Besvikelse

Jag tyckte jag betade så bra. Så här skrev jag i går och påstod sålunda att
"förkunnelsen effektivt hämmas, genom att gudstjänsttillfällena inskränks. Det blir så när små församlingar slås samman. Prästen kan inte betjäna dem alla. Vore det inte också på sin plats att rakt ut hävda, att den inre svaghet vår kyrka lider under beror på att Guds ord inte i sin fullhet och renhet fått komma till sin rätt i förkunnelse och själavård, den enskildes kristna liv och i församlingsgemenskapen?"

Varför hakade ingen på?
Jag funderade över den saken när hundpromenaden förde oss förbi pentekostalernas tillhåll i Moheda. Jga har ogärna gått där eftersom jag blir påmind om pingstvänsfejket med el-cykeln, men man kan inte fastna i det förgångna utan ta med sig erfarenheterna för framtiden. Det betyder väl att jag borde säga upp prenumerationen på Dagen. Ut ur den gula tegelladan kom en pingstvän, det förstod jag. Det var säkert en hygglig karl fast uppsynen var ohygglig. Den blir sådan när man är i gubbålder och klär sig i keps. Han körde Opel och frun satt uppenbarligen i bilen och väntade på honom. Vithåriga pingsttanter är det något evigt över. Med dessa synintryck, som kallade fram en så rik tankevärld, kom jag inte längre i mitt tänkande. Vad jag skrev i bloggposten var väl mer än en antydan att det väl är rätt kört för Svenska kyrkan på grund av inre svaghet. Jag kunde tänka mig att någon kommentator obekymrat dessutom ställt frågan vad som förkunnas och någon annan hur det förkunnas. Det var som upplagt för en engagerande debatt. Men icke!

Jag får väl ägna mig åt andra lärostrider då. En präst som varit verksam i Blekinge har blivit anmäld för irrlära till Lunds domkapitel. Sådant gillar vi eftersom det styr in på grundläggande frågor och inte trams. En präst som inte bekänner att Jesus uppstått från de döda är något förunderligt och märkligt, omöjligt att förstå. Men fenomenet finns tydligen. Hur reder Lunds domkapitel ut detta? undrade jag. Med svarvade fraser eller med hopsamlade vedpinnar till ett kättarbål?

Svaret kom prompt. Han rök. Väl att detta inte var i Växjö stift för här hade kyrkomedlemmarna upprörts dubbelt. Både över villoläran och över det faktum, att de betalat för något som präster inte levererat, nämligen en kristen förkunnelse. Det är så nära kättarbålet man kan komma. Prästen var vegetarian och fann det anstötligt att tala om kött, dvs Kristi kropp för dig, ja ni vet. Och han lämnade över sin sak till Gud och Jesus Kristus (det hette så!) för ingen kyrklig instans kan bedöma vem som är heretiker. Tanken på den yttersta domen och tanken på försoningsoffer försvann ut i det blå. Är det någon som undrar vilken biskop som prästvigde? Lunds stift. Det omfattar Blekinge, Just say'in.

Tror ni att folket i Blekinge då med glädje hälsar domkapitlets beslut och finner att allt står väl till? Jag undrar. För effekten av prästens förkunnelse kan ju vara den förödande, att församlingsborna går miste om det eviga livet eftersom de lurats bort från evangeliet och alla beskeden om hur det egentligen är. Jag får väl fråga runt lite. Har blekingarna kommit oskadda ur detta?

Komplikationen anar jag. Kättaren har skrivit en bok, jag vet inte vilken. I den finns de kätterska åsikterna. Men kan ett domkapitel avkraga för något som tryckfrihetslagstiftningen godkänner? Det har nog gått så till att den för kätteri misstänkte har fått frågor och svarat på dem. Då ryker både han och kättarbålet. Om den misstänkte sagt sig bara ha skrivit en bok med funderingar för andra att stimuleras av, hade han haft kragen kvar då?

Minns ni biskopen Jenkins i Durham? När han, den läppalätte professorn, skulle introniseras, slog åskan ner i katedralen, som brann mycket effektfullt. Detta betraktades som ett omen. Syster Alicia, min omtyckta och respekterade vän, hade börjat en tjänst vid katedralen. Hon såg inte saken riktigt så, men noterade fenomenet. Bedriva gäckeri med vår allra heligaste tro, den som avslöjats av Gud själv, ska man inte ta lätt på. Så vad förkunnas egentligen? Är inte frågan välmotiverad?

Nu var det också i Lunds stift, det första som fick en kvinnlig biskop, en präst klev av och blev häxa. Hennes man, en präst, följde henne ut i denna av auror omgivna tillvaro. Så, när allt kommer till allt, hur står det till i den svenska folkkyrkan, där Gud och Jesus nämns stup i kvarten men sånt här som nu skett, har inträffat. Det börjar bli som frågan om sant och sannolik hos Tage Danielsson.

På tal om att inte ta lätt på. Jag ringde min värderade biträdande handledare från mina år som doktorand, etikprofessorn, och sporde hur jag kunde förfara med de intressnta uppgifter jag hade men med tillsägelse att inte citera. Citaten kommer inte på bloggen, det stod klart efter min etiska konsultation. Hoppas bara att arvingarna har vett att ta mina pärmar om hand. Där finns en myckenhet av sådant ni vill veta om vad som hänt bakom kulisserna i Svenska kyrkan. Eller inte! Allt är inte trosstärkande.

Tar ni lätt på frågan om kyrkokollapsen, systemet som imploderar? Det gör inte jag. Nu deprimerades jag av utsikten att det ska bli full fart med rekryteringen till denna struktur. Eek skrev så i Torsdagsdepressionen.