Räpplinge-Bo

Det finns inte så många Räpplinge-bor som låtit tala om sig. Räpplinge på Öland är inte heller en stor och mäktig socken i våra dagar. Drogmissbrukaren från Gärdslösa har låtit tala om sig, det vet jag. Drottning Victoria lät bygga Solliden, just i Räpplinge socken. Hon är också omtalad. Annars är det Bo Giertz, född där och med sommarvistet där, som är den namnkunnige.

En kommentator på Bloggardag fick till det. Frågan gällde om Svenska kyrkan är Kristi kyrka. Biskop Giertz hade ändrat sig och sagt att Kristi Kyrka finns i Svenska kyrkan. Mot detta anförs tre argument
1. man kan inte tvärsäkert veta vad han menade så här efter hans död
2. hans argument motsäger inte att Svenska kyrkan är Kristi Kyrka
3. Biskopens röst är bara en av tusentals. Hur många andra karaktäriserade Svenska kyrkan på samma sätt?

Vi kan ta argumenten ett efter ett

1. Man kan inte tvärsäkert veta vad biskopen menade så här efter hans död
Det är därför vi har skrivna texter. De kan läsas och begripas. Vad Giertz menade, tror jag är fullt klarlagt. Anssi Ollilainens avhandling Bo Giertz om prästämbetet beskriver. Avhandlingen från förra året ska förresten komma i populariserad form på Artos, tror jag. Men rätt fick han till det, jag citerar från sidan 147 i avhandlingen:
 "Senast under 1980-talet uppfattar Giertz att Kristi kyrka finns inom Svenska kyrkan, medan han under 1930-talet ansåg att Svenska kyrkan är Kristi kyrka i Sverige."

Vi kan fatta att biskopen menade, att en avgörande förändring ägt rum. I ungkyrkorörelsen handlade det om att fädernas kyrka verkligen var Kristi kyrka. Någon annan kyrka hade ju på 400 år inte funnits i landet och Kyrkans bekännelse till det apostoliska och därmed det katolska kunde anses klar.  Hon hade en motsvarande praxis. Detta förändras. Inte minst som riksdagen fattar beslut om det apostoliska ämbetet, en helt orimlig beslutsordning för detta av Kristus instiftade och apostoliska ämbete har riksdagen a) inte befogenhet att hantera och b) ingen aning om vad saken handlar om. Varför och hur skulle en statsmakt i 1900-talet kunna ha det?

Det är alls inte obegripligt att biskopen skiftar fokus då. Han ser att det är någon kris på gång i den svenska statskyrkan. Men en gång skrev han boken Kristi kyrka. Vi från fromma omständigheter fick den vid konfirmationen. Just say'in.

2. Biskopens argument motsäger inte att Svenska kyrkan är Kristi Kyrka.
Det är precis det han gör, för Bo Giertz har efter alla år bytt mening. Romanen Riddarna på Rhodos kan, jag håller med Rune Imberg som påpekat saken, uppfatas som att Giertz funderar över vad som kan göras när allt är förlorat och vad Gud kan ha för mening med det. Det är eftertanke på allvar. om än i romanform Någonstans i Svenska kyrkan finns fortfarande Kristi kyrka, men inte självklart så att Svenska kyrkan kan definieras som ett nedslag av Kristi kyrka. Det är hans mening. Det kallas till mycket i församlingslivet som noga taget inte kan kallas kristendom, kyrktro. Detta sker under allt större åthävor, åthävor med kommunikatörer försedda. Kyrkoherde L anförtrodde mig att han hittat bibelstället om kommunikatörer, Ordspråksboken 26:6. Vem är jag att säga emot denne insiktsfulle kyrkoherde?

Då förstår de i kyrkolivet förfarna, att den kyrkoglädje ungkyrkligheten gav fördes vidare till högkyrkligheten, som med nya exegetiska insikter (Lintons avhandling!) kunde glädja sig åt sin identitet. Vi stod samman med apostlar, martyrer och helgon. Det var deras glädje och i den levde de entusiastiskt till frostnatten i slutet av 1950-talet. Då dog många förhoppningar. Nej, Svenska kyrkan at large ska inte identifieras med Kristi kyrka. Men Kristi kyrka finns i Svenska kyrkan, håll utsikt efter katolicitetsmarkörerna, som dr F lärt oss! De markörerna har förresten fött tron i somliga personer så pass, att de til och med kunnat begränsa sig till att bli romerska katoliker. Men det var alltså det svenskkyrkliga livet som födde och närde tron.

3. Biskopens röst är bara en av tusentals. Hur många andra karaktäriserade Svenska kyrkan på samma sätt?
En röst bland de 144 000 kanske? Men bortsett från det så är inte det Bo Giertz säger ekvivalent med vad en större majoritet säger. Sanningsfrågor hanteras inte så. Men jag förstår hur kommentatorn tänker och ser att detta tänk enklast karaktäriseras som irrlära. Vi talar Blekinge, irrlärarnas stamort på jorden?

Här aktualiseras det andra problemet. Prästfrun tittade på sin nydisputerade make. "Det är konstigt med det ni har för er på universiteten för den ger inte mer insikter än att vem som helst med samma auktoritet kan säga emot er. Så vad har ni egentligen sysslat med vid akademien?"
Det kan man undra. Å andra sidan är det nyttigt att inte falla i farstun för vilka med kraft framförda påståenden som helst. Men om en biskop 50 år tidigare talade stort om Svenska kyrkan som Kristi kyrka och sedan skiftar position, finns det alla skäl i världen (och kanske bortom denna värld) att ta saken på så stort allvar att man blir bekymrad. Något har uppenbarligen hänt. På den tiden talade till exempel Bo Giertz och Carl Strandberg om ämbetsfrågan som symtom på en djupgående skada. Om dessa två hade fel kunde verkligheten lätt bevisat det genom vittnesbörd om framgångsrika år för Svenska kyrkan. Hade de rätt, hade utvecklingen visat det också. Så vad hade de? Och vilken är antingen framgångsfaktorn eller grundskadan? Var god och välj.