil Ytterberg och stiftsadjunkten em Pelle Söderbäck. "Kyrkan har alltid varit i förändring i relation till sin tid", heter det i Västmanlands Läns Tidning. Men "folkkyrkoprofilen" från Billings tid har blivit ett signum för Västerås stift: "En öppen kyrka där samtalen om svåra frågor får leva." Mogren har utvecklat och förnyat stiftets folkkyrkoprofil och är "en skarp teolog, en ödmjuk människa." Han är precis den biskop Västerås stift just nu behöver. Ytterberg och Söderbäck förklarar att de med sina rader "vårt totala stöd för stiftets biskop och domprost." Domprosten kom med på slutet, om henne hade de faktiskt inte skriva något i inlägget. Däremot hade de tydligt markerat att de var emot Stalin.
http://www.vlt.se/opinion/insandare/ytterberg-kloke-mogren-ar-precis-den-biskop-stiftet-behover

Vad lär vi oss av detta? Kanske mest hur förvirring blir en viktig beståndsdel i det teologiska samtalet. Det bestående och det föränderliga i kristendomen är ett stort och på sitt sätt intressant tema, men det undviker Mogrens och Senters lilla supporterklubb att borra i. I relation till sin tid förändras kyrkan men förvandlas inte. I relation till evigheten har hon ett av Gud givet uppdrag och det vare sig förändras eller förvandlas. Hen-Jesus var och är en förvanskning utifrån en som bäst slarvig kristologi, en som tror att man kan hantera Jesus lite hur som helst.

Det där med folkkyrkoprofil är också intressant. Västerås var det stift som hårdast drabbades av den sekularisering som innebär sviktande kyrkogång och främlingskap för kristen tro. När denna situation sedan förvärrades av frikyrklighetens framväxt, den som skulle klara av det som Svenska kyrkan misslyckats med, nämligen folkmissionen, stod kyrkolivet håglöst som statskyrka med kommunalt samband. Att Svenska kyrkan var något mer och annat markerades i folkkyrkovisionen. Den gav en ungdomsrörelse i den turbulenta tid som markeras av året 1909. Denna unga rörelse, ungkyrkorörelsen, måste förstås i ett internationell sammanhang med studentmissiionen. Detta var år när hängivna och nu legendariska missionärer rekryterades. "Världen kristnad i vår generation", löd slagordet. Den generationen ligger nu samfällt på kyrkogården och världen är ännu inte kristnad. Skulle man bli besvärlig kunde frågan ställas i två led: 1. Vilket är det konkreta resultatet av folkkyrkovisionen i Västerås stift om vi talar kyrkogång och 2. Vad återstår av Billings folkkyrkovsion i stiftet? Kyrkopolitiskt är det en något annorlunda folkkyrkovision som praktiseras, nämligen en där folket bestämmer. Så var det inte för Einar Billing.

Den här sortens sysslor, nämligen att skära tunna skivor, är i det kyrkliga livetöster om Kolbäck knappast uppskattat. Där hålls man hellre med enkla slagord. Inget oint om det. Biskop Ytterberg och jag har en gammal pakt att inte kritisera varandra. Det är en pakt som Ytterberg har haft stor glädje av, kan jag meddela.

Bra att vi då har Eva Hamberg som benar upp sammanhangen för oss. Det var hon som tipsade mig om den gratissajt som kan bilda oss övermåttan: Interdisciplinary Journal of Research on Religion, IJRR.
Kolla själva och registrera er. Det är gratis. Evas bidrag hittar man under årtalet 2015, vol. 11, artikel nr 6.
http://www.religjournal.com