lördag 10 februari 2018

Djupsinnig ytattack

Man kunde tänkt sig att en svenskkyrklig ytattack styrt in mot en gammal och krigserfaren torpedunderofficer som Hubertus Brandenburg och därmed på den romersk-katolska kyrkan. Så var det inte. Som väl var! Det var i stället en djupsinnig ytattack på frågan vart den kyrkliga missionen tagit vägen.
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/var-har-missionens-kyrkliga-profil-tagit-vagen

Nu fick de uppenbarligen handfallna handläggarna samla sig till ett svar. Det var ett svar som försökte två taktiska drag inför ytanfallet, ligga stilla och sedan försöka förflytta sig.
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/kommunikationen-har-varit-begransad

Poängen i missionärerna Larssons och Frisks kritik var bland annat frågan vad som uppmärksammats av Bukobastiftets 75-årsfirande i Sverige. Man behöver inte vara doktor i missionsvetenskap och ekumenik för att förstå att detta firande inte uppmärksammats alls. Man behöver inte heller vara det för att fatta, att de som misstänkte att sammanslagningen av SKM och Lutherhjälpen skulle få just som konsekvens detta att missionsmotivet tonades ner. Det sa kritikerna skulle ske. Så skedde.

De arma handläggarna gjorde nog så gott de kunde, men ingen av dem har en utbildning inom ubåtsvapnet och kan riktigt hantera ytattacken. Vad ska de säga om en kyrka, som har en biskop vars mål är att 50% av Kyrkans medlemmar ska fira söndagsgudstjänsten i jämförelse med den egna kyrkan? För att inte tala om vad de skulle sagt om Larssons och Frisk tagit upp samkönade vigslar. Då hade deras ubåt gått till botten med man och allt ty detta är en mina i det kyrkliga. Om minan sprungit, hade det för övrigt inte varit anledning att över huvud taget tala om kön. Inte om någonting från naveln och neråt, som det hette i kustartilleriet med min-division, minslingor och allt. Medvetet församlingsbygge löd det friska, larssonska talet! Medvetet församlingsbygge är mestadels en okänd krigskonst i Svenska kyrkan.

Vad svarar de handfallna handläggarna i Antjeborg? Att kommunikationen varit för begränsad! Detta sagt från ett hus där det vimlar av kommunikatörer, noterar vi. Men svaret är efter IKFN, Instruktion för Krigsmakten under Fred och Neutralitet. Vad ska de annars säga? Att kritikerna får rätt nu? Det går inte. Jag vet att vi får rätt och har brutalt minskat mitt gåvogivande till Svenska kyrkans internationella arbete.

Nu svarar handläggarna i tacksamhet på attacken för att de får tala om hur det är "på ett nyanserat sätt". Det är ett svar helt efter den översåtliga handboken. Håll idioterna på plats. "Låtsas att de ställt en begåvad fråga så lugnar de sig." I de självklarheter som därefter uttrycks, nämns inte namnet Jesus. Det tycker jag är konstigt. Man talar på ett märkligt sätt om den världsvida, gränslösa gemenskap med Kristus i centrum (som) är viktigare än någonsin". Nu tog dom väl i så de sprack? Denna gemenskap är lika viktig i alla tider! Hur tänker de handfallna annars? Var den inte i absolut mening viktig i romarriket och när den kom till de germanska skogarna eller till kelterna?

Till den stora missionskonferensen i Arusha kommer, håll i er, en stor delegation från Svenska kyrkan. Jaha. Vad säger det oss som förväntas ge kollekt? Annars har den världsvida kyrkan flyttat in i Sverige sedan hösten 2015. Detta ska återspeglas i vår gemensamma kommunikation. Jaha. Muslimer? Kan det bli dumt eller kan det bli dumt? Svaret är att det bara kan bli dumt.

Med detta om den stora delegationen som ska resa sagt kommer ännu en nyhet. Det ska byggas upp sidor på webben. Detta leder fram till slutsatsen att vi ska dela tro och liv och samhällsengagemang.

Nu sätter jag mitt hopp till kommendören Frisk. Vad har ytattackflottiljen för möjligheter att gå till förnyat anfall? Vet Larsssons hur de ska fälla minorna? Står de beredda vid en minräls eller är det antiubåtsgranater saken gäller? Gamla ELMA kanske? Ska beteckningen uttydas som "Evangelisk Luthersk Mission Annars..." I detta läge av anfall och motanfall är väl eldtillstånd utfärdat och inte så eländigt som i Hårsfjärden, när amiralen [amir-al-bar, havets herre] Bror Stefenson räddade livet på en hel ubåtsbesättning genom att hålla inne med eldkraften tills ubåten kommit undan?

Det återstår ett problem. De handfallna handläggarna ska inte misstros. De tror faktiskt uppriktigt det de skriver i svaret. Just detta är problemet. Det har det goda med sig, att vi kan spara våra surt försnillade slantar och låta SIDA ge anslag till det som kallas mission, till exempel – som missionsuppdraget tydligt anges – att vara medvandrare när det demokratiska utrymmet begränsas för våra samarbetspartner. Det är tydligen den mission Jesus sände ut apostlarna och varje apostolisk kyrka för att förverkliga. Jag förstår. Pass upp. Frisk kommt!

Om måndagens högtidlighållande kan meddelas, att en prost i Göteborgs stift, som fann måndagen svårlöst på grund av tjänstens krav, startade redan före kl 18 i går. Det går la, som vi säger. Man ska aldrig vara ogin.

29 kommentarer:

  1. Missionen tagit vägen?

    -Ja, nu frågar bloggaren detta igen, liksom flera kommentatorer tidigare har ondgjort sig över att den inte, som de påstår, bedrivs av Svenska kyrkan.

    -Men vad gör de själva då? Finns missionsbefallningen på bloggarens och hans applåderande stöttepelarnas bord? Den befallning, som jag har påmint om gång efter annan och som även Svenska kyrkan har låtit hamna i bakgrunden. När jag bönat, bett och vädjat om att inte det minst det prästerliga kompaniet på dessa spalter, vilket väl känner varje ord i missionsbefallningen, skall sätta handling före orden, har jag mötts av de vanlig glosorna om kyrkan och att de minsann inte avser att dra något strå till stacken.

    Men missionsbefallningen är det varje kyrkoengagerads sak att ta på allvar. Även, och inte minst, högkyrklighetens företrädares, de som i vanliga fall minsann inte är buskablyga om sina påstådda insatser för Ordet.
    Så kom inte nu, kära bloggare och vederbörandes applådanter, och gnäll över att Svenska kyrkan inte bedriver någon mission! Den hittillsvarande negativa attityden från er själva är tecknet på att man aldrig, aldrig någonsin, skall kasta stenar från ett skört glashus.

    Se gärna Frälsningsarmén och Pingströrelsens frimodiga arbete på gator och torg som föredömen!

    När gick bloggaren ut på Mohedas eller Alvestas offentliga platser och missionerade?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Njae.
      Innan man missionerar får man nog bestämma sig för om Jesus var Guds son som kom med frälsning eller inte. Om han bara var den förste människorättsaktivisten som av sin styvfarsa tvingades bli snickare men vid trettio beslöt sig för att lägga ner hyvlandet och dra runt i ett irriterande grabbgäng tills han fick dödstraff så kan han varken frälsa eller höra böner. Speciellt inte om han aldrig uppstod. Det problemet i sitt budskap har än så länge vad jag vet varken Pingst eller Frälsis, de verkar ha enats om en uppfattning. Men i SvK verkar det ibland vara upp till varje präst att uppfatta saken som de vill och köra sitt race. Du borde städa i Svenska kyrkan istället, Dike, inte här i kommentarsfältet.

      Inget ont om människorättsaktivister, men frälsa från synd kan de inte.

      Radera
    2. Nu var det väl snarare stiftet i Tanzania som påstår att de inte längre får samma stöd av SvK till mission?
      De borde faktiskt veta bättre än någon kommentator på denna blogg.
      Själv så delar jag Guds ord och några hyllningssånger till Honom under sopplunchen med 50-talet åhörare var tredje lördag. Undrar hur många som samlas och får höra Guds ord i Mörrum eller Moheda en vanlig söndag?

      Radera
    3. Jag tycker vi ska värna om BOD - då han utgör ett pittoreskt inslag i gatubilden! Han skänker många goda skratt, svänger sig med begrepp han inte har en aning om vad de betyder - och när han befrågas om vad han menar med dessa begrepp blir han som Volvo-ägaren i Roys&Rogers Mack, och står tyst och försagd inne i en garderob. Och nu kom det igen, "Högkyrklig" - som han dogmatiskt inte kan skilja från någon annan inomkyrklig rörelse.
      Att sedan kröna verket med att slänga i flabben på en pensionerad präst (Bloggardag) att Bloggardag ska ut och missionera, när han under ett helt liv inte sysslat med annat, ger väl ytterligare poäng, och får sannolikt ytterligare medlemmar i SvKy att dra sina färde. Men prästen hade kanske betalt bevars? Han avlönades kanske av politiker och borde vara tacksam för detta - och det räknas då inte...? - Men vad gör Du då själv BOD som pensionerad journalist av ideellt arbete? Skriver dikter? Det påminner mig om filmen "Sånger från andra våningen"...

      Radera
    4. När ironin ersätter sakfrågorna! Fråga Christer, han vet!

      -Christer, präst, tillämpar ett väl beprövat trick i debatten. Det som kommer till användning, när sakfrågorna blir besvärliga att besvara. Särskilt när den tilltalade är avklädd och naken i förmågan att svara, skall duellanten göras ned med ironi, sarkasmer, jämföras med allsköns kända lustigkurrar, som folk skrattar åt.

      Christer vet att ironi ibland kan vara ett effektivt instrument, särskilt när han själv har svårt för, eller inte alls kan, ge tydliga och logiska svar eller förklaringar.

      Står undertecknad i en garderob? Har då Christer och hans teologiska - just det mitt herrskap, teologiska i betydelsen högkyrkliga - fränder angripit en garderob med en frenesi, som nästan saknar motstycke?
      Javisst, kan man skämta - eller ironisera, Christer - de har slagit många hål i garderobsdörren och i luften. Att försöka få dem förstå, acceptera att Svenska kyrkan är Kristi kyrka (som jag flerfaldiga gånger har kunnat dokumentera, vad nu detta egentligen skall behövas inför prästvigda personer), är som att hälla vatten på en viss i Skåne flitigt förekommande fågel. Christer och hans fränder förnekar dokumentationen, förnekar fakta och alla andra sanningar och förnekar det som alla andra ser, hör, uppfattar och upplever! De lever nämligen i sin teologiskt introverta värld, där självupphöjelsen överskuggar det mesta. Den som dristar sig till motsägelse förstår inget, vet inget eller är - i förkommande fall "politruk", det dagligen på denna blogg förekommande skällsordet, vilket inte har något annat syfte än att nedvärdera den förtroendevalda och ideellt arbetande kåren i kyrkan.

      Att därtill Christer finner ett behov i att vara en av bloggarens lojala grindvakter är inte förvånande. Min vänliga fråga till BloggarDag, som var ett svar på hans till mig, är, enligt Christer att "slänga i flabben" något fult och fräckt, som får flera medlemmar att lämna kyrkan.

      Jaså minsann! Han har uppenbarligen inte förstått att frågan är mer än berättigad till en präst som likt honom själv till stora delar underkänner Svenska kyrkans teologi och budskap. Vad skall då den i samma kyrka prästvigde och tidigare i kyrkoledningen valde bloggaren MISSIONERA om?
      Den egna kyrkans budskap kanske - det som han och Christer förkastar, en del av det kanske också föraktar?

      Sedan visar förstås Christers rader om flyende medlemmar det som sedan länge är bekant för alla andra än honom och högkyrkligheten att han är fjärran från realiteternas värld: den som - kort uttryckt - har en rakt motsatt uppfattning mot hans:
      att det är den öppna folkkyrkan som folket vill se, inte högkyrklighetens. Låt mig skriva det igen, igen och åter igen:

      -Den präst som drömmer om att kyrkan skall återgå till den det var innan 1958 får fortsätta att drömma. Går vi tillbaka, får Christer se en medlemsflykt som aldrig tillförne, för att använda ett dåtidsord.

      Till sist tillägnar jag Dig gärna en dikt, Christer. Den kanske kommer en dag.

      Trevlig söndag - utan ironi!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    5. Jag förmodar, hr Dike, att du är omedveten om att det mesta du skäller andra för är minst lika applicerbart på dig?
      Vad 'folket' tycker är faktiskt inte så intressant. Vad kyrkfolket tycker är mer intressant, men först kommer Guds vilja.

      den Lea

      Radera
    6. Och vem tolkar den, Lea?

      -Du är inte den enda, Lea, som på dessa spalter hänvisar till eller åberopar Guds vilja.

      Vem eller vilka är då den eller de som tolkar den viljan, och vilka har - ifall meningarna om den är delade - i så fall tolkningsföreträde?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    7. Det är där kunskap och insikt kommer in, hr Dike.

      Vad menar du själv? Kan alla lika mycket om kristen tro? Är majoritetens åsikter liktydigt med Guds vilja?

      Svara på det, hr Dike, så vet vi var vi står.

      den Lea

      Radera
  2. Men det är ju ett faktum att Svenska kyrkan inte längre missionerar, det erkänner man ju själv. Man anser det viktigare att förespråkare för islam får komma till tals ordentligt än att försöka vinna alla nysvenskar till kristendomen.

    Jonas M

    SvaraRadera
  3. När gjorde du det själv senast, du självgode!!
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera
  4. BOD,

    SVeK har inget att missionera om. Irrläror, synkretism och gnostisism är inget som skall missioneras enligt missionsbefallningen. (Kanske du borde repetera Kristi Missionsbefallning för dig själv och fundera över vad den innebär.

    SVeK behöver inre mission, biskopar med resning och som inte räds apologi. Personligen tycker jag nog att ännu finns det ganska många prelater, alla dock i undanskymda positioner och utan möjlighet att påverka politrukernas beslut. De gör sitt bästa men ni politruker lyssnar inte i er maktberusning och hunger efter arvoden.

    Hellre ser ni tomma kyrkbänkar och nedlagda kyrkor bara ni får agera makthavare och lyfta era arvoden. Väl vetande att de pekuniära tillgångarna räcker er generation ut -antagligen flera.

    Ni inser också att nödvändig inre mission om den togs emot skulle innebära slutet för många politrukers maktinnehav och arvodesutbetalningar. En sådan besk medicin vägrar ni att ta.

    Hur vore det om Du och dina gelikar bland politruker tillsammans med de av er utsedda havliga biskopar och andra likasinnade bland prostar och kyrkoherdar i de av dig så älskade sammanträdesrum samlades och försökte erinra er något eget ansvar för detta SVeK.

    När ni /om ni skulle erinra er något eget ansvar vilket jag nog ser som utsiktslöst. Då men inte förr kanske ni kan börja fundera över hur ni skall vrida skutan rätt igen och kanske återföra det nuvarande SVeK till ett SvK.

    Det gamla var långt ifrån felfritt men det hade i alla fall ambitionen att verka för Kristi Kyrka på jorden. SVeK´s ambitioner tycks enbart vara att så långt möjligt är behålla medlemsintäkterna med allsköns jippon och lite högtidligheter i samband med t ex bröllop.

    Dock det är inget att missionera om.

    //HH

    SvaraRadera
  5. De obotfärdigas, särskilt HH:s, ständiga förhinder!

    -Först gnäller de över utebliven mission i Svenska kyrkan. Sedan, när de tillfrågas om sina egna insatser för att hjälpa kyrkan att missionera eller på annat sätt göra det, kommer de obotfärdigas ordkaskader. Då är plötsligt denna kyrkas budskap inget att missionera. Då är det tusen fel på kyrkan, dess valda företrädare, som helhjärtat offrar sig under timmar, dagar och ibland veckor för Guds kyrka, är usla, penninghungriga och därtill - många av dem - icke troende.

    Att läsa detta bedrövliga scenario, där vrångbilderna av deras en gång egen kyrka avlöser varandra, är obotfärdigheten, ynkedomen och oviljan har satts i system i en oskön förening.

    Dessa bloggkommentatorer, de som således knappast kan skriva ett inlägg med mindre än att Svenska kyrkan får en spottloska, är smutskastarnas enskilda och kollektiva mobilisering mot vår nations folkkyrka.

    En tröst i denna bedrövelsens demonstration är dock, att deras attacker är som ett myggbett på elefanten.
    Det rubbar inte kyrkan. Men surrandet av myggfärden är obehagligt, om än alltså totalt ofarligt.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu ställdes dock faktiskt frågan vad du själv gör i din missionsnit. Det kanske kan bli ett svar till uppmuntran för andras uteblivna insatser. En sporre. liksom?

      Radera
    2. Det är uppenbart för alla, även på denna blogg:
      Det hjärtat är fullt av talar munnen (skrivs):
      (Gäller även mej)

      i vilken grad det behagar,ärar Herren, leder någon till upprättelse, läkedom eller frälsning kan man fundera över.

      När nu agendan är fastställd, religionsdialog, gender och jämställdhetsfrågor framröstad i demokratisk ordning, så måste man förhålla sig till det. Där har Dike rätt. Missionen, uppdraget kommer att fortgå tills alla församlingar och systerkyrkor är HBTQ-certifierade, jämställda och det blir fred på jorden genom religionsdialog..

      Alla har ett val vem vill följa? Det gäller att veta varifrån man kommer, vem man är och vart man är på väg. Prästänka

      Radera
  6. (S) om mission: – Svenska kyrkans uppdrag är inte att omvända människor som har valt sin tro. Svenska kyrkans och Socialdemokraternas syn på det är ju snarare att vi ska finnas till för de människor som vill möta sin tro. Det är inte vårt uppdrag att missionera i de här områdena, absolut inte, säger Louise Callenberg (S), ledamot i Kyrkorådet. Se https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/sd-omvand-forortens-muslimer-till-kristna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ledamot av kyrkomötet och utskottsordförande....

      Radera
  7. Bland annat detta gör jag:

    -Skriver i medierna, dvs det jag ofta uppmanar präster och förtroendevalda att göra för att nå många människor. Nämner ofta då just missionsbefallningen, vilken många också i Svenska kyrkan tycks ha om inte glömt bort, så dock åsidosatt. Inte sällan har jag betonat i artiklar att kyrkans främsta uppgift är en frimodig, offensiv mission. Jag minns att saken på något sätt fanns med i en artikel, som jag skrev, när Anders Wejryd hade bestämt sig för att dra igång den stora klimatkonferensen i Uppsala. Det fanns ju viktigare uppgifter för kyrkan att befatta sig med, påminde jag, särskilt som klimatfrågan redan då länge stått på såväl den nationella som internationella agendan.
    Att värva nya människor för Jesus och Gud är viktigare.

    -Nämner och pratar ibland om befallningen i olika sammanhang, där flera människor är samlade. Även vid samtal man mot man kan det ha hänt att missionsfrågan kommit upp.

    -Tagit upp frågan i kyrkliga instanser, som jag tillhört och tillhör. Pratat med präster om den, exempelvis vid kaffet efter gudstjänsten eller mässan i kyrkan.

    Men visst, jag behöver vara mer aktiv på området. Det erkännes gärna och oförbehållsamt.

    Men glömde bloggaren berätta vad han gör i saken?


    BENGT OLOF DIKE

    -

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD - Jag betvivlar inte Ditt nit för missionen och Ditt ärliga uppsåt. Men jag undrar (fortfarande) hur Ditt tal om "Jesus och Gud" kan förenas med missionsbefallningen (Matt 28:16-20) där det tydligt talas om Gud, den Treenige: Fadern och Sonen och den helige Ande. Tänk om Du värvar människor till en obiblisk tro?/Paul

      Radera
    2. Rid inte på ord, Paul!

      -Nej, gör inte det, bästa Paul, särskilt som Du naturligtvis inser att min text är raka motsatsen till en obiblisk tro. Som om det vore obibliskt att värva medmänniskor för Jesus och/eller Gud!

      BENGT OLOF DIKE


      Radera
    3. Jesus ELLER Gud?!
      Farao vad svårt det är att vara alphakursare!!!! Det klarnar liksom aldrig.

      Radera
    4. BOD - De tidiga kristna som formulerade trosbekännelsen var mycket noga med att "rida på ord", i betydelsen att så exakt som möjligt formulera vad Gud uppenbarat (resp. INTE uppenbarat) om sig själv och sitt väsen. Men för Dig spelar ordvalet tydligen ingen roll? Eller är det faktiskt så att Du inte tror att Gud är Treenig?/Paul

      Radera
    5. Har det i grunden någon betydelse?

      Paul. har Du inte lagt märke till Jesuskoncentrationen i exempelvis frikyrkornas väckelse- och evangelistmöten?

      Om Du går ut på gatan och missionerar är det människorna Du vill vinna. Vinna för Jesus eller Gud. Du säger väl inte att Du också vill vinna dem för Svenska kyrkan i X församling?

      Mission, förstår Du, förutsätter först och främst för att bli effektiv, engagemang, enkelt och tydligt språk utan teologiska utvikningar och språklig exakthet i varje uppmaning från pastorn.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    6. OK, BOD, tydligen förstår Du inte min fråga. Ditt sätt att - i Dina inlägg - ständigt parallellställa "Gud och Jesus" kan nämligen tolkas som att Jesus INTE är Gud (och brister därmed i tydlighet). Är det så Du menar, eller tror Du ändå - trots Ditt oklara uttryckssätt - på Treenigheten: EN Gud i tre personer? Alltså att Jesus är fullkomlig Gud OCH fullkomlig människa, att Han är Sonen som är Gud tillsammans med Fadern och den helige Ande? Detta är grunden i fornkyrkans tro (som SvK bejakar - själva syftet med den lutherska reformationen var ju att återvända till denna tro), men Ditt sätt att uttrycka Dig får mig alltså att bli osäker om Din förankring i SvK:s tro. Om Du inte vill svara är det OK, men - kanske Du ändå förstår min fråga nu?/Paul

      Radera
    7. Som väl insatt i det frikyrkliga tugget kan jag intyga att t däremot BOD:s antagande så finns det inte en enda frikyrklig evangelist som försöker vinna människor för "Jesus eller Gud".
      Att vinna människor för Gud genom att vittna om Jesus i den Helige Andes kraft är däremot vanligt.
      Inom kristologi (ett ord frikyrkliga inte kan, men väl innebörden av den) är de små propositionerna viktiga.

      Radera
    8. Jodå, Paul, jag förstår Din fråga!

      Du behöver inte vara tvivlande om min förankring i Svenska kyrkans tro. Jag påminde bara om att ett aktivt missionsarbete ute i samhället skall präglas av ett lättförståeligt språk, enkelt och tydligt och att Treenigheten då inte alltid behöver inskärpas. Ett exempel är ju också den vanliga frågan "Tror Du på Gud"? Den är ju enkel, rak och lättbegriplig.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    9. Jaha, BOD - Så när Du svarar mig (eller någon annan) här på bloggen, så måste Du fördunkla trosbekännelsen intill oigenkännlighet därför att Du här bedriver "aktivt missionsarbetet ute i samhället"? Förlåt att jag inte känner mig övertygad./Paul

      Radera
  8. Jag glömde inte. Jag vill inte skryta. Men jag missionerade om G&T Monday på ICA Grytan i förrgår när jag förklarade varför jag behövde chips och tonicwater. Butikspersonalen gladdes så det var väl ett evangelium.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Även jag har evangeliserat idag, och i vår affär burit fram det glada budskapet om Gin&Tonic Monday, - men de blev inte glada... Jag fick i stället reaktionen: "Men... sådant får väl inte du dricka...?". Jag misstänker att de tror att jag är en frikyrklig präst och inte en gammalkyrklig sådan som gärna säger ja tack till en snaps för att reta de sk frikyrkliga, men säger nej till en extra snaps för att reta djävulen... :-D Men det är väl sådan man är som "Högkyrklig" BOD? Eller var det "Lågkyrklig"...? - Mysteriet tätnar...

      Radera
  9. Intressant radarpar i debattartikeln. Lysen tillhör väl Uppsala missionsförsamling (Equmeniakyrkan) och Sjögreens främsta merit är väl att som student läst teologi ett år hos episkopalerna i USA. Lite skillnad mot företrädaren Meakin. / Markus

    SvaraRadera