Halland

Sverige köpte Halland. Allt det andra som var före detta Danmark har vi snott. Krigsbyte. Men Halland är hederligt köpt och betalt. Från Halland kommer väl fortfarande potatisen som förvandlas till chips för att ange en fördel med köpet. Three Hearts är en annan. Per Gessle en tredje? Och så bor där en uppsättning trevligt folk. Inflyttat naturligtvis. Från Sverige. Några trevliga hallänningar har dessutom flyttat från Halland. Jag vet inte vad det säger, men något säger det.

Från begåvade inlägg i kyrkostyrelsen kan inget återges. Det är liksom förtroligt där. Ja, vad ska det annars kallas? Sekret? Så mycket bättre blir det då när man i Hallands Nyheter får en inblick i centerns Ulla Rickardssons tankevärld. Hon prisar den nya kyrkohandboken. Hon skriver inte rent ut att den är en Guds egen gåva till Svenska kyrkan, men i sak framstår förhållandet så.

Nu fanns det ju en uppsättning reservationer. Rickardsson påpekade att jag skrivit de flesta. Jag svarade i Hallands Nyheter att jag skrivit under, men att de flesta hade Berth Löndahl som upphovsman. Rickardsson i Hallands Nyheter 23 jan ger besked: "En grundläggande kunskap är ju att de dokument man skriver under får man ta ansvar för, vem som än skrivit dem."

Nu var inte detta vad min upplysning avsåg. Jag ville värja mig genom att återge vad som sagts i kyrkomötet om en administrativ miss och jag ville inte ha allt erkännande för dessa värdefulla texter, som Berth Löndahl skrivit. Då tror stackars Rickardsson att jag, den i sammanhanget blygsamme och sanningsenlige, försöker smita från ett ansvar. Alls icke. Jag kan stå för mina underskrifter och jag kan stå för att jag räddade utskottsordförande och sekreterare genom att skriva på. Men jag fattar också hur Rickardssson tänker. Fel, nämligen! Nämnde jag att hon hör till Centerpartiet? Hon tror tydligen inte att man kan hävda en mening som avviker från hennes, eller? Och hon tänker oanständigt, som skulle jag smita ifrån ansvar (politikerhållning) när jag vill att rätt ska vara rätt (vetenskaplig hållning, fotnoter och allt det där).

Jag frågar om man får avvika från Rickardssons hållning för hon ger sig på en i debatten flitig kyrkomusiker och ställer frågan:"Hur kan man vara så negativ som Gustav Natt och Dag?" Svaret är väl rätt enkelt. Därför att man läst på. Vad ska man annars tänka? Har kyrkomusikern dolskt suttit och odlat negativism för skojs skull för att sedan ta till "en massa överord och osanningar"? Hon skriver så, Rickardsson, som uppenbarligen är så pass centerpartistisk att hon ska ha med ett c också i sitt efternamn.

Hur har hon skaffat sig kunskap? "Jag har suttit och lyssnat på våra biskopar, de är långt ifrån negativa." Nu borde ni förstå. Men Gustav får det hett om öronen: "Du underkänner församlingars yttrande." Får han inte det? Vet "församlingarna" mer än Gustav om själva beslutsprocessen, kritiken mot den, härvorna i den och det kyrkomusikaliska debaclet? Remissarbete i Svenska kyrkan är vanligtvis detta, att två personer av det lokala kyrkrådet får i uppgift att kryssa sig igenom formuläret och så säger kyrkorådet att det är bra så.

"Det firas fantastiska gudstjänster i våra kyrkor." Rickardsson vet att ge besked. Men hur vet hon det och vad betyder omdömet "fantastiska"? Hon tar i så hon nästan spricker och då finns det skäl att se upp. Det firas en uppsättning usla gudstjänster i Svenska kyrkan också. Vets inte det?

"Svenska kyrkan måste tolka det kristna budskapet i vår tid." Så vilka är då de nya tolkningarna/omtolkningarna? Det har aldrig sagts. Tvärtom har det sagts att det nya egentligen är det gamla i ny dress, inte i ny tolkning. Nu är det nog Rickardsson som behöver konkretisera sig. Vi ska be till Gud vår moder, är detta det nya och en nytolkning? Varför skulle kyrkohandboken då inte upp som en lärofråga med beslut i den ordning som gäller för omtolkning av läran?

"Gudstjänst ska firas på folkspråket och förstås av nya generationer." Här dyker reformationstidens insikt upp. Det betyder att Rickardsson i runda slängar är 500 år efter sin tid! Nämnde jag Centerpartiet i sammanhanget, en säregen kombination av 1500-tal och postmodernism kan man tänka. Vad betyder för den delen att gudstjänsten ska förstås? Av vem? Omedelbart eller av en som i stort firat gudstjänst hela livet och likväl på söndagen kan uppfatta nytt att förstå? Och vad med gudstjänster jag inte förstår – är de i egentlig mening klandervärda eller talar de till mig ändå? Jag menar koptisk morgonmässa i öknen kl 4 på morgonen och svinkallt med ord jag inte förstår.

"Detta är den 8:e kyrkohandboken i ordningen, det visar ju att översyn och revision behöver ske i alla tider." Åtta böcker på 500 år varav en totalt misslyckad, den år 1811. Men logiken i resonemanget? Att det har förändrats i historien, på vilket sätt säger det att revisionen behöver ske i alla tider och främst nu? Men säg att det behövs och förnyelsetakten är i snitt 62 år. 1986 år + 62 visar rent matematiskt ett behov av ny kyrkohandbok år 2048. Vi var 30 år för tidigt ute, eller?

Nu gick det snabbare att ersätta 1942 års handbok och skillnaden mellan då och nu var att önskemålet om förändringar var tydligare då och kompetensen uppenbarligen bättre. Det var 44 år mellan kyrkohandböckerna. Med den takten hade vi fått en ny kyrkohandbok år 2030. Så vilket var motivet nu? Själva behovet av en mindre gudlig handbok, en som är avpassade efter en medlemsmajoritets behov av MTD-religion? Jag antar det. Så då kan jag bara konstatera vad vi alla vet: Det är rätt att göra uppror! Det finns många jag inte tänker låta mig kommenderas av. Så var också min förste kyrkoherde tidigare stiftsadjunkt hos Yngve Brilioth. Jag vet vad Svenska kyrkan rätteligen har att förvalta.