Hell no, we won't go!

Varför ska ursprungsbefolkningen gå när det kommit nya herrar? Så tänker vi inte. Som bäst integrerar vi olikheter i ett nationsbygge. Skåningar av fem olika slag, hallänningar, blekingar, jämtar, härjedalingar och – hur eller hur – gutar. Svenska kyrkan sa sitt i ämbetsfrågan, men riksdagen tvingade fram ett annat beslut. Hotet var tydligt. Om Svenska kyrkan inte fattat det nya beslutet skulle staten ha inlett ett arbete att skilja kyrka och stat. Inför detta hot
1. föll Svenska kyrkans kyrkomöte undan och
2. såg politikerna till att ta hand om än mer makt i Svenska kyrkan.
Något annat begrepp än ockupation är svårt att hitta om man söker ett begrepp som uttrycker vad som skedde.

Beslutet fattades och genomfördes på ett nästan lustigt sätt (det fanns ju inga mängder kvinnliga prästkandidater så de fick, som det heter, "tillskapas") . Det blev till att hitta några i biskopinnan Bohlins krets, hennes syster Margit Sahlin och den diakonissa som gått som barn i biskopshuset, Ingrid Persson. Hur nervigt detta egentligen var, kan de flesta av er aldrig få veta, för numera är Margit Sahlins papper lagda under sekretess. En del kan ni dock se i boken Kyrklig Splittring.

Detta betyder inte att vi enkelt delar in våra medkristna i två grupper; ockupanter och ockuperade. Vi definierar den politiska ockupationsmakten, den som årtionden igenom uppträder konsekvent för att lägga kyrkolivet under den statliga kontroll som kallas men inte är demokratisk. Det betyder att politikerna på varje nivå ska kunna styra kyrkolivet genom de två maktinstrumenten – utbildning och utnämning. Makten skaffar sig havliga tjänstebiträden: ärkebiskopar, biskopar, kyrkoherdar och numera varje arbetsledare. Det finns en enda bekännelse som är obligatorisk i Svenska kyrkan. Också detta är nästan lite lustigt. Jag återkommer strax till denna lustifikation.

Vi praktiserar inte det enkla uppdelandet. Jag ska vara tydlig på den punkten. Hållningen avviker från den i Svenska kyrkan gängse som just gör svart-vit polarisering till normalhållning. Men visst finns det en skillnad och vi varsnar medlöparna, exekutörerna av ockupationen och förstås mängden med passiva/likgiltiga. Denna stora grupp möjliggör ockupationen. En icke helt obetydlig grupp röstar i ockupationsmaktens favör, visserligen int ens 1 av 5 röstberättigade, men det räcker. Tänk om nu motståndsrörelsen vaknar. Det kan den göra på ett enkelt sätt, dvs fortsätta att utan tillstånd från något domkapitel använda Hippolytos eukaristiska bön. Som tidigare, alltså. Och vad händer om några församlingar faktiskt inte har tid att trycka nya lokala gudstjänstordningar utan fortsätter som vanligt också efter pingst? Den arbetstid som krävs för att implementera nya gudstjänstordningar ska tas någonstans ifrån och våren 2018 är det undervisningen det ska satsas på. Vad skulle hända om prästerna i kyrkoråden inte hälsar som vore de biskopar de nyvalda med entusiasm utan ställer som enkelt krav att söndaglig kyrkogång förväntas annars visar sig de s k förtroendevalda fungera i ockupationsmaktens tjänst. Och vad händer om de i sin förkunnelse varnar och säger att er fiende Djävulen går omkring som rytande lejon och söker vem han må uppsluka i denna vår kristna församling? Vad händer om de på gammalt gott kristet sätt fördömer domprosten i Västerås,  offentligt kallar henne villolärare och i förkunnelsen öppet tar avstånd från denna kristologiska villolära som torgförts?

Vad jag nu sagt är en utläggning av det goda ordet: Hell no, we won't go! Någon grundhållning bör bevaras och praktiseras livet igenom.

Mer då?
Barnbarnen Alma, 12, och Sigrid, 9, har glatt kooikerhunden Loke, 1, och andra huset för den delen. Alma sa "det lovar jag" och lovade sin yngre syster något, för att strax därefter lika beredvilligt säga "jag lurades". Var inte båda utsagorna lika hederliga? Så vad skulle hända om alla som skrivit på idiotdeklatrationen bestämde sig för att skriva ett nytt papper till ockupationsmakten med beskedet att "när jag tänker efter så skulle lurades jag" eller helt enkelt skriva: "Tanken slog mig att undertecknandet av idiotförklaringen skulle kunna komma att tolkas som ett erkännande av statens ämbetsreform. För klarhets vinnande: Jag menar alls inte med det papperet vad ni tänkte att det skulle betyda och tänker sålunda att det är bäst att domkapitlet får veta det." En mängd sådana besked, skulle ställa till det. Man kunde lägga till en rad om sin beredvillighet att höra argumenten i sakfrågan. Det hela kunde motivera avskedshälsningen i ett sådant korrektionsbrev: "Pilutta er!"

El-cykeln? Nej. Har den försvunnit på vägen eller är det så att pingstvänner är ohederliga på det där sättet att de inte talar sanning och inte står vid sitt ord så som scouter ska göra? Fanns det några pingstvänner i Moheda scoutkår om jag tänker efter? Jag blir alltmer bekymrad. Eller är det så enkelt att förklaringen ska stavas "Postnord", som en besvärjelse närmast?